Magzi - en baggas bekännelser

ok, jag infogade ett par bilder som var ifrån lördags men jag blöggade aldrig om dom.

hm, lördags allstå, jag minns att vi var lite opeppde och sega som kola innan vi skulle dra ut. men vi kom iväg iaf och det var knökfullt inne på herkan, oh my, kommer inte ihåg när det var så senast, kanske berodde det på att sveriges rugbylandslag var på plats och firade sin seger mot serbien, haha.
hur vi vet detta beror på att nästan varenda en av snubbarna i laget envisades med att hm... ska man kalla det för att "skryta" i hopp om att vi skulle bli impade. jag tror alla stackars tjejer fick höra samma visa den kvällen. några av dem fick nog med sig ett eller två ragg hem.

vi kom i rätt lagom tid och fick kraftigt rabatterade drinkar av Brorsan, fattiga som vi är så trivs vi (jag har inte ens csn nuförtiden (eller cns som min mamma kallar det för)) . på väg till toan stötte vi på Bankis (nattklubbschefen) och han drog nån cheesy replik som jag har glömt, men som nicole kan, kort därefter släppte han in oss "bakom kulisserna" om man säger så. det var jag, nicole och bratsen tills dom öppnade undervåningen helt och då kunde rugbysnubbarna (dom tog upp halva herkan tror jag) joina oss. det är så jäkla gött att bli behandlad på ett någorlunda sjyst sätt av dom som jobbar på herk, spec bankis som släpper in oss, och vi har inte ens gjort något speciellt. dom får tänka med snoppen så länge det är till vår fördel. missuppfatta mig inte nu, bankis är makedon (djesi bre? srce, kako si mi?) och jag är bosnier, så där har vi kirrat läget haha. bankis är väldigt snäll.

Koftan var DJ,men låtarna sög rejält eftersom han ÄNNU en gång mixade sönder allt, för mycket av allt helt enkelt. dock var det inte så många skabbisar ute, och det är väl tur det, fast nicoles lilla fejk-indier (kort, indie-liknande snubbe ca 35 bast) var där, men nicole låtsades som om han inte existerade, haha, och jag kände inget behov av att hälsa, orka få folk på halsen som man sedan inte kan skaka av sig. jag stör mig ärligt på folk som spelar "snälla" på krogen, typ aaah jag är så mysig, sitter här och smuttar på mitt vin, men innerst inne har dom kåtblicken påkopplad. vid sådana tillfällen har jag också min speciella min påklistrad, fast den är inte så påklistrad, den är mer ÄKTA liksom, och därför har snubbar en tendens att gå fram till mig och nicole och undra varför ser ni så uttråkade ut tjejer?. jag är genuint intresserad över tankegångarna (eller de icke-existerande tankegångarna) som pågår i dessa snubbars huvuden. tror dom att brudar blir mer vänligt inställda till dom då? jag är väl för fan inte där för att skratta och vara glad för att han eller andra skabb ska se att jag är HAPPY. superirriterande.

det sägs även att snubbar är rädda för att gå fram till tjejer som hänger två och två för att dom ser tighta ut (HAHA), typ vi pinkar revir och sedan vågar sig ingen fram. det är asbra.

irakie-woman och hennes son. jag ser ut som en snubbe, och jag skulle nog vara en rättt sjyst snubbe.

ok, ett smärre psykfall på g. det var nicole som tvingade på mig de här strumbyxorna
nicole kör hooker style, det passade fint tyckte hon

jag kör också samma stil, så vi smälter in bland övriga bruds.

ps. vi hade leggings under. vi är fortfarande lite gammalmodiga och frusna av oss.

det skulle sitta fint med en elstöt just nu, efterosm jag känner mig så seeeg, helt sjukt seg trots att jag har sovit som en stock i natt. jag vet inte riktigt vad jag ska berätta för er, känns ändå som att ni vet det mesta.

mamma flänger omkring här i huset som en dåre, städar undan, hänger tvätt och hennes beloved daughter sitter vid datan och stirrar håglöst på skärmen hon har framför sig. jag förstår ärligt talat inte hur mammor orkar, hur dom orkar slita ihjäl sig på jobbet, hur dom orkar sedan komma hem, oftast fixa mat, städa undan, ta hand om barn och man. det är rätt fantastiskt att dom ens är helt psykiskt stabila med tanke på allt dom gör. idag ska jag klippa och färga mamma. askul att få experimentera lite.

när jag var yngre så var jag inte den typen av unge som klippte bort håret på sina dockor och barbiesar, jag var väldigt mån om deras hår. endast två gånger har jag tagit till saxen för att transformera om två barbisar. ena gången var när jag klippte en ny frisyr på min ken. han hette egentligen matt, "ken" har alltid för mig varit själva benämningen på den manliga barbien, allstå ken. matt var ett snyggt namn, och han var uppkallad efter matt i baywatch. jag hade drygt trettio barbiesar och alla hade sitt egna namn som jag kommer ihåg än idag...eeeh hehe. matt var, tillsammans med Sindy-med-cykeln, en bajram-present för många år sedan, båda inköpa på Ekohallen och dom skänkte så mycket glädje. speciellt ken eftersom jag nu kunde leka flickvän/pojkvän med honom, inte jag, utan barbien allstå. alltid när jag och irma satt och lekte med barbiesarna och när det kom in någon vuxen in i rummet så sköt vi in kenen under sängen bara för att dom inte skulle fatta att vi lekte snuskigt *aaaaaawww* HAHA.

anyways, matt var inte den hårlösa typen av ken, utan han var utrustad med ett brunt backslick och en kam. asfult backslick som jag störde mig asmycket på, så efter ändå en rätt lång tids tänkande klippte jag av honom håret och han fick en lite kortare frisyr som jag var mer tillfreds med. han blev lite av en hottie.

tiden flöt på och jag lekte med mina barbiesar, vid alltid någon "större" dag (typ bajram, nyår, födelsedag, nu-har-jag-varit-så-duktig-dag) tiggde jag om en ny barbie. någon gång, helt sådär spontant köpte mamma en barbiedocka till mig. dock köpte hon den på ICA så det var lite low-class över den, jag fastnade aldrig riktigt för den dockan och kunde inte fatta att mamma köpte en docka på ica istället för på faetter BR eller Eko. trots att den inte var min favvobarbie så fick den namnet Summer, även här en stor baywatach inspiration, men jag var besatt av baywatch på den tiden. något år när vi var i bosnien och mormor och morfar bodde i zenica så fick jag en riktig (!!) baywatch barbie av min morbror (kum), hon hade röd baywatch baddräkt och en sån livboj haha, och så namnet CJ of course, något annat hade inte passat.

