Magzi - en baggas bekännelser

Feministiskt intiativs kampanjfilm med gudrun schyman och nour el-refai.

i lilla lägenheten igen!

imorgon, första skoldagen. så nu måste jag sova.

gonarreherrå.

idag, efter att ha snoozat allt för många gånger, så mötte jag till slut upp min bästa gymnasiepolare abs. vi hängde på söder och lunchade (ah..älskar ordet "lunchade", det låter så, så....matigt). vi hängde en del innan våra vägar skildes åt på t-centralen och jag fortsatte min galleriavandring.

blev, tror det eller ej, uppraggad på akademibokhandeln! haha, det var roligt. det var så klyschigt att jag inte visste om jag skulle fnissa eller bara spela med. det inleddes med att jag fick frågan – har du läst den där boken? jag ba – eh..nej. haha. men det var ändå gulligt på nått sätt!!

ja det var min lilla trevliga dag. det har ju hänt andra grejer under den här veckan men jag har inte örkat blögga, utan det kommer tillbaka när jag är back in town, dvs kalmar.


asså haha, fasen vad jag älskar det här kortet! det är ungefär så här det är när vi hänger :)

oj det var ju ett tag sedan det bloggades här, hhe. är i stockholm och har varit sedan dess.

här har ni en kul artikel att läsa tills att jag hör av mig igen.

kommer ni ihåg kvinnan som skulle stenas för sin otrohet? nu kan man skriva på en protetslista som aftonbladet sedan kommer att överlämna till irans ambassad i sverige. skriv på ni också! det här är skitviktigt! vi har chansen att rädda en kvinnas liv bara så där lätt, och om det i värsta fall inte blir så, då har man iaf markerat att det inte är okej att stena människor. nästa gång kommer det bli svårare att utföra stening, tredje gången ännu svårare, för att det till slut ska bli helt förbjudet. det här är babysteps men de stegen måste man också ta för att kunna lära sig gå. SKRIV PÅ NU!

jag borde sammanställa en lista över hollywoods finaste bebisar. jag är typ kär i bebisar på bild, inte lika mkt i verkligheten, men på bild, jajjamensan!

okej, en bebis som tar priset är vida mcconaughey, dvs dotter till camila alves och matthew m.
allstå seriöst, det här måste fan vara en av världens sötaste bebisar, hon är så vacker, har liksom ögonbryn OCH ögonfransar vid någon månads ålder, hon har liksom hår när andra bebisar är helt kala och personlinghetslösa (okej, vad har personlinghet med hår att göra? skitsamma. kom på mig själv.).

men iaf, gulligare unge får man leta efter! säger ni nu att ni har sett gulligare så finns det inte en chans att jag tror er förrän jag får se bildbevis! och säger ni att hon inte är SÅÅÅ gullig så är ni bara cpblinda.

jag ba *bududubudibuu*, vida ba HUH?!

döööör av gullighet!!!

jahaaaaaaaaa väntar på att min aidå ska bli färdig så jag kan ta en sväng med henne på stan. jag har tyvärr varit icke anträffbar de senaste dagarna men nu känner jag att "ja det här ska nog gå bra, jag och lilla maggen kommer nog klara några timmar på stan".

förresten, känner mig nu frisk upp till 92%. mmm, inte lika bra ökning som sist, men det går trots allt framåt så vi kan hurra lite för mig (och magen).

egentligen skulle jag åkt till stockholm ikväll för att träffa min BF, vi har inte setts på 1,5 månad så tanken är väl att vi ska vara nykära nu när vi ses.
skoja.

men, och nu tänker jag vara megaytlig. åker inte för att jag inte är helt frisk, ja. MEN största orsaken är att jag har fått min PD tillbaka :((((((((((((((( gråter helvetesfloder, pallar inte med mig själv, vill begå självmord etc etc. jag har fått döfula utslag runt näsan och i skrattrynkorna och hakan och det är liksom rött, småkli:igt, och så jävla fult att jag vill flå mig själv i ansiktet. det är så konstigt det där, när huden känns helt okej och normal och inget speciellt så är jag typ inte alls ytlig, men när något sånt här händer så blir jag megaytlig och jättemedveten om mina problem. och jag hatar mig själv för det.

nä, okej försöker se det ur ett positivt perspektiv; pga den höga halten av ytlighet i hjärnan så försöker jag försöker åtminstone göra något åt det. har nu fått läkartid, men först om två veckor. allstå..........2 veckor av lidande. jag gjorde en fuling igår när jag snackade med sköterskan, så här lät det.

