"Blago Budalama"
en uppiggande sak som jag hittade på nätet idag var irmas gamla hemsida, typ den som passagen.se inte glömde vid rensningen av alla andra websidor som hade passerat bäst-före datum. anyways, sidan är genialisk!
jag har absolut ingen koll på om det är några som jag känner läser den här bloggen, men jag önskar verkligen att ifall ni gör det att ni tar en titt på irmas hemsida. irma byggde upp hela sidan kring sin familj och vänner och under vännerkategorin beskriver hon hela vårt gäng som vi umgicks med på den tiden (grundskolan-gymnasietiden). hon beskriver oss tjejer och killar med sådan träffsäkerhet att det är sjukt, alla våra citat som står skrivna är sanna. hon lyckades pricka in killarna som ingen annan innan har gjort tror jag. alltifrån eniz, semirs och sinnis klädbyten, alla tjejbyten mellan sinni och semir, deras lilla band, amers "nakenbilder" (som jag och irma hade tusen diskussioner med amer om HAHA), matos "sexighet" och allt annat. det sjukaste är ändå citaten för jag kan verkligen höra alla dom människorna yttra just dom meningarna.
för varje kategori som jag betade av (vilket vuxenord haha) blev jag mer och mer nostalgisk, sådär skönt nostalgiskt. jag var så glad över att ha växt upp med det här knäppa gänget, det har aldrig varit starkare än vad det var under 7-9an, visst var vi barn, men vi var alltid tillsamans både i skolan och på fritiden.
jag sitter och garvar just nu när jag tänker tillbaka på den gången då jag, irma och sinni blev sams efter att inte ha pratat med varandra ett halvår, kan ni fatta? jag tror inte att det var någon som fattade efertsom alla hela tiden försökte få oss att bli sams. vi bråkade som världens löjligaste grej; sinni brukade alltid ta irmas pennor för att han aldrig hade egna, så någon gång fick irma nog och blev sur och sen blev sinni sur och jag vet inte varför jag blev sur men jag hade väl min lilla orsak haha. gud, jag kan knappt fatta att vi bråkade om en jävla penna. hursomhelts dagarna gick och vi tre pratade inte med varandra. jag var åtminstone positiv och trodde verkligen att vi skulle bli sams, men tiden gick och ju längre tiden gick desto envisare blev vi alla tre. vi snackade inte under hela vårterminen.
mot slutet av terminen, sommaren var nära och likaså sommarlovet, alla längtade efter skolavslutningen och resan till liseberg. någon gång där i början av juni hände det ett mirakel. amer hade alltid ovanan att ta min nyckelknippa (åter igen en fjantig grej haha) och leka med den, till slut gick det så långt så jag blev sur och ville ha min nyckelknippa, då hotade amer med att slänga den i papperskorgen och jag sa surt ja men gör det då om du vågar. och han slängde den i papperskorgen! haha GUUD jag var SÅÅÅ sur på amer då, som vägrade ta upp nyckelknippan och jag blev ännu mer uppretad och vet ni vad som händer då? som en skänk från ovan (HAHA) så ser man sinni som går fram till papperskorgen och gräver upp min nyckelknippa. vid det här laget var det knäpptyst, ingen sa något, och sinni gick fram till mig och sa evo ti nyckelknippa. seriööööst hur jävla gulligt är inte det, efter så lång tid liksom. man skulle kunna tro att relationen mellan oss blev bättre och det blev den men aldrig riktigt helt förran då på liseberg då vi blev sams helt och hållet. den resan allstå, fasen vad kul vi hade det.
och jag sitter fan här och saknar det gänget, vårt lilla invandrargäng som höll ihop i vått och torrt, sommar och vinter och allt möjligt. det finns så mycket minnen, händelser och allt möjligt som gjorde den tiden så jävla underbar. högstaideperioden var lätt en av de bästa perioderna i mitt liv.
ok, hoppas någon nu av dom som är nämnda på irmas hemsidor läser det som står om dem och blir lika nostalgisk och glad som jag blev. så jävla roligt vi hade det!
