Magzi - en baggas bekännelser

jag har, helt ärligt, inte smält det faktum att SD sitter i riksdagen. och kommer att sitta i fyra år.

jag ska dela med mig en liten historia.

jag skulle tro att det här utspelade sig någon gång då jag gick i åttan, en höstmånad 2000, ja men för exakt tio år sedan. jag befann mig på en bosnisk fest i liten stad nära kycklingryd. när jag säger bosniska fester, då kanske ni tänker bosnier som dansar "ringdans", och det är exakt vad det var. en vanlig familjefest där barn och vuxna hade roligt ihop samtidigt som dålig musik spelades. jag har aldrig varit fan av s.k bosnisk folkmusik, men eftersom dessa fester faktiskt var riktigt roliga så kunde jag stå ut med den dåliga musiken.

jag var där tillsammans med min familj och mina kompisar och deras familjer. vi var ett rätt stort gäng, vi kids, tillräckligt många för att göra en egen ring att dansa i haha. den här kvällen hade vi inte så megakul i just den lokalen där festen hölls så vi beslöt oss för att ta en promenad runt i stan, bara för att liksom komma ifrån alla vuxna och hänga lite, bara vi fem. det var allstå jag, en till tjej och tre killar.

vi närmade oss skolområdet i staden, och var en rätt lång bit ifrån lokalen där festen hölls, när vi såg ett gäng killar som hängde på fotbollsplanen. vi kunde inte riktigt klura ut vad de höll på med, de verkade bara stå och hänga liksom. det  hela verkade dock lite skumt då både jag och den andra tjejen reagerade negativt över att dom var där. så vi övertalade killarna att gå tillbaka till festen istället, vad skulle vi ändå vara ute och göra klockan elva en lördagsnatt? då hör vi plötsligt att någon från killgänget ropar något väldigt högt, men inget vi uppfattar. samtidigt som de ropar börjar de i rask takt gå mot oss och då ser vi tydligt att det är ett par skinskallar med basebollträn i händerna som står knappt hundra meter ifrån oss. de fortsätter ropa och skrika åt oss samtidigt som de börjar springa mot oss.

just i det ögonblicket kände jag sådan skräck över det som just höll på att hända oss. det var som mardröm, ni vet en sådan där man försöker fly från något men benen känns tunga som bly? det var som om någon hade kapat av mina ben, av ren rädsla kändes mina ben som paralyserade. någon sekund senare ropar en av killarna SPRIIIING! oturligt nog var han den störste av oss alla, och jag undrade hur fan han skulle orka springa? men han var den förste som kutade, och som han kutade. vi andra, som var aningens smalare, men betydligt trögare i det ögonblicket började kuta först efter att han hade sprungit om oss alla.

sedan minns jag inte så mycket mer av händelseförloppet. rassarna var oss hack i häl och jag som aldrig, aldrig vidare ansträngt mig på gympan, sprang som jag aldrig sprungit innan. valeska hade blivit stolt om det inte vore för att det var så jävla sorgligt alltihop. när jag kom uppför trappan vid järnvägsstationen så insåg jag att tjejen som sprang bakom mig var försvunnen och en av killarna också, de hade delat på sig och sprungit åt andra håll. jag var själv tillsammans med en annan kille och vi sprang tillbaka till lokalen där festen var.

där utanför stod det lite folk och rökte och vi skrämde upp dem rejält, för det första för att vi bara kom från ingenstans mitt i natten så där, för det andra för att lillkillen hade börjat gråta av rädsla och för att vi själva skrek att vi var jagade av skinnskallar. jag minns att min pappa stod och pratade med någon när jag slängde mig i hans famn och skrek samtidigt som jag grät och jag minns också att han blev frustrerad över att jag inte kunde berätta ordentligt vad som hade hänt. jag vet att han också var rädd, rädd inför det som kunde ha hänt.

folk samlades runt omkring oss, mammorna kom ut, papporna kom ut och ja, festen dog relativt snabbt där. jag vet inte om artisten som var där fick fullt betalt för hela kvällen.

tjejen som var med mig, hon hade också av ren rädsla bara kutat åt ett helt annat håll och gömt sig i en buske invid järnvägen, så när alla frågade efter henne kunde ingen av oss svara. och plötsligt kommer hon ut ur en buske, går över järnvägen och mot oss över den vanliga vägen, helt chockad.

minuterna senare samlades några pappor, bland dem min pappa också, och sprang tillbaka samma väg som vi hade kommit och letade upp skinnskallarna. det som hände sedan skulle kunnat få varenda skinnskalle på andra tankar, kanske till och med kunnat få dom att lägga av med rasismen.

jag vet inte om det egentligen hade motsatt effekt, men jag vet att just då och i den sekunden så kunde inte någon av våra pappor hålla inne med sin ilska när skinnskallar i tjugoårsålden jagade fem fjortonåriga kids som bara råkade befinna sig på fel ställe vid fel tidpunkt. det var det tydligaste beviset jag någonsin hade fått på att ens föräldrar skulle kunna göra mycket för sitt barn.

det blev en lång historia.

men den här historien är inte unik. jag känner många som har hamnat i bråk med rasister, många som har fått utstå mycket skit i skolor och ute på stan på grund av rasister. många som än idag känner sig väldigt rädda över att stöta på skinnskallar. det positiva är att det faktiskt inte finns lika många skinnskallar idag som det fanns på den tiden. det negativa är att de har dragit på sig kostymer och röstar idag på jimmie åkeson och hans kamrater som har i uppgift att styra vårt land.

många SD-anhängare säger och skriver i olika forum, på fejjan osv att "läs på först om SD innan ni säger att det är ett rasistiskt parti, de står faktiskt för många olika saker". Ja, sorgligt nog önskar man att de ändå bara stod för en sak, tyvärr står de även för att de är emot homosexuella, aborter och kvinnor.

samtidigt som hatet är så öppet, rå och framförallt accepterad, så är kärleken ännu större. aldrig har jag sett så mycket engagemang, aldrig har jag sett människor så negativa till ett "demokratiskt" beslut och aldrig så passionerade över något. det är så många som upprörs och ordnar demonstrationståg, våra politiker är tydliga med var de står i frågan, tidningar, som aftonbladet, markerar med vad de tycker om SD genom sin kampanj, stora bloggare och allmänt kända människor med bloggar är noga med att klargöra sina åsikter. folk bryr sig! och det är det viktiga i det här.

men jag tror att få val kommer vara så efterlängtade som valet vi kommer att ha 2014.

2010 är det året då det sitter ett rasistparti i riksdagen. och plötsligt har ordet demokrati fått en helt ny innebörd; nu är det nämligen OK att likställa rasism med demokrati. well well. hoppas det är en väckarklocka för alla latmaskar som inte pallade rösta i söndags.

en annan grej är att SDs medlemsregister ligger ute på nätet. inne på sidan kan man söka på olika städer för att se vilka som har intresseanmält sig själva just från den specifika staden. sökte på kycklingryd och närliggande småhålor för att kolla läget, och se där, intresset var relativt stort! inte ett dugg förvånad över att hitta en person vars syster gick i min pararellklass under högstadiet. inte ett dugg förvånad över att han är en missnöjd skit som relativt tidigt visade "vad han stod för".

det fanns ett gäng som gick i nian (då jag gick sjuan) som bestod av ett gäng "tuffa" killar, ni vet de som röker bakom skolgården, puttar undan stolar som kommer i deras väg, tränger sig förbi i matkön, kastar snöbollar alltid lite hårdare än alla andra, står framför ens skåp ibland och vägrar flytta på sig osv osv. inget unikt med dom här idioterna förutom att de var lite bråkigare än genomsnittseleven och sympatiserade med extremhögern. jag hade också ett par töntiga bönder i min klass som var ungefär likadana. jag vet inte om någon av dessa människor har ändrats idag, tack och lov har jag sluppit träffa dom.

jag hade även en tjej i min klass, som plötsligt började vara smårasistiskt. det höll på högstadiet ut och blommade som mest under gymnasiet. vi kan kalla henne louise. louises bästa kompisar bestod av ett par tjejer. en av tjejerna var inte helsvensk, utan hade en pappa som kom från kroatien. trots detta ansåg hon sig själv vara helsvensk. jag sket i vilket men förstod väl inte riktigt hur hon kunde hänga med personer som inte gillade invandrare och som på fritiden åkte runt i fula epa-traktorer. en annan tjej i det gänget bor nu i ett asiatiskt land och har en asiatisk pojkvän. undrar hur det känns att vara på andra sidan nu?

det gänget som jag pratade om som gick i nian, en av de killarna puttade mig i en snödriva en gång när jag var på väg till matsalen. han var mycket större än mig så jag vet inte om det var jag som kom i vägen för honom, så att han helt enkelt inte kunde gå förbi mig, vilket naturligtvis inte rättfärdigar hans handling, men är man idiot så är man. det var ingen hård knuff, men det var långt ifån en mjukisknuff. när jag utbrast: varför gjorde du så för?, så sa han: du är ju blatte. han sa så och jag höll käften, ville inte ha någon mer knuff.

det roliga är att jag inte har träffat på den här killen sen dess, men när jag var i stockholm för några veckor sedan, så gissa vem jag gick förbi när jag korsade plattan? den där jävla fulingen som puttade mig! jag tyckte att det var helt sinnessjukt att jag gick förbi honom, just då, den sekunden, bland så många olika människor.

det allra mest sorgliga är att alla dom här människorna som jag nu har pratat om, alla dom har på ett eller annat sätt umgåtts med invandrare, umgås med invandrare idag eller tvingas jobba med invandrare. killgänget hade ex en fet turk i gänget, som var nog tyvärr lite för dum för sitt eget bästa, men eftersom han var bråkig så kunde killgänget ge honom en chans trots allt.

tjejerna som jag har nämnt, som jag har gått hela grundskolan med, varenda en av dom har varit på mina födeledagskalas och ätit tårtor som min mamma har bakat, varenda en av dom har jag lekt med, hyrt ut disneyfilmer till och de har alltid fått sitta med oss vid matbordet, även fast jag i många fall fick vänta på rummet medan de var iväg och åt med sin familj då jag var och hälsade på. en av dessa tjejer var min allra första svenska kompis när jag precis hade börjat ettan i helsvensk klass. jag kunde ingen svenska, men hon tog mig i handen och sa att vi två skulle leka.

