Magzi - en baggas bekännelser

jag har hittat en ny favoritparfym. den är så god, så jag vill verkligen inte säga vad det är för någon. det är bara JAG som ska lukta den, inte någon annan.

det mest irriterande är när man känner en parfym på femtio människor. som den perioden då ALLA brudar körde på Light Blue. snacka om originalitet. det var någon slags inneparfym. det bästa är ju när man luktar som ingen annan. jag tycker verkligen inte om att avslöja mina parfymer.

jag tjatade lite för mina föräldrar om att jag är helt kär i denna skapelse, och då erbjöd dom sig att sponsra mig i mitt parfymköpande. härligt. sånna föräldrar tycker vi om.

hej älskling, jag längtar tills du blir min, och bara min!

jag är riktigt, riktigt trött. och riktigt osocial. det är ibland rätt deppigt att vakna. ska bre mig en macka nu och sedan får vi se ifall min kompis svarar eller om han har beslutat för att skita i mig.

jag fick höra gimme more ikväll, men partykvällen var redan förstörd innan det.

varför? jo, jag ska tala om det för er, klart och tydligt: har ni pappor som är singlar, be dom att hålla sig borta från klubbar där det mest hänger tonåringar.

jag spyr på alla män som är över 40 och tror att de kan bete sig som kåta pojkar i tjugoårsåldern. JAG HATAR ER. jag är fördomsfull mot alla 40+ singelmän som borde vara gifta vid det laget.
ikväll när jag och nicole satt på native bar så satt det ett gäng ryssar lite längre ifrån oss, och alla var småäckliga, men det var en ful liten gubbe som var mest äcklig.

han var liten och fet, småflintis och en sån ful mustach, utbredd hitlermustach. han satt på sin stol och typ diggade till musiken. varje gång en tjej gick förbi tittade han på tjejen och sa något. hade hon dessutom något megakort på sig, så RESTE han sig upp ur stolen för att kunna fortsätta titta efter tjejen i fråga. HERREGUD.

jag satt och himlade med ögonen och irritationen bara växte. så när nicole och jag skulle gå, så tittade han, säkert enligt honom, flörtigt och log sitt äckligaste leende mot mig. jag mimade ett fkcu uyo till svar.

allstå seriöst, man måste väl ha en viss självinstinkt och vara medveten om vem man är och hur man beter sig? saknar snubbar detta eller? är det därför dom är så på och framåt?  dessa gubbar, som är hundra gånger fulare och äldre, än andra killar tror att dom kan ragga på någon som är 30 år yngre än dem.

hallå, vad fasen, ni ligger väl inte och sover nu? en lördagnatt som den här, klockan är ju bara barnet.

själv är jag hemkommen från en av de inte-bättre kvällarna.
förbannade ryssar.

jag satt precis här nu och loggade in på bloggen då jag upptäckte en massa kommentarer från folk som har kommenterat på onödiga inlägg.

jag fattade inget, tills någon gjorde mig uppmärksam på listan för mest aktiva bloggar, den där gråa listan, och så var jag (ME ME ME) på den.
är det nu jag ta en printscreen på sidan? och rita en pil på bilden för att sedan lägga upp den på bloggen?  eller när får man göra det? bara för att liksom visa alla att jag nu är NÅGON. yeah. nu betyder jag något.

så för att hålla mig på listan måste jag spamma alla andra bloggar med mina megatråkiga kommentarer.

orka.

det är riktigt skönt att dansa. sitter här och lyssnar på någon partylåt och så börjar jag wavea med armarna och kommer på mig själv med att göra det.

pppppparty. det är så pepp att bara gå ut och dansa.

ok. nu ska jag sova. jag har svinont i halsen av allt rök.

sov gött ppl.

puss

ha ha. det blev inte långklänning heller. det blev faktiskt araboutfiten. den fick äntligen tillfälle att användas, såg lite ledsen ut där den stod och hängde i garderoben, så då beslutade jag mig faktiskt för att nu får det vara araboutfiten eller så blir det ingen outfit alls.

idag när vi hade filmkursen, valde läraren (a.k.a den dominanta jäkeln) att visa början och slutet av filmen No man's land (Nicija zemlja). jag reagerade som jag alltid brukar göra; genom att hata allt och alla.
alla orättvisor, alla som dödade, alla människor som vållade denna ondska som sedan spred sig över mitt land och mitt folk.

alla mördade människor, alla barn, alla våldtagna, alla slaktade, alla livlösa kroppar, alla familjer som fortfarande letar efter sina närmaste. alla som överlevde, alla som bär djupa spår av kriget på sina kroppar och i sitt psyke, alla som handskas med sanningen, alla som ännu funderar över livets gåta och alla de som är övertygade om att de aldrig kommer att finna den. för det finns ingen.

sökandet efter livets gåta har tappat sin charm, det som återstår är bara realismen och dess plågor.
och idag lever vi efter någon påhittad sanning.

alla låtsas vara vänner, hälsar på varandra, reparerar varandras bilar till svarta priser, hänger på fotbollsmatcher, hänger på varandras fester. alla spelar ett välmejkat spel, ingen vågar prata om "det som hände för 15 år sen". varför vet jag inte.
sedan går alla hem till sitt och svär över den jävla balija, den jävla cetnik eller den jävla ustasa. alla har sina plågor, men ändå vågar inte ens någon snudda vid sanningen. här pratar vi inte om vit, svart eller blandad tvätt, utan här pratar vi om ren hjärntvätt. alla dessa barn som föds in i en falsk omvärld vars föräldrar drar sin egna personliga sanning och inte den som omvärlden förespråkar.

när det krisar sig drar man till med ett "äsch alla var lika skyldiga". men nej, alla var inte lika skyldiga, långt ifrån. alla vet vem som startade skiten och vem som förpestade. alla vet varför kriget startade. och ni som drar den ursäkten gång på gång, kan omöjligt veta vad ni pratar om. har ni missat nyhetsrapporterna de senaste femton åren?  var var ni när vi alla andra satt bänkade framför alla möjliga tv-kanaler och tog del av den vidriga sanningen? sov ni lugnt på era bäddar då? blev krigshistorierna de nya godnattsagorna som era föräldrar drog för er?
har ni missat den viktigaste historielektionen ni kommer att ha av och i era liv?

jag undrar fan det.

påstå inte att det är lögn, påstå inte att det är propaganda, påstå inte något som inte är sant.
rannsaka era sinnen lite. är det för mycket begärt så har ni alltid wikipedia, google och andra böcker och tidskrifer som mer än gärna slår upp sanningen rakt framför ögonen på er.

om ni nu mot någon förmodan, efter att ha läst det här, sitter och svär jävla balija åt mig, då kan jag meddela er om att ni har missuppfattat poängen med inlägget.

bloggen har ju strulat halva dagen idag. rätt typiskt när man har mycket blogginspiration. och nu hinner jag inte riktigt blogga ner allting eftersom jag har lite bråttom.

nicole och jag ska nämligen gå på middag med Mark och hans polare. HAHA. gud. jag är skitnervös.  hoppas det inte blir något megaseriöst, för jag suger på bordsskick och jag hatar allt stelt.

men hur stelt kan det bli egentligen om vi ska käka kanin?

dom slaktar kaninen framför ögonen på en och sedan kokar dom den och serverar. det är tydligen en rätt stor grej här på malta. dom gör värsta ceremonin av det hela och ibland om det är ex ett bröllop så låter dom bygga en bur som dom proppar full med kaniner och när paret har vigts så massmördar man alla kaniner och ropar "länge leve brudparet, ge oss kaninkött", fast på maltesiska. kaninblod betyder tydligen tur.

lite udda tradition kanske.

vi får se hur det blir ikväll. nu ska jag börja fixa mig.







update: hoppas ni inte gick på det där med kaninen och bröllopet.
fast kanin ska vi äta.

allstå seriöst , vad är det här? jag hittar finnar på oväntade ställen. dessutom har jag bliit myggstucken på pekfingret, men det kliar inte. haha så var det säkert en malariamygga som stack mig. det vore ju lite spännande.

det var varmt idag. jag svettades bort 30% av allt vatten jag hade i kroppen.

jag är så trött. jag måste bara sova en stund.

- Jag är tagen av beslutet, jag trodde fanns en god chans att vinna, säger 21-åringens advokat Peter Mutvei.

- Min klient är chockad. Han tycker det är extra jobbigt eftersom fyra år är en ganska lång tid i fängelse.

you suckers. ni förtjänar 40 år, och inte fyra.
hon kommer behöva påminnas om detta i hela sitt liv, och då känns plötsligt era fjuttiga dagar i fängelse inget i jämförelse med det.

Artikeln på aftonbladet.se

för några dagar sedan bokade vi en turistresa till Gozo, Maltas nästa största ö, för att kolla läget där. det gick inte så bra. för det första fick vi inte och hann inte kolla läget ordentligt, och för det andra DESSA JOBBIGA SPANJORER. de babblade oavbrutet under heeeela resan. och herregud, huvudvärk var bara förnamnet. mindre odiskret folkslag får man väl leta efter. och inte nog med att de babblade så verkade de allämnt sega också.

och jag fattar mig inte på länder som har en så stark nationalitetskänsla för sitt land att de inte bryr sig om att lära sig engelska. italienare och fransöser i all ära, men spanjorerna är värst. i varenda mening måste de ha med det där fördröjningsljudet "eeee" (I eee don't understand, eee, what you, eee, are, eee, saying) och så förstår de inte ett ord.

när vi bodde på university residence så hade vi tre tjejer från spanien på vår korre, och man kunde fråga dom hur de mådde och de svarade att frukosten var god.

visst, dom är heta, snygga och mörka, men helt jävla hopplösa.

jag och nicole var extra svenniga idag och störde oss på att de aldrig kunde komma i tid. de kom alltid försent. vi hade nog föredragit att åka med pensionärsligan istället för dom här lata spanjorerna. vi uppfattades nog som de sura tjejerna-från-något-land-kanske-tyskland?, och man kände hatvibbarna från deras sida haha.
bitterkärringarna från sverige.

gladast var jag när jag fick käka lax och på båten när vi slapp våra hatobjekt. jag hann somna på min väska eftersom min hjärna var helt slut. stackars.

vi till en regning malta. sliema var helt nerblött med regn och vi var dygnsura. sista biten hem tog jag av mig mina sandaler eftersom dom var hala av allt regn. jag kände mig lite trashig, som brudarna på slampgatan.

vi kollade på azur window och sedan däckade jag

i väntan på färjan

victoria beach eller bay, eller vad det nu är

nicole fyndar

nicole posar

anonym kvinna 21

jag har skitont i min tå. jag slog in den i dörren. och så fort jag nuddar något med tån får jag ilningar som når upp till hjärtat. och det gör SVINONT varje gång!!!!!

suck. jag vet att det är lite fjortis att ha hundra utropstecken efter varandra, men det är så det känns tyvärr.

Här är männen ett kapitel för sig. Jag skulle kunna skriva en hel bok om dem, men det räcker egentligen med att bara sammanfatta med en mening; De stirrar. Och de stirrar. Alltså jag förstår ärligt talat inte hur kvinnor lever här. De är väl vana, men alltså det kvittar hur gamla dem är, om de går runt med sin fru eller inte, de tittar på en oavsett situation.

Trots att man är ful och svettig och allt möjligt så får man ändå blickar. Sen kan det vara för att de tittar i annat syfte också haha, men jag vet inte. Alltså till en början är det irriterande när man inte är van vid sånt här i Sverige, men nu börjar man vänja sig lite och orkar inte ens bry sig helt. Men om det går ett par tjejer framför mig och jag ser att någon man vänder sig om efter dom så äcklas jag verkligen. Det är på något sätt verkligen äckligt med alla dessa män som bara inte kan låta bli att titta efter en tjej.

Men, och det ska man inte sticka under stol med, så är det ibland skönt att få en uppskattande blick när man känner sig som fulast haha.

Så, alla bekrätfelsekåta brudar, this is the place you are looking for. Kom hit om ni känner er lite schletna och ouppskattade, här blir ni garanterat glada. På sätt och vis är det skönt, att veta att någon uppskattar en oavsett hur man ser ut, för alla vi har behov av att bli bekräftade då och då, annars skulle vi ju fan ha grävt ner oss aldrig gått ut utanför huset något mer haha.

