Magzi - en baggas bekännelser

det här är en av mina absoluta favoritbilder som jag någonsin har haft och kommer att ha. den är så genuin, fin och känslorna går inte att ta miste på.

tjejen i mitten är min mamma, killen till höger är hennes lillebror seno och lillkillen till vänster är hennes andra lillebror suvo. hon har även en storebror men han är inte med här, tror att han kände sig lite för cool för sådana här bilder. det lustiga är att både mamma och seno har behållit sina miner och ser ungefär exakt likadana ut idag som på den här bilden. mamma, alltid pepp och glad. seno, alltid tyst, blyd och dryg uppsyn, dock snäll som få. båda syskonen är väldigt (nästintill mesigt) snälla. suvo har jag inte fått lära känna.

idag, den 17 november, är det 21 år sedan han omkom i en olycka. 21 år gammal var han och jag fick endast tre år med min morbor.

jag vet att det har varit en tung dag för alla de närmaste, men speciellt för min mormor som idag gråter lika mycket över honom som hon gjorde då.

det här med döden är så konstigt allstå, ena dagen finns människan med dig och andra är den borta.

de senaste dagarna har jag känt att jag verkligen saknar min familj, speciellt idag. så jag passade på att ringa mamma och få lite mammakärlek. därefter ringde jag farmor, men hon hade missat samtalen så hon ringde upp mig nyss.

farmor, allstå hon är verkligen speciell! efter att vi hade snackat en stund om hennes bekantskapskrets, hennes ryggproblem och hur kallt det är i lägenheterna så frågade hon mig vad iman hette i efternamn. hon förklarade att hon skulle be en bön för oss innan vi åker till rom, så att resan går bra och att änglarna (meleci) alltid är med oss och så vidare. – Vänta, jag ska bara hitta en penna, säger hon.  – Så, vad heter han? Jag ba – han heter H-a-ž-i-r (fast med bosnisk stavning och så som man uttalar det). hon skrev ner det och sedan rabbalde hon upp för mig hur man brukar säga innan man ska be (klanjati).

asså hon är så jävla gullig! hon är så fin den människan. jag säger inte det för att hon är min farmor, utan för att jag känner inte en enda människa som har sagt något ont om henne. folk som jag träffar när jag är i jajce, och som jag inte känner personligen, brukar oftast veta vem jag är antigen pga min (rahmetli) farfar eller min farmor, eller pappa. okej, mest på pappas sida ser jag nu, but still. alla säger hela tiden; hälsa din farmor så mycket.

lilla majka.


hon är fin, smart, snäll, klok, openminded (jäkligt openminded för hennes generation) och bara helt enkelt en drömfarmor.

nu måste jag duscha!

och jag borde gå och lägga mig eftersom jag ska upp tidigt och sitta på bajblo hela dagen, men jag är inte trött än.

så vi kör med ett blogginlägg beståendes av sex bilder.

det här är min bror denis. tycker faktiskt att det är rätt fattigt att heta dennis med två N. stilrenare med ett N, tycker ni inte? han brukar iaf kallas för deno och jag tror att jag aldrig i hela mitt har kallat honom för denis, det låter för seriöst helt enkelt. men mormor säger alltid denis när hon ropar på honom och inte ens deno brukar reagera på det.

i lördags var min familj och hälsade på. jag förstår inte HUR det kan betyda så mycket att ens familj kommer och hälsar på. det är sinnessjukt vad dom fyller mig med energi och jag känner, efter ett besök med dom, att jag klarar av mycket. nu har jag haft tre underbara helger i rad med alla jag älskar.

iaf. vi hängde hos mig först, en stund, sedan åkte vi och käkade på thairestaurangen och till sist hamnade vi hos mig igen. men förutom att dom fyller mig med energi, mamma fyller även mitt kylskåp. hon hade lagat sinnessjukt mycket mat som jag frös in, jag tror ärligt talat att om jag bara käkade hennes mat nu så hade jag inte behövt laga något själv i över två veckor. förutom åtta (!) pitor (sirnica of course) så hade hon även lagat kupus, prasa, köttbullar, bakat världens godaste bröd och morotskaka samt handlat frukt. jag dör!!! världens finaste mamma. först sliter hon sönder sig på jobbigaste fabriken och sedan går hon hem och lagar mat åt mig. har blivit galen på henne så många gånger just på grund av sådana här grejer. när jag säger gå och lägg dig i soffan och VILA människa! så säger hon att hon inte har något emot att laga mat åt mig.

jag har lovat mig själv att så fort jag börjar tjäna pengar, dvs börjar jobba heltid, så ska jag köpa fetaste resan åt henne och pappa, bara för att "återbetala" lite åtminstone, och för att dom förtjänar det.


okej, omöjligt att få dom här två att se bra ut på en och samma bild. oftast blir den ena bra, och så måste man ta ett andra kort så att den andra föräldern blir bra. så jag gör så att jag helt enkelt bifogar med båda bilderna här för att vara rättvis. pa ser trött ut, gud skulle vilja skicka iväg honom på vilorehab till typ hawaii.

LÖÖÖÖVEZZZ UUUUU!!!! förevigt i mitt hjärta!

och dagen till ära "piffade" jag upp mig lite. tvättade håret, busade och invigde min nya parfym dkny by night. seriöst, den parfymen är slut överallt eftersom den tydligen var en limited edition eller något liknande (missade det helt), så jag fick maila flera olika nätbutiker för att få tag på den. till slut, så landade den på pressbyrån och jag sprutade sönder mig. och den luktar mäktigt och "manligt". chloé och dkny är favvisarna just nu.

fick faktiskt hörlurar av mina peers också. skönt att kunna gå ut och promenera nu utan att behöva frysa ihjäl öronen. jag har enorma problem med det. så fort det är kallt och det blåser så får jag svinont i öronen och käklederna. måste alltid vara noga med mössa, halsduk etc. och helst vadd i öronen. ser lagom mongigt ut när det sticker ut vitt vadd ur öronen men har kommit upp i den åldern att jag inte skäms för sånt längre.

och en sista bild.
det här är min mango Bongo (hon heter så) som jag planterade i maj. kolla vad stor min tjejja har blivit! tycker så jäkla mycket om den här blomman. så idag planterade jag om henne och hon fick massa ny jord och en ny kruka så att hon kan fortsätta växa och utveckla sin personlighet. hon är exempelvis riktigt tålmodig, kräver sällan vatten och är ändå pigg och glad.

i somras hade hon två barnvakter, tant mi i juni och tant emma hela juli och augusti så dom räddade henne rätt mycket i somras. därefter får väl mamma ta hand om henne när jag flyttat bort från kalmar ako bog da.

ja så är det! nu ska jag borsta tänderna och lösa lite korsord innan jag däckar.

jag älskar att sitta så här sent och fundera över livet. i had a dreeeam soo did uuu, life was warm and life was trueeeee. den som gissar låten vinner ett hemligt pris.

hela den här dagen....måste jag nog tillägna mina föräldrar. dom är så underbara, så snälla och till och med för snälla mot mig! seriöst, jag känner ibland att jag inte förtjänar deras snällhet eftersom jag är så bra på att bitcha mot dom när jag är hemma. men det är nog så här det är när föräldrar älskar sina barn villkorslöst.

egentligen har jag alltid varit en sjyst dotter, de har aldrig behövt oroa sig för att jag knarkar, röker, dricker, har oskyddat sex, skiter i skolan, umgås med olämpliga människor, ni vet allt det där som föräldrar har en tendens att oroa sig över. det var ändå inget som jag var intresserad av och jag hade liksom aldrig den där extrema tonårsrevolten som många verkar ha haft. på sin höjd spårade jag ut över hela familjen, klampade uppför trappan och smällde i sovrumsdörren och thats it.

och jag tycker att det är bra. jag tycker att det är bra att jag har varit en "bra" dotter. och har föräldrar inte alkohol och droger att oroa sig över så finns det många andra saker som är orosmoment i deras vardag, vilket är naturligt, men som man som ungdom omöjligt kan veta, inte förrän man skaffar egna bebisar.