året var 1993 och mycket har ändrats sedan dess.

haha. sant. det som står i rubriken måste typ bli något av ett löfte för mig själv. förmodligen kommer jag slava runt på en journalistlön, men det är inte säkert! man vet aldrig när man råkar skrapa en triss fylld med massa cash.

när jag var på semester nu i makarska kom jag fram till en till sak som jag skulle vilja ha i framtiden. någon gång i mitt liv ska jag fixa lite dyra grejor, och det är bland annat dessa:
1. barn
2. lägenhet
3. underhållning av alla botoxinjenktioner
4. båt!!

det lilla båtlöftet gav jag mig själv för knappt en månad sen. jag blev rätt så inspirerad av alla fina båtar som stod i hamnen i makarska. det ser så mysigt att bo på en båt, typ inreda den fint, ha ett sovrum, ett vardagsrum, ett köksbord med stolar ute på däck och så några solstolar man kan ligga och sola på. alltså fatta att jag vid 50-60 års ålder kommer att ha det här! jag skojar inte. måste också passa på att ta ett båtkörkort också. tänk er att cruisa runt på medelhavet och verkligen bara njuta.

jag ska beta av de andra punkterna också men först måste jag klargöra min plan för er. jag tar examen nästa sommar dvs 2010 (AKO BOG DA!!! / =om gud vill. är vidskeplig när det gäller sånt här, vågar ej riskera att gud inte står på min sida när jag får nålen av anette i aulan) så planerar jag att flytta till stockholm. saken är den att det året kommer, samtidigt som det blir guldåret eftersom jag ÄNTLIGEN går färdigt skolan, också kommer bli det värsta året för mig är jag rädd. det innebär att jag måste hitta boende, dvs sänka mina krav och bo i en sunkig etta i andra hand innan jag kan köpa mig en egen lägenhet.

det innebär å andra sidan att jag måste ha ett jobb att gå till för att kunna spara till en sjyst lägga.
och jobb då... när det gäller mediejobb är det som ett svart hål, speciellt för nyutexaminerade. det finns liksom inget och ingen som garanterar dig jobb. du kan ha gått ut med alla VGn (jag har bara något enstaka HAHA, asså orkar verkligen inte plugga längre) och ändå inte få jobb. du kan vara hur duktig som helst men om du inte känner någon som kan rekomendera dig så är det lönlöst. det hjälper liksom inte ens att vara blatte längre, jag kan inte ens lita på inkvoteringen eftersom det redan finns för många duktiga andragenerationens ppl där ute som roffat åt sig allt som jag vill ha :C

så tja, det återstår inte så mycket förutom att ta vilket skitjobb som helst för att klättra lite. exempelvis har jag kanske turen att jobba som servitris och servera någon på SVT som ba MEN HALLÅ MAGZ, VAR HAR DU VARIT HELA SVT:S HISTORIA? GRATTIS TILL PROGRAMLEDARJOBBET!! vet ni, jag är den som aldrig har vunnit, verkligen ALDRIG, vunnit på triss, eller något liknande, så jag tror faktiskt inte att jag har sådan tur.

nästa år, nästa höst, har jag belsutat mig för att slita som en häst. i slutändan kommer jag börja gnägga. men det är sant! fan vad jag ska jobba. hoppas verkligen att jag inte får äta upp mina ord. men jag ska bo i stockholm, vilket känns närmare europa än vad ystad gör även fast ystad rent fysiskt ligger närmre. det är en metropol vi snackar om. och jag ska stå där mitt i smeten och hänga på dörrarna till allt som verkar intressant. 

"slita" kommer vara mitt andranamn. det kommer vara första gången jag sliter med något medvetet. det känns som att allt har gått väldigt smooth i mitt liv, jag känner verkligen inte att jag har fått slita för något, eller så har jag kanske gjort det men att jag bara inte har ansett det som slit?

fattar ni att jag måste börja peppa mig med sånt här nu, ett år i förväg?? jag tror jag måste arbeta upp allt det här mentalt, bena ut allt, konstruera ett schema på hur allt kommer att se ut, överrösa mig själv med PEPP. om jag hittills har klarat av allt som jag har satt som mål för mig själv så lär jag väl fixa det här. jag är 25 år nästa år aBd, och fram tills 30 har jag på mig att fixa framtiden så som JAG vill ha den, utan några ungar eller en lat man i släptåg. vid 30 har jag lovat mig själv att ha det mesta fixat, går inte in på detaljer, måste ha mina delmål för mig själv, men jag lovar er, I'LL BE OUT THERE!! hehe

jag borde ta timlön för mitt pepp :D

i höst bor jag själv och då ska jag fan göra om lägenheten till ett mentalt spa, där jag ska rensa ut all skit som stör mig och ha det som mitt "bygga upp självförtroendet"-lägenheten och ba PEEEEEEEEPPPPPPPPPP FAAAAAN VAD BÄÄÄÄST JAG ÄRRRRRR!!!!! orkar inte vara bäst hela tiden. jag ska bara fokusera på mig, skriva en jävla c-uppsats med mina brudar, fixa en sjyst praktikplats till våren, planera flytt och bli snyggare!!! yepp där har ni det. några delmål under hösten 2010 och våren 2011.

jag måste bara säga en sak, 700 år senare, men eftersom vi tog upp det idag på föreläsningen så kom jag på att jag egentligen aldrig har bloggat om det här, eller har jag? tror inte det.

vi snackade i alla fall om muhammedkarikatyrerna, teckningarna som publicerades i Jyllandsposten 2005. som ni säkert är medvetna om så är det enligt islam förbjudet att avbilda profeten. personligen tycker jag att yttrande- och tryckfrihet står above all. allt och alla ska få kunna kritiseras fritt. vi; journalister, läsare, opinionsbildare, politiker, svensk som invandrad ska få kunna uttrycka sin åsikt fritt utan att någon för den delen ska censurera oss.

journalister finns till för att granska makthavare och staten, för att vi som medborgare ska få reda på om ex någon politiker skattefuskar eller om stora företag använder sig av barnarbetare i indien, ni fattar. journalister kan inte köpas för pengar. ingen politiker ska kunna erbjuda journalisten en summa pengar i utbyte mot en positivt vinklad artikel om denne. medierna ska vara fria och delvis oberoende, vilket dom är i västländerna. vem som helst ska öppet kunna kritisera vem som helst i en tidning/TV/radio (naturligtvis enligt vissa regler, rassepropaganda sållas därmed bort) utan att för den delen bli tystade av någon som har högre position och mer makt än en själv. man ska inte behöva dö för sin åsikt eh....något som man faktiskt gör i många länder. hemskt att tänka på det.

således borde jag tycka att det var okej att publicera teckningarna i en av danmarks största tidningar. men det gör jag inte. och jag ska förklara varför.

det är så lätt att tro att publicerande av teckningarna skedde "bara så där", att någon fick för sig en "kul idé" eller att en "kritiker" skulle ge sig på en roll som talare för danmarks missnöjda medborgare. men det är inte så. man skulle kunna påstå att det genialiska draget av jyllandsposten är rätt noga planerad. tidningar gör sällan spontanta grejer, de tänker oftast på hur mottagandet av någon nyhet blir eller huruvida det verkligen är OK att publicera något, annars finns risken att ansvarige utgivaren av tidningen får jävla massa skit, och den skiten vill de sällan ha, därför passar man sig noga och följer de etiska reglerna som finns.

det började egentligen året innan, dvs 2004, när den holländske regissören theo van gogh blev mördad av en muslimsk fanatiker på öppen gata efter att han hade gjort en film som ställde sig kritisk till islam. han har även tidigare uttalat sig kritiskt både om muslimer och judar och är en huge george bush-lover.