Samtidigt är de gentlemen's också. De låter en gå före om man går bakom dem, sen om det är för att spana in tjejen bakifrån eller inte låter jag vara osagt, de håller upp dörrar och livet verkar ibland enklare som tjej än som kille. Det är bara att le mot en liten sur gubbe i affären och så smälter han. Dessutom är det lättare att gå över gatan som tjej haha. Här finns det inga övergångsställen, det gäller bara att tajma in tiden och springa mellan bilarna på gatan för att komma över andra sidan, och oftast stannar de till lite sådär. Just när det gäller service-grejer så är det mycket lättare att vara tjej.

Ok änaff om snubbar. De är min lägsta prioritet just nu, absolut lägsta. Har inte tanke på att stadga mig och bli en maltes.

Nu ska jag sova i min hårda säng utan några som helst fjädrar, och stenhårda kudde som är tjugo centimeter i höjd och helt omöjlig att trycka ner med huvudet.
Gonatt hetingar.

Egentligen borde jag sova, men det känns roligare att sitta här och skriva. Malta är vackert, främst för att det är så avslappnat (här tar folk siesta mellan 14 och 16, och då är verkligen ALLT stängt), men också för att livet är så annorlunda från livet man lever i Sverige. Något som bidrar till att jag tycker att jag har anpassat mig snabbt är att det påminner om Bosnien väldigt mycket faktiskast.

Folk går ut på kvällen (kafici), de småtrånga gatorna som påminner mig om Sarajevos gator (alltid när jag och Anja gick hem sent på natten), avgaserna (of course), allt är så tätt packat och de temperamentsfulla människorna.

Sen att Malta är underbart är det ingen tvekan om, men det finns de mindre idylliska sakerna och de är ett par. Folk kör som dårar här, dricker och sätter sig sedan i bilen (som i Bosnien det här också). Bussarna är från 50-talet skulle jag chansa på, de har inga dörrar, folk skulle annars ha dött av värmen, och de kör galet. Man kan dessutom inte sitta och snacka med varandra för att det inte hörs något av bussens brummande.

Dessutom, och det här lär ni väl skratta åt, så bor vi i ett horkvarter. Haha. Ja det är nog lite roligt. Gzira, staden vi bor i, är tydligen känt för det. På dagarna är det helt vanliga gator, men på kvällen förvandlas det till en arbetsplats. Men det är inte som i filmer så att man ser de prostituerade överallt, utan man ser enstaka stå och vänta på att något äckel ska stanna. Jag tycker det är så jävla sorgligt, men det som nästan är än mer sorgligt är alla dessa äckelmän som köper sexuella tjänster. Jävla män. Seriöst. Det är så jävla äckligt så att jag tror att jag kommer att spy om jag ser någon stå och förhandla.

Jag tackar min underbara tetka som packade ner ett fint paket till mig inför resan, så här medan jag sitter och "bloggar" så käkar jag även Marabou choklad. Den har varit med om mycket; blivit mosad i väskan, smält ett antal gånger och så nu är den ett helt block utan några chokladrutor.

Det finns så mycket att berätta om det här folket på Malta, men en sak som är gemensamt för dem alla är att de är så lätta att få kontakt med. På ett få dagar har vi hunnit byta nummer med ett antal personer bland annat vår mäklare Darren, vår husvärds son Matt och senast idag Benjamin från Tel Aviv. Det är inte som i Sverige; man väntar inte så värst länge med att haffa människor man kan umgås med. De är verkligen så lätta att prata med.

Man kan träffa folk precis överallt och alla snackar, som idag när jag och Nicole stod i kön för att betala vatten (haha det låter fortfarande konstigt att säga att man köper vatten på flaska) kom killen, Benjamin, fram till oss och undrade om vi var från Sverige. Själv hade han bott i Sverige i tre år och pluggat konst i Helsingborg med ingen mindre än Carolina Gynning. Haha. Världen är liten om man säger så.