jag och mina föräldrar har alltid varit ärliga och raka mot varandra, vi har alltid bråkat på lika villkor och min pappa har aldrig, inte en endaste gång, sagt åt mig att gå upp på mitt rum då jag har betett mig respektlöst. han har alltid tagit fighten med mig.  och han har liksom aldrig spelat ut den här rollen som många föräldrar faktiskt gör, att de överordnar sig barnen och intar en auktoritär roll.
min mamma har exempelvis aldrig svurit åt eller skrikit på mig, allstå aldrig. hon skriker aldrig, till skillnad från mig. hon brukar säga att jag är "grlata", vilket betyder något i stil med högljudd och gapig.

tonårsrevolten, för att nämna det igen. jag tycker inte att den bör ske på vilken bekostnad som helst, ibland får man faktiskt hejda sig lite. jag tycker till exempel absolut inte att den ska ske på en förälders bekostnad, det är inte sjyst mot dom. sen har man kanske överjävliga föräldrar så man skiter i allt och vill göra allt som man inte får, but still. det är fan inte sjyst. inte nog med att de oroar sig dagligen, min mamma brukar säga att man inte bara har ett barn att bry sig om tills denne har fyllt 18 och är myndig, utan man oroar sig hela livet (kanske i mindre grad, ju äldre man blir). och det är ju verkligen så. man kopplar liksom inte loss dom känslorna bara för att ungen är vuxen på papper.

även fast jag och mina föräldrar alltid har haft en ärlig dialog mellan oss, så finns det fortfarande grejer som jag ibland inte berättar, enbart för att inte dom ska behöva oroa sig. man ljuger ibland, förskönar sanningen i väl menat syfte.

frågar de om jag har pengar, brukar jag alltid säga att jag klarar mig, att de inte ska behöva oroa sig. och det är sant, klart jag klarar mig på csn. men mamma brukar ibland fråga när jag åt kött sist, och eftersom vi alla vet att kött är lite dyrare så blir det att man äter mer veggokost. för mamma är det ett tecken på att man kanske inte har sååå mycket pengar.

går jag ut, och om de frågar hur det har varit, det är klart att man inte alltid berättar hur odrägliga människor kan vara och att man oftast är rädd när man går hem sent, för då vet jag att pappa ligger i sängen i kycklingryd och oroar sig en lördagnatt när han vet att jag är ute. och jag vill bara inte belasta mina föräldrar med sådant. jag vill alltid vara det absolut sista problemet som dom har.

allstå mina föräldrar, jag skulle kunna gå on and on om dom. jag blir tårögd nu när jag tänker på hur mycket dom har gett mig. så mycket kärlek, mod och självförtroende som har format mig, det är inget man tar lätt på. de har sett till att jag har tagit mig ut med huvudet i behåll ur ett förjävligt krig, de har alltid sett till att vi har mat på bordet, tak över huvudet, kläder att ha på oss.

just det här med kläder är ett roligt kapitel. oavsett hur många gånger jag sa åt min mamma, tiden då jag bodde hemma; – mamma, bona, köp någon ny, kul tröja, så svarade hon alltid, utan undantag; – jag blir gladare av att köpa dig en ny tröja istället. mindre egoistiskt människa än min mamma får man leta efter, och jag är tveksam om man kommer hitta någon. det är helt sinnessjukt hur mycket godhet det finns i den människan. och jag har tyvärr inte ärvt så mycket av den egenskapen.

jag vet att många har vuxit upp med föräldrar som har varit knas, jag vet att det här jag skriver kanske låter som någon typ av skryt, att jag vill visa hur sjysta föräldrar jag har, men i det här fallet kan jag verkligen inte dölja mina känslor för de är äkta. det har liksom inte funnits en enda gång i mitt liv (som jag kan komma ihåg) då jag har känt mig avundsjuk på andra barn för att de hade en viss typ av relation med sina föräldrar, för min relation med mina har i mina ögon alltid varit den bästa.