året därpå var det någon dansk författare som hade skrivit en bok om muhammed och annat religiöst gojs och han ville naturligtvis hitta någon som kunde illustrera skiten, men ingen ville ställa upp eftersom de var rädda för hot och syftade då på van gogh som hade blivit mördad. detta skapade debatt i danmark och man tyckte att yttrandefriheten var hotad. istället för att ta debatten på en sansad nivå väljer Jyllandsposten att kasta ännu mer skit då de uppmuntrar folk att skicka in egentecknade bilder på hur de tror att muhammed ser ut. allstå hör ni hur det låter??! låter inte det lite cp? om inte, SLUTA LÄS HÄR.

det gör mig jävligt sur att journalister (iofs är de danska but still, SAME SCHOOL man) som egentligen ska vara de som  är objektiva och de som framför de svagas åsikter väljer just att ställa sig på mobbarens sida och uppmuntra smutskastningen. allstå man skäms.

och nu till frågan om man ska kunna få kritisera religion?
JA det ska man få kunna göra, men det här är inte sjyst kritisering, det här är att pissa på någons religion. ärligt, hur ofta kritiserar man judar i media? hur ofta händer det att vi får läsa om hur israel sköter sin politik? eh, aldrig? hur ofta ser vi karikatyrer på judar med stora näsor bland striparna som förekommer på de sista sidorna i tidningen tillsammans med elvis? aldrig! och jag säger inte att vi ska tillåta den här typen av "humor", men då får man åtminstone köra med lite fair play, lika jämnt på båda sidorna. det är många andra grupper som "slipper" den här typ en humor, det är inte bara muslimer som många tror, och jag tycker att det är rätt. det är inte ok att skoja om verkligen vad som helst i en tidning.

jag tycker inte att det är okej att syssla med den här typ av rassehumor, speciellt inte i offentliga sammanhang. trångsynta åsikter kan man behålla för sig själv hemma i soffan.

någon sa idag i klassen att det är okej att publicera teckningarna för att det leder till debatt och diskussion, men ärligt hur ofta går ni in i en seriös (för det var väl det som eftersträvades?!) diskussion med någon som det första han/hon säger: FAN VAD KORKAD DU ÄR! ofta att man står kvar då och säger – mmm du har rätt, men jag funderade på hur vi kom in på *valfritt laddat ämne*? klart som fan att man tjafsar tillbaka då. därför förstår jag inte hur folk kan på allvar mena att man ska diskutera sansat när motparten inleder det hela med att förlämpa den andre? argumentet håller inte TYVÄRRRRR.

en sak som man lätt glömmer är att islam är den näst största religionen. det är liksom inte bara skäggiga araber som är muslimer. det är ett fåtal som upprörs över teckningarna, som protesterar. med all rätt? det vet jag fakitskt inte. men man måste markera att det inte är okej. jag upprörs inte personligen eftersom jag inte anser att dessa attentionwhores har tillräckligt öppna sinnen för att ta en diskussion ändå, men jag blir liksom lite sur över att tänka på att det är de sjysta muslimerna som också förolämpas, som tar illa vid sig, för det är sjukt respektlöst att försöka engagera till debatt på detta sätt.

så NEJ det är inte rätt att publicera teckningarna. speciellt inte med tanke på att det har legat och grott och att flera händelser är sammanflätade. okej att kritisera islam med ord och att sansat uttrycka sina åsikter, men att sjunka till ett barns nivå och kladda ner lite bilder för att man inte kan skriva är fel.

för visst var dom inte ens så jävla konstnärliga?

ja det är sant. min och imans sista helg tillsammans på länge och vad gör han? han däckar i soffan. nu har vi tjafsat om det och kvällen suger eftersom vi såg ingen film. det är nog nu det börjar gå utför i ett förhållande ha ha.

nä men, sen slog det mig. sen när började mina obligatoriska mysfredagar hemma depend on a guy? fan vad cp. örfilar mig själv ett par gånger för det här är skamligt. varför ska jag behöva be och böna (ok nästan) om att han ska vakna och hänga med mig? orkar inte bry mig mer om sånt här. från och med nu så tillbringar jag varenda fredag med MIG SJÄLV oavsett om det är folk här i lägenheten eller inte.

började idag. gjorde mig fetaste fruktsalladen med mango, ananas och honungsmelon och glodde på ett avsnitt av keeping up with the kardashian, och fan vad fint det var. nästan så att man saknar singellivet då man kunde tillbringa en hel dag i sängen med mat och data. iofs, så är det väl ingen som hindrar mig nu heller, men va fan hände med att anstränga sig? nä hörrni brudar, har ALDRIG förstått mig på (även om jag har ett par sådana och försöker mig försåt på dom) tjejer som inte gillar att vara ensamma elelr att vara singlar, för det är ju fan ashärligt. man får vara exakt så ego som man vill och utan att behöva tjafsa med någon om vad man ska göra och hur och när, man har bara sitt eget huvud att tänka på och det är väl fint? när jag var singel så var det nästan det bästa med fredagar, jag gjorde mig mat, köpte glass åt mig och laddade ner någon bra film och så bäddade jag ner mig med mitt dåvarande fluffiga täcke och ba AAAHHHHHH UNDERBARA FREDAG OCH TACK FÖR ATT DU FINNS MAGDA FÖR DU ÄR FAN BÄÄÄÄÄÄÄÄSTAAAAAA BRUDEN I VÄRLDEN!!!! ja faktiskt, så tänkte jag.

nu måste jag dela mitt ego med någon annan, och jaaaaa det är asmysigt att ha förhållande men OMGDDDDDD ibland vill man bara slänga sig från den här lilla franska balkongen i sin lägenhet och landa hårt på asfalten. som typ idag, jag blev så förbannad att jag slängde halsduken på Im....(orkar inte skriva ut hans namn just nu) och drämde igen ytterdörren så jävla hårt att jag tror att en tavla föll i golvet i  lägenheten längst bort i korridorren. vilket temperament jag har ibland, får blackouts efter varje anfall typ. orkar inte ens be om ursäkt till grannarna så den får ni inte i det här blogginlägget.

lyssnar på zabranjeno pusenje och käkar på en ananasklyfta.

asså vet ni vad jag tycker är skittöntigt, för att inte säga efterblivet? jo det är dom här killarna som har flickvänner och som blir "stolta" över sina flickvänner för att dom kan handskas med barn. jag är så innerligt trött på dom!!!! vet inte hur många gånger jag har hört/sett/varit med om att en kille säger om sin flickvän: a joj kolla henne, hon kommer bli en bra mamma. ba eh VAA? har jag missat något? bara för att en brud håller i en bebis i tjugo minuter (knappt det liksom) så har hon automatiskt "god hand" med barn och kommer bli en bra mamma?

det är inte det allra värst. det värsta är att killarna säger det stolt och sen ba aa hon kommer bli en bra mamma till mina barn, och säger det på så sätt som att kvinnans enda uppgift i den här jävla världen är att reproducera, som om hon inte hade 7 000 andra viktiga uppgifter här i livet. visst, vi är här tack vare våra mammor, som både bär oss i nio månader och matar oss med sin bröstmjölk och gud vet vad dom gör för oss, papporna ska också ha cred men de mamman gör för oss är trots allt lite mer än bara sprutar en lycklig spermie i kvinnorna, så JAAAAA det är viktigt att föda barn och det är en big uppgift här i livet vi ska vara tacksamma över om vi kan fullfölja. men vi har som sagt annat här i livet också än det. ex 7 000 andra viktiga uppgifter.

risken är att det här blir ännu ett av mina hundra hyllningsinlägg till YU-musiken (f.d Jugoslavien, musik som kommer från den tiden då alla länderna var ett land) som blomstrade som mest under 70-90talet. sådana här inlägg är ett återkommande tema och varann månad får jag för mig att skriva något.

eh ovaj för att sätta igång nu då. det har varit en torr period med YU-musik de senaste måndaderna faktiskt och det är helt och hållet mitt egna fel. musik är en SÅHÄR stor del av mitt liv och att tänka mig livet utan nashe muzike går inte helt. sedan jag bytte till min mac så har jag inte orkat/rent tekninskt kunnat föra över låtar från gamla datorn. insåg just nu precis för en timma sedan då jag (som vanligt) på youtube börjar leta låtar för att få min dos att musiken är som knark för mig och vid avsaknad av musiken ändras jag faktiskt. det har jag känt en tid, att det är något som fattas och nu spotify:ade jag lite musik och blev mig själv igen. jag hittar tillbaka till mig själv genom musiken. och det här är ytterligare sådant ämne som många känner igen sig och det är säkert 90% av befolkningen som blir "hjälpta" med musik, men jag återfår en bit av min identitet med den.

och för att göra det ännu lite värre så funkar inte min mptrespelare ihop med macen, så det går inte att föra över musik, och att sätta igång min gamla dator, det orkar jag inte, för den kommer explodera nästa gång jag trycker in powerknappen. men jag har lite musik på gamla mp3en, FAST (och nu ännu lite värre) mina hörlurar har gått sönder. jag som vanligtvis går med musik i öronen om jag så bara ska tömma papperskorgen har varit tvungen att vänja mig. men det var ett dåligt vänjande om man säger så.

och nu ska jag in på ett annat ämne. eftersom jag anser att musik är en stor del av ens identitet så tycker jag att många bosniska ungdomar som bor här i sverige går miste om mycket när de väljer att inte lyssna på musik från hemlandet. och inte bara bosniska umgdomar, vilka andra som helst som har ett annat hemland förutom sverige. svenskar tar jag inte upp eftersom vi ändå lever i ett svenskt samhälle där den svenska kulturen är runt omkring oss hela tiden. så ja, lyssna på musik!! det finns inte en chans att mina framtida barn inte kommer att lyssna på den musik jag lyssnar/har lyssnat på. det är ett måste att kunna rabbla gamla band.

