Magzi - en baggas bekännelser

men jävla skitblogg punkt se. hur typiskt är inte det att just nu när jag känner bloggsug så går det inte att logga in på sajten?

JAG BEHÖVER SKRIVA AV MIG (obs inte samma sak som att "prata ut" med någon)!! bloggar i anteckningar nu.

jag gick inte till skolan idag. tog ledigt för tillfällig deppighet. deppighet är en sjukdom som man inte ska skoja om. så jag tar den på allvar. det brukar komma och gå men idag så ba NÄFYFASEN idag är ingen rolig dag *fortsätter sova*. förlåt min radiogrupp (om det är nån som läser), det ska inte hända igen.

jag drömde mycket igen. jag drömmer en massa hatdrömmar om iman typ. antigen att han is cheating on me, eller att han beter sig skumt eller som idag drömde jag att han hade slagit sönder en tavla som min pappa hade målat. han "gömde" den på toan. och allt var så realistikt för jag vaknade i drömmen och gick till toan och hittade tavlan, och jag ba iman har du tagit sönder den här tavlan? och han skrattade konstigt och jag tyckte det var skitoförskämt att han inte ville be om ursäkt. så spårade jag ut och skrek och låste in mig på toan haha.

sedan fortsatte det med att jag hade en läcka i taket, det rann typ blod ner från taket in till min toa. och allt var blodigt och mojsigt och jag trodde att min ovanför-granne hade blivit mördad. och då säger iman (här hade vi tydligen blivit sams) - men visste du inte att det här var ett hotell innan, rören är dåliga, det är därför det är en läcka. och jag ba va var kalmarhem ett hotell innan?

och så kände jag sån ångest i drömmen ba vafan måste det här hända nu?? jag har inte tid med att ta tag i nån jävla läcka nu! och så vaknade jag och min assy tröstade mig, flyttade min hand till hans hårmatta och så däckade jag igen. ruggien är för mig som nappen är för en bebis typ.

sedan skulle jag ta tag i massa andra grejer och blev lite smått stressad över radiouppgifterna jag har missat, men mejlade läraren och det fixade sig.

och nu tror jag att jag ska dammsuga. får se om jag orkar.

ahhh hade två skumma drömmar i natt.

den första handlade om en snubbe som jag hade det på g med i drömmen. vi träffades tydligen men hans ex spökade lite väl mycket. hela drömmen gick ut på att vi gick fram och tillbaka med vårt på-g:ande. till slut började jag hata en brud jag inte ens kände, men var nyfiken på vem hon var. det mest irriterande var ändå att han inte kunde bara säga åt henne to back off istället hoppade han på hela karusellen och lekte "hjälplös" snubbe. skitirri.

så händer typ det värsta, bruden skickar mig ett sms där hon talar om för mig att hon är gravid med snubben i fråga!! gud, jag fattar inte varifrån jag får allt, men i drömmen så reagerade jag som jag hade reagerat i verkligheten också, blev först svartsjuk sen asförbannad. gött att få ut lite av sin ilska omedvetet egentligen. jag konfronterade snubben (lite väl mycket Cheaters över det här nu) och undrade vad fan han höll på med, jag trodde vi hade nått på g och så gör han så här. han fattade först inte hur allt det här kunde hända, men han "dumpade" mig för att satsa på ett liv tillsammmans med psykobruden. men han och jag fortsatte att chatta och vara "vänskapliga" mot varandra trots att vi båda egentligen visste att vi ville ha varandra *snyyyyyyyft* värsta kärleksdramat här, inga dåliga och tråkiga drömmar jag har.

men det slutar inte här, hon bruden var helt väck så hon messade mig och skrev typ att hon väntar en flicka och att hon ser framemot att hon och snubben ska bli ett par igen. så chattade han och jag igen och han säger aa men kan du fatta att jag ska bli pappa till en liten pojke. jag ba whuuuuuuuut..pojke??!! hon väntar en flicka, inte en pojke, allt var verkligen superkonstigt, men jag sa inget för att förstöra glädjen, tänkte att det är upp till dom att lösa det här själva och satsa nu när dom väntar barn.

allstå jag var ändå så rationalistisk i drömmen, ville att dom skulle vara en familj trots allt,  samtidigt tyckte jag att det var så sjukt synd att det blev som det blev.

det är intressant hur lätt man kan förstöra ett förhållande, inte alls svårt att göra det. bara ett litet snedsteg och så är det kört. men det gäller också att satsa när man känner att det är rättttt. okej, mina lite "djupare" sida kom fram nu. jag är egentligen kall som sten när det gäller kärlek och känslor!!!

det var länge sedan jag skrev nånting om mina drömmar, känns som att det är dags att börja med det igen.

idag var det en kändisdröm, det ultimata beviset på att jag har surfat för mycket på kändiskvallersajter. varje dröm brukar lämna en skum känsla som håller i sig efteråt, typ som att man verkligen har träffat kändisen i fråga och varit tjenis med denne.

idag var jag supertjenis med nicole richie. det hela var så självklart, jag var någon slags kompis/assistent åt henne och vi promenerade på en bred trottoar i något typiskt amerikanskt samhälle. hon var en bit kortare än mig och smal och på sig hade hon jeansshorts, tunika och flätor i håret, så som hon brukar se ut. plötsligt, medan vi går, så får hon en sticka i tån, hon stannar upp och lyfter ena benet för att kunna kontrollera foten underifrån. samtidigt babblar hon nånting om att hon måste ringa en ambulans som ska dra ut sticka åt henne. jag tittar först lite förvirrat på henne och undrar om hon verkligen behöver en ambulans för detta och erbjuder mig att titta på tån. det är bara ett pyttelitet sår men hon ska ändå ringa.

strax därefter kommer ambulansen, tjutande, men hon vinkar och säger att dom ska stänga av den. ut ur ambulansen hoppar två killar ut, ambulanspersonalen typ. ena snubben är svart och ser exakt ut som han Abe från Våra bästa år haha *känns bra att drömma om den serien också*, och den andra är vit och ser exakt ut som gordon ramsey, han elaka topchef-programmet, båda är klädda i vita uniformer och ingen av dom verkar veta vem nicole är. hon gnäller om att hon har ont och abe tar hand om henne medan gordon snackar surt om att denna uttryckning kostar 900 dollar eftersom det inte var akut och ingen åkte till sjukhuset. jag säger money is no problem och förklarar för nicole om priset. båda gordon och abe tjurar och vägrar åka utan att ha fått betalt. nicole ringer sin pappa lionel richie *haha guuuuuuuuud* och säger, helt utan någon som helst brådska i rösten, att han ska komma dit och pejja för läget. lionel dröjer och gordon och abe är sura nu på riktigt.

för att skynda på läget lite så ringer jag lionel och säger lionel u have to hurry, they are waiting for u to come and pay. jag är mer stressad än nicole. lionel svarar med att han sov och att han är på väg. så kommer plötsligt lionel springande i rosa, tighta typ speedos liknande kalsonger och en rosa morgonrock fladdrande och plånboken i handen. man ser på honom att han precis har vaknat. så närmar vi oss ambulansen, han och jag, och när vi är nästan i närheten av ambulansen skriker lionel till abe på svenska - men kussee!! jag blir förvånad över att han kan svenska men abe blir mer förvånad över att se lionel här och inser då att nicole är hans dotter. så greppar abe nicole om axlarna i en "vänskaplig" kram typ och säger - inte visste jag att du var lionels he he.

sedan vaknar jag därnånstans. hahha.

gordon och abe - hollywoods coolaste ambulansförare


lionel och nicole - hollywoods mest förvirrade

igår natt hade jag sjukaste drömmen ever. allstå verkligen någonsin, den är beyond alla döds-, äckel- och andra skumma drömmar. palla att läsa, men jag skriver ner den ändå, mest för att jag ska komma ihåg den gången då jag sprängde en terrorliga. jag måste nästan sätta igång bra musik så att jag kan känna vibbarna från drömmen.

anyways, det börjar med att jag befinner mig på centralen i Lund och ska åka hem till kycklingryd. jag kontrollerar vilket spår det är jag ska ut på och ser samtidigt en klunga med ungodmar och barn, jag hör att de talar bosniska och antar att det är en skolklass från bosnien som är på skolresa i lund. jag blir även lite förvånad eftersom jag känner igen många från novaraja (haha), fast folk som jag aldrig har träffat i verkligheten, bara spanat igenom deras press *NR-besatt*.

det är varmt ute och jag har på mig mina leggings och en tung ful "backpacker"-ryggsäck på ryggen som jag känner är väldigt tung. medan jag rättar till ryggan så drar någon mig i armen och jag vänder mig om och ser en kort, halvskabbig man med smutsig mustach. jag antar att han behöver hjälp och att han är ledaren för klassen som jag såg innan, så jag följer med honom och -nästa scen- vi är i en skog, typ som regnskogen, det är fuktigt och snårigt med många träd och innan jag hinner reagera så har han tagit min mobil och kopplat på en bomb i mobilen på något sätt. här någonstans blev jag livrädd och tänkte att det här kommer inte att gå bra. jag tittar ner på min vinröda mobil och tänker att jag skulle kanske sådär i smyg skicka iväg sms till polisen, men han förstod nästan vad jag tänkte och varnade mig för att inte trycka på någon knapp för då skulle bomben aktiveras och alla skulle dö. jag tittar då bakom mig, och jag är längst av alla, den här mannen, som jag kallade för zigenaren i drömmen *fördmomsfull i know al jebiga*, nådde upp till axlarna på mig, bakom honom befann sig även hans fru, en äldre, ful, men ändå kry tant med sjal på huvudet och bakom henne stod typ fem-sex ungdomar och barn från den bosniska skolklassen. jag tittar på dom skitsurt och säger på bosniska "varför gör ni det här" och då börjar en liten pojke gråta och mummlar fram att dom inte visste något om det här. aaaw, här blev jag rätt emotional i drömmen för jag böjde mig ner och kramade om honom och sa att det skulle ordna sig, men innerst inne kändes det som att jag skulle dö.

alltså jag blir skitlessen nu, fy17 vilken dröm, jag mår dåligt när jag tänker på den nu.

hursomhelst den här zigenarmannen väser fram att jag ska leda dem till perrongen och in i tåget som är på väg till köpenhamn. jag får absolut inte bryta mot reglerna utan ska göra som han har sagt åt mig, gör jag något fel så kommer han att aktivera bomben. så plötsligt så är vi ute ur den här "regnskogen" och står på perrongen, gubben verkar stirrig och varnar mig flera gånger för att inte sabba planen. han pratar något som kan liknas vid bosniska (typ som zigenare när dom pratar) och jag frågar honom om det här verkligen är nödvändigt, om man inte kan lösa det på något annat sätt, att det är många barn som kommer att dö, men han är beslutsam och då vänder jag mig till hans fru och ser helt förstört på henne men hon är så jävla bitsk (AHHH HATA HENNE DÖÖÖ) och säger att alla ändå kommer att dö.

en annan bosnisk pojke kommer fram och smusslar mig sin mobil och jag hinner knappa in ett meddelande till mamma där jag skriver "jag älskar er, kolla nyheterna snart" och blir helt ledsen och upprörd och gubben märker det och daskar till mig med sin äckliga hand över armen. så vi fortsätter gå och jag känner att det här är sååå fel, att det här sättet kan man inte dö på, men från och med då var jag inte ens rädd för döden eller något annat. det kvittade för jag skulle på  något sätt försöka rädda dom här barnen och mig. precis när vi är på väg in i tåget ser jag konduktören och han pratar på danska och säger åt människor att stiga på tågen. jag tänker att om jag försöker medla fram något med mitt kroppsspråk och ansiktsminer så kommer han att fatta, men han tittar inte ens på mig och jag hinner tänka att han ändå inte kommer att fatta och när han gör det så kommer det vara försent och bomben i min hand(mobilen) kommer att ha exploderat för länge sen.

okej, har ni pallat att läsa ända hit eller? det är lite kvar, värsta detaljerade drömmen men den är spännande på nått sätt ändå.

i högra handen håller jag i mobilen och blir plötsligt rädd för att min kropp kommer göra nått som jag inte är beredd på, ni vet när man blir sådär rädd för sin egen kropp, när man inte har kontroll, jag var livrädd för att jag skulle tappa mobilen eller liknande. i vänstra handen höll jag i den lilla pojken och han frågade mig hela tiden grejer som jag inte förstod, som att han talade ett helt annat språk. vi går in i tåget och ni vet sånna där gamla tåg där man kunde gå ut som på en "balkong" i slutet av vagnen, vi befinner oss på en sådan balkong på SJtåget men den har inget staket runtomkring, utan mer som bara en platta man gå ut på. där står vi hela gänget samlat och gubben låtsasvinkar med en liten näsduk till någon på perrongen, han verkar glad, både han och hans fru och jag är helt knäckt över detta men tänker att så här får det inte sluta. det kändes skitjobbig (på riktigt i huvvet haha) för jag ville inte att någon skulle dö och medan jag tänker allt det här så ser jag att gubben håller i en handgranat och this doesnt make any sense, men det gör det i drömmen tydligen för jag blir rasande över att han har en till bomb för att jag trodde att jag hade den enda. jag blir superrasande över äckelgubben och grabbar tag om hans hand som han håller i granaten och skriker åt honom att det var inte så här det skulle gå till!!! jävla gubbe , jag var skitsur och tänkte att nu ska han fan inte komma undan. tåget hade börjat rulla men jag hoppar nerför den här "balkongen/plattan" och ner på spåret som i värsta filmen, här någonstans blev jag också hjälte, springer det snabbaste jag kan över spåret upp på perrongen och skriker till konduktören att stället kommer att sprängas och att zigenarmannen har en handgranat, folk runtomkring mig grips av panik, alla börjar rusa åt alla håll, uppför trapporna, några snubblar, ja men panik ni fattar nog hur det ser ut. tänk en vanlig actionfilm. det var lite som en actionfilm, nästan så att jag förväntade mig en kamera upp i fejjan och någon som skrek CUT. men inget sånt hände.

jag springer fortfarande och över perrongen för att komma undan bombem som kommer att smälla när som helst, precis när jag hinner springa över perrongen och ner på andra spåret smäller bomben. det var så verkligt men samtidigt overkligt, jag kände mig helt jävla malplacerad, va fasen gör jag här och hur hamnade jag i den här skiten?? eld överallt och grejer som flyger i luften. jag och en annan snubbe hann gömma oss på spåret och han frågar mig om jag är oskadd, han gråter och är blodig över ena halvan av ansiktet. det var så hemskt att se *SNYFT på riktigt*, jag stryker honom lätt över kinden och säger att det kommer att ordna sig (värsta strong woman är jag i drömmen) men att det finns en till bomb som kommer att smälla när som helst. när första bomben small så dog en hund, han låg brevid oss och jag tänkte att om vi ska klara oss undan bomben som skulle komma närsom så måste vi skydda huvudet, så jag la hundens kropp över mitt och hans huvud och sedan la vi oss ner med ansiket mot marken och de hårda stenarna intryckta i fejjan. så small det igen och lukten var så stark av allt rök och grejer. jag tänkte att alla säkert var döda, jag tittade upp från spåret och över perrongen mot spåret där tåget befann sig och zigenarmannen var inte död utan han letade efter mig med blicken och jag ba DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ, jag var så arg och ledsen, jag reste mig upp och sprang snabbt som fan (lite överraskande) över till den perrongen han befann sig på och grävde efter min mobil för att detonera en annan bomb som jag visste om, för att han skulle dö, jag hann inte så mycket längre för jag vaknade.

okej, pallade ni hela berättelsen eller? jag vaknade och grät hursomhelst, no way jose, men fan vad sorgligt det var, så jag låg och lipade lite för alla terror/krigsoffer och sedan däckade jag igen.

ibland har man dagar då dom mest oväntade killar hör av sig. sådana dagar kommer inte så ofta, men ibland har killar en viss tendens att höra av sig samtidigt, oberoende av varandra. kan man inte bara sprida ut dom här killarna så att dom hör av sig flera gånger i månaden med jämna mellanrum istället för alla på en och samma gång? eh... okej, det är inte hundra pers som har hört av sig, typ två.

men jag ville faktiskt berätta om min dröm, jag brukar ha en massa drömmar under en och samma natt, kanske beror det på att jag sover för länge så jag hinner drömma. anyways, jag drömde att jag var personlig assistent åt whitney houston och hennes fd snubbe bobby brown. vi gick på stan och allt folk skrek asmycket efter dom, så för att typ ta skydd så gick vi in i ett stort shoppingcentrum och whittan fick plötsligt för sig att hon skulle känna sig mycket tryggare om hon var inne i en affär som hade sminkprodukter. vi tre strövade bland hyllorna som var skittrånga och bobby hade gått upp asmycket i vikt så varje gång han vände sig om så stötte han till en hylla som jag fick hålla tag i medan vi gick. medan dom gick och kollade så gick jag bort till parfymhyllan för att spana priser, tänkte att det kanske var lite billigare här.

efter en kort stund inne i affären går vi ut, och precis när vi passerar utgången så börjar det tjuta. plötsligt så befinner vi oss i ett rum med två svarta vakter, sådana rikitga tjockisar som man typ ser på film och som bara ryter åt en. dom placerar whittan (som är helt borta, typ stoned) på en stol. jag och bobby som är helt jävla tjock, så att jag knappt känner igen honom, stöter till mig hela tiden med sin mage, och så har han en sån guldkedja som sträcker sig över magen. han tittar ner på mig och undrar what the fuck they are doing, så jag vänder mig till en av väktarna, också han med en megamage, och frågar honom what this is about, och han svarar skitbarskt att whittan har snattat inne i affären vi var inne på. jag tittar på whitney, som håller på och faller ihop så påtänd som hon är och så smal att hennes leopardlurviga kappa hela tiden trillar av axlarna, medan hon skriker i didnt dooo it, bobby tell'em i didnt do it, så vänder hon sig mot mig och säger baby, u can fix this right? u'll get me out of this right? jag tittar på henne och tycker sååå synd om henne så jag vänder mig mot bobby och frågar honom om han har tagit något, han tittar lite skamset och säger come over here, så plockar han upp ett clinique läppglans ur fickan och säger i just had to take this one. jag blir sur och rycker den ifrån honom och lägger den i min ficka och så frågar jag honom om jag ska ringa efter deras attorney, men han hinner inte svara för whittan skriker så jäkla mycket. till slut säger han stora väktaren we have to wait for the police officer to come och så skriker någon mmmmmaaagda och det visar sig vara min pappa.

igår såg vi I am Legend, den med will smith ni vet. på tal om will smith, blir han inte bara snyggare ju äldre han blir?

jag gillar inte olyckliga slut, det ska bara bara happy endings för min del annars har jag spillt bort en kväll på ingenting typ. det är omöjligt att gå och lägga sig när man är på depphumör så jag gjorde ju inte det heller, utan jag satt uppe på msn och chattade till fyra. jättemoget, speciellt med tanke på att jag har lyckats komma in i en viss rutin; lägger mig runt 1 och vaknar runt 10 och idag vaknade jag vid fyra, middagen var min frukost och dagen är över. vilken jävla deppdag, jag kan lika gärna lägga mig ner på marken och böla av depp.

på grund av filmen drömde jag så hemska drömmar. tre drömmar minns jag tydligt. den första var inte så hemsk, jag drömde att jag såg jay-z och beyonce på någon strand och hon var gravid.

sedan fortsatte jag att drömma och drömde att min f.d killkompis ringde mig och berättade att han hade träffat en flickvän som hette, antigen amanda eller arijana, och att hon var exakt likadan som jag till utseendet. han fortsatte med att beskriva hur hon såg ut, sånna mer intima grejer, och drog alla konstiga parareller mellan henne och mig. någonstans i samtalet avbröt jag honom och frågade honom varför han ringde mig varpå han svarade med jätteond röst att han bara ville tala om för mig att han skulle mörda henne. jag började gråta skitmycket och var supersnorig och sa att vår vänskap aldrig behövde ha tagit slut på det viset som det gjorde och sedan började jag förklara hur jag menade och massa annat, och han svarade bara helt elakt magda, det är för sent för sånt här, alla som liknar dig ska jag döda och du kan inte göra något åt det. sedan la han på och jag fortsatte att gråta och visste inte vad jag skulle göra men kom på att jag hade hans systers telefonummer så jag ringde henne och jag var i sådan panik att jag inte kunde prata eller säga ett endaste ord. hennes röst ekade bara tomt i luren och hon sa hela tiden haallå, vem är det här? och jag bölade och kunde inte prata och hon la på luren och sedan vaknade jag, bytte sida och fortsatte att drömma.

nu drömde jag att jag ägde en liten lejonunge som var så söt och gullig, men innerst inne visste jag att han inte var min och att jag någon dag skulle bli tvungen att lämna in honom på zoo eftersom jag inte kunde ha ett fullvuxet lejon i huset, och jag var ledsen igen och funderade över olika möjligheter som fanns, jag kunde typ rymma eller bygga en stor bur åt honom.

alla drömmar var på något sätt sorgliga, även den med beyonce, sorg var huvudtemat i alla drömmar. jag hatar den här dagen idag.

jag hade en riktigt tråkig dröm.

jag drömde att jag gick till en tatuerare och sa att jag ville ha en tatuering runt halsen, typ som ett brett halsband som gick strax nedanför halsen och runt den. tjejen som tauterade frågade mig om jag hade funderat på något motiv och jag sa nej, men du kan tatuera in vad du vill. medan hon tatuerade funderade jag på vad det skulle bli och där någonstans glömde jag smärtan av nålen. när hon var färdig tyckte jag att tatueringen var skitcool för jag hade på mig en tubtop så det blev snyggt till, då haha. jag tittade ner på tatueringen och såg att hon hade tatuerat in 1986 med stora siffror och det var bra, jag tänkte typ ingen har ju något sådant här.

sedan var jag hemma och tittade mig in i spegeln och då såg det ut som att hon hade tatuerat in 1987 istället, så blev jag lite sur för jag visste ju att jag hade sagt 1986 till henne. så fick jag lite panik över det och funderade på hur jag skulle förklara min tatuering eftersom jag inte riktigt kunde stå för den så kände jag ba fan vad jobbigt, jag hatar när jag inte har förklaringar till saker. så drog jag på mig en turkos thirt och då stack den asfula tatueringen upp.

så ringde mamma och jag vaknade och var så glad över att jag inte hade tatuerat mig så fult. hehe.