det är thanks to them som jag känner mig så stark som jag gör, har självrespekt och respekt för livet.
jag kommer alltid vara så tacksam över mina föräldrar och allt dom har gjort för mig. ingen, ingen kommer någonsin kunna förstå innebörden av vad jag menar, för det är så mycket. det är hela livet, det är verkligen hela livet. 

volim vas puno.

idag fyller min pappa femtio bast!

hurrra!! GRATTIZ PA! du ser inte ut att vara en dag över 60!! skoja!!


ma och pa tar en promenad.
fint med alla krisghus i bakgrunden. eller inte.


ja, pappa och deno.

snodde den här bilden från min pappas fejja. han lade upp den då han hade varit i tranås på konstraka (konstutställningsgrejs för icke insatta).

det här är vad som stod under bilden:
som den där reklamen från sverigedemokraterna...bara att burkorna fattas.

det är så här det kommer bli när jag kidnappas till iran, sa jag till mamma.

hon tyckte inte att det var kul.

hemma.

FAN VAD FINTTT!! älskar min familj, dom är mitt allt. mamma fyllde 46 idag, så vi firade henne. farmor var väldigt glad över att se mig då hon inte visste att jag skulle landa i chickentown idag. alla fick londonpresenter, men mamma fick lite mer eftersom det trots allt är hennes dag idag. vi åt, skålade (jag och farmor alkofria drinkar) och sedan tillbringades resten av kvällen i trenerka i soffan med kardashian sisters. saknar att ha E! haha. saknar faktiskt också ZTV och VH1, insåg att jag har missat jättemycket musik.

är fortfarande hemma. tog en, vet inte om jag ska säga välbehövlig paus eftersom jag har tagit pauser lite då och då, men vi kan väl kalla det för en vinterlovspaus (zimski raspust som det heter på bosniska hehe). tar det lungan i klungan här. käkar bara en massa egentligen, står ut med massa fotbollssnack mellan min tajko och iman, massa mat once again, spel, mellandagsreor, sömn (vi har sovit till 14 alla tre dagarna!! asså dör av mitt egna rekordsättande). och ja massa snack på bosniska och svenski, inte det lättaste för peersen att switcha om till svenska även privat, förstår dom eftersom jag har samma problem, men iman verkar förstå ändå. ibland blir det magda kako se ono kaze na svedskom? men sånt är ju normalt det också. ja summa summarum för alla mina undrande kompisar: det har gått bra!!

okej ska inte snacka så mycket mer, sitter och lyssnar på bajaga, så jag bjuder på den här gamla godingen.

då var det lilla kalaset över. batteriet i min lilla mäc är på gränsen till däckning. jag skyndar mig lite snabbt.
det var trevligt men framför allt mysigt.

börjar det här inlägget med att önska min bror ett lycklig 20års-år eftersom han fyller år idag. han är faktiskt en jävligt bra bror, och han blir bättre och bättre för varje dag.

men jag vill även säga förlåt för allt jag har ställt till med för dig under de år vi har levt tillsammans. så här kommer en lista:
# förlåt för att jag slog dig i huvudet en gång när jag var sju år gammal och du var fyra. jag blev förbannad och dängde till dig rätt rejält. fick en fet utskällning av pappa som menade att det är en SYND (grijeh) att slå någon i huvudet. sedan dess har jag aldrig slagit dig.

# förlåt för det värsta PMSutbrottet jag fick när jag var hemma förra året, allt gick ut över dig och jag kommer fortfarande ihåg det i detalj. kan inte förstå hur jag reagerade och fick dig att må. det var verkligen ett tillfälle då jag kände att jag var den värsta syrran i hela världen.

# förlåt för alla de gånger jag har skrikit på dig utan orsak oftast i samband med att jag inte orkat vänta på dig eller orkat vänta på att du ska fixa nått och så blir jag otålig och jobbig och allt.

# sorry för alla de gånger jag har lurat i dig att du är adopterad PÅ RIKTIGT. speciellt de gånger då jag även lurat i dig det trots att mamma sagt att du inte är det.

# lessen för alla de gånger jag har tvingat på dig att leka med mig, ex leka bibliotek, leka affär, leka skola, och lastish, fast du verkligen vägrat.

# lessen för alla de sjuhundra gånger jag har hotat med att rymma hemifrån om du inte ställde upp på att leka de ovannämnda lekarna. och för alla de gånger jag tagit på mig ytterkläderna saaakta sakta, allt för att du skulle hinna ändra dig (kul att leka under press. not), för att sedan ta nycklen, gå utanför dörren och tala till dig via brevinkastet. du grät, jag var evil. mamma och pappa var på jobbet. det bästa var att jag fick trösta dig efteråt.

# och lessen för att jag fick dig att tro att jag var magdas elaka tvillingsyster indira som hade rövat bort magda och du bönade och bad om att "indira" skulle lämna magda i fred. helt på riktigt. och jag bara nej *EVIL KID*

# när vi ändå är inne på lekar, förlåt för alla de gånger jag har spelat död. eller spelat att jag tar livet av mig. speciellt de gånger då jag, detta också efter att deno inte velat leka med mig, låste in mig på toan, spolade asmycket vatten i badkaret och låtsades drunkna, allt medan deno bankade på dörren och grät högt. asså mongo på riktigt.

men som sagt förlåt för allt jag har ställt till med hehe. love you, PUSSSSSSSS!!!

jag känner mig verkligen som en prebijena macka nu. somnade först vid 18, och en kvart in i napen ringer min pappa och undrar om det var jag som ringde alldeles nyss. probably not. så jag fortsatte sova. en kvart senare ringer iman och väcker mig och nu sitter jag här hungrig och trött och vill bara sova.

på tal om pappa; han och jag satt i telefon i ca tjugo minuter igår med mig förklarandes för honom hur man för över mobilbilder till datan. jag ba är du på skrivbordet nu? han ba ja jag sitter här, jag ba okej............det var inte riktigt så jag menade. så pappa satte ribban högt redan då. han glömmer fasen alltid att ett skrivbord är det som är arbetsytan på datan, men jag har överseende, det är så många datatermer man måste ha i huvudet att det är lätt att glömma....typ.
andra grejen var när vi hade kommit in i mappen med alla bilderna och det inte gick att markera bilderna; "det går verkligen inte, jag förstår inte varför", "ja jag gör som du säger...konstigt, det går inte" och diverse bortförklaringar. nu pratar vi om att markera något, dvs hålla in vänster musknapp och dra över objekten man vill markera, men i pappas värld går det inte. de simplaste utförandena kan tes som de svåraste. vad han gjorde för fel? han höll inte in musknappen medan han skulle markera.

asså pappa. ibland (för det mesta) blir jag bara irriterad. tidigare, när jag bodde hemma, kunde jag storma ut ur rummet av irritation över att pappa var så slölärd och det blev ond cirkel för då blev han irrriterad över att jag inte hade tålamod att lära honom även fast jag hade förklarat samma sak många gånger innan. men nu är det nästan rörande gulligt att han fortfarande inte vet vad "skrivbordet" innebär.

usch jag känner mig så skör.
egentligen tycker jag inte om ordet skör. det ligger på min hatordlista. jag kan inte associera det till något annat än en gammal kvinnas händer när hon håller i en tekopp och ska precis till att föra koppen mot munnen och händerna darrar till. av skörhet liksom. eller så tänker jag på trassliga pubbeungar vars handledar är fulla med skärsår. det är skörhet för mig.
jag hatar när man (well, oftast män) benämner kvinnor som sköra, som att dom är okapabla till att utföra grejer pga av sin skörhet (=svaghet), eller kan gå sönder om man skriker på dom, eller är "små, nätta och sköra". finner liksom ingen logik i att man ska använda det ordet om kvinnor, det är ju asnedsättande. ja ja.

men iaf. jag känner mig så sköööör idag. eller snarare mensig kanske. jag har ont i magen, kissar typ en liter i timman och har riktiga mensben som gör ont, typ växtvärksont. och jag pluggar och, njä jag tycker inte synd om mig själv, men det är nu det skulle behövas en mamma som kan krama om en och säga -plugga på du så ordnar jag en mäck åt dig samtidigt som hon pussar en på huvudet och bara bububbuu *bebisläten*.

awwwwwwww maaaamaaa gdje siii??? pozelio se tvoj magdic tebe.

bläh. jag är inte så bloggvänligt inställd till det här tangentbordet. jag får sudda oftare än vad jag får göra på min däjta. jag och mamma satt och kollade på något djurprogram på nat geokanalen sedan blev hon nödig och här sitter jag, pallade inte kolla själv. jag önskar att jag hade min mammas så väl fungerande mage men det har jag inte, men å andra sidan hade jag ju inte kunnat vara medlem i fejjangruppen TT-tarvliga tarmar (HEEJ KRISS!) om jag hade haft det.

jag tog aldrig med mig min lappis och det är väl delvis orsaken till att jag inte bloggar så ofta nu när jag är hemma. fredagen var ju slapp och konsert på kvällen, igår degade vi hela dagen, senare på eftermiddagen kom tetka och nisse, jag och deno stack till farmor och hängde hos henne en stund. hennes nya favvoprogram är babben på svt, den spelade hon in eftersom jag och deno kollade robinson.

idag vaknade jag upp med ett ryck och ba FAN jag glömde ta p-pillret igår. AHH. suck. men jag tog den och gick också upp vid typ 11. däckade sedan igen i solen men sömnen stördes av grannens pillande med grillen så jag la mig på soffan och sov. vi grillade och farmor kom över. även pappas arbetskompis A och hans fru M förbi, hon är i för övrigt lika gammal som jag, så jag undrade ju lite över hur det skulle gå med mina fördomar om unga gifta par, men det gick bra. dom var som vilket vanligt par som helst haha. nä men, jag trodde väl inte att de skulle vara skumma på något sätt, men ja, jag har ju min bild av unga gifta par. de var snälla hur som helst och det mest sköna var att han, A, kom till sverige från frankrike (urspr. från bosnien) för knappt ett år sedan så han hade det typiska sättet bosnier beter sig på. allstå väldigt sådär bosnisk; lättsam, drar skämt, drar visdomsord som inte passar in etc.

en trevlig dag idag och imorgon ska vi till jönköping och försöka hitta mig en jacka.

egentligen skulle jag ha åkt hem till kalmar idag, men båda mina päron var asförvånade över att jag skulle det, de antog att jag skulle på måndag, men jag avbokade min biljett (gick miste om lite cash där schmrc) men pappa pejjade den nya så det var väl okej. jag förstår inte riktigt hur jag tänkte faktiskt men ja, ibland är man lite dum.

ah segt. kan inte lägga upp några bilder heller eftersom jag inte har någon sladd till kameran. men det kommer senare.

hellu! nu är jag hemma i chickentown. känns mycket härligt. har käkat middag med familjen. MIDDAG! som inte består av smör och ost, utan varm mat beståendes av ris och kycklinglever ahha. jag älskar lever! pasteta (kycklingpastej) faller ju också in i den kategorin. sedan fick vi en kaka också, nån blandning av morotskaka och marängschwiss, låter lite bökigt men sååå gott.

resan gick bra. iman överraskningsföljde mig till stationen men jag spottade honom halvvägs och skrek assy, så det blev inte så mycket surprisande!! vi blev nog båda lite glada över att se varandra. jag hade ju föreläsning idag och var tvungen att gå upp tidigt. vi hade presskonfa som vi sedan fick göra en artikel av. och mina tidiga morgnar innebär ju även att assy måste gå upp, och det var lite svårt att få honom att vakna upp. hade lite dåligt samvete, men det gick över snabbt eftersom jag ändå visste att han skulle gå och lägga sig hemma hos sig igen. iaaaaaf. assy vinkade av mig och man är ju så löjlig när man sitter på tåget och mimar HEJDÅ och försöker konversera, men det får man stå ut med.

jag bytte tåg i växjö och däckade på tåget där. jag var verkligen astrött och det var ingen skön sovpose jag hade; kunde inte luta mig, huvudet dängde och usch och fy, skäms lite, men jag vaknade av att jag hade dreglat. på min sjal hahaa. skojjigt man kan ha det. rycktes ur sömnen också när någon tappade sin väska.

stack till farmor först faktiskt. bara för att hälsa lite snabbt, hon är typ granne med tågstationen. hennes tjejpolare, irmas famor och mirzas farmor satt hos henne. stack sedan hem när min älskade lilla mamchich ringde och ville att jag skulle komma hem nununu. och nu sitter jag här. vid datan. haha.

okej, en sista grej jag ska göra nu innan jag sätter mig ner och pluggar, det är att uppmärksamma, för mig, ett av de bästa förhållandena i världen, nämligen min mammas och pappas. igår firade dom sin 23e bröllopsdag och jag säger bara GRATTIS GRATTIS! nu har ni absolut inga orsaker att skilja er för ni är för gamla för att hitta nån ersättare ha ha. 

vad fick du i present då frågade jag mamma. hon ba, blommor och en ny mptrespelare *ashappy*.
så cuuuuute är dom. och dom blir cuteare ju äldre dom blir. awwww.

världens finaste päron har jag som tack vare sina heeeolt olika personligheter, sitt engagemang, lycka, tilltro och kärlek har lyckats hålla äktenskapet vid liv och aldrig ens tänkt på att ge upp. och bara det är så himla fint, att liksom "ge upp" inte ens är någon valmöjlighet för dom. det är äkta kärlek.

idag fyller min mamma 45 år.

volim te puno.

jag tar tillbaka allt ont jag har tänkt om min mamma!! hon är bäst, allstå tro det eller ej, men hon är bäst. jag är en bitch. det är INTE okej att neka sin mamma pussar, hon kom och krävde lite pussar och kramar för att bli sams och jag ba helt kallt nä jag vill inte *gnällig unge*, men hon tjatade om att vi skulle bli sams så jag pussade henne en gång hon ba det var lite oengagerat, jag vill ha en RIKTIG puss, så pussade jag igen och samma sak, och igen. allstå fatta, orka dalta med sin dotter som är 22 bast, nånting är lite fel när man måste hålla på så.

till slut så blev vi sams, vi bondade över ett par fotografier som jag höll på att scanna in och hon blev lite tårögd och jag smälter när jag ser mamma sådan så då gav jag henne en riktig puss och kram. jag fattar egentligen inte att jag kan vara så djävulsk mot min mamma, hon som har burit mig i nio månader, som har stått ut med spyor, tjockhet, bristningar på magen samt en jobbig förlossning allt för att få mig. fyfasen. nä hörrni mommas rullllllllezzzzzzz!!

nu ska jag klippa henne. hörs lejter.

haha precis när jag är på g med ett blögginlägg så fungerar inte sidan, så blir jag faktiskt lite "lättad", typ jag "slipper" blogga även om det rent teoretiskt och praktiskt och rationellt och pyskiskt och fysiskt och etc INGEN som tvingar mig att göra det, men my brain är lite ur balans och därför blir det lätt att jag låser mig vid vissa tankar. men anywhore så funderar jag på om jag ska ta det kronologiskt, dvs börja med det som hände sist jag bloggade eller bara köra på? hm..? *monolog på G*

ja men vi kör på från det senaste tycker jag, men jag måste bara slinka (slinka? är inte det samma sak som slyna? flika in heter det kanske?) in med en lite halvkul grej som egentligen är vardag för mig och min bror. jag, mamma och deno satt idag och diskuterade idol och så började jag nynna på agnes nya låt on and on and on blablabla *trudellutt* och mamma ba vad sjunger hon den där Agnesa egentligen? jag ba [och så sjöng jag lite] och hon ba jag sjunger alltid Ano Nano. jag ba jaha..okej, ingen nyhet liksom haha. mamma kan ingen engelska, likt  typ 95% av alla bosniska föräldrar födda på 60talet haha, så de flesta improviserar en alldeles egen engelsk språkgren som låter ungefär så som min mamma låter när hon sjunger.