efter att ha redogjort för allt och allt jag visste om PD, hur jag behandlat mig själv osv:

hon: ja det är ju ett under att du har kunnat hålla det så bra med tanke på att det behandlas med antiobiotika.
jag: ok, men finns det någon läkartid imorgon då?
hon: hm, ska kolla...................det finns en först om två veckor.
jag: TVÅ VECKOR? men allstå-
hon: ja det är rätt fullspäckad schema nu efter semestern
jag: men allstå (och här var jag snabb)....jag ska till stockholm imorgon (sant) och vill verkligen ha tabletterna nu.
hon: tyvärr
jag (vädjande): allstå min kusin gifter sig nästa vecka och jag är tärna (delvis sant, jag var på min kusses bröllop i somras) och jag måste verkligen vara fin, orkar inte med att se ful ut när det är en sådan viktig dag.
hon: jag är ledsen vännen (allstå, använder sköterskor ordet "vännen", då har man sjunkit rätt lågt i hennes ögon) men det finns ingen tidigare läkartid.
jag: men-
hon: det finns ju dom som har det värre förstår du.
jag: mmmm
hon: ingen kommer att tänka på din hudutslag när det är din kusin som gifter sig (försök till medlidande)
jag (aningens besvärad): he he ok........

BUUUUUHU. får väl vara asful några dagar nu.

vad är det här?? det borras här i korridoren OCH ovanför mig.

det är den här perioden då alla nyaanlända studenter ska sätta upp sina fula bokhyllor.

okej hallå kasst med blögg de senaste dagarna.

jag har varit på rehab med min mage de senaste dagarna. har liksom inte haft någon som helst lust till att blogga i det tillståndet jag var i. jag hade åkt på något jäkligt jobbigt virus och det håller väl i sig fortfarande eftersom jag är, som jag bedömde det själv, frisk till 88%. så skulle jag nog säga. igår kände jag att jag var frisk till 80%, så det går uppåt mina vänner!
skulle dock behöva åka på en till semester efter helvetesveckan.

men för att prata om något helt annat. jag måste rekomendera detta bröd.

det är så jäkla gott!!! lagom mjukt, mörkt bröd med massa frön!! mmm. köp nästa gång.

jag börjar äntligen, äntligen bli frisk! jag tog det som ett sundhetstecken när jag idag vaknade vid halv ett eftersom jag tidigare knappt kunnat sova. jag vaknade torr och fin utan det minsta antydan till svett.

ytterligare ett sundhetstecken är att min hunger börjar komma tillbaka. liksom, jag är hungrig igen! ibland vill man bara lära sig äta nyttigt, äta mindre portioner, äta mindre sött osv osv, men fasen allstå jag blir på riktigt orolig när jag inte känner någon hunger och när jag inte äter mycket. jag är så glad över att jag är sugen på mat och ba MMMMMMMMM ska värma upp typ allt som blev kvar från thaimiddagen igår. NU.

det händer inte mycket här hos mig, så jag tänkte jag skulle berätta om en dröm som jag hade när vi var i neum förra veckan.

jag drömde att jag och aida satt på ett fik någonstans i lund. vi åt, och medan vi gjorde det upptäckte jag två män som stod och tittade åt vårt håll. de stod vid ingången utanför den valvrundade dörren. jag nämner för aida att de två står och glor på oss. därefter vaknar jag ur drömmen och kollar samtidigt mot fönstret i mitt och denos rum (vi delade rum) och ser där och klart och tydligt att de två männen ur drömmen står i fönstret och tittar fortfarande in mot mig!!

jag D-O-G. ba ehh vad fan gör dom här??! jag ser dom klart och tydligt, deras skuggor som står i profil, jag ser konturerna av deras ansikten. båda står och röker och när den ena tänder sin cigg så "flyger" en liten eldprick ut i rummet.

by this time är jag skräckslagen. jag tror att jag drömmer,  så  jag gnuggar ögonen bara för att liksom försäkra mig om att det jag ser är på riktigt, inser att det är det och börjar först viska: Deno.....Deno. och sedan högre: Deno....DENO!! han ba vad är det, helt yrvaken. jag ba det spökar här i rummet, det står två män i vårt fönster, kolla, säger jag och pekar mot fönstret. han vänder sig om mot fönstret och säger: nä det står ju ingen. jag ba jo ser du inte dom? dom står och röker? ser du inte?