CJ och matt blev snabbt mitt nya barbiepar, men det var lite hotat det förhållandet eftersom jag var lite kluven över hurvida Summer skulle bli hans nästa flickvän. detta var riktiga problem på den tiden, jag var megaseriös med mitt lekande.
när jag lekte barbisar med irma så valde sällan någon av oss summer-dockan eftersom hon inte var lika snygg som dom andra dockorna. hon såg så tantig ut, så jag tänkte jag skulle transformera om henne också, så hon gick från att ha fult mellanlångt hår till en kort stubbig frilla. hon var ASHET and since that day så har hon alltid varit min "trendsetter" barbie som jag och irma ofta ville leka med när vi väl lekte.

omg, jag skulle fan kunna babbla på i en evighet om min förkärlek för barbiesar, jag älskade varenda en av dem och varje hade sin speciella historia. ska sticka och leta efter dom i förrådet nu!!! aaaaaaah, faaan vad kul. hejdå.

idag önskar jag bara att det kunde sluta blåsa. det får bli en mer praktiskt dag idag, jag ska färga håret, göra pedi- och manikyr, ansiktsmask och hela kitet typ. ska sitta ute och dega. snart har jag hela huset för mig själv jeeeah.

ikväll ska pappa, deno och jag till värnamo. det är nån bosnisk teaterföreställning på g. mer vet jag inte.

AAAAAAAAAH SERIÖST JAG HATAR SUGBLOGG.SE

har hållit på med bilderna i typ tjugo minuter nu och dom vill inte läggas upp. nähee men skitiderå.

okej, på tal om absolut allt och inget.....
MAGDA ÄR GRAVID!!! här har hon precis var och kissat och gjort ett graviditetstest. både hon och adnan är typ superlyckliga.

dom vet inte huruvida dom ska göra när det gäller mammaledighten, men magda tänkte att hon är mammaledig för den här ungen och adnan är pappaledig för nästa unge, saken är bara den att magda kommer förlora ett par "sims-dagar" då hon är hemma och mår illa, så risken finns ju att hon förlorar sitt jobb. men dom får se, än så länge är hon ju bara nygravid.

peeeeeppp.

jag är nästan lite svettig efter att ha legat i solen i en timme typ. så jävla najs alltså.

ska dra igång en duschprocess alldeles strax, men jag måste bara berätta om drömmen jag hade i lördags natt. samma kväll, på lördagen då, satt jag och farmor och kollade på barnmorskona på ettan. första gången jag såg programmet, och samtidigt som man blev rörd över allt gulligullande och lipande så blev jag iaf både äcklad och avskräckt. som den här kvinnan som inte kunde föda ut sin moderkaka, hon låg typ och väntade och sedan kom en äcklig klump ut. allt blod och gegga och allt på en och samma gång. jag kunde inte kolla.

i framtiden vet jag verkligen inte hur det kommer att gå för mig. jag vet att det är vanligt att man lider av förlossningsskräck men jag vill seriöst antigen vara helt nerknarkad när jag föder eller så kör man på kejsarsnitt. och det mest lamaste är när någon säger "a men kvinnor har ju fött barn i så många år, du kommer nog också klara det". OMG, DÖ SNÄLLA. det kvittar väl fan hur många trilarjder kvinnor som har fött barn, det kommer ändå alltid vara första gången för varje kvinna och ingen kvinnas upplevelse kan jämföras med en annan kvinnas.

flera gånger har jag bläddrat i en sån bok typ bonniers-gravid bok, eller den typen av böcker som heter "handbok för blivande förstföderskor" och alla är så TYDLIGA och illustrerande. det bränns typ i mina fingrar varje gång jag bläddrar fram en sida, fasar alltid för att nästkommande sida kommer  vara nån jobbig bild med blod och annat tjafs. och varje gång jag läser om nått som verkar göra ont så får jag sånna ilningar down there, och så kniper jag ihop med benen, försvarsmekaninsmen NO 1 for all girls out there.

aaaanyways. min dröm. drömde att jag var megagravid och jag satt hos farmor, allt var liksom som vanligt. så plötsligt ligger jag i farmors säng och ska föda och farmor står redo för att ta emot ungen. jag håller på och krystar och skriker och farmor peppar. så säger hon "jag ser huvudet" och i drömmen gör det tydligen så ont så att jag tuppar av och vaknar senare i drömmen igen av att jag håller en liten flicka i famnen. hon är helt skrynklig och söt och pytteliten. ja det var fint att uppleva en förlossning, har aldrig tidigare drömt nått sånt här. hoppas att det flyter på så bra i verkligheten också nån gång in the future.

just det på tal om graviditet och sånt, här är en jättebra avskräckande artikel. känns superpepp att skaffa barn nu. not.

igår var vi i göteborg. pappa gick på nån konstmässa medan jag och mina två följeslagare "shoppade". usel shopping när jag går där med min mamma och bror, så jag köpte inget. man kan inte gå med vem som helst i affärer, helst går man själv eller med någon som har ungefär liknande shoppinghumör. så att gå med föräldrar, syskon, inte för bra kompisar eller killar är sucky-suck big time.

något annat positivt/negativt med gbg är att det finns alldeles för många snygga människor.

vi blev typ verkligen asfula på varenda bild så här kommer en matbild istället. vi käkade på nått ställe som jag inte kan namnet på men hursomhelst entrecote med pommes och bearniesås. gott.

okej här promenerar vi då.

jag har tre väckarklockor i mitt liv.

den första väckarklockan: mobiltelefonen
vem äger inte en mobiltelefon som används som väckarklocka, eller snarare, vem äger en riktig väckarklocka nu för tiden? min mobilVK är värdelös, så fort den ringer stänger jag av den, oftast vet jag inte ens om att jag har gjort det. den är värdelös så att jag överväger att köpa en riktig VK som spelar musik varje gång jag vaknar.

den andra väckarklockan: ajdin
här kan väckningen variera i styrka eftersom vissa dagar är ajdin pigg och pratar, medan andra dagar är han lika jävla seg, men han ringer för att jag ska vakna och gå upp tidigare. oftast ringer han runt 10-11 då jag sover som allra djupast, men jag är alldeles oförmögen till att stänga av mobilen helt och därför fortsätter ajdin att ringa tills jag till slut svarar.

den tredje väckarklockan: nicole
den här väckningen är ofast den mest stabilaste eftersom risken är stor att jag vaknar till liv direkt, detta eftersom nicole oftast ringer mellan 13-15 på eftermiddagen. mitt dåliga samvete spelar en stor roll och när väl nicole ringer för att tjööööta lite så är det kört och efter ca 40 min på telefon är det dags för mig att gå upp och kissa.

klockan är 00:01. gott nytt år allihopa!

det känns lite som att det var nyåret man väntade in och nu när det är såhär försent för att göra en massa förändringar så känns det skönt.
jag har lyckats bestämma mig hur jag vill göra. jag har tjatat sönder mina päron idag, men de är gulliga som lyssnar och ger en massa råd och pepp.

jag har funderat fram och tillbaka och kommit fram till en del funderingar som faktiskt är värda att tas upp i detta blogginlägg, känner mig lagom högtidlig haha. okej så här är det, efter att ha vägt fördelar med nackdelar och annat krafs har jag som etta sökt produktionsledar-programmet i malmö. jag är övertygad om att det är ett sjyst program och jag har läst en massa om det, vilka kurser man tar etc, och det duger. inget som man kanske hojtar till över och hoppar av lycka, men när är skolan egentligen så superduperbra? det viktigaste av allt är att jag är peppad som fan.

jag har peppat mig rejält och jag tycker det ska bli riktigt skoj att gå. sen om det blir det när det väl kommer är en annan fråga, såvida jag ENS kommer in. bläh om jag inte gör det, men jag tror nog jag gör det hade sjysta gymnasiebetyg, snittade 18,9. hoppas på att det inte är några genier som söker till programmet nu haha.
mamma hade en poäng när hon sa att jag fortfarande är väldigt ung (22 snart blääh) och det stämmer. jag har tid till att plugga och jag kommer inte heller att vara gammal om jag bestämmer mig för att plugga journalistik senare, sant mammsen.

pappa menar att oavsett vad jag utbildar mig till så är det inte säkert att jag kommer att jobba med just det jag är utbildad. jag kanske uppptäcker något som är typ mycket roligare än det jag kommer att göra, och saken är den att sverige är asbra när det kommer till det, man kan hoppa mellan yrken och man kan byta jobb när man tröttnar på sitt gamla. möjligheterna är många.

ok, det blev lite väl mycket "framtidssnack" nu och jag tycker egentligen att diskutera någon tid som inte ens har kommit, man behöver inte helt leva för nuet, men ibland är det skönt.

jag är egentligen inte det minsta orolig eftersom jag vet att jag reder mig, men just det här med att ta beslut är jag skitdålig på, tycker helst om när någon gör det åt mig. min mest använda uttryck, eller vad man nu ska kalla det, är "ma ne znam..." eller då "jag vet inte..." och så väntar jag på att personen i fråga ska besluta saker åt mig.

är det någon mer förresten som har bestämt sig för att plugga i höst?

okej, så då ses vi i malmö i höst? *PEEEPPP*

så här är det (jag måste skriva ner allt, mest för att förklara situationen för mig själv): för att kunna ansöka till journalistprogrammet i lund måste man ha 90p i avslutade kurser. i och med att jag inte hade klarat av en tenta (den här som jag klarade idag) och en c-uppsats så har jag inte 90 p än. fram tills dess att jag fick reda på resultatet har jag varit övertygad och peppad till det här programmet som jag vill plugga i malmö, verkligen övertygat mig själv och jag tycker fortfarande att det låter riktigt lockande. journalistprog har jag därför liksom inte tänkt på så mycket iom att jag inte ens hade behörighet till att ansöka till den.

idag har jag alltså 60p i avslutade kurser, malta poängerna räknas inte samt inte mitt fiasko på somebody-kill-me-snaaaark-tråkiga-svenska kursen som jag hoppade av efter en termin. så saken är den att OM jag och nicole kirrar c-uppsatsen nu till sommaren så har jag behörigheten till att ansöka. den tredje maj är det tre prov man ska göra och sedan ska de bästa tas ut för personlig intervju.

så hur ska jag göra nu? jag blir så förvirrad, så genuint förvirrad. jag har liksom inte ens ätit upp hela min macka.

mina föräldrar är underbara som peppar mig till max oavsett vad jag väljer och mamma är så övertygad om att jag är duktig på att skriva och jag blir helt lipig av hennes tro på mig själv som jag inte ens själv verkar ha. hon brukar typ nästan drömma sig bort när hon pratar om mig med mig (inte med andra herregud), hon brukar säga att jag är så stark och så optimistisk och att jag sällan låter saker och händelser rubba mig så lätt. okej, det är typ det nästan varenda kid får höra av sina päron, men seriöst, man blir ju så rörd och peppad samtidigt *mammapower foreva*.

Ajdins förslag var att jag skulle gå utbildningen i malmö och sedan hoppa på journalistprogm efter det. och det låter inte heller så dåligt, jag skulle lätt palla det om jag brann för det. sen som min mamma sa, hon ser inte mig som någon journalist som springer runt och jagar människor för en intervju, utan mer någon som gör något mer kreativt av sitt skrivande. och jag håller med henne. jag är sugig på att vara objektiv, jag kan inte hålla mig objektiv, jag är typ en jävla åsiktsmaskin.

samtidigt så känns det som att jag vill prova på att komma in på programmet, bara för att liksom bevisa för mig själv att jag kan, och jag är typ lite sådär, kanske inte "lite duktig på allt", men jag är nog lite av en sån typ ändå, men en sak som jag VET att jag är bra på och som jag kan använda mig av är min kreativitet. ingen kan övertyga mig om motsatsen. jag vet jag inte platsar på någon torr lokalredaktion, åka runt och intervjua folk om typ årets älgjakt eller skriva reportage om stöld i tvättstugor. jag vill liksom ha Magdas show i tv haha, jag vill ha mitt barnprogram. så om jag kommer hamna i nån liten pissig förort med bittra birgitta 55 och lars-åke 37 så avstår jag helst ifrån det.

så vad ska man ta? en "trygg" utbildning där jag fördmodligen kommer att få jobb, och jag tycker om utbildinigen också, eller en utbildning med pretty much oviss framtid men som jag både känner för och inte?
gud, seriöst,give me a sign ikväll typ haha.

okej pepp.

förlåt, det här blev megalångt, har ni orkat läsa ända ner hit så är ni true magda-läsare (god bless typ), men jag kan fan inte sluta.
jag måste få ut lite till så att jag kan somna i natt. på något vis så blir jag så grymt besivken över mig själv, så länge som jag har typ drömt om att plugga journalism och nu när jag är relativt nära så bara skiter jag i det. va fan maggan, seriöst måste nästan bitchslap-a mig själv. MAAAAAAAGDAAAAAAAAAAAAAAAA JOOOOJ BONA.

vad ska jag göra?
nej skit i det, skriv inget.

jag bad ajdin att ringa och väcka mig och efter lite snack på mobilen så gick jag lyckligtvis upp, hade fan inte pallat att sova till tre igen och sedan vända på dygnet igen. lyxproblem med stort L typ.

jag tänkte jag skulle ansöka till skolan nu, deklarera och sedan ta en runda för att fira att dagens två stora uppgifter är avklarade. sedan blir det sims resten av dagen hihi.

jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här blogginlägget, men jag har iaf klarat alla sju tentor som jag hade i höstas på malta. det är helt amazing med tanke på att den sista hemtentan satt jag med dagen INNAN jag skulle åka hem, stressade som en idiot i datasalen. blir meganostalgisk nu, eftersom det verkligen var sista kvällen i lägenheten. darren var där för att ha lägenhetsvisning, joe var nästan lite sorgsen över att jag skulle åka och nån timme därefter mötte jag upp sanjo och jocke.

aaaaaaah nostalgi på helt hög nivå här. jag vill inte ge intrycket av att jag skryter (öh haha), men hittills har jag haft ett så jävla underbart liv, inga klagomål soooooo faaaar. jag förstår ibland inte själv att saker ordnar sig så som jag vill ha dem, jag anstränger mig inte ens för mycket, men kanske är det för att jag nöjer mig och inte kräver för mycket? förutom när det gäller snubbar då haha.

på tal om snubbar, allstå även bönderna (seljaci) har greppat det här med klädsmak och stil. plötsligt har det blivit svårare att känna igen seljak, men när dom väl öppnar munnen så...är det kört.

AKTA ER FÖR DOM FÖRKLÄDDA SELJACINE!!!!


ok, jag ackompanjerar inlägget med en bild då jag degade på balkongen istället för att plugga. jag låg och käkade choklade därav minen, men let me tell you, det här är 3 februari, jag ligger och steker på balkongen enbart i linne och leggings och har till och med börjat utveckla fräknar igen. aaah ge mig sooool och värme, finns fan inget skönare än att känna solens strålar som värmer kroppen. SOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL tack.

tjenis på riktigt nu då. nu är jag laddad för ett blogginlägg, men det kommer vara riktigt tråkigt eftersom jag enbart kommer att ventilera mina tankar med mig själv. det är sista dagen imorrn för anmälning till skolor och annat krafs.

under dessa två dagar har jag funderat lite fram och tillbaka vad det gäller min framtid. jag börjar typ alltid några dagar innan istället för att sätta mig ner ett halvår innan, bläddra igenom alla kataloger och redan då veta vad jag vill bli. men tjaa... jag är inte riktigt den typen. och här är jag, mitt i en röra av en massa sladdar och bronhi-godispapper. allstå det slog mig nu att bronhi faktiskt är lakrits, eller lakrits extrakt och man ska extra petig. vem hade trott att bronhi skulle ta sig all the way from balkan till sverige, bronhi-godisarna har invandringen på 90-talet att tacka för sin expansion och framgång.

anyways, jag har kommit fram till tre olika alternativ. här kommer förslagen + en kortare diskussion, ingen speciell rangordning heller, eftersom jag inte vet nått än. gud.

1. Programmet för Medieproduktion och journalistik 180 högskolepoäng (kalmar)

okej, det här är ett alternativ som jag vägde mellan för snart tre år sedan, men till slut blev det lund. det positiva med det här programmet är att jag tycker att absolut hela programmet verkar vara skitkul. jag har kollat igenom alla kurser som kommer att gå och då verkar typ alla skitroliga, sådär magda-roliga som jag kan tycka. man blir liksom något inom media, jag vill typ sitta och läsa nyheter i tv eller sitta i nyhetsmorgon på tv4, ok, lite naiva tankar här, men seriöst det verkar så himla kul. programmet verkar också sådär megamysigt, snälla studenter, allt verkar så idylliskt haha.

det enda negativa med allt det här är att utbildningen ligger i kalmar, känns som att det är helt åt helvete. ligger det ens i sverige typ,  långt ifrån hemma, långt ifrån lund, långt ifrån  gbg, långt ifrån det mesta. så det jag funderar på är om det är värt att flytta någonstans där man inte känner någon och där man är långt ifrån alla man känner? jag vet fan inte det, klart man kommer träffa nytt folk, men aaah allstå jag tycker extremt mycket om dom jag redan känner.

2. Produktionsledare - Media, 180 högskolepoäng (malmö)

ett annat alternvativ. det känns inte riktigt som att jag ens vet vad det här innebär :S haha, bra sätt att starta en utbildning på *tummen upp*. okej, nämen jag har någorlunda koll liksom, och det mesta känns kul, strukturerat och organiset, verkar vara ett sjyst program, fast här gäller det väl mer att man håller sig just i mediaprocessen och inte så mycket just med mediaproducerandet.

å andra sidan, är det här är rejäl grund eftersom man får med sig det mesta inom det mesta inom media. jag känner lite att jag är en mer praktiskt än teoretiskt människa och tycker om när det finns lite mer praktiska övningar vilket det här programmet har mycket av. efter att ha läst media i 2 år känns det som att jag är rätt mätt på allt det teoretiska.

det postiva är att det ligger i malmö, med andra ord kan jag lätt få en lägenhet i lund innan jag kirrar nått boende i malmö. orkar inte pendla. själva ordet produktionsledare väcker rätt heta känslor inom mig eftersom jag skulle vilja vara den som styr och ställer, vara en ledare, den som bestämmer hit och dit, pallar egentligen inte med att vara mega-underordnad och längst ner i den jävla hiearkin som finns typ på varenda arbetsplats.

3. Design och visuell kommunikation, 180 högskolepoäng (malmö)

mitt tredje alternativ som jag känner både för och inte. hur mycket jag än tycker om att hålla på med sånna här mer kreativa grejer så är det ändå lite för mycket design för min del. jag är ändå mer för skrift än bild och därför känns den här inriktningen lite fel, men samtidigt väldigt rolig.

positivt är att även den här är i malmö=nära till omvärlden.

mitt absolut första val var att egentligen söka till journalist i lund eller göteborg. helst göteborg. jag känner mig sugen på gbg, men ja, jag är sent ute, kollade förra veckan att man tydligen måste ha gjort det här superdumma högskoleprovet för att ens kunna ansöka. HAAATA JÄVLA HÖGSKOLEPROVET. högskoleprov är för dummies som inte pallade gymnasiet och insåg lite för sent att dom visst inte kommer någonstans med sina betyg. vilket jävla påhitt om jag får säga mitt, så därför kan jag tyvärr inte ansöka till journalistprogrammet pga jag aldrig ens tänkte tanken att man ens kan göra ett HELT urval enbart baserat på högskoleprovet. är inte det helt jävla väck? okej för att man tillsätter platser, där 30% får vara HP, men inte ALLA?

sedan finns det en sån folkhögskola i närheten av jkpg, en sjyst enligt rykten, där man kan plugga journalistik, men det första som man läser när man klickar in sig på sidan är att skolan är typ religiös. man kan läsa om bibeln etc. allstå jag är emot alla typer av religiösa skolor, jag tycker inte sånt ska få finnas. religionen ska inte beblandas med vardagen på något sätt. alla ska få tro på det dom vill men inom vissa ramar, ex husets :D så att gå till den här skolan och vara musse känns superlockande. not.

ja det var väl det.

nu har jag två alternativ:
1. söka och plugga till det jag söker. HUR ska jag kunna bestämma mig? HUUUUR?

2. jobba i ett år och sedan ansöka till journalist i lund och gbg, blir jag inte antagen någonstans så söker jag något av de andra tre alternativen som jag har däruppe.

igår drömde jag mardrömmar om skolan. ikväll kommer jag också sova dåligt. jag vill besluta mig nunununu!!

whuzap? ni tror fel om ni tror att jag precis har gått upp, jag gick upp vid halv tio idag. långt innan 12 var hela huset färdigstädat. hemmafrustyle idag och sedan var jag helt slut. nu är jag sömnig men vi ska käka middag snart så då piggnar jag till.

idag när jag dammsög under pappas skrivbord så hittade jag min mobilladdare, helt grå av dammet, men jag var SÅ glad. hade redan börjat planera in  när och var jag skulle få ladda min mobil i bosnien. men nu slipper jag hänga på internetcafeet woho. sladdisen ska med! ok det var dagens enda roliga nyhet.

dumma blogg. ok jag forstätter i Anteckningar. anteckningar kan man lita på i alla fall, inget krafs, tjafs eller rättstavning. jag är inte anti word, men allstå rättstavningen i word tar ju för fasen bort hela skrivkänslan. finns det ingen känsla i inlägget så har man ett tråkigt inlägg.

eller iofs så klarar jag inte av att läsa felstavade inlägg, men just den här jävla petigheten som word har (stor bokstav etc) är så korrekt, sådär akademiskt korrekt. jag tycker inte om den här akademiska torra och vissna synen på hur man ska skriva felfritt och strikt. jag fasar för min och nicollans c-uppsats, eller nej, jag fasar för att läsa alla andras trista uppsatser haha.

om jag nu tänker efter så där i djupet av min hjärna så slår det mig att jag verkligen, verkligen är anti det akademiska livet . lunds univerisitet för att ta ett exempel, den jag har mest erfarenhet av, är så jävla TORRRR. snustorr, fuktfattig, träig, vadsomhelst men den kommer absolut inte ens i närheten av ord som uppiggande, käck, färgglad. färglad är kanske inte ett adjektiv för att beskriva något så seriöst som ett universitet, men när jag tänker efter, allstå vad fan kan dom inte lätta upp lite. sluta vara så snoffsiga och GRÅA. nu tänker jag så att det knakar *kliar mig i huvvet* så är det bara vår f.d syo (peppängeln) tobbe som är den som inte riktigt passar in i mallen, och det är så jävla skönt.

sen finns det elever, och jag har ett special exempel som dras upp vid sådana här tillfällen, en brutta som jag och nicole kallade för klassmamman. OMG, let me tell you, tänk er en grå sten, alltså en klassisk sten som man ex hittar på stranden, men en grå sådan. tänk er sedan att ni pratar med stenen, vilken typ av respons får ni av stenen? respons? NOOO respons, ingen respons. klassamamman är allstå ett stoneface, att säga att man har blivit nominerad till nobelpriset är som att säga typ att min hund dog igår, man hade fått EXAKT samma reaktion. ett "vad kul" ersätts bara med ett "vad tråkigt", allstå kan ni förstå, hon rör inte en enda av de 58 ansiktsmuskler vi har i fejjan. inte en enda känsla, inte en enda ryck i mungipan, inte en enda rynka i pannan, allstå nothing! hade jag fått för mig att börja gråta hade hon bara helt entonig sagt "vad tråkigt. gråt inte". jag förstår mig ärligt talat inte på alla dessa stenansikten, hur orkar dom? lever dom ett tråkigt liv? det måste dom göra. typ sitter hemma och petar sig i naveln och spanar kritiskt på sitt navelludd.

sen tar jag en titt i spegeln och upptäcker alla mina rynkor. jag har ingen läderfejja, men fan allstå rynkor runt ögonen och munnen och antyyyyyydan (betoning på antydan) till rynkor i pannan. jag är way too much åt andra hållet däremot. jag är fan ett extremt fan av skratt och gråt och ilska och då blir det lite rörigt bland mina ansiktsmuskler.

jag tror inte ens att klassmamman kan skratta. jag har *handen på hjärtat* aldrig hört denna brud skratta.

är detta inte typiskt, bloggen funkar inte nu, nu när jag ska posta detta inlägg.

vad mysigt det är nu. jag sitter här och riktigt myser medan jag skriver. alla sover, musiken är på, jag är halvsömnig men sådär härlig av mig.

medan jag tvättade håret idag över badkaret funderade jag över varför jag egentligen hellre tycker om tvätta håret så som jag gör, allstå över badkaret, hellre än att stå och duscha, och det simpla svaret är att jag känner mig så bortskämd, som att jag är hos frissan som tvättar mitt hår. det är liksom samma känsla eftersom jag bara fokuserar mig på håret just då. vettifan varför jag skulle skriva det, känner att jag ändå inte kan riktigt förklara det, men det kändes liksom viktigt att bara säga det.

det verkar dessutom som att det blir halle och kemo konsert på lördag. wihu. ser framemot det lite faktiskt, mest för att träffa halid. haha, njääääää inte riktigt, mest för att träffa människor.

så då ses vi där? vavavavava?

en rolig grej i min annars så spännande tillvaro är att min kamera har kommit. den kom i förra veckan och jag kan glädja er och mig själv med en massa bilder. kameran är alltid med och jag beställde en exakt likadan som jag hade innan. jag är trygg av mig.

hursomheltst, jag kan verkligen inte uttrycka min lycka över att ha en kamera. den är liksom underbartunderbar och jag uppskattar den mycket mer än vad jag gjorde innan. efter att ha använt min sketna mobilkamera i en alldeles för lång tid  har jag även kommit fram till att jag verkligen inte uppskattar mobilkameran det minsta. så extremt sugig.

nu ska jag spela sims en stund.

på senare tid har jag blivit lite väl bakterienojig. jag tycker inte om när andra människor sitter vid min data. det är inte precis någon allmän data jag har, men tre andra människor får ibland för sig att sätta sig här och vem vet vad dom har gjort.

därför har jag tagit in mr muscle och en trasa till min hjälp. jag torkar av varje gång innan jag trycker ner en tanget. känns mycket tryggare så.

de mest fula inläggen jag har skrivit är dom som är superkorta, en mening och punkt. jag spanar rätt mycket efter hur en blogg ser ut, och det är klart ögonen typ våldtas när dom ser inlägg som är en halvmeter i längd, men hellre sånna som är bra och roliga än korta, innehållslösa och tråkiga. i för övrigt så läser jag inte så många ruuuuliga bloggar, jag fastnar inte för modebloggar men kollar gärna igenom elin klings blogg då och då, mest kanske för att hon är så jäkla snygg.

de ändå mest intressanta bloggarna är dom som tillhör människor jag känner. i för övrigt så är många bloggar innehållslösa (:/) eller så har jag bara inte hittat dom bra än. dom är liksom så...torra och tråkiga. ingen uttrycker sig på något sätt, man får inte reda på något om människan bakom bloggen. det är så jäkla kul med människor som man vet har en åsikt om något och kan argumentera för den åsikten. hursomhelst jag har en finne mitt i pannan och ska gå och smeta in den med tandkräm nu.

söndag:
eller förresten när jag väl sitter här så ka jag lika gärna dra historien om irmas inflyttningsfest som jag var på igår.

nä jag pallar inte. fortsätter senare istället.

idag:
jag var sjukt trött i söndags eftersom jag däckade vid sex på morgonen och gick sedan upp vid tolv för att åka till jönköping igen.

anyways här är lite bilder från festen och jag är inte den som kan välja ut ett par bilder, utan jag lägger upp rätt många. men samtidigt är det här ett PAR bilder med tanke på hur många jag tog. först var vi hos irma och förfestade lite. det var ändå sjukt mycket folk i hennes etta. vi fyra kom sist och nadja slängde sig över bålen, goodie goodie. jag sörplade cider och jag blir alltid extremt skrattig av mig, det går liksom inte att sluta utan det rycker i kinderna så att jag MÅSTE få ut skrattet. ok, änaff om mina drinkvanor, som inte egentligen är några vanor eftersom jag numera festar en gång per termin.

irma var nyklippt, och hon har aldrig haft kortare hår! once you go short you never go long typ, känns som att man kan mynta ett nytt uttryck typ. första gången jag hörde once u go black u never go back var på den gamla goda tiden då ricki lake gick 18.15 på trean. härliga tider och man kände sig alltid så bra efter att showen var slut, långt ifrån alla misslyckade-tankar man kan komma. PEPP på högsta nivå typ. inget kunde mäta sig med ricki på den tiden. allra bäst var i slutet när alla sjöng med i låten GO RICKI, GO RICKI, GO RICKI. aaaw, nostalgi på g här känner jag.

anyways2, vi stannade väl hos irma i typ fyra timmar innan vi drog ut på stan. under dessa fyra timmar hann jag ta del av allas historier, nadjas alkosnack, dinos zezanje, värsta pargullet mellan lana och sassan och nadja och daniel, inte tillsammans allihop allstå, utan varje par var för sig, men även irmas organiserande, hon hade stenkoll på läget, lanas operasång (jag blev tårögd, IGEN. jag måste kolla upp mina tårkanaler, lipar åt minsta lilla grej nuförtiden), eniz snack om den blonda bruden och allmänt snack. superaskul. mot slutet blev det lite panik eftersom vissa skulle med bussen medan jag, nadja, eniz och dino skulle med daniel och bilen in till stan. men något hände med nyckeln, kunde inte låsas, irmas fick springa tillbaka, och jag och dino fick ta bussen. en buss som vi aldrig hittade och en helt fel station som vi sprang till. efter myyyyycket snack på mobilen med diverse människor blev vi till slut hittade och tog sedan en buss och droppade av vid juneporten. därefter gick vi alla in på centrum och shejkade asses. superkul! mer sånt tack.

ok, det var historien om irmas fest. du är bäst pirmic!

jag och min ajniiiiiiiiiz chajniz (hata mig inte eniz haha)

love couple och jag håller ljuset

kajsa och eniz

irma irma irma!!!

köft is tha shit. jag skulle hoppa på bilden, gick inte så bra

lanic, tadja, pirmush & jag

nämen kääääära elma

min lilla lana och jag

kajas pajas

dino

- låt mig förklara, jag vet vad jag talar om

busssssss

dino och irma inne på centrum

yeeeeah

det är kjoligt idag! dags att gå ut och passa på när solen är här.

jag är snart färdigfixad, ska bli skojsigt ikväll.

men först ska jag till lilla farmor som fyller 69 bast idag och hon blir inte yngre. ska käka hos henne och sedan åker jag, nadja, daniel och ajniz till pirmush.

prutt och kram

jag har verkligen lyckats vända på dygnet helt. idag somnade jag vid sex efter att ha legat och stirrat i mer än en timma, så jävla jobbigt. vaknade vid 14 idag och känner mig inte som världens piggaste varelse typ, men what can i say, vädret är underbart så man garvar ändå.

min mask på fejjan har torkat så jag borde nog gå och tvätta bort den samt ta en liten dusch.
det är när man börjar känna att man luktar som man beslutar sig för den långa duschprocessen. snabbdusch är för moderna människor, och jag är långt ifrån en sådan.

jag är skithungrig, har inte ens ätit frulle, måste hinna med det också. nä det får bli en macka först.

på tal om bråk och det. pappa var ute med sina arbetspolers och spelade bowling och så hade han tagit nån öl och däckade snabbt i mammas knä där hon och jag degade i soffan.
men innan han hade kommit så fick jag ur mig att det var bra att han inte var hemma, vila sig lite från honom liksom. och klart då att mamma undrar, whats up with that, så jag fick förklara mig varför jag tycker att han är irriterande.

ok nu lyssnar jag på kemica. kemo är verkligen en sån liten mysgubbe som man önskar sig som farfar. halid däremot, är en sådan som man inte önskar sig som sin granne. skämt åsido, halid verkar vara en mysig gubbe, men det är nånting med hans koögon och enorma näsborrar som gör att jag inte riktigt får sjysta vibbar.

ok nu blev det istället dino merlin. förresten vad är det för snack jag hör om att bijelo dugme ska ha konsert i maj? det får vi hoppas på är bara är ett rykte. where is Zera, where is Losa, where is Dino? jag vill se dom, jag är trött på BD och den här jävla hypen kring dom. plötsligt ska alla bara älska dom, människor som aldrig i hela sitt liv hört en enda låt ääääälskar dom plötsligt, människor som i vanliga fall lyssnar på kemal malcevic (malcovic?) och det turbogänget äääälskar plötsligt BD, allstå whats up with that? HUR kan man blanda turbo med rock? seriöst, choose side för det här går inte längre.

allstå det är typ seriöst det som är det absolut mest, MEST irriterande, det är så irriterande. folk som hemma och partyn lyssnar på all typ av ugly music och sedan låtsas och nynnar på konserter av bra artister. det här dubbelmoralet, och det värsta är att dom flesta är sådana här. selma bajrami går "när man är full" men annars så skäms man, öh, då kan man väl lika gärna stå för att man typ dyrkar selma och inte dra en massa bs bara för att inte verka vara som lyssnar-på-TF-människor.
det är ju typ som att jag skulle älska punkmusik men avguda britney och hela den hårt komersiella industrin, det går inte ritkigt ihop. jag uppskattar människor som säger säger ja jag älskar turbofolk och inget annat och thats is, ok fine, bra klart man ska få lyssna på vad man vill, men människor som säger aa jag älskar ceca men jag älskar crvena jabuka också, dom hatar jag i smyg, eller nu är det inte i smyg längre haha. men allra ALLRA mest älskar jag människor som säger fan vad jag hatar turbofolk och menar det av hela sitt hjärta. seriöst, då hjärtar jag er av hela mitt allt.

ok allt handlar inte om musik. men eeh... till stor del om man säger så.

jag har en tendens att glida ifrån ämnet men nu är jag back on track och då vill jag avsluta med det jag påbörjade, dvs det om min pappa.

min mamma anser att jag ska be om ursäkt för han är trots allt din pappa magda. jaha, han är min pappa men han är inte Losha!!!!! så frågade jag varför jag ska be om ursäkt om jag anser att han har fel och att han själv vet att han har fel, då menar hon att jag ska be om ursäkt (för att han är min pappa) och sedan tala om varför jag tycker att han har fel. det tycker inte jag. ska han vara så jävla barnslig så har jag väl också rätt till det. då säger min mamma att vi är så lika att när jag ser mig själv i spegeln så bör jag se pappa i spegeln som stirrar tillbaka på mig. ni kunde lika gärna vara bröder, det var det hon sa. jag förstod inte riktigt varför hon inte kunde säga att vi lika gärna kunde vara systrar för pappa är fan mer brudig än snubbig.

wzup in the hood?
min mamma hatar mig rätt mycket varje gång jag skriker det när jag kommer hem vid de få tillfällen då jag har varit ute, som idag ex. jag var ute och tog en runda till hemköp med min brolla. vi träffade på halva kycklingryds population i kassakön, lite svårt att leka anonyma klubben med andra ord. en av människor jag träffade var iaf min gamla lärare, cina, som har hängt med sedan femman och upp till nian, hon var typ allas stora stöd under hela skoltiden. när alla andra lärare bitchade var det hos henne man sökte tröst. fint va?

jag måste hinna duscha ikväll och lacka naglarna. imorrn är det irmas inflyttningsfest och det ser jag framemot eftersom folk som jag inte har sett på länge kommer att vara där, och även lana och dino vilket gör det hela extra funny.

jag dog av ilska för en timme sedan. nu är jag lite mer normal. jag bråkade med min pappa om världens simplaste grej; disken.

aaaaaaaaah så jävla störande. det hela började med att han frågade mig om jag kunde plocka in allt i maskinen och städa undan i köket och jag sa visst, klart jag gör det. saken var bara den att jag satt och surfade och jag hade bestämt mig för att när jag hade sett färdigt hills-avsnittet så skulle jag sätta igång med köket.

så efter en stund när jag fortfarande inte hade gjort något så går pappa in i köket och jag hör honom öppna diskmaskinen och klirrar med glasen. jag ba hallå jag sa ju att jag skulle ta hand om det, han ba ja men du satt ju bara där, jag ba ja men om jag sa att jag skulle göra det så gör jag det, han ba jaha men då kommer det här ligga till klockan nio innan du gör något. och seriöst här vet han själv att han överdriver och förväxlar mig med deno för jag är knappast den som väntar i flera timmar innan jag gör något.

så jag började skratta för att det blev så seriöst och inte ska vi väl bråka om disken, men han fortsatte med sin lite "klagande" röst som jag i för övrigt älskar lika mycket som jag älskar grisar, dvs INTE MYCKET. och jag är sällan den som håller mun när jag bråkar med pappa för jag vet att han kan ta det så jag säger åt honom att sluta spela the good guy, typ han röjer undan disken och vill visa att han är en sååå snäll kille (ok ingen kille men ni fattar), så jag blir lite smågalen och säger åt honom att sluta spela ett jävla offer (haha jag blev lite lack), men jag höll en normal samtalston, kanske lite gäll men wtf ska man säga när ens far försöker framställa sig själv som en good guy och mig som en bad guy. då höjer han rösten lite och börjar på riktigt bli sur och så säger han åt MIG att JAG inte ska skrika åt honom! hallååå?!? hörde jag ett buzz i mitt öra eller? NEEEJ. så jag säger åt honom att det var han som började skrika, men han ba om inte du hade skrikit så hade inte jag heller.

allstå seriöst ibland känns det som att jag bråkar med någon i min ålder och inte med någon i övergångsåldern, min pappa kan vara en sån klimakterikärring ibland. så jag började snyfta och han går och babblar fortfarande om att han hade rätt blablabl ni vet det snacket som varenda föräldrar envisas med att dra när det passar. jag stänger köksdörren och diskar omsorgsfullt tepsijan och känner mig plötsligt väldigt lugn.

