skrift för de döva
seriöst, jag lider just nu av en otrolig obeslutsförmåga (det är sent, jag vet inte vad vissa ord heter, men kanske obeslutsamhetsförnmåga? who knows, anyways) jag vet inte om det är ett tecken från den mörkare sidan, eller snarare ljusare sidan, men saken är den att jag har blivit godkänd på den där tentan som jag gjorde när jag var hos nicole. det här är första gången i mitt liv som jag känner att jag önskar att jag inte hade blivit godkänd. den här tentan ställer till med problem i mitt annars så förvirrade system i huvudet.
asdtunvesnrpjgorgtöorutävareutäapreutä. var bara tvungen att avreagera mig lite.
så här är det (jag måste skriva ner allt, mest för att förklara situationen för mig själv): för att kunna ansöka till journalistprogrammet i lund måste man ha 90p i avslutade kurser. i och med att jag inte hade klarat av en tenta (den här som jag klarade idag) och en c-uppsats så har jag inte 90 p än. fram tills dess att jag fick reda på resultatet har jag varit övertygad och peppad till det här programmet som jag vill plugga i malmö, verkligen övertygat mig själv och jag tycker fortfarande att det låter riktigt lockande. journalistprog har jag därför liksom inte tänkt på så mycket iom att jag inte ens hade behörighet till att ansöka till den.
idag har jag alltså 60p i avslutade kurser, malta poängerna räknas inte samt inte mitt fiasko på somebody-kill-me-snaaaark-tråkiga-svenska kursen som jag hoppade av efter en termin. så saken är den att OM jag och nicole kirrar c-uppsatsen nu till sommaren så har jag behörigheten till att ansöka. den tredje maj är det tre prov man ska göra och sedan ska de bästa tas ut för personlig intervju.
så hur ska jag göra nu? jag blir så förvirrad, så genuint förvirrad. jag har liksom inte ens ätit upp hela min macka.
mina föräldrar är underbara som peppar mig till max oavsett vad jag väljer och mamma är så övertygad om att jag är duktig på att skriva och jag blir helt lipig av hennes tro på mig själv som jag inte ens själv verkar ha. hon brukar typ nästan drömma sig bort när hon pratar om mig med mig (inte med andra herregud), hon brukar säga att jag är så stark och så optimistisk och att jag sällan låter saker och händelser rubba mig så lätt. okej, det är typ det nästan varenda kid får höra av sina päron, men seriöst, man blir ju så rörd och peppad samtidigt *mammapower foreva*.
Ajdins förslag var att jag skulle gå utbildningen i malmö och sedan hoppa på journalistprogm efter det. och det låter inte heller så dåligt, jag skulle lätt palla det om jag brann för det. sen som min mamma sa, hon ser inte mig som någon journalist som springer runt och jagar människor för en intervju, utan mer någon som gör något mer kreativt av sitt skrivande. och jag håller med henne. jag är sugig på att vara objektiv, jag kan inte hålla mig objektiv, jag är typ en jävla åsiktsmaskin.
samtidigt så känns det som att jag vill prova på att komma in på programmet, bara för att liksom bevisa för mig själv att jag kan, och jag är typ lite sådär, kanske inte "lite duktig på allt", men jag är nog lite av en sån typ ändå, men en sak som jag VET att jag är bra på och som jag kan använda mig av är min kreativitet. ingen kan övertyga mig om motsatsen. jag vet jag inte platsar på någon torr lokalredaktion, åka runt och intervjua folk om typ årets älgjakt eller skriva reportage om stöld i tvättstugor. jag vill liksom ha Magdas show i tv haha, jag vill ha mitt barnprogram. så om jag kommer hamna i nån liten pissig förort med bittra birgitta 55 och lars-åke 37 så avstår jag helst ifrån det.
så vad ska man ta? en "trygg" utbildning där jag fördmodligen kommer att få jobb, och jag tycker om utbildinigen också, eller en utbildning med pretty much oviss framtid men som jag både känner för och inte?
gud, seriöst,give me a sign ikväll typ haha.
okej pepp.
förlåt, det här blev megalångt, har ni orkat läsa ända ner hit så är ni true magda-läsare (god bless typ), men jag kan fan inte sluta.
jag måste få ut lite till så att jag kan somna i natt. på något vis så blir jag så grymt besivken över mig själv, så länge som jag har typ drömt om att plugga journalism och nu när jag är relativt nära så bara skiter jag i det. va fan maggan, seriöst måste nästan bitchslap-a mig själv. MAAAAAAAGDAAAAAAAAAAAAAAAA JOOOOJ BONA.
vad ska jag göra?
nej skit i det, skriv inget.