Så nu kom vi precis hem efter att ha suttit på donken och råkat träffa på benjamin igen. Den snubben har varit över hela världen och gjort en massa saker (han är bara 24) och nu senast skulle han ha konstutställning i Tyskland. Om det är något som inspirerar mig så är det människor som gör vettiga saker av sitt liv och som finner en mening i allt. Och de flesta människor har en berättelse att berätta, folk är med om så mycket och jag är så glad över att få vara med om en sådan här grej och jag hoppas verkligen att jag gör något vettigt av det.   

jepp. Och nu är han här. En hårig liten gubbe. Vi har haft problem med vattnet här. Vatten är i för övrigt en bristvara och därför måste vi köpa vatten. Det blir rätt många flaskor faktiskt. Nu ar han testat vattnet och guess what, det funkade utmärkt när han var här. Det är så typiskt att det funkar när det är meningen att det inte ska funka. Han tittade väldigt skeptiskt på oss om man säger så.

jag kände att jag var tvungen att blogga här lite. Sitter vid köksbordet och käkar frulle. Jag har sovit så jäkla bra de här två nätterna vi har varit i lägeheten, en sådan enorm skillnad jämfört med university residence där isoleringen tydligen inte existerar, allt hörs, då menar jag verkligen allt. På nätterna vaknade man av folk som skrek ute eller hoppade i poolen och på morgonen vaknade man av människor som slamrade i köket. Sammanlagt sov man fyra timmar och vaknade däremellan ca sex gånger.

Men dagens inlägg ska inte handla om sömn utan om utseendesfixering. Jag funderade lite på det idag när jag klädde på mig. Tjejerna här ser rätt okej ut, varken killar eller tjejer är FÖR snygga, utan de som är snygga; de är snygga, och de som är fula; är fula. Men överlag ser de flesta faktiskt helt okej ut. Äh man ska egentligen inte snacka om ful- och snygghet eftersom alla är snygga i någons ögon. Men ja ja. Man känner igen en maltes på deras ljusa ögon och mörka hår, och det är snyggt.

det här inlägget blev aldrig färdigt. jag har glömt bort vad poängen men vad det här inlägget var. men sktisamma.

Det här är ett gammalt inlägg för er som inte förstod det trots rubriken.

jag måste nog erkänna att det känns konstigt att blogga i word, men det får duga. Idag signade vi upp oss för internet, så den kommer den här veckan förhoppningsvis. När det gäller internet så är priserna mycket längre än i sverige, vi kommer ex få betala 30 kr i månaden var, men saken är den att här surfar man någorlunda begräsnat. Vi får surfa, eller ladda ner sidor, för 12 GB. Så om vi ex har laddat ner en film så har vi redan förbrukat 600 mb av de 12 gb vi har, och förbrukar man allt innan månaden är slut så kan man inte surfa längre. Skitkonstigt låter det, men Sanjin förklarade att det är för att Malta är så litet och inte kan ta så mycket internettrafik, eller något liknande haha.

ok. Nog om internet. Idag var det vår första skoldag, och precis som alla andra skoldagar var även den här lite nervös, men första veckan kommer vi att gå på de allra flesta lektioner för att kolla vilka vi tycker är roliga för att sedan definitivt välja de vi vill studera. Idag hade vi en lektion i desktop publishing med Gorgan, och den kändes riktigt rolig.

Sedan har vi  varit och storhandlat och jag har mottagit en massa samtal. Darren, vår mäklare (det låter så flashigt att säga vår mäklare, men jepp, han är det), ringde idag för att kolla hur vi skulle lösa det med internet och när rörmokaren skulle komma. Och vi har nog tagit det ner till en mer privat nivå när det gäller Darren, och det är inte så svårt med människorna här. Han snackade på om hur helgen hade varit och ville att jag och nicole skulle komma förbi stället han brukar hänga på så att vi kunde festa tillsammans. Ja, så går det till här.

Det finns så mycket att berätta om det här landet, och de flesta saker kommer man på när man är ute och går på stan och inte nu när man sitter i köket och väntar på att vattnet ska värmas (bojler) så att man kan duscha av sig dagens svett.

På tal om svett och värme; jag tror nog att vi börjar vänja oss någorlunda vid dessa temperature, men vi förstår fortfarande inte hur folk kan gå runt i jeans. Det är skitvarmt! Och när man har vant sig vid hettan ute och kommer in i ett airconditionerad rum så fryser man.

Det är svårt att inte vara glad i ett land där solen skiner konstant. Ja hörrni. Nu är det dags att duscha innan plumern kommer. 


en böna och en katt

vi fastnade i min resväska

det blev en liten oväntad avskedsfest. sinan och bruttorna