Magzi - en baggas bekännelser

de här två dagarna har jag varit otroligt social.

saken är den att jag är väldigt social på jobbet. så pass social att jag inte klarar av att sitta ensam och jobba alldeles för länge. när jag är i detta tillstånd brukar jag söka upp människor som jag vet gillar mitt sällskap. bara för att få lite bekräftelse liksom.

men sedan när jag kommer hem är jag så trött av allt socialiserande att jag bara sitter och stirrar i väggen resten av dagen.

men de här två dagarna. ja allstå. igår körde mandz förbi och satt hos mig nån timma. mycket kärt återseende. om det är någon som är så bra på att uppdatera mig om läget i småland så är det hon. lite skitsnack och hån hann vi också med medan vi bläddrade i skolkatalogen.

sen har jag också snackat i telefon med diverse människor, bla nicole och annika. så nu känner man till läget i lund.

och idag kom min kära irmKa förbi. jag älskar den människan. hon är mitt kött och blod och vatten och luft och allt möjligt typ.

och nu är jag så osocial eftersom jag har slösat bort all socialgrejs från min social-behållare.

alla fulkillar som spammar varenda tjej verkar hänga på novaraja just nu. och det är därför jag inte kan logga in.
släng ut nån snubbe så att jag får plats. nu.

ja just det ja. innan jag glömmer, så måste jag skriva ner vad som hände idag när jag satt på tåget.

efter att jag hade placerat min häck på sätet så började jag sova direkt. men det gick inte helt och hållet eftersom huvudet började hänga och slänga pga att jag inte satt lutad mot fönstret. och sånt är ju lite pinsamt. sånt undviker man.
som tur var så hoppade min granne av i hässleholm och jag satte mig på hans plats, fönsterplatsen. kort därefter kommer det en annan snubbe och sätter sig jämte mig. allt är fine hit och dit, och jag lyckas somna ännu en gång.

det jobbiga med att sova på offentliga platser är att man aldrig riktigt kan slappna av och därför vaknar man flera gånger, men man fortsätter bara att sova.
vid något tillfälle vaknade jag till av att snubben sa något, och jag minns att jag svarade något tillbaka, och sedan var jag som nerdrogad och fortsatte bara sova.

sedan vaknade jag en gång till av att han hade lutat sig mot min axel. jag fattade inte så mycket, men det kvittade för jag somnade om på direkten. jag var så jävla trött så att allt kvittade, bara jag fick sova.

till sist vaknade jag av att tanten sa alvesta nästa, och jag gick upp för att ta ner min väska, men så ställer sig snubben upp direkt och tar ner den och ger mig väskan. en gentleman tänker jag och tackar för hjälpen men så plötsligt viskar han rätt odiskret vänta på mig ok?, och jag svarar frånvarande och nyvaket jaha, ok och fortsätter att gå.

jag kände mig som en narkoman och hjärnan vet jag inte vad den höll på med. snubben bytte till samma tåg som jag iaf, men jag gick och satte mig på ett säte och somnade om sen igen.

poängen med historien, är att det inte finns någon. jag ville bara tala om det här konstiga som hände.

vi har precis kommit hem. klockan är mycket, men med  tanke på att jag ska upp om två timmar och åka tåg. snyft.

det ösregnar ute faktiskt. rätt mysigt eftersom det är relaivt ljust ute, det är ju morgon snart. nicole har gått och lagt sig däruppe medan jag sitter här nere och försöker att blogga.

kvällen började iaf med att vi gjorde oss i ordning och sedan stack vi ner till herkan. herkan var rätt ösigt och det var knökfullt med folk. tunnisen jobbade som vanligt och han var ju väldigt söt, skojflörtade hela tiden med oss. sedan blev klockan ett och brorsan slutade med sitt pass och vi tre lämnade herkan och tog taxin in till malmö och shine (om det nu tillhör slagthuset eller hur det är vet jag inte).

medan vi stod i kön påpekade en tjej att mina haremsbyxor var snygga, och det måste jag ju hålla med om att dom var. haremsbyxor är ett hett ämne tydligen, för jag fick ett bosniskt killgäng på halsen pga mina dimije, som dom kallade byxorna för. söta killar faktiskt. nåja.

kurderna från igår, Alan aka abdulah och saham aka sandhan, var med och partajade på. abdulah tycker jag nog om. han är sådär kurdig av sig.

resten av kvällen dansade vi och flummade och skakade av oss killar. det är helt sjukt att de flesta bara går ut för att ragga istället för att bara ha kul.

saken var ju den också att vi trivdes som fisken i vattnet, eller jag talar nog för både mig och nicole, eftersom 95 procent av alla där var mörka och snygga.

men, av någon anledning fastnade jag för en blond sak, som nog inte var svensk, och som jag nu sitter (även om det har gått över) och har ångest över att jag inte snackade med honom. jag är så töntig. men det har nog släppt lite.

hursomhelst. det har varit en riktigt rolig och annorlunda kväll. mer sånna här.
och jag får lite ångest nu över att jag ska lämna allt det här. herregud. kanske dags att sluta blogga nu.

ett roligt test

jag fick fredrik ljungberg.
vilken snubbe/brutta fick ni?

jag känner att jag bara måste dela med mig av en sorgsen historia. den som inte orkar läsa får gärna skippa.
historien handlar om mig i alla fall.

det hela började med att jag blev förkyld i jajce, