spinning, fetma och pepp

på tal om spinning. idag gjorde jag världens misstag.

egentligen skulle jag ha vaknat vid 11 för att ha en timma till spinningen och liksom vakna till liv innan dagen satte igång. men jag drömde så konstigt vilket ledde till att jag snoozade alltför länge och till slut stängde jag av skiten. vaknade vid 11.35 och stressade med påklädningen och kiss/ansiktstvätt/concealerpåsättning. hann i tid till spinningen, men jag var helt yrvaken och kroppen fattade väl inte att den skulle stå och kämpa på en cykel.

allstå, jag DOG. jag blev illamående eftersom jag var hungrig och drack för mycket vatten, mina ben orkade noll och jag längtade efter att passet skulle ta slut. gubben, och nu snackar vi inte om gubbe 40bast utan gubbe 60bast hade sjystare kondis och uthålligthet än mig. försökte blunda och cykla, tänkte att det kanske skulle bli lite lättare, men då blev jag sömnig och började på riktigt känna att om jag forstätter blunda så kommer jag däcka och trilla av cykeln.

under stretchiningen kunde jag inte ens böja mig framåt (för ryggstretch) för jag var rädd för att spy ner golvet. när helvetespasset var över var mina ben vingliga, min mage på dåligt humör och jag var bara allmänt trött. tog mig aslång tid till lidl och hem.

allstå ärligt talat, FAN VAD JAG HATAR SPINNING!! så trååååkigt och enformigt och slitigt och allt är bara hat med all spinning. varje gång jag sätter mig på cykeln i början av passet känner jag att jag längtar tills det slutar. kan inte låta bli att kolla på klockan som hänger på väggen och tänka "shit, 45 MINUTER KVAR". det är verkligen en pina varje gång, MEN det är bra att gå på skiten. man svettas, man tröttas och man tränar. och det är det jag behöver.

varje gång det är en överviktig tjej som sitter jämte mig, eller nära mig, så tänker jag automatiskt att jag inte vill bli lika stor som hon. jag kan inte låta bli. och det är inte det att jag blir mer peppad av att träna bara för att en tjockis cyklar framför mig, det är mer det att jag tänker att "fan så mycket som jag blir trött av att cykla med min kassa kondition, undrar hur det då känns med hennes kroppshydda och hennes kondition?". nä, kondition har inget med vikt att göra i know, jag menar bara att jag med min urkassa kondition och uthållighet orkar knappt bära upp min kropp ibland, hur är det då att ha extra kött att bära på?

för rätt länge sen kom jag fram till att jag var och är skitnöjd med mina 60 kg (köpte en våg på ikea igår också, så jag vägde mig haha) och jag vill verkligen inte väga ett kilo mer, men jag vill äta sött varje dag, och ja då får jag väl fan ta och tvinga mig till tråkspinningpassen. allstå, nu blev det mycket viktsnack och så, men jag vill fasen inte vara 30 år och tänka på vikt och sån shit, jag vill vara nöjd, och jag vill börja med att vara nöjd idag. vill inte bli 50 år gammal och tänka tillbaka på tiden då jag borde ha varit som mest nöjd med min kropp, men istället var missnöjd. livet är ju för kort för det.

jag är helt enkelt rädd för att bli tjock, som många andra i guess, och när jag säger tjock så menar jag tjock och inte ett extra kg hit eller dit, lite hull på magen eller dallriga lår (för allt det har jag redan idag haha). "rädslan" är av ytliga orsaker. kom igen det finns liksom inga kul kläder, man tycker inte att nått passar och så som samhället ser ut idag så har vi press på att se bra ut and that SUCKS i know, vi borde vara nöjda hur vi än ser ut, jag vidhåller vid det MEN i ärlighetens namn så är jag rädd för hälsogrejerna också. jag vill liksom inte att fett flyter i mina blodådror, jag vill inte behöva andas extra högt, eller flåsa när jag springer uppför trapporna, jag vill känna att mina ben klarar av att bära upp mig, vill ha sjyst rygghållning, vill kunna röra på mig obehindrat, kunna dansa utan att bli trött, kunna böja på mig upp och ner osv. listan kan göras lång.

så är det mina vänner, och med kvällens lilla föreläsning vill jag ha sagt att OM man skiter i pressen på att se bra ut, vara smal etc, och istället enbart fokuserar på hur  kroppen MÅR och vad den BEHÖVER, och att man tränar för att kunna leva ett långt och friskt liv, så blir det lite lättare att släpa sig till träningspassen. det är svinsvårt, men man måste. och peppa er som fan. jag brukar göra det. utan pepp hade jag legat som en pöl på marken.

skulle lätt kunna räkna upp allt jag älskar med min kropp. ex mina bröst, mer perfekta bröst får man leta efter! det är sant, kanske inte för alla, men för mig. min röv är fan också perfekt. rund, putig osv. älskar att se mig själv bakifrån när jag har tajt kjol eller favvojeansen på. mina höfter är made for barnafödsel HAHA, skoja, nä men dom är rätt "markanta" om man säger så. älskar mitt leende, mitt hår, min "balkannäsa", mina tänder, mina smajlgropar, mina födelsemärken, mina naglar, mina fötter, mina ögonbryn, ögonfransar, öron U NAME IT MAN! och det är så det ska vara tjejer! man måste älska sig själv så jävla hårt i den här världen annars är man förlorad. om det är någon människa man ska tycka om så är det dig själv, för ingen, ingen kommer att älska dig själv mer än vad du själv bör göra. som samanta jones i sex and the city sa det: I'm gonna say the one thing you aren't supposed to say. I love you... but I love me more. I've been in a relationship with myself for 49 years and that's the one I need to work on.

det låter förmodligen motsägesfullt hela det här inlägget, jag säger en grej men menar en annan osv, men jag ska göra det klart och tydligt för er. det jag menar är: att jag tror att det inte är hälsosamt att vara överviktig, men att man ska uppskatta sig själv oavsett hur man ser ut. och jag menar det. jag är almost perfect (skulle vilja ha fastare lår, men man kan inte få allt) i mina ögon, i någon annans ser jag kanske ut som ett helvete, i någons ögon är jag kanske smal, i någons tjock, i någons för kort, för lång, för tjocka ben, för fult hår, listan kan ju göras lång och man kan inte vara perfekt i allas ögon, men viktigast att vara i dina egna. sen är det inte heller hälsosamt att vara medvetet underviktig heller och jag tycker inte det är snyggt heller, det kan vara lika stort problem för vissa som övervikt kan vara för andra.

om man har ett sjyst förhållande med sig själv och en postiv bild av sig själv så blir det lättare att underhålla kroppen också. jämför ex med era pojkvänner, det är lättare att vara snäll och gullig mot honom om ni älskar honom än om ni inte hade älskat honom. älskar ni er själva så blir det lättare att dra sig till gymmet/käka nyttigare/valfritt alternativ eftersom man vill ju vara snäll mot någon man älskar? eller hur?! låter aslogiskt egentligen...men kanske svårt.

hursomhelst, skriv en jävligt lång lista över grejer ni älskar med er sjävla så kommer kärleken växa fram, om den inte redan är där så att säga. är jag själv hemma, och känner mig vrålsnygg/vrålful/helt ok så brukar jag skrika rätt högt FAAAAAN VAD SNYGGG JAG ÄR!!! och så blir det genast lättare att gå utanför lägenheten. ba FAAAAN VAD JAG BLIR KÅT PÅ MIG SJÄLLVVVVVVVV! jag lovar att det hjälper haha.

okej girls, kärleksbomba er själva!!


hej kvällen

det är fredag. min ovanför-mig-granne har som vanligt "grabbhäng", alltid, varenda fredag, utan undantag. är det inte fotbollskväll, så är det idolkväll och är det inte idolkväll så är det någon typ av kareokekväll. jag blir nästan lite nyfiken över denna snubbe.

iaf, jag som den luzer jag är, sitter hemma och skriver på forskarplanen som ska in på onsdag. eller loser är jag väl inte helt och hållet, jag njuter rätt mycket av min egentid. var på spinning idag, handlade, duschade, käkade, läste chic (taack bönis), peelade och busade mig. tjejer, i år har vi för fan ingen anledning att vara bleka!!! är ni med mig?? skoja, vet att asmånga stör sig på fejkbränna. men man måste ju ändå erkänna att lagom busad fejja ser rätt fin ut.

körde på grillz förra fredagen.

lundahelgen i bilder

det här med att sitta fastklistrad vid datorn börjar gå aningens för långt. men jag postar det här inlägget och sedan går jag och lägger mig om jag ska klara av morgondagen.

i helgen var jag som sagt i lund. min gamla studentstad där jag tillbringade två fina år, oftast i sällskap med nicole ha ha. vi hade en jävligt fin tid tillsammans om man säger så.

här har vi precis tagit in tåget till malmö. underbar dag och underbart väder och en äcklig laserman som förmodligen satt inne i sin sunkiga lägenhet och väntade på att det skulle bli kväll.

nicole spexar till det inne på monki. svårt att spexa till det på monki när det finns skitknasiga kläder och accessoarer.

vi käkade thaimat! mmmm yummie! blev asmätta både i magen och ögonen.

bönis och jag inne på ett fik tillsammans med ajdin. det är han som tar kortet haha.


ja men ja, här är han ju!

nicole fyllde år den här dagen så vi laddade upp med shopping (malmö) och sedan massa godis och chips och film op kvällen.

dagen efter gick vi en shoppingrunda i lund. jag hittade absolut ingenting. nicole hittade en mössa. vi var så jäkla trötta att vi bara däckade på mondo sedan med mat i mun.

gotti!!

och jag blev glad och mätt! och dagen kunde fortsätta i normal takt och på en normal nivå.


på kvällen fixade vi oss. så himla mysigt att fixa sig tillsammans med någon. helst med någon som fixar sig i samma slöa takt som en själv.

sen blev det förfest med nicoles tjejkompisar



vi gosade, min finis och jag!
därefter (och nu snabbspolar jag lite) tog vi taxin in till stan. jag sjöng för taxichauffören. han var inte jätteroad, eller snarare, inte alls road då hans ansiktsuttryck var aningens stelt.

jaha hejohå, inne på herk. HADE SÅ JÄVLA KUL SÅ NI FATTAR INTE OK?????


på morgonen, dagen efter, käkade vi igen och sedan sellade nicole med mig till busstationen. okej, blir hungrig nu när jag ser bilden.

och efter den här helgen så blev min mentala hälsa lite bättre. WÖÖÖHÖÖÖÖ!!


däckar

tänkte bara säga godnatt.

var på ikea idag och gjorde mig själv en rejäl tjänst. köpte nytt duntäcke och kudde så nu kan jag börja sova gott igen. har verkligen fått för mig att jag har sovit dåligt den senaste veckan på grund av att jag inte kan puffa upp min kudde på det där sättet som får mig att somna. därför inhandlade jag en ny fluffig vän som ska ta mig till drömmarnas land.

imorgon är det spinning (om jag tar mig upp) som gäller, skrivande på forskarplanen, kanske lite stan och sedan städning. mina peersschneers kommer på lördag för att hälsa på sin dotter.