Visst är det bra att utmana sig själv, men en del beslut ska fattas med hjärtat. Välj det som känns rätt, det du känner att du brinner för, det som du vill syssla med efter att du är färdigutbildad. Är det halvhjärtat man tar sig an en utbildning så utmynnar utmaningarna i motgångar istället.
Hoppas att jag hjälpte dig en bit på vägen :)
Nu måste jag lämna min signatur här eftersom jag är en avdomsom orkade läsa detta megalånga inlägg hahaha
Och mitt tipps till dig är att om du tänker efter såhar du svaret själv. Ett trick jag brukar göra är jag siglar slant och kommer påmig själv att jag ska bara kasta en gång till och så gör jag flera gånger för jag vet igentligen vilken sida avslanten jag vill ha! (fattar du inte hur jag menar ring för vidare instruktion!) Lycka till bona!
mah chilla hemma..o snylta på pappa istället! mohahah
asså som alla sagt här så tror jag att du vet själv vad du vill läsa å om du kollar på vad du arbetat med och gjort hittills i ditt liv så säger ju det ganska mycket. Bar för att man läser journalistutbildningen så behöver det inte betyda att du springer runt å intervjuar folk till meningslösa artiklar. Det är ju en skitbra utbildning å ha som bakgrund om du exempelvis vill vidareutbilda dig inom journalistyrket. Det finns ju en hel del å välja på inom det yrket, massa av olika typer av journalister. Du kan jobba på skvallertidning tex, då skulle du må eller hur ;) Eller varför inte starta en egen tidning, då får du ju ditt egna och kan köra eget race å det är ju det du vill. Plus lite kändisskap å kändisfester ;)
maaaagdaaa... tänk dej att jag SOV juce kad si pisala. FRRRAMSTEEG!
Jesi li se odlucila staces za kurseve?
nu ska vi inte överdriva lilla bönan..
Daj Magda, slusati sad savjete bilo koga ko udje na ovaj blog nije bas najpametnije. Samo ces se vise zbuniti. Fino poslusaj ljude koji su ti bliski i oni nek te savjetuju, a ne ovako gdje moze bas bilo ko da napise bilo sta.
sen första dagen jag träffade dig (vad kan det vara? typ 3-4 år sen?) har du sagt att du vill gå jounarlistprogrammet så jag vet att det är något du verkligen vill. och det behöver inte alls betyda att du ska springa runt på gatan och intervjua folk. det yrket är så brett och det finns massa bra jobb du kan få.jag tror helt ärligt att det är utbildningen för dig, för du skriver bra, det kan nog alla hålla med mig om, och du har alltid så mycket att säga, vettiga saker. saker som betyder något.
men självklart ska du göra det du själv vill.visst man behöver lite stöd & rod av andra men i slutändan är det du själv som väjer och jag är övertygad om att vad du än väljer kommer du klara av det.
okej, jag sutar min novell här. hahahah.
puss
Välj det som leder till ett jobb som du känner att du kommer att trivas med. Det var så jag resonerade när jag sökte. Kan knappast tänka mig att du vill gå till ett arbete som du inte gillar i 40 år...
du, lilla a, här överdrivs ingenting. Vi pratar faktsikt om Magda här och då behöver man inte överdriva. punkt.
Beslutsångest Ab, du och jag!
P.S jag läste hela ;)
till alla: fan vad gulliga ni är som pallar typ att kommentera och ge råd. det känns skönt att någon lyssnar (läs: läser). än har jag inte bestämt mig, men det kommer ikväll :D tack hörrni *kraaaam*