ja okej, nu fortsätter jag med musiklyssnandet. det här inlägget har skrivit i två timmar bara för att jag har varit tvungen att ta musikpauser, sjunga väldigt högt och dansa etc etc.

nu måste jag sticka och gymma tror jag.

idag käkade jag kycklingpastasallad till middag. och en godispåse från TT.

vet ni, en sak jag stör mig på oavsett tid och plats; översitteri. jag är inte helt hundra på att det är det ordet man brukar använda men jag ska förklara. okej googlade upp det och det betyder egentligen mobbning, förtryck och lite andra grejer så jag använder mig förmodligen av fel term.

det jag menar är att när folk tror att dom är bättre än andra eller när dom tror att vissa förteelser/kulter/annat är bättre än andra. till exempel matkulturen. det finns inget värre än folk som dömer andras mat, i stil med att det "inte är lika fint". ugnsrostad kyckling med rotfrukter är mycket finare än pizza. kan vara så att det är godare men behöver inte nödvändigtvis betyda att det är finare.

det finns inget värre än matsnobbar, som hellre handlar på maxi än på lidl, som gärna skryter om köttet, grönsakerna och den ekologiska maten som ändå verkar besprutad, och kolla vad de gör med de SVENSKA grisarna. assså ORKA. skaffa er andra uppfattningar om vad som är fint. åk förslagsvis till ett random land i mellanöstern och käka utan bestick, eller vafasen räcker bara att åka till bosnien för att käka pita och cevapi med bara händerna. DET är matkultur, när man kan njuta av sin mat och uppskatta den oavsett vad det är man har framför sig och inte bara massa regler om vad som är fult och fint. orkar ej med folk som är sånna. som suckar åt andra. ASSSSÅ ORKAAAAA: HATAR ER. hoppas ni får vara utan mat en period så får vi se sen vem som äter mest när det bjuds på random "o-fin" maträtt.

nu ska jag nog sova.

vi har haft den här visan så länge och det är dags för den igen. relationen till min blogg är väldigt komplex. jag vet att jag inte är någon blondinbella, stina, kenza, menza och gänget men jag älskar min blogg väldigt mycket. kanske för att jag delar med mig ändå rätt mycket jämfört med många, alla ni vet ju ex när jag skiter, snorar eller latar mig eller gör annat vettigt. och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om vad jag skriver för jag utelämnar ändå riktigt mycket. vem vet, jag är kanske inte ens magda?? skojar. lider inte av någon personlighetsstörning om ni börjar tro det. även jag hade trott det! och tanken har slagit mig många gånger.

nu på natten är det som tystast och då är jag JAG, asså jag vet låter asmongo men det är som att jag är som själsligt närmast mig själv just nu.

på grund av förhållandet till min blogg, som i för övrigt börjar låta som en älskare eller något i den stilen dock utan den sexuella biten, så har jag inte orkat bloggaaaa. jag vet det var inte länge sen jag bloggade heller men va fan är typ trött på att ha ett visst antal läsare men inte veta vem som läser. vet att mina närmaste läser och de som kommenterar mest, men fasen resten??? tänk så läser något fängelsemongo mina inlägg och planerar hemskheter. vet inte heller hur jag ska ta tag i det här eftersom jag pendlar mellan att verkligen inte bry mig vilka som läser till att vara paranoid över att någon klasskompis läser och vet allt om mig och jag ba :/ vet noll om denne/denna. ASSSSÅ ORKA vara paranoid.

så ja, ungefär i dom banorna har jag tänkt den senaste veckan. har haft för mycket fritid helt enkelt.

är seriöst trött på sverige. okej, var kom den tanken ifrån. det tillhör inte det här inlägget.

det här inlägget har jag velat skriva länge men aldrig funnit orken. så  jag säger det rakt ut: JAG STÖR MIG SÅ JÄVLA MYCKET PÅ SMALISAR SOM GNÄLLER OM ATT DE ÄR TJOCKA och TJOCKISAR SOM GNÄLLER PÅ ATT DOM ÄR TJOCKA.

vet ärligt talat inte vilken kategori som är mer krävande och mer en pain in the ass. för det första; smalisar som uttrycker att dom är tjocka gör det enbart för att 1) dom har en jävligt skev självbild och behöver pyskologhjälp med sitt självhat eller 2) söker bekräftelse på att dom inte alls är tjocka enbart för att alla andra ska säga näääää du är så smal så att de ska slippa de dåliga samvetet som gnager bara för att de äter en lussenbull extra.

för det andra; har vi de uppenbara tjockisarna som inte gör annat än gnäller om sina lovehandles eller hur många chokladbollar de stoppar i sig. men ja okej det är inte så lätt att sluta med någon ovana, jag vet det själv då jag förbrukar alldeles för mycket socker dagligen, MEN (och detta gäller både tjocka och smala), håll det för er själva! orkar inte höra talas om någon mer bantningskur, diet, atkins, fatkins, ratkins whatever. vill inte höra mer om folks askonstiga bilder om sig själva. det räcker för fan. är ni sjuka så sök hjälp eller gör vad som helst, men gör det tyst.

om alla bara slutade snacka om sin vikt och göra feta analyser huruvida man är tjock eller smal, så skulle vi få en sundare bild av oss själva allihopa. alla smalisar skulle bli normalviktiga och alla tjockisar skulle också bli det.

jag har alltid varit sund och healthy. smal som en sticka fram till 12, lite pubbefett på höfter och ben när jag var 14, men sedan höll jag en jämn, normalvikt (enligt prokoller och shit) ända fram tills att jag slutade gymnasiet.  jag hade en period då jag gick upp i vikt. som mest har jag vägt runt 67 kg, jag kommer ihåg när jag vägde mig i badhallen och först då fick jag en realitycheck som hette DUGA för jag visste vad allt detta berodde på; lite deppighetsfasoner som resulterade i tröstätning men också att jag helt enkelt lät mig påverkas av folk i min omgivning, tidningar, tv och alla jävla dietkurer. då, först då, stannade jag upp och tänkte HUR fasen kunde jag har tillåtit mig själv, mig själv som jag älskar mest av alla, att påverkas så mycket och skada min kropp och psyke på detta sätt? jag som aldrig ens tänkt bantning eller på vad jag får- och inte får äta fram tills att jag var 19, det var liksom uteslutet ur mitt lexikon. och idag jag vet tjejer som idag, vid 15års ålder relaterar mer till Aftonbladets Viktklubb än Lunarstorm.

egentligen är det inte ens relevant men idag brukar jag ligga på 60-61 kg till mina 168 cm och det är fullkomligt acceptabelt för min kropp, för det är den kroppen jag är van vid. jag har haft mina tankar och ibland trott att jag skulle se såå mycket bättre ut om jag bara hade mindre höfter/ass/spänstigare ben/etc men idag så när jag tittar på mina höfter så visst, jag är inte en planka varken framifrån eller från sidan men det finns inte en enda kille som jag har varit med som inte har tyckt om min ass eller bröst eller ben eller annat. så om jag har varit kass på att uppskatta mig själv så har jag iaf fått bevis på annat håll att jag duger, faktiskt oavsett hur jag har sett ut. även perioden när jag tyckte att jag var tjock fick jag ragg när vi gick ut.
men det var först när jag lade ner alla det här tankarna som kretsade kring mat som jag slimmade ner och blev NORMAL. ja normal, normal för mig är när man, oavsett vikt, har en sjyst relation till sitt kylskåp.

alla har ett ansvar gentemot sina egna kroppar och i år är mitt nyårslöfte att ta hand om min kropp på ett psykiskt plan och aldrig fälla negativa matkommentarer varken i mitt egna sällskap eller i sällskap med andra. allt annat tyder på osäkerhet.

mat är sunt och gott och äter man med måtta, vilket för mig är minst fyra gånger om dagen plus annat smågojs man stoppar i sig och jag är fan healthy, så klarar man sig och det är en sån jävla NJUTNING att äta och få cirka sju munorgasmer per dag. mat gör mig GLAD, men det som gör mig ännu gladare är folk som inte får MIG att känna skuld för den maten jag äter. sitter man på ett uteställe/matsal/restaurang och käkar i sällskap så passar det inte, det är rentav oartigt och ohyfsat, att säga något i stil med "åh gud nu kommer jag bli så tjock och jag får verkligen inte äta något mer idag" när ens kompis sitter brevid och precis har tagit sista tuggan på exakt samma rätt som man själv hade. det är fan lika otrevligt som att vända sig till sin kompis och ba hörru, det räcker väl med en kaka? exakt samma sak, för båda ger lika mycket skuld. och varför ska JAG ha skuld för maten jag käkar bara för att människor i min närhet har skeva självbilder. pallar ej.

vet ni, det är två personer som jag just nu kan räkna upp som aldrig någonsin har fällt, varken om sig själva eller andra, någon matkommentar i den stilen jag precis nämnde; och det är snubben jag bor med och min kusin. två sjukt matglada personer i vars sällskap jag mår bra av att äta i och som gör måltiden till exakt den njutning jag beskrev.

så här ser allstå framsidan ut på informationshäftet till Yasmin, p-pillret. en glad tjej som ligger på en blomsteräng och bara njuter och ser ut att vara "redo för allt". på varannan sida i häftet är det bilder på happy brudar som åker rutschkana, dansar vid poolen och är iklädda baddräkt på stranden. yasmin ska tydligen vara ett av de bästa pillrena som finns att köpa eftersom det inte påverkar brudar så hormonellt som de andra tabletterna gör.

på andra sidan i lilla infohäftet kan man läsa följande "...p-piller har använts i mer än 40 år...". min första spontana tanke var 40 år......40 fucking år och ännu har man inte kommit på ett enda preventinmedel som killar kan använda sig av? lever vi i en skämtvärld? i 40 år har kvinnor knaprat piller, fått blodproppar, gått upp i vikt, blivit deppiga pga av alla hormoner, och ja allt detta för att männen ska kunna få komma och spruta i skötet? det känns jävligt absurt att män inte har något motsvarande p-piller utan bara kondom som dom inte ens är villiga att använda. om vi lever i en så smart värld med massa manliga smarta forskare hur kommer det sig då att inte en enda har valt att satsa på killpiller?

ppiller är bra på många sätt, speciellt för de tjejer som har mycket mens eller apjobbig mensvärk, annars så känns den rätt så ofeministisk faktiskt. alla ska ta ansvar för sina sexuella vanor och ovanor och många kvinnor väljer att ta ansvaret på det här sättet. BRA TJEJER!! mindre bra att det inte gynnar oss speciellt mycket dock, men vad ska man göra för att undvika att bli gravid. p-pillret är som att säga OK kör på, jag ansvarar för att DU inte ska göra MIG med barn. pillret är verkligen ett sätt för att enbart markera att det bara är tjejers ansvar att se till att de inte blir på smällen.

och nu när jag tänker efter; även om det fanns ett killpiller så är det inte säkert att man hade litat på att han VERKLIGEN hade tagit sitt lilla piller. med tanke på att killar är så slarviga med kådisar så känns det inte så pålitligt det där, njäääh det vore ju lite att vara ute på djupt vatten. ett piller om dagen, to much liksom *cool kille, 22*.

sedan läser man i varannan tidning att även tjejer ska ha kondomer i plånkan, väskan eller necessären, för idag är vi så "pass jämställda" att det är en självklarhet för tjejer att ha en armé av kondomer redo att användas. eh HELL NO. det är fan det sista jag tänker göra, det vore som att säga ja men visst vi delar på ansvaret, som att man inte hade tillräckligt med ansvar så som det är! den som har kuken bör ha kondomen och ska inte behöva påminnas om detta. sen när påminner killar sina tjejer/onenightstands om att inte glömma ta pillret? just det, typ never. och inte nog med att jag ska behöva komma ihåg att varenda kväll proppa min kropp med hormoner som jag inte ens vet riktigt vet gör med min kropp och själ, så ska jag även behöva ansvara för en fjuttig kondom? asså give me a break.

känns som att det här med att tjejen ska ansvara för kondomen är ännu ett jävla påhitt från männens sida eftersom de inte pallar, varför då inte splitta på det. för det första killar så; är det sjukt rude att inte ha kådis med sig om man planerar att ligga. du signalerar att du inte bryr dig tillräckligt om tjejen eftersom du inte orkar fråga om skydd. och för det andra; är det SÅ respektlöst. det är inte varje mutta som vill agera sädesbehållare. orkar fan inte med killar som enbart tror att det är det muttan är till för. orkar allmänt inte med killar som tänker med kuken. vilket ca 85% gör sådär rent spontant varje dag. vilken hoppfull värld vi lever i hörrni.

jag är typ astrött. det händer absolut noll grejer i mitt liv för tillfället. nu har jag varit ledig i två dagar. idag låg jag och solade i lilla parken och råkade flasha mina tits. jag hade lossat på bikinin runt halsen så snörena hängde där fram istället. precis när jag lagt mig till rätta och påbörjat på min nap så ringer mobilen och som alltid när man rycks sådär ur sömnen så blir man stressad, man ska hinna svara samtidigt som man ska låta aspigg och "nej jag sov inte alls"-igt på rösten. det första jag gör är att jag sätter mig upp och börjar gräva efter mobilen i väskan och upptäcker väl där då också att jag sitter och blottar mig eftersom bikini åkt ner och mina tits tittar fram lika yrvaket som jag gör. och i den sekunden känns det som att jag bara har en hand för jag fattar inte vilken hand jag ska leta efter mobilen med och vilken jag ska hålla upp bikini med och allt blir bara förvirrat och...ja det var det.

på tal om bröst; bara bröst-kampanjen gick ju väldigt bra. om jag inte är helt ute och cyklar så har malmös badhus tillåtit att kvinnor får bada utan att behöva skyla för tuttarna. det tycker jag är skitbra. vem är det som säger att jag måste ha bikini på mig om jag vill bada utan den? och är det skillnad på bröst och bröst? är det mer provocerande om ex en kvinna med skitstora bröst inte har bikini på sig än om en a-kupe brud inte har det? det är tydligen svårt att dra gränser för var bröst går eftersom det uppenbarligen har handlat mer om storlek och utseende på brösten än det faktum att alla kvinnor har bröst och att ingen bör diskrimineras i storleksfrågan så varför inte låta alla kvinnor bestämma själva. tycker det är så jävla irriterande att bröst ska sexualiseras så mycket och jag tror att många avstår från att sola och bada topless just för att man får alla mäns blickar på sig oavsett hur titsen ser ut. jag fattar inte hur män kan glo så ogenerat som de gör ibland, har aldrig sett (inte vad jag kan komma på iaf) en kvinna som har glott helt öppet på en mans kalsonger så att han känner blickarna på sig. jag hatar fan killar som gör det här till en sexfråga, typ a men om jag ser bröst så blir jag kåt och så gör det till en kvinnofråga i den mån att det är kvinnors fel att han blir kåt över deras bröst, man ba ÄR DU SÄR ELLER? finns inget värre än killar som skyller sin kåthet på kvinnor och dessutom låter det gå ut över dem. bara för att han blir kåt så ska ingen kvinna få visa brösten. man kan väl styra sin kåthet herregud, det är väl sånt man lär sig under puberteten liksom. nä hörrni, muttation säger: BUUUUUUUUUUUUUUUU BUBUBUUUU!!!

jag tror att toplessfrågan egentligen handlar om principer, eller det gör det. det handlar inte om att alla kvinnor plötsligt ska slänga av sig bikniöverdelarna och hoppa i plurret, det handlar bara om att man ska KUNNA FÅ göra det utan att någon kommer fram och säger åt en att ta på sig bikinin igen. jag tror inte att de som inte badade topless innan kommer att ändra sig nu även om de stödjer kampanjen, men bara att ha friheten att själv välja om man ska ha bikini eller ej, det är själva poängen med frågan och principen är att om män med eller utan tits får bada utan överdel så ska väl kvinnor också få göra det.

finns det någon som tycker något i den här frågan eller är det helt stumt?

nu kommer iman hata mig men det skiter jag i för jag är sur. så här är det va. iman lade upp en länk till någon festival han ska uppträda på på fejjan. och det var ett par människor som tryckte på "gilla"-knappen för att liksom..visa sin uppskattning eller whatever. och bland de namnen så var imans namn med. och gillar man sin egen status så måste man ju nästan skämmas lite, det är ju typ som att någon säger åt en fan vad duktig du är och man helt utan självdistans med seriös röst säger ja jag vet. man gör det liksom bara inte.

de gånger iman har hackat min status och skrivit ner grejer jag förmodligen aldrig skulle skriva så har han även tryckt på gilla-knappen i mitt namn, allstå så att det ser ut som att jag sitter där och är så jävla nöjd över mina egna statusar. och då har vi garvat åt det liksom för att det är kul. elak humor=kul humor.
därför tyckte jag att det var lite kul att iman hade gillat sin egen status för det är typ ett skämt mellan oss två (ett kasst skämt MÄRKER JAG NU) så jag skrev en kommentar på inlägget, något i stil med, eller jag vet fan inte ens vad jag skrev nu, men jag påpekade typ att det är pinigt att gilla sina egna statusar eller nått sånt fast på skoj liksom. och idag när jag är inne och spanar så hade han tagit bort det! assåååååååååååååååååå. nu är det så här också att iman verkligen har självdistans när det kommer till honom som privatperson men som mr kaanquest så verkar det inte ritkigt så, för då är han så mån om sin image och kan han inte ödsla bort dyrbart exponeringsutrymme på sånna här skämt. och det här var inte första gången han tog bort grejer från fejjan som jag hade skrivit. utan typ....femte kanske. nu skriver jag inte heller skitrumsrena inlägg i hans gb men snällllllllla att ta bort grejer från sin flickvän på en dessutom PRIVAT sida, fejjan är för privatpersoner och inte företag (=imans artisteri) enligt mig. jag vet inte om han kanske skäms (förstår dock inte hur man kan skämmas över en sån fin flicka som jag) typ vad hans hundratusen kompisar på fejjan kommer att tycka/tänka om honom/hans brud. så jävla trist reaktion iaf. känner mig kränkt här ute i cybervärlden.
tänker aldrig någonsinmer i hela mitt liv sittandes framför datorn skriva något i hans gästbok. typ den mest opersonliga gästboken ever med bara massa namedroppande utan något som helst personligt. asså ZZZZZZZZZZzzzzz.

ja det här var det sista jag bloggade om iman. tänker inte göra det mer, han twittrar nämligen aldrig om mig så varför skulle jag? *måste tänka på min image*

okej hatern i mig vaknade precis till liv. jag avskyr människor som aldrig pallar att le på bild eller i verkligheten. kan inte komma på nån jag känner nu som är så, men folk i allmänhet. det är det mest oattraktiva man kan göra, att inte orka dra på smilbanden allstå. jag vill inte peka ut någon för det här är offentlig skit jag skriver men asså vissa människor vill man bara slap:a till över fejjan för att de ska vakna till. nä jag måste sluta skriva nu, det kommer komma ut lite för mycket, men låt oss säga så här vissa människor i min närhet är så sjukt personlighetslösa så att det inte finns. jag hatar att hänga med folk som inte bidrar till mitt humör på ett positivt sätt, som inte ger mig något i utbyte förutom sina munnar som dragningskraften verkar ha greppat ett hårt tag om och bara dragit ner.

tycker det är så jävla trist när vissa människor spelar svåra man ba är du dum i huvvet, du är inte speciell, FATTA!!! åhhhhhhhhhh. fattar typ om någon är självmordsbenägen och asdeppig, fine, de har rätten till att se så ledsna ut som de vill, men andra människor....allstå det är ibland nästan så att man önskar att de vore självmordsbenägna så att man slapp hata och istället kunde känna lite medkänsla för dem. jag fattar inte heller hur vissa människor aldrig kan bjuda på sig själva, jag är typ okontrollerat trevlig om jag är pigg, kvittar vem jag snackar med, finns alltid någon sjyst kund som kommer förbi eller någon annan man kan prata med medan andra.....SUCK säger jag bara. jag hatar dessutom att vara trevlig mot folk jag hatar, typ de personlighetslösa människorna, känns som att jag bara säljer mig själv utan att få något tillbaka men min normaltrevlighet är som sagt inget jag kan kontrollera.
jag stör mig som fan på folk som inte kan hälsa som kan gå förbi en på gatan utan att säga tja och fråga hur det är. det är så jävla svagt och fult och allt annat bajs som jag inte kan komma på nu. obs det har inte hänt det här som jag snackar om, men allmänt, alla har väl råkat ut för att gå förbi någon man tycker är självklar att heja på medan den andra människan går förbi och låtsas ej känna en och så står man där med en gapande mun redo att säga hej men istället stänger den förvånat. och surt för min del.

det går typ inte att förklara i ord hur mycket jag hatar människor, killar som tjejer, som spelar svåra när man träffar dem för första gången. det är ju fasen lättare att få kontakt med en blind OCH döv människa istället för en svår människa som bara är så irriterande. jag tycker det är asdrygt men jag vet att det bottnar i osäkerhet. det gör det faktiskt, jag har fått det bevisat för mig så många gånger. hur många gånger har man inte heller träffat människor, tex om man börjar i en ny klass, där det första intrycket varit heeeeeelt annorlunda från vad man tycker nu om personen i fråga. hur många gånger har inte jag tänkt typ "gud vad självsäker och cool (okej fel ordval men ni fattar) han/hon är" och sedan går det en halvtimma tomt snack och man ba HUR kunde jag någonsin tänka så mycket om en människa när det inte är så?

när jag var lite yngre så tänkte jag alltid att jag var så ocool som inte kunde spela svår och låtsas att man var så COOL så att alla andra också skulle se det, istället var jag alltid den trevliga och pratsamma tjejen som kunde få kontakt med de flesta, förutom de PL-människorna, men det kändes som sagt alltid som att jag "sålde" mig själv eftersom jag inte spelade enligt spelreglerna och inte var den cooltsvåra tjejen som bara snackade med "vissa" människor och inte alla för alla var inte värda hennes ord. så jävla högstadie över det. kan ärligt säga nu att jag hatade mångai min klass. finns vissa undantag men det flesta...asså borde typ tatuera in feta L i pannan på sig själva. det var så jävla mycket det här med popularitet och att umgås med "rätt" människor, typ prata.ej.med.töntarna. nu var jag inte tönten, långt ifrån, var alltid den där normala tjejen som varken var speciell eller ospeciell.

men medan de andra var upptagna med att spela coola så satt jag där och bättrade på min personlighet och utvecklades och blev så sjukt stark i mig själv. det finns ingen människa jag värderar högre än mig själv (asså ASDRYGT låter det jag vet) men om jag någonsin får för mig (det händer) att tänka typ gud vad häftig den där tjejen är, fast inte på ett positivt gynnande sätt för mig utan snarare negativt, och kommer på mig själv med dessa tankar så skäms jag! hur kan jag "trycka ner" mig själv med dessa nedsättande tankar som ibland dyker upp, fattar inte det. det är ju mig jag pratar om, om magda, för det är bara som mig själv jag kommer vara hela livet och inte någon annan och därför får jag aldrig underskatta mig själv. aldrig.

och var är då dessa coolingar idag? jo fast i kycklingryd och jobbar som städerskor ba *kul liv*. VERKLIGEN. not. de är förmodligen fortfarande lika osäkra som de egentligen var på den tiden också. för det är så, alla de där coolingarna (well de allra flesta), nu menar jag sådana coolingar som alla såg upp till men ingen fattade varför, de flesta är typ idioter idag. varför? jo för att det var så självupptagna på fel sätt och upptagna med sina spel. vi andra som inte "nådde upp" till deras nivå satt istället och slipade på våra personligheter och strävade efter att bli så bra som möjligt och de flesta lyckades. okej, nu är inte jag den som ska bedöma mig själv och min personlighet, det är andra som ska göra det efter de olika intryck de får av mig, men jag VET vad jag tycker om mig och jag vet hur långt jag har kommit och det kan ingen ta ifrån mig för jag skiter ändå i vad folk tycker haha.

ja aslång föreläsning här, men jag kände bara att jag var lite skrivsugen HEHE. och just det en sista sak, asså jag hatar allt det här med populariet, klingar så negativt i mina öron. det är en sak att vara populär för en bra sak och en heeeeeelt annan sak att vara populär för att man kör med mobbningsmetoder allt för att växa i andras ögona och anses cool. okej?

och småsurfar lite. det är eftermiddagarnas höjdpunkt när jag kommer hem från jobbet. synd bara att min data inte verkar tycka detsamma. hon är bara allmänt trött och gnällig och jag är allmänt trött på henne också så där är vi ömsesidiga rent känslomässigt. jag är så sömnig just nu men har en viss press på att sitta och surfa datorer så att jag kan köpa mig en ny. jag skulle behöva ha ajdin här som kan råda mig, han är den mest förnuftige när det gäller större köp, han skulle definitivt leda mig på rätt väg och råda mig bäst, men det är rätt kört eftersom han är i bosnien och det enda jag har är ett sms iinnehållandes olika tekniska grejer jag ska titta på. hur kommer detta gååååååå?

den lilla macen är jag kär i för att den är så fin, så stilren inga krimskrams klistermärken som på de andra datorerna, men priset är jag så tveksam till. med risk för att få alla macslovers på mig så inser jag inte hur en data kan kosta 13000 för exakt samma prestanda som i en acer för 8tusen? okej macarna är mer säkrare, har noll virus, hänger inte upp sig blablabla men typ hela min sommarlön på en data bara pga det? då kan man kanske stå ut med att en pc bestämmer sig för att däcka en gång i veckan för att spara in halva summan liksom. jag menar är det verkligen värt pengarna? så mycket när man kan få till och med bättre för en summa som känns okej att pejja nu när man är fattig student och dessutom sliter på restaurang. hade jag haft ett sjyst kontorsjobb där jag enbart sysslar med att sitta och föra protokoll så hade det lätt varit värt pengarna, men nu ba eh *snabbräknar* så innebär det att jag måste slita som en åsna och då känns det som att jag ifrågasätter varenda krona jag tjänat in typ kära krona du är värdefull, jag sparar dig istället. gud vad sjukt snål jag låter nu när jag läser det här, eller förnuftig i någon annans ögon kanske, men jag hatar att behöva bolla mellan pengasummor, speciellt sånna här större.  skor för 300 eller 500?, ingen big deal men det här är cirka 14 par skor för många för att min hjärna ska hänga med.

jag har förmodligen fel bild av macanvändarna, men det är lite som att användarna av mac är dem som verkligen förstår sig på datan, inser dess prestanda, använder den till avancerade grejer och är allmänt sålda på macen, och så är det dom som enbart köper en mac för att den är snygg, typ som jag skulle vara om jag köper en. det finns inget mellanting, för mellantingen är dem som använder sig av pc.

å andra sidan är jag inte sugen på en pc enbart för att det är vista på alla datorer. jag hatar vista, det är plottrigt och barnsligt på ett inte så kul sätt. satt med det när jag var hemma och jag var inte lockad, så jag veeeeeet inte. men en sak vet jag och det är att oavsett vilken data jag köper så kommer jag att vara nöjd eftersom jag slipper allt det här med att leta och jämföra och granska och allt. ah detta bekymmer. gött att det än så länge är det enda haha.

fast en kompis kompis jobbar på en av de stora kedjeaffärerna som säljer datorer och andra tekniska prylar och han nämnde att det kanske skulle gå att fixa rabatt och jag överväger det hela hehehehe, ett telefonsamtal bort men det innebär även att jag måste sälja mig psykiskt och delvis fysiskt med min snygghet och ställa upp på att vara sällsis och sjyst kompis en tid. asså halvt komplicerat och jag vet inte om jag riktigt gör rätt som offrar mig men vi får se hur det blir. aningens jobbigt att göra grejer som inte skänker mig någon pleasure men långsiktigt kan det vara bra.

jag måste nog ta en promenad nu om det här ska gå. jag är jättetrött idag även fast jag inte har jobbat så länge idag. kan bero på att jag var ledig igår och "slappade" haha.

jag gick till ikea igår. eller först var jag på netonnets lagershop här i kalmar. jag är ute efter en data, helst en bra data som håller några år, för jag orkar inte det här med att behöva sätta mig in i tekniska termer och grejer varje gång man ska köpa ny. så därför var jag inne på non och spanade läget men det gick inge vidare. så jag bad om hjälp och en lite halvlost snubbe hjälpte mig. han såg lite osäker ut sådär som grabbar blir när en tjej snackar med dom. på tal om snubbar, dom dras till mig som flugor dras till koskit. på riktigt. fattar noll, har jag plötsligt blivit skithet? om man går den långa vägen till ikea så TUTAR bilar åt mig när dom  kör förbi mig, det händer liksom..... i bosnien, inte i sverige, de mest diskreta folkslaget, men det var kanske blattar dunno, iaf en fin egoboost. men det var en halvtaskig egoboost igår när en typ arabMAN, vet inte vart jag ska sätta gränserna för gubbe, men han var kanske 40, cyklade förbi mig och medan han cyklar så saktar han in när han precis ska cykla om mig, vänder sig om och glor samtigt som han cyklar med huvudet bakochfram typ jag ba :| ASSÅ tack jag vet jag är en trafikfara!!! HEHE. sa jag förresten att min självdistans åkte på semester i och med att skolan slutade? nämen det är faktiskt sinnessjukt. kan bero på att jag såg ut som en zigenare igår. åhhhhhhhhh jag var så jävla fin, hade glott på mig själv också om jag varit en utomstående. iaf zigenare it was, hade min långa grönmönstrade kjol som fladdrar micket fint i vinden eftersom tyget är så tunt så det typ klistrar sig mot asset eller benen beroende på om det är mot eller medvind, ett vitt linne, massa armband (armband makes my day helt och hållet) och så utsläppt hår som blåste så där najsigt, solglasögon och såg allmänt tagen ut ur en spansk film. okej med viss risk att romantisera och erotisera det här för mycket så slutar jag.

det blev ingen data på non, så jag traskade vidare mot mediamarkt och spanade där också och inom loppet av två minuter (jag lovar) så kom det fram tre manliga försäljare, charmiga och så och ba behöver du någon hjälp, jag ba *är för charmig* nää.....det är lugnt än så länge...................asså sorry för det här egoinlägget men typ jag är bra på det här med kvinnlig list när det väl gäller, undrar om man ska använda sig av sin kvinnliga list helt och hållet och kanske få lite rabatt på nån fin data? jag hittade en sketsnygg liten mac iaf och ville så köpppppppa men jag känner mig inte jättehaj på macar. vi använde oss av macs under hela gymnasietiden men redan då hatade jag dom eftersom den var "så tråkig och grå" jämfört med xp haha. jag gillar färgglada saker, men nu är jag kanske redo att släppa min xpkärlek och låta mig förälskas i en mac. jag tror dock att jag går för mycket på utseende eftersom den är så fin på utsidan, vit och stilren och bara så j-a-g och tangenterna är assköna. så tjaaaaaaaaa nu är jag askluven. vet verkligen inte var jag står i frågan längre. trodde att jag hade bestämt mig för en lappis på non men den är så jävla big, har typ nummertangenter som på ett vanligt tangentbort och det ser så handikappat ut, som ett hjälpredskap för att man lättare ska knappa in siffror. asså nääää skulle nog skämmas lite faktiskt om jag hade den datan. men så hittade jag en acer 13tummare för sjutusen och macen låg på 10tusen tror jag och det typ är en liiiiiiiiiten (lite större) skillnad, shit tänker redan på hur många tallrikar jag måste plocka och bära ut på mitt jobb. stackare.

alltstå VAD och vilken ska jag köpa. seriöst, kan någon rekomendera NÅGOT? skit i priset för tillfället, men det får inte överstiga 10tusen, är relativt fattig som sagt. okejrå hm ska nog kanske städa lite. och SVARAAAAAAAAAAA.

ASSÅ JAG SAKNAR MINA FINA TJEJER, MINA KATTDJUR.

det går fan inte utan att vara tjejkompisar, killkompisar i all ära, men att ha brudar i sitt sällskap klår det mesta. jag blev lite senti medan jag kollade igenom gamla pics och blev det ännu mer när vi chattade, gruppchatt rules. även fast jag är den äldsta så känns det ibland som att jag är den yngsta, jag förstår inte hur tiden kan gå så snabbt, jag förstår inte heller hur vi orkade festa varenda helg, hur vi styrde upp våra egna förfester antigen hemma hos mig eller hos ida, hur vi sket i de flesta och njöt av vårt egna sällskap. det blev höst och vinter och festerna fortsatte, i varsin del av landet planerade vi ihop en nyårsfest och träffades sedan i kalmar för att fira in det nya året. tiden gick och vi packade väskorna och åkte till london över en helg. livet fortsatte och det blev sommar och nu sitter jag här och tjejerna är tillbaka i sina hemorter och tiden går bara så jävla snabbt och nu har vi två år kvar och jag ser så framemot dom. PUSSSS PÅÅÅ AJDÅ, KRISS, IDAHOE OCH SOFA.

det är ju typiskt det här. nu är jag pigg, vid halv åtta var jag cptrött i hövve och ben. när jag reste mig för att hämta cookiesen så spände det i vaderna så jag gick stel som en pinne efter min efterätt och softade i soffan och sitter kvar här igen. blev assugen på att beställa böcker, det finns så mycket jag vill läsa!! åh, längtar efter semestern för då har jag sparat mig till nya marian keys boken och då ska den avnjutas. hatar bara att söla ner böcker och det kommer man ju göra med största sannolikhet, typ olja in den när man oljar in sig själv ba eh jahaaapp.... böcker ska tas om hand på ett fint sätt. och dammas helst en gång i veckan. har ni inte läst något av marian keys så föreslår jag att ni gör det. det är ungefär som att kolla på en väldigt kul serie med inslag av både seriositet (är det ett ord?) och humor och jag garvar högt! assåååååååååå jag älskar alla hennes böcker, jag lovar ni kommer inte ångra er när ni väl börjat läsa. jag glömmer bort världen runtomkring mig när jag gör det,så tjaa...DET SKA BLI SÅ KUL ATT BESTÄLLA BÖCKER!! iaf, är det någon som kan rekomendera någon annan bok att läsa? jag läser allt förutom sf och fantasi och krigsromaner och sånt bajs. deckare, rysare, allt allt annat går bara bra.

en annan genre jag småhatar är faktiskt sådana "självupplevda" böcker, tänk "den vita massajen"-typen: en bra historia som skulle kunna bli ännu bättre men som blir sååååå kass på grund av att alla inte ska ge sig på att skriva för alla kan inte skriva. hur snyftig och "bra" magdalena graafs historia är så skulle jag aldrig läsa boken just på grund av att språket är sjukt fattigt. likaså carolina gynning och alla dom här andra brudarna (typ nicole richie, blondinbella (även om den inte har kommit ut än, men komigen hur bra kan det bli? ärligt.)). jag läste traci lords (porrskådisen ni vet) självbiografi (även om hon inte vill kalla det för sb) och jag var tvungen att tvinga mig sjäv att läsa ut den. först tänkte jag äh men det blir säkert bättre runt 30e sidan, sen äh det blir säkert bättre mot mitten, sen så var det bara plågeri, men jag läste ut den och kan väl säga att nivån på språket är i ungefär med en gymnasieelevs vars favvoämne är gympa och inte svenskaC. den enda boken som jag kan rekomendera i den här genren är boken "såld" (zana muhsen), rätt gammal, men handlar om en familj som kommer ifrån någon av arabländerna, pappan i familjen åker tillbaka till hemlandet på semester med sina tre döttrar, och där säljer han dom. boken handlar i princip om mammans kamp om få tillbaka sina döttrar. den här berättelsen kommer inte ens i närheten av "inte utan min dotter" (vilken jag hatar) utan är på en helt annan nivå där fokus inte ligger på "vår-och-deras-kultur" utan mer på en mammas desperation och kärlek till sina döttrar. vilken mamma som helst kan "förlora" sina döttrar oavsett vilken kultur man är uppväxt/lever i och därför blir den på något sätt mer trovärdig än ex inte utan min dotter där de svartmålar alla som typ inte är amerikaner. hata sånt. boken såld finns i tre delar har jag för mig och jag kan säga att jag BÖLADE mig rakt igenom sidorna. allså LÄS säger jag bara.

okej nu blev det här om böcker men jag älskar böcker så skitsamma. tänkte egentligen säga att jag verkligen trivs på mitt jobb och det känns som att jag har jobbat där i en månad och inte fyra dagar eftersom jag har lärt mig nästan allt. jag är rätt snabb på att fixa och samla mig inför grejer så det känns bra och jag är ztolt. igår förresten, så kom allan svensson in och köpte fralla och kaffe. han ville ha en extra ostskiva på frallan=dryyyygt, men jag fixade det åt honom. jepp det var det. imorgon är det dags att gå upp igen vid sex. pusshej.

idag när jag gick på stan såg jag en kvinna som hade på sig buffaloshooezzz. hon såg rätt städad ut om man säger så och ändå hade hon på sig. det var sånna äkta buffalos och det var ÅÅÅÅRRR sen jag såg ett par. så det var lite förvånande.

jag hade ett par buffalos när jag gick i femman/sexan. det var ascoolt och alla tjejer hade det. jag och irma var rätt snabba att haka på trenden. jag hade ett par svarta och irma hade ett par vita, båda köpte sina på skopunkten. det var i samband med spice girls-eran som platådojjor blev skitkända och man var nästintill miffo om man inte ägde ett par. nu när jag tänker efter så minns jag faktiskt att jag hade ett par andra svarta platådojjor som var mer "stilrena" än fejk-buffalosen. dom var utan krimskrams och utgraverad sula som är sååå buffalo, och dom var riktigt fina.

vid något snack med några personer, för rätt så länge sedan, så var det någon av puckona som nämnde att buffalo var en typisk blattesko. okej för att en tre äpplen hög syrian springer runt i sina svartvita buffalos, det finns ju en logisk orsak bakom det liksom, men att det är en blattesko kan jag inte hålla med om. för jag minns hur 70% av alla tjejer på mellan/högstadiet hade det, svennar som blattekids. när kycklinrydkidsen började ha skorna på sig så var det överlag bara tjejer som bar dom, men efter att hypen lagt sig något så började även dudes ha dom på sig.
och på den tiden var det ju assssssexigt!! jag tar verkligen inte i, för jag vet att alla vi tjejer tyckte att det var hett. dom som inte hade buffalos var faktiskt inte lika coola. sjukt att trender tenderar att växa sig så asstarka bland unga barn. det är ju skitfarligt för alla stöps i samma form och de som inte gör det blir automatiskt sämre. bläää för mobbing.

men iaf, en sista sak nu innan jag sticker och handlar. ni fattar inte hur mycket jag fick TJATA mig till ett par buffalos! jag fick bearbeta min pappa i säkert två veckor med konstant tjat. det var på den tiden då ens päron fortfarnde klädde en och mamma köpte tröjor på kappahls barnavdelning och ens egna vilja var jävligt undertryckt haha. min mamma brukade skämtsamt säga att så länge det är hon som håller i cashen så är det även hon som bestämmer (awww mamcic missss u). min pappa har alltid varit den "klassiska klädstilen" (hans egna ord) dvs han tycker att så länge man har ett par sjysta jeans, en jeansjacka och ett par converse i garderoben så kommer man långt. både han och mamma har försökt klä mig "klassiskt". asså ni ska se mina bilder, mörkblå jeansjacka och illasittande jeans på varannan bild så när jag kom där med ett par skor som var långt ifrån klassiska så reagerade ju tajko.

efter två veckor nådde vi en deal iaf: först skulle pappa se skorna irl, dvs i affären och "bedöma" då, och jag skulle få betala för hälften av priset och han hälften. jag minns inte exakta priset men det var mycket på den tiden för en 12årig unge. jag skrapade ihop de bajram-pengar som var kvar och så åkte vi till a6. pappa hatade skorna och hade såå svårt för att vänja sig vid dom men han tillät mig köpa dom och dessutom så betalade han hela summan.
asså vet ni exakt hur mycket jag älskade min pappa då? det var sån lycka. men, hade jag fått dom lätt utan att kämpa för dom (genom tjat) så är jag övertygad om att tillfredsställelsen över att äga dom inte alls varit så stor som den var då, och det visste pappa också. pusssssss på världens finaste pappa.

klockan är två snart och jag är inte trött än. igår och idag var första dagen då jag var alldeles själv och nu i efterhand kan jag säga att det behövdes. det är lätt att man glömmer bort att uppskatta sitt eget sällskap när man hela tiden är i sällskap med andra. jag har haft väldigt mycket egentid hihi. nä fyyyyyyy snuskigt det lät.

man får så mycket tid till att tänka och en del tankar har passerat. nämligen dessa:
# varför har jag så mycket olust till att gå ut när det är så fint väder? det har jag inte funnit något svar på än faktiskt, men mina hudutslag kan ha något med saken att göra eftersom det typ INTE går att sminka över. asså jag dör. förlåt i-landsproblem men det är mitt problem och när ingen salva hjälper så vill jag bara tycka synd om mig hela tiden.

# en annan tanke var; varför har folk sånna i-landsproblem??? asså jag vet inte hur många deppstatusar jag har läst på fejjan denna helg. SKAFFA EN BLOGG MÄNNISKOR. sluta kladda på fejjan för typ ingen bryr sig och skulle man av  någon anledning vara en av de som bryr sig så vänder man sig ändå förmodligen till den personen via msn/tel, allstå något mer privat än de 385 "vänner" man har på fejjan. ÅHHHHH det är såååå despo. okej om man skriver "jag skiter på dass just nu", det är ju kul, men att läsa "Onödig person is tittar på himlen och undrar när jag får vara lycklig igen..." och dom där tre prickarna är ju fan värst. ÅHHHHHH. HATAR DOM SÅ JÄVLA MYCKETTTTTT.

# det är tråkigt att vaxa benen men mer praktiskt än att epilera. har man testat epilator en gång så vet man hur jävla smärtsamt det är. men det jag ändå tänkte på; varför är det ondare att epilera vaden än bikinilinjen? fattar noll, känns som att bikinilinjen borde vara ondast men den tål ju rätt mycket om man säger så. och dom där vaxremsorna slits ju ut så fort, fast dom är helt okej faktiskt. dock märker jag nu att jag har missat rätt stora hårområden på benen. asså fyfasen det enda jag avundas svenskar är deras totala brist på hår. jag vill också vara hårlös eller ljushårig på benen och slippa rakhelvetet. när jag blir rik ska jag ta bort allt hår med laser, alternativt om iman blir askänd och kan sponsra mina laserbesök.

# jag funderade allvarligt talat på pengar. vad är poängen med pengar? nu snackar jag om pengar i överflöd, allstå att ha mer pengar än man behöver om man säger så. pengar har aldrig varit någon slags drivande grej för mig men nu önskar jag att det vore så, för jag har inget sommarjobb. jag har sökt sammanlagt 2 jobb haha. ena var på ölands djurpark och jag hoppas jag får det för av någon anledning vill jag jättegärna jobba där! verkar aspepp och kul. varje sommar när hela familjen åkte på obligatoriska lisebergs-trippen avundades jag lite dom där som jobbar på liseberg. det verkar ju askul, massa folk som springer runt, mycket att spana på, folk som frågar om hjälp osv osv och jag som aldrig åker någon attraktion satt bara och fantiserade om jobbet medan jag höll i allas jackor eftersom alla andra åker och jag lider av attraktions-rädsla kombinerat med höjdskräck.

men iaf, nu blev det en lång tanke här, men jag har kommit till att pengar är livet!! jag säger hela tiden att jag vill vara rik och i framtiden blbala, men inget av det kommer ju hända om jag inte tar tag i det. pengar är livet för då kan man resa och det vill jag göra. jag har ett par länder jag vill beta av men närmast står istanbul. jag vill åka till istanbul och shoppa massa sjalar och se en massa, och inte bara istanbul, jag vill åka på solsemester i höst och jag vill åka på shoppingresa och... ja, det var väl det. dock inte thailand för då tänker jag bara på äckliga män från sverige som köper sex.

# och när jag väl är inne på resor. OM, verkligen OM, jag nu kan tänkas få ett sommarjobb (ölands djurpark HEEEJ!!) så innebär det ju att jag inte kommer att åka till bosnien, och då skulle det bli första gången på..hm..12 år som jag inte åker. just nu känns det okej eftersom jag känner att jag skulle klara av det, men när det närmar sig, OM det närmar sig så vet jag hur det skulle kännas. redan i den här vänjningsprocessen känns det som att mitt hjärta snörps åt som att någon har lindat ett rep runt det och drar i det och det är något konstigt pirr i magen för huuuuuuuuurrrrrr ska jag kunna låta bli att resa till mitt najviseälskade land? bara den där känslan när vi passerat gränskontrollen i bihac (beeeeeyoootch) är så skööööön. det är behaglig värme i bilen och jag har fötterna vilandes mot mitt fönster och ute är det 35 grader som steker på och man bara MMMMMMMMMM. det är oförklarligt och mäktigt.

men som sagt, får jag inte jobb så ser jag faktiskt inte någon anledning att stanna kvar här i sverige, för då åker jag. annars blir det en väldigt trist sommar ju.

oj jävlar det blev långt det här inlägget. var väl kanske inte riktigt meningen. nähe nu ska jag bädda ner mig och lukta på min sov-unkna kudde. ah älskar den doften, det är så hypnotiserande så man däckar direkt. herrå.