la nyss en beställning på tan can också. två stycken för att vara exakt. det var lågpris på dom. och enligt nicole så ska det vara det bästa bus:et som dessutom inte luktar så mycket. härligt va? iofs har jag överdoserat bus de senaste dagarna bara för att jag kan! och inte har någon pojkvän som gnäller om att jag luktar bajs och som åh:ar sig över att det är jobbigt att sova med stanken. bus:et är vår räddning i vinter. tänker inte fastna i blekträsket, men ni får gärna varna mig ifall jag börjar se för orange ut.

oro och sånt

en grej som jag gillar och inte gillar med mig själv är min icke-existerande förmåga till att oroa sig för saker. jag vet, det låter aningens motsägesfullt när man några inlägg under kan läsa hur jag oroar mig för blabla, allstå in fact inte ens då oroar jag mig speciellt mycket. jag känner mig mer mänsklig när jag tror att jag oroar mig, eftersom oro är en rätt stor del av livet hos många människor.

på ett vis är det skitbra att jag verkligen inte oroar mig. jag tänker (allstå utan undantag) att det ordnar sig. "det löser sig" alternativt "det fixar sig" är standarmeningar som jag uttalar säkert fem gånger om dagen. senaste beviset fick jag för någon dag sedan då min uppsatspartner E nämnde att hon blir lugn av mig och i mitt sällskap. hur gulligt?? har alltid velat själv ha någon megalugn person i min närhet, men det närmaste jag kommer är nog...mig själv! haha. cp.

jag får typ orosutbrott då och då, men det känns ändå inte som att det är på riktigt. a jag vet inte själv ibland.

det dåliga, om man nu ska se det ur ett negativt perspektiv, är att jag ibland kanske BORDE oroa mig, för när man oroar sig, då tar man tag i saker och löser problem. eller så är det helt enkelt så att man skapar sina egna problem själv, när det egentligen inte är problem? dunno.

ex när jag tänker på framtiden och de kommande månaderna. just nu håller vi på med c-uppsats som ska in i februari (?) någongång, jag har en två månader lång praktik vår-sommarlovet och sedan tar jag examen. i samband med praktiken måste jag säga upp min lägenhet i kalmar, flytta ut samt hitta boende i sthlm.

och just nu så räknar jag kallt med att jag kommer fixa värsta bästa praktiken, fixa boende och ha ett jobb efter examen. jag har liksom ingen annan bild framför mig än att det kommer att bli så. jag är sjukt övertygad om (och nu kommer det igen) ATT DET KOMMER ATT LÖSA SIG. HUR det ska gå, det har jag ingen aning om.

och nu när jag precis har skrivit sista meningen i föregånde stycke så tänker jag: men ärligt magz, hur fan ska du fixa allt? och då börjar jag fundera på allt jag måste ordna med. då avbryter mig magz2 och säger: äh det fixar sig.


tänkte att vi kör ett kändisbildspel

heigl louise trattoria 04
vad härligt att katherine heigl har blivit blond igen. hade skitsvårt för henne i brunt hår. jag vet, jag har för mycket fritid för att bry mig om andras hårfärger. adriana lima 2 million bra 01
det var ju inte länge sen hon födde kids och så, men ärligt, ser inte dom här titsen aningens "målade" ut? ok att man pudrar dekolletaget, det gör alla, men att måla dit streck? mm YEAH inte lyckat.
ashlee simpson pete wentz runaway 09
någon som däremot inte passar i blond, och framförallt inte i kort, hår är ashlee. hon, liksom jag, trodde att hon skulle se ut som rihanna när hon klippte sig. gillade henne bäst med svart hår.
roberts fanning elle tribute 07
HUR SÖT??!! dakota fannings syrra.

kanye west runaway premiere with selita ebanks 04
kanye ligger tydligen med selita ebanks, även om det ryktas att han tafsade på Kim K under premiärvisningen av runaway. well, kim k är tusen gånger snyggare än selita, men jag är kanske en av få som inte tycker att selita ser speciell ut? ser ju rätt mycket ut som en vanlig tjej? och det är ju positivt?

jennifer lopez carousel of hope performance 07
SNYGG???? JAAA!! älskar hennes hårfärg här.
taylor swift shops at topshop 04
ok nu måste jag få gnälla igen. men taylor swift......HATAR HENNES ÄCKLIGA RÅTTBRUNA/GRÅBLONDA TANTLOCKAR OCH 20-TALSLUGG!!! så då var det sagt. kan hon inte bara göra något nytt?? hon är ju för fasen kändis och allt. frisörer borde stå i kö och be om att fixa till hennes äckliga prydtantfrissa. tycker inte om taylor enbart på grund av hennes hår. sunt, eller???
Jared Leto: Real Men Wear Skirts!
har inte han blivit riktigt snygg på sistone? när han skippade sin cp-look och återgick bara till att vara naturlig kille. har ni glömt att han har varit tillsammans med cam diaz?
david beckham kinect xbox 01
när jag ser den här bilden är det tre saker som slår mig:
1. äldste killen brooklyn, kommer att i framtiden vara den lätt överviktiga tönten som skyr kändisskapet
2. mittenkillen romeo, kommer inom några år vara den killen som alla tjejer vill ligga med. och han kommer att få snorta, röka på och ligga med en massa brudar när han blir äldre
3. minstingen cruz kommer att växa upp till den där besvärliga fotbollshuliganen som hänger på pubarna i london, super med kompisarna och slåss när fel lag vinner

Åhherremingudvadjagärtrött

trodde att jag skulle ta en nap idag efter skolan men det sket sig eftersom jag käkade spagettiz och fastande framför massa shoppingsajter. och nu när jag sitter här så ångrar jag mig lite. lyssnar på severina för att pigga upp mig lite också.

ska kanske fixa lite i lägenheten här innan jag bäddar ner mig i soffan och bonde söker fru. har aldrig tidigare följt dokusåpan, men hahah, svårt att låta bli i år. dom är ju så roliga! och ja, man skrattar åt dom inte med dom.

köpte en klänning i helgen. vet inte om jag ska behålla nu.

den är fin och så, men skrynklar sig över magen

så här bra är jag på att ta kort



JA!! DÄR SATT DEN!
förstår nu nu vad jag menar med skynkel över magen?

hej bloggis har du saknat mig?

vi börjar där vi slutade senast. jag ska inte klippa av mig håret! härligt att inleda med lite ytlighet. men ärligt, känner mig svinsexig med långt hår som man kan flänga och slänga med på dansgolvet. med andra ord; jag har tagit mig ur den svåra hårdepressionen som alltid verkar komma hösten-vintern.

allt annat är också under kontroll. i helgen var jag i lund och hälsade på nicole. jag funderar på om det finns folk som har läst bloggen sedan jag bodde i lund? den här helgen har varit en av de bästa den här hösten. allt har varit perfekt och jag har träffat mycket folk som jag känner. jag fick lite av min livslust tillbaka, okej inte så drastiskt, men om jag ska vara helt honest så har jag tröttnat på kalmar, tröttnat på utelivet i kalmar vilket har inneburit fler hemmakvällar än utekvällar här.

jag har insett att jag har saknat lund, och att det var alltför länge sedan jag var där sist. jag har saknat min nicole och det livet vi hade då. NEJ, vi är inte lovecouple även om man kanske skulle kunna tro det, men jag looove henne ändå. hon brukar säga att i vårt förhållande så är det hon som är tjejen och jag som är killen eftersom jag, enligt henne, är kill:ig när det kommer till killar och förhållanden. ja, förhållanden, killar, bloggar, smink, kläder, skvaller, folk och mycket annat är våra favvotalämnen. antar att vi inte skiljer oss från många andra tjejduon här i världen.

nu är jag iaf tillbaka i kalmar, redo att sätta igång med höstens c-uppsats och allt som hör till.

hårpanik

HEJ BLOGGIS!

har hamnat i en djup hårdepression. har till och med funderat på att klippa av det bara så där. men man får ju inte vara för drastisk, när man är i den här ytliga depressionen som jag är i för tillfället så får man absolut inte ens vara i närheten av saxar och hårfärger. inget får ske på impuls, allt måste vara planerat. annars finns ju risken att man tja.....ångrar sig dagen efter när man inser att man tyvärr inte ser ut som rihanna i sitt korta hår.

hår är ett evigt projekt känns det som, ett projekt som man ska experimentera med och underhålla. de senaste två åren har mitt projekt gått ut på att spara ut till ett friskt och långt hår. och well yeah, jag är väl där, förutom att det har blivit sjukt torrt de senaste månaderna. men det är dags för något nytt. vill färga det mörkare och klippa det en bit.

svart och kort vintern 2007

sommaren 2007 det här är nog det kortaste jag har haft.

sen blev jag brunröd hösten 2008, här precis när jag börjat i kalmar.

ok nu borde jag ju ha haft en bild från 2008, men det såg ungefär likandant ut som det gör nu, bara att det var lite kortare och lite mörkare. här från sept 2010

och för några dagar sedan, samma friss. långt och ljusbrunt hår.

nu när jag bläddrade igenom gamla bilder så fick jag faktiskt lite ångest över hur jag kunde ha så kort hår. inte för att håret definerar en människa but still man, det är en stor del av alltet. vill ha ny friss, men vill ej klippa mycket på längden. finns det någon som kan komma med förslag?

man undrar ju

läste bloggisen nu och några inlägg här under........ALLSTÅ VADDÅ KÖPA PLATTTÅNGSSKYDD FRÅN REDKEN FÖR 200 SPÄNN?!?!?! vet ni vad, jag får helt enkelt skylla mig själv för mitt skitdåliga ekonomiska omdöme.

och jag tänker fan sluta äta och handla på maxi (sorry catharina grundström), det är helt enkelt för dyrt.

gemigcashnu

egentligen hade jag stängt ner macen eftersom jag har lärt mig att man ska varva ner innan man går och lägger sig. men ja, det gick ju bra.

jag är fortfarande lite "bitter" efter den drömmen jag hade igår natt. drömde att jag och aida hade deltagit i en undersökning och som tack för hjälpen fick vi matkuponger och ett visakort laddat med fyra miljoner kronor. hur sjukt? jag var överlycklig och planerade direkt hur jag skulle dela upp pengarna mellan mig och min familj. tänkte att jag skulle betala av mitt csnlån och köpa mig en lägenhet i sthlm och att jag därför skulle slippa oroa mig för hur jag skulle fixa boende under praktiken vi har nästa vår.

jag vaknade och var aslycklig i ca en millisekund, sedan insåg jag att allt var en dröm och att jag in matter of fact var pank, dessutom regnade det ute, jag skulle på statistik-föreläsning och allt blev deppigt.

åhhh vad jag önskar att jag hade lite mer pengar än vad jag har. jag är fan helt övertygad om att jag skulle vara lyckligare. bara att slippa den här lasten som gör att man tänker på cash skulle göra det lite lättare. jag ser så framemot att få jobba och få pengar och ba MMM slippa längta efter csn. egentligen är jag ekonomisk (iman håller nog inte med mig on this one), men jag prioriterar vissa saker före andra ex kul, kläder, krämer (KKK hehe) före ex mat, kurslitteratur, inredning. jag har aldrig varit utan minst 1000 spänn på kontot veckan innan csn osv osv, det har liksom gått bra. eller helt ok. och nu den här månaden, allstå jag undrar om någon har länsat mitt konto? det har blivit en massa biljetter hit och dit och nu i veckan ska jag till lund, om typ två veckor ska jag till rom, och det är så mycket som jag faktiskt inte har tänkt på och nu slår det mig hårt.

vissa tycker inte att man ska prata om pengar och politik, andra anser att man inte ska prata om sex och matmissbruk (haha typ SOCKERmissbruk). det är helt enkelt för privat. jag har inget emot att snacka om varken det ena eller det andra. pengar, mat, sex och politik makes the world go round.

kan bara säga så här: LÄNGTAR TILLS JAG TAR EXAMEN!!! oroar mig mer än någonsin för praktik, boende, veckan innan examen, typ vart man ska bo eftersom man inte kommer att ha någon lägenhet, därefter framtiden efter examinationen, jobb, boende IGEN för tredje gången! guuuuuuuud, min hjärna kommer kollapsa innan allt är över.

ja ja, kanske dags för lite sömn. sorry för trist inlägg.


tankar.......och "sånt"

åh vad länge sen det var jag var här inne och bökade. så vad har hänt, förutom absolut ingenting, de senaste dagarna? inte mycket.

- sitter här och har ont i knät? i närheten av knät i alla fall. oroar mig för att det är på grund av spinningen. eller så är det kanske på grund av att jag twittermobbade olivia palermos knäskålar förra veckan?

- sockerdagboken.
är ni intresserade av att höra hur det gick för mig? jag var sockerfri lördag och söndag. det gick helt okej, förutom de drastiska tankarna som brukar dyka upp någon gång under dagen. och oftast i samband med något bra på tv. då ba GE MIG SOCKER FÖRRRRRRRIIIHEELVETEEEE. och efter cirka en timme lugnar det ner sig igen. orkar som sagt inte med psykot i mig ibland, men inser att jag nog fortfarande är inne på någon typ av avvänjning, så jag får ta det helt enkelt.

igår dock, så köpte jag faktiskt en geisha som jag AVNJÖT. den smälte så fint i munnen. mjuk och len choklad som omslutöt hela tungan och täckte gommen med sitt chokladlager. MMM. iofs var jag på spinning innan dess, rent matematiskt blir det plus-minus-noll. den här veckan tar jag semester från sockerdagboken eftersom min män kommer och hälsar på, och då får jag "unna" mig som man så fint säger. BUT STILL, hålla det under kontroll.

- idag ringde klockan 06.30. jag trodde det var ett skämt först. tänkte att "vilket dumhuvud jag är som ställer klockan  mitt i natten". insåg sekunderna senare att det var morgon och att det var mörkt och kallt ute. peppade mig genom att tänka på min nya tonade ansiktskräm som jag skulle testa.

gick till skolan och här sitter jag. väntar på min män ska komma från sthlm och hälsa på.

sockerdagbok dag 7

18:32
var på maxi. handlade som sagt. lockades inte det minsta av alla sötsaker jag gick förbi. köpte inget sött heller.
ska påbörja med middagen nu.

gratis på födelsedagen

skoja. han är inte gratis.

försökte hitta någon ny bild på iman, men det var lite svårt eftersom vi så sällan tar kort nu förtiden och för att vi bor särbos (inspiration by nyamko sabuni). så det fick bli en bild från när jag var i sthlm i augusti och hälsade på familjen H.

idag fyller han 22 år!! jag vet, han ser ut som 32! haha, nä då, han är fin han :)

grattis min fina lilla ass!

fäshonpous



det är lördag idag. jag älskar lördagar som är soliga. och det är den idag.

känner mig rätt askgrå i ansiktet faktikskt. ska försöka släpa ut mig nu för att storhandla. jag gillar inte att storhandla egentligen, för det är jobbigt att bära med sig allt. men jag måste fixa lite grejer.

ser nu att en liten nipple har smygit sig ut. hittar ni den? haha skoja. fast jag brukar bojkotta bhån helger och när jag är hemma. BRÄNN BEHÅN. åtminstone helgerna.

när jag var yngre och sov över hos farmor påminde hon mig (inte för att det behövdes) att alltid ta av mig behån innan jag skulle gå och lägga mig. varför? jo för att enligt henne kunde man få bröstcancer om man sov med behån på. ma ba joo visst granny, och man får cancer av att äta chips också.

sockerdagbok dag 6

20:08
jaha, vet ni vad? det har gått åt helvete idag.

började dagen med en frukostmäck och käkade sedan middag på dream med aida. då åt jag hamburgare med pöms. det var riktigt gott.

so far, so good.

sedan svängde hon och jag förbi TT, och där köpte båda godis. inte mycket den här gången heller, men vad gör det när jag ÄNDÅ har köpt liksom. dumt att köpa när jag ändå hade kvar från igår. så nu ligger jag här, har ätit lite candys och ska lägga ifrån mig.

HATA MIG INTE.

jag vet inte riktigt vad jag ska säga. har ni något att säga?

har ju tyvärr inte kunnat hålla mig helt godisfri i en vecka. kunde vara helt sockerfri i fyra dagar. jag känner ändå att jag har det under kontroll, inte lika starkt sug som tidigare. så det är ju bra!

men imorgon och på söndag så kör vi helt sockerfria dagar.

01:33
inser lite att den här updaten egentligen borde skrivas i dag 7, men eftersom det inte är lördag för mig än, inte förrän jag har sovit, så fortstätter vi här.

känner mig pepp på att vara sockerfri i ytterligare några dagar nu. saken är den att jag tror på det här med att man måste belöna sig då och då, och inte helt utesluta eller förbjuda vissa grejer. man mår ju fan inte bra då heller.

nu när jag under den här dagen och gårdagen har fått äta lite godis så känns det som att jag kommer klara av att inte äta något sött de kommande dagarna. hjärnan fungerar ju så fint när man sätter vissa gränser, men ändå belönar när den har förtjänat något! BRA JOBBAT HJÄRNIS!!

nu är det nya tag som gäller!



kändes som en bra affär

sålde den här boken:
http://www.adlibris.com/se/covers/M/9/16/9162259741.jpg


och köpte det här värmeskyddet:
http://www.mindfood.com/upload/images/other_images/122008/45e5a570-35cc-4f12-a6e1-106aa8017b7f.jpg




dagens mäck

allt i kylen är slut, så vi kör en budgetmäck idag.

- bre smör och ovanpå det pesto.
- 3 körsbärstomater, dela och klistra fast i pestogeggan
- strössla majs i tomområdena mellan tomatoesarna.

sockerdagbok dag 5

15:45
det har gått bra. käkat frukost. är inte sugen på nått sött. är inte sugen på nått egentligen. vet inte ens vad jag vill äta till middag.

kanske kycklingsallad? eller en falafelrulle?

vet inte ens om jag orkar äta idag, SÅ trött är jag.

18:03
det här var inge bra att göra......fick 50 procents återfall!

jag kände att jag var rätt hungrig, orkade inte laga mat och bestämde mig för att gå och köpa en kycklingsallad. i för övrigt så har kebabben bästa salladerna i stan. och jag vet inte om det var pga hunger, för sötsugen kände jag mig iaf inte, eller om det var så att jag tänkte att jag skulle "pigga upp" mig själv, men jag gick iaf till TT (tokiga ture) och köpte yttepytte lite godis.

inne på TT funderade jag fram och tillbaka om jag skullle ha något, om det var så vettigt etc etc. vet inte om jag för tillfället stängde av min hjärna för jag gick ut med en liten godispåse. därav 50% återfall.

de resterande 50% är att jag inte har tagit en enda godisbit än. har inte så dåligt samvete, men det är ju för att påsen ligger orörd i skåpet.

får se om dom får ligga kvar till på söndag.

23:29
trodde ni på mig? well, om ni gjorde så borde ni inte ha gjort det, för jag har syndat. åt några godisbitar alldeles nyss. sen orkade jag inte mer, åt tills jag kände att det räckte, och min gräns för hur mycket sött jag kan äta har definitivt sänkts iaf.

jag käkade inte ens hälften av det lilla jag har köpt. och nu känner jag att jag kan sluta, känner inte det här "tvånget" att jag måste äta upp alla bitar haha.

jag känner verkligen att mitt sockersug är mindre och att det har lugnat sig lite. det är bra. vet dock inte hur bra det är att jag köpte godis idag, för jag hade klarat mig utan godis.

kommit fram till att om man äter ordenligt så slipper man sockersug. jag vet, allmänt känt, för mig också, bara det att jag inte alltid har tillämpat mina kunskaper på mitt vardagsliv.




fan hatar mitt liv

skoja.

men ah................

jag måste nog ta en drink i min egen ensamhet. vodka och juice= djusvodka.


allstå................
LÅTER FAN HELT CP. VADDÅ DRICKA SPRIT SJÄLV??? NORMALT??? NEJ. ALKISVARNING? JAA. EMOBILD?? JAA.

men jag tror jag måste för att stilla mina zivce.

sockerdagbok dag 4

13:49
har inte ens tänkt en enda sockertanke idag! dvs, inte dagdrömt om att få trycka i mig cookiesar.

jag börjar fundera på om mitt sockerberoende är fysiskt eller om det är psykiskt. tror att det är en kombination av båda. jag gillar att tugga på hårda grejer, obs är ingen hund! men jag gillar hårdheten som finns i ex cookiesar och godis. sen är det nog rätt mycket psykiskt, typ att jag tror att jag behöver socker, och det gör jag ju också, men inte i extrema doser.

det känns okej idag, än så länge. ska äta lite lunch. börjar bli hungrig.

23:30
har inte känt av sockersug en enda gång idag. HUUURRRRAAA! jag tror att det börjar lägga sig.

men jag måste bekänna en sak.

när vi var på kff:s modegalagrejs på ze bytt så fanns det lite godbitar. bland annat brieost och nått mer inlindat i tortilla. allstå det var SÅ gott. och rostade mandlar, jag har aldrig smakat det innan!! fan vad jag har missat. vart kan man köpa rostade mandlar? någon som vet?

och så till synden. det bjöds på SKITGOD italiensk glass. och jag åt en kula av den. åt inte allt....lämnade faktiskt! haha men inte pga dåligt samvete utan för att jag inte orkade. hade hungrat som fasen innan det så jag behövde något salt egentligen.

men ja, helt ärligt. har klarat mig bra som fasssen!! jag är asstolt. OCH det allra bästa är att jag verkligen inte har känt av suget, inte tänkt en endaste tanke om att ta mig till maxi för att köpa godis. det kanske låter stört, men ja, sådan är jag.

grattis till den här dagen!

tv-avgift

ah herregud.

det ringde precis på dörren. funderade på vem det kunde vara eftersom jag inte väntar någon, men tänkte att det kanske kunde vara min granne eftersom vi båda tvättade tidigare idag. glömde kanske någon handduk eller så.

jag ba aa, vem är det?

vill inte öppna egentligen men kände att jag kanske ändå måste, nu när jag har frågat vem det är.

öppnar dörren, men tack och lov inte helt och hållet, utan bara så där på glänt så att jag kan stänga den snabbt ifall det är nått psycho som ska försöka ta sig in. där utanför dörren står en man och säger att han kommer från radiotjänsten och han ser att ingen har betalat tv-avgiften för den här lägenheten.

nää, säger jag då, det är för att jag inte har någon teve!

han ba du har ingen teve? och samtidigt hörs carolina gynnings jobbiga stämma innifrån lägenheten och jag inser att jag måste överrösta teven om det här ska gå, så jag ba NEEEJ, JAG HAR BARA EN DATA, KOLLAR PÅ TEVEPROGRAM DÄR.

han ba okej... är du säker på det? ehehe.

jag ba JAA ABSOLUT!

stressade som fan och trodde att mitt hjärta skulle smälla av eller något. men, jag klarade det!! hade fasen inte velat betala för tv-avgiften, har inte råd med public service just nu! men lovar att börja pröjsa när jag får jobb.

sockerdagbok dag 3

dag2 igår gick riktigt bra. käkade noll socker, såvida inte russin i flingorna räknas.

fick dock värsta sockersuget vid nio. det gick över efter en timma.
efter en plågsam timma.


idag 17:08
inget sött. än så länge.

det har liksom varit ritkigt stabilt fram tills nu. käkade middag för ca 20 minuter sedan och nu känner jag att jag nog måste ha socker. verkligen måste måste.

det ligger ett konditori precis här nere vid mig. åh. hade jag haft dålig karaktär hade jag nu stuckit iväg och köpt mig en chockladcookie, men eftersom jag hejar på mig så får jag inte.

men det är svårt!!!!! det här är tredje sockerfria dagen och jag, nä nu mår jag dåligt. första dagen, helt ok, andra dagen, helt ok, tredje dagen, INTE OK.

17:25
FAN VAD SVÅRT.
jag måste nog köpa nått sött. och då får jag skämmas om jag gör det!

17:33
Det känns inte bra. försökte distrahera mig genom att vika tvätt. nu tänker jag bara på godis.

18:59
sansade mig. köpte inget sött. skalade och skivade ett äpple istället (pluspoäng) och kryddade till det med kanel.
nej förlåt, jag missbrukade kanel.

22:37
shit, jag klarade det!! HOHOHO. är stolt. fast jag var tvungen att ta en mäck och lite kellogs för att dämpa allt. men jag stack inte till affären, det var nära, BUT tog mig i kragen och sa att nu får det väl fan räcka med sockertankar!

sitter med ansikstmask nu och njuter.

sockerdagbok dag 1

den här kommer uppdateras under dagen.

13:30
okej klockan är halv 2 och jag har precis ätit frukost. en mäck och flingor med filmjölk.
så här dags på morgonen, eller förmiddagen, beror på hur man vill se det, är jag aldrig sugen på socker eller nått sött. då är jag bara hungrig.

ska sticka till hansa nu och jag vet att jag kommer bli sugen på något, så jag tar med mig en banan haha.


17:49
ok so far so good. har inte känt av något som helst sockersug. åt inte ens min banan som jag hade med mig på shoppingrundan.

men har beställt thaimat som jag ska sticka och hämta nu. har en känsla av att jag kommer bli sugen på något efter maten. ska bli kul att se hur jag tar det.

nu har jag bestämt mig

egentligen hade jag tänkt gå och lägga mig, men jag piggnar alltid till när jag har borstat tänderna.

iaf, jag har bestämt mig för att lägga av med i godis. inte forever (trist det vore), men jag ska testa att vara godislös i en vecka. har lärt mig att det är bra med delmål, dvs bättre med en vecka än med ett halvår och sedan få återfall efter två dagar.

det är så här att jag har utvecklat ett allvarligt sockerberoende sedan länge liksom. jag är den där typen som MÅSTE ha något sött efter middagen, när jag kollar på film, läser en bok, läser en tidning, eller närsomhelst egentligen, bara det att jag måste käka något sött varje dag.

det här inte en viktfråga eftersom jag varken går upp eller ner, jag äter inte för mycket, jag äter snarare för lite av mat och äter mer sött, är bra på att ersätta mat med socker eftersom jag inte orkar laga mat. så nu ska det bli ändring på det; mer mat och inget socker.

VÄGRAR VARA SLAV UNDER SOCKRET LÄNGRE!!!!!! vem fan vare som kom på socker? så att jag vet vem jag ska slå på.

azzå, jag skäms för hur mycket sött jag äter, det är fan stört. sjukt ohälsosamt. måste bli bättre på det här med att kontrollera min kropp och kunna motstå frestelser. känner mig fan som en rökare som försöker sluta röka.

men från och med imorrn och en vecka framåt så ska jag skriva sockerdagbok. haha.......jag vet NÖRDSTÄMPEL men jag skiter i!! jag ska bli frisk från sockret. så ja, ni får ta del av min lilla sockerdagbok, känns lättare så, när jag vet att den är öppen och att andra har koll på mig. så om någon av någon anledning ser mig vandra runt på maxi med cookiespaket så får ni jättegärna slita cookiespaketet ur händerna på mig och påminna mig om det fina med att vara fri från socker.

nähe om man nu ska sova. ska nog läsa lite först. förresten, 3e okt idag, dvs exakt 4 månader sedan jag fyllde 24 bast. WÖÖÖHÖOO.

*konstnärlig*


föräldrar

jag älskar att sitta så här sent och fundera över livet. i had a dreeeam soo did uuu, life was warm and life was trueeeee. den som gissar låten vinner ett hemligt pris.

hela den här dagen....måste jag nog tillägna mina föräldrar. dom är så underbara, så snälla och till och med för snälla mot mig! seriöst, jag känner ibland att jag inte förtjänar deras snällhet eftersom jag är så bra på att bitcha mot dom när jag är hemma. men det är nog så här det är när föräldrar älskar sina barn villkorslöst.

egentligen har jag alltid varit en sjyst dotter, de har aldrig behövt oroa sig för att jag knarkar, röker, dricker, har oskyddat sex, skiter i skolan, umgås med olämpliga människor, ni vet allt det där som föräldrar har en tendens att oroa sig över. det var ändå inget som jag var intresserad av och jag hade liksom aldrig den där extrema tonårsrevolten som många verkar ha haft. på sin höjd spårade jag ut över hela familjen, klampade uppför trappan och smällde i sovrumsdörren och thats it.

och jag tycker att det är bra. jag tycker att det är bra att jag har varit en "bra" dotter. och har föräldrar inte alkohol och droger att oroa sig över så finns det många andra saker som är orosmoment i deras vardag, vilket är naturligt, men som man som ungdom omöjligt kan veta, inte förrän man skaffar egna bebisar.

jag och mina föräldrar har alltid varit ärliga och raka mot varandra, vi har alltid bråkat på lika villkor och min pappa har aldrig, inte en endaste gång, sagt åt mig att gå upp på mitt rum då jag har betett mig respektlöst. han har alltid tagit fighten med mig.  och han har liksom aldrig spelat ut den här rollen som många föräldrar faktiskt gör, att de överordnar sig barnen och intar en auktoritär roll.
min mamma har exempelvis aldrig svurit åt eller skrikit på mig, allstå aldrig. hon skriker aldrig, till skillnad från mig. hon brukar säga att jag är "grlata", vilket betyder något i stil med högljudd och gapig.

tonårsrevolten, för att nämna det igen. jag tycker inte att den bör ske på vilken bekostnad som helst, ibland får man faktiskt hejda sig lite. jag tycker till exempel absolut inte att den ska ske på en förälders bekostnad, det är inte sjyst mot dom. sen har man kanske överjävliga föräldrar så man skiter i allt och vill göra allt som man inte får, but still. det är fan inte sjyst. inte nog med att de oroar sig dagligen, min mamma brukar säga att man inte bara har ett barn att bry sig om tills denne har fyllt 18 och är myndig, utan man oroar sig hela livet (kanske i mindre grad, ju äldre man blir). och det är ju verkligen så. man kopplar liksom inte loss dom känslorna bara för att ungen är vuxen på papper.

även fast jag och mina föräldrar alltid har haft en ärlig dialog mellan oss, så finns det fortfarande grejer som jag ibland inte berättar, enbart för att inte dom ska behöva oroa sig. man ljuger ibland, förskönar sanningen i väl menat syfte.

frågar de om jag har pengar, brukar jag alltid säga att jag klarar mig, att de inte ska behöva oroa sig. och det är sant, klart jag klarar mig på csn. men mamma brukar ibland fråga när jag åt kött sist, och eftersom vi alla vet att kött är lite dyrare så blir det att man äter mer veggokost. för mamma är det ett tecken på att man kanske inte har sååå mycket pengar.

går jag ut, och om de frågar hur det har varit, det är klart att man inte alltid berättar hur odrägliga människor kan vara och att man oftast är rädd när man går hem sent, för då vet jag att pappa ligger i sängen i kycklingryd och oroar sig en lördagnatt när han vet att jag är ute. och jag vill bara inte belasta mina föräldrar med sådant. jag vill alltid vara det absolut sista problemet som dom har.

allstå mina föräldrar, jag skulle kunna gå on and on om dom. jag blir tårögd nu när jag tänker på hur mycket dom har gett mig. så mycket kärlek, mod och självförtroende som har format mig, det är inget man tar lätt på. de har sett till att jag har tagit mig ut med huvudet i behåll ur ett förjävligt krig, de har alltid sett till att vi har mat på bordet, tak över huvudet, kläder att ha på oss.

just det här med kläder är ett roligt kapitel. oavsett hur många gånger jag sa åt min mamma, tiden då jag bodde hemma; – mamma, bona, köp någon ny, kul tröja, så svarade hon alltid, utan undantag; – jag blir gladare av att köpa dig en ny tröja istället. mindre egoistiskt människa än min mamma får man leta efter, och jag är tveksam om man kommer hitta någon. det är helt sinnessjukt hur mycket godhet det finns i den människan. och jag har tyvärr inte ärvt så mycket av den egenskapen.

jag vet att många har vuxit upp med föräldrar som har varit knas, jag vet att det här jag skriver kanske låter som någon typ av skryt, att jag vill visa hur sjysta föräldrar jag har, men i det här fallet kan jag verkligen inte dölja mina känslor för de är äkta. det har liksom inte funnits en enda gång i mitt liv (som jag kan komma ihåg) då jag har känt mig avundsjuk på andra barn för att de hade en viss typ av relation med sina föräldrar, för min relation med mina har i mina ögon alltid varit den bästa.

det är thanks to them som jag känner mig så stark som jag gör, har självrespekt och respekt för livet.
jag kommer alltid vara så tacksam över mina föräldrar och allt dom har gjort för mig. ingen, ingen kommer någonsin kunna förstå innebörden av vad jag menar, för det är så mycket. det är hela livet, det är verkligen hela livet. 

volim vas puno.

RSS 2.0