när allt är färdigt i köket går jag in i datarummet och stänger dörren, gnäller för lite människor på msn, och sedan kommer pappa in i rummet igen och börjar dra SAMMA visa igen, sedan säger han mot slutet om du vill så kan jag vara tyst och jag säger ja det skulle uppskattas, bra säger han, bra säger jag och sedan dess har vi inte pratat.

jag tänker inte ge mig i den här fighten, innerst inne lär han väl veta vem som har rätt, men jag har ändå en känsla av att han inte gör det, han är liksom så starkt övertygad om sin pappa-förmåga och att han har rätt no matter what, jag är barnet, den underordnade och jag har fel.

bajs i anus.

en uppiggande sak som jag hittade på nätet idag var irmas gamla hemsida, typ den som passagen.se inte glömde vid rensningen av alla andra websidor som hade passerat bäst-före datum. anyways, sidan är genialisk!

jag har absolut ingen koll på om det är några som jag känner läser den här bloggen, men jag önskar verkligen att ifall ni gör det att ni tar en titt på irmas hemsida. irma byggde upp hela sidan kring sin familj och vänner och under vännerkategorin beskriver hon hela vårt gäng som vi umgicks med på den tiden (grundskolan-gymnasietiden). hon beskriver oss tjejer och killar med sådan träffsäkerhet att det är sjukt, alla våra citat som står skrivna är sanna. hon lyckades pricka in killarna som ingen annan innan har gjort tror jag. alltifrån eniz, semirs och sinnis klädbyten, alla tjejbyten mellan sinni och semir, deras lilla band, amers "nakenbilder" (som jag och irma hade tusen diskussioner med amer om HAHA), matos "sexighet" och allt annat. det sjukaste är ändå citaten för jag kan verkligen höra alla dom människorna yttra just dom meningarna.

för varje kategori som jag betade av (vilket vuxenord haha) blev jag mer och mer nostalgisk, sådär skönt nostalgiskt. jag var så glad över att ha växt upp med det här knäppa gänget, det har aldrig varit starkare än vad det var under 7-9an, visst var vi barn, men vi var alltid tillsamans både i skolan och på fritiden.

jag sitter och garvar just nu när jag tänker tillbaka på den gången då jag, irma och sinni blev sams efter att inte ha pratat med varandra ett halvår, kan ni fatta? jag tror inte att det var någon som fattade efertsom alla hela tiden försökte få oss att bli sams. vi bråkade som världens löjligaste grej; sinni brukade alltid ta irmas pennor för att han aldrig hade egna, så någon gång fick irma nog och blev sur och sen blev sinni sur och jag vet inte varför jag blev sur men jag hade väl min lilla orsak haha. gud, jag kan knappt fatta att vi bråkade om en jävla penna. hursomhelts dagarna gick och vi tre pratade inte med varandra. jag var åtminstone positiv och trodde verkligen att vi skulle bli sams, men tiden gick och ju längre tiden gick desto envisare blev vi alla tre. vi snackade inte under hela vårterminen.

mot slutet av terminen, sommaren var nära och likaså sommarlovet, alla längtade efter skolavslutningen och resan till liseberg. någon gång där i början av juni hände det ett mirakel. amer hade alltid ovanan att ta min nyckelknippa (åter igen en fjantig grej haha) och leka med den, till slut gick det så långt så jag blev sur och ville ha min nyckelknippa, då hotade amer med att slänga den i papperskorgen och jag sa surt ja men gör det då om du vågar. och han slängde den i papperskorgen! haha GUUD jag var SÅÅÅ sur på amer då, som vägrade ta upp nyckelknippan och jag blev ännu mer uppretad och vet ni vad som händer då? som en skänk från ovan (HAHA) så ser man sinni som går fram till papperskorgen och gräver upp min nyckelknippa. vid det här laget var det knäpptyst, ingen sa något, och sinni gick fram till mig och sa evo ti nyckelknippa. seriööööst hur jävla gulligt är inte det, efter så lång tid liksom. man skulle kunna tro att relationen mellan oss blev bättre och det blev den men aldrig riktigt helt förran då på liseberg då vi blev sams helt och hållet. den resan allstå, fasen vad kul vi hade det.

och jag sitter fan här och saknar det gänget, vårt lilla invandrargäng som höll ihop i vått och torrt, sommar och vinter och allt möjligt. det finns så mycket minnen, händelser och allt möjligt som gjorde den tiden så jävla underbar. högstaideperioden var lätt en av de bästa perioderna i mitt liv.

ok, hoppas någon nu av dom som är nämnda på irmas hemsidor läser det som står om dem och blir lika nostalgisk och glad som jag blev. så jävla roligt vi hade det!

jag satt precis och kollade på de nya hills-avsnitten. om man nu ska försöka se det ur ett user & gratification approach så kan man säga att jag får ett utbyte i form av flykt från vardagen när jag kollar på den serien. det uppskattas.

jag tycker inte om spencer. ibland påminner han mig väldigt mycket om en annan person. det är synd om heidi som inte ser allt det.

det regnade hela dagen idag. när klockan var 20 hade jag varit vaken i två timmar. jag uppskattar verkligen att mina föräldrar inte undrar för mycket, inte ställer krav på när jag bör sova och när jag bör vakna. jag har inte ritkigt pratat med dom alls den här veckan, och inte heller med min bror trots att vi är en familj som älskar sina egna röster, förutom deno då.

imorgon hoppas jag att det inte regnar i alla fall.

det är typ lite skumt, men hursomheslt så har jag bett min familj om lite förståelse för mitt nuvarande humör och sinnesstämning. jag vill bara sova konstant, det är inte det att jag är nedstämd eller deppig, jag är bara typ sömnig.

jag har gått och lagt mig sent och sedan har jag sovit tolv timmar, från sex till sex. och jag tycker inte ens att det är något konstigt.

nu är det som det är, men jag är tillbaka till mitt forna mig nästa vecka.

ok, seriöst det lät, men jag är bara lite ur form, det finns så mycket som jag vill göra men jag känner att jag inte orkar med något och jag stör mig om fan på att jag bor här i kycklingaryd. jag tycker att svenska staten borde bjussa på ett par gratistimmar  hos psykologoen för kycklingryds alla invånare.

wzup partyppl?

jag är så otroligt seg, det här är andra dagen jag vaknar vid halv fem typ. jag känner mig så äcklig just nu, typ smutsig fast jag duschade igår, fast det kan bero på mitt smutsiga hår och mitt avflagnade nagellack. jag blir liksom helt pillig och nervig för att jag känner mig så här.

jag tycker inte om den här dagen i alla fall, trots att den är solig.