jag har hittils inte riktigt vågat stirra mot fönstret eftersom jag känt mig utstirrad obviously men jag kollar igen ditåt och ser att dom står kvar. jag får inte det in i mitt huvud hur det kommer att deno inte ser dom. det är ju så logiskt liksom men deno ba: nä... det är inget, magda, sov nu, fast nu måste jag gå på toa. och medan deno sömnigt stiger upp ur sängen för att gå på toa ligger jag skräckslagen och nu helt övertygad om att det måste vara spöken i fönstret. vet inte hur fasen jag ska kunna somna om. är så rädd, stirrig, nojjig och ba liksom RÄDD. sjutusen tankar i mitt huvud. försöker förstå sammanhanget, men kommer bara fram till samma slutsats som innan; att det måste vara spöken.

deno kommer ut ur toan och jag har inte tid att vara löjlig, men inser hur löjlig jag måste ha varit för honom just då. ber honom att tända lyset i hallen för annars kommer jag inte kunna somna om. deno suckar men orkar inte protestera och tänder lydigt lampan och lägger sig i sängen igen. jag ba: deno, jag vågar inte sova, dom kommer stå och titta på oss.... deno ba: zzZZzz.

så jag låg i sängen, terrified över hela skiten. längtade tills vi skulle åka hem och fattade inte hur jag skulle klara av fler nätter i det här rummet. låg och spanade mot spegeln och fönstret hela tiden, kollade genom fingrarna som när man kollar på skräckisar. var rädd för vad jag kanske skulle se. var rädd för att dom skulle stå kvar.

sedan tyckte jag att jag blev mer förståndig. spökena ville kanske bara varna oss för något? kanske få oss att vakna för något hemskt skulle hända? kanske var det min mission att hjälpa dom över till andra sidan?

därefter somnade jag, av ren utmattning och skräck.

när jag vaknade morgonen efter så kom jag ihåg allt. och vet ni hur mycket jag garvade? allt var så självklart natten när jag vaknade, för det MÅSTE ju ha varit spöken, inget annat! och dagen efter så, ja, ni listar nog ut själva över hur jag kände det haha.

drömde för någon timma sedan att jag hade så här kort hår igen. jag var skitledsen och funderade på extensions.

hela natten och dagen har jag haft feber från och till. feber och frossa. ba MMM KUL DAG. har sovit bort dagen, mått piss. osv osv.

lägg till följande grejer: massa tvätt som behöver tvättas, massa kläder som ska sorteras in i garderoben, TOMT kylskåp, räkningar att betala och bananflugor som har levt här alldeles för länge och måste dödas nu.

har levt på cedevita idag.

det är så här det kommer bli när jag kidnappas till iran, sa jag till mamma.

hon tyckte inte att det var kul.

jag är lite halvhungrig. måste äta rätt snart, kan inte åka på tom mage. åker tillbaka till kalmar ikväll. ska förklara senare varför.

farmor gjorde iaf sarma igår för att vi skulle ha nått att käka när vi kom hem. och på tal om mat. det är ju ramadan, vilket innebär att fastan är i full gång. andra dagen idag. min farmor upplyste mig om detta. ärligt talat så förstår jag inte riktigt vad fastan ska vara bra för? man blir ju bara tjock, eftersom man äter skitsent och för att man måste vara så stillasittande som möjligt under dagen för att inte bli hungrig. ok, det var ur ren ytlighetsaspekt. MEN, ska komma till huvudpunkten snart.

fastan är ju till för att man ska visa tacksamhet över maten man får, för att utmana sina gränser och testa sitt tålamod och respekt mot gud. säkert mycket annat också, som de fastande kan räkna upp. men varför egentligen? det är ju som vilken diet som helst, fråga någon som vill gå ner i vikt, han/hon är ju också hungrig hela dagarna. man testar sig själv lika mycket tycker jag.
och är man inte tacksam över mat innan man började fasta så lär man vara tacksam i en vecka efter fastan och sedan är det tillbaka på det gamla igen. jag säger så här; det man inte hade innan fastan lär man inte heller ha efter fastan.

har inte fört över några pics än men här är två fina bilder från bröllopet jag var på. det är lite taskig bildkvalle men det är för att de är snodda från fejjan.

kusse A, kusse I, brudkusse N och vän M, och jag

ok, lite större bild och fler människor. men min brorsa D, A, I, brudgum D, N, M och jag.
vet inte hur petiga folk är med sina namn så jag skiter i att skriva ut det. bild är väl inte heller helt ok, MEN eftersom det är ute på fejjan så får man väl anta att det är ok.

ville bara säga att jag är tillbaka.

nu måste jag nog äta lite.
dvs dags att återgå till rutinerna. yes!

fråga mig inte varför bilden är felvänd, den är rättvänd i iphonen och datorn, men inte här. någon iphoneexpert som kan uttala sig om saken? jag citerar korrekt och använder minst två källor.
lite journalisthumor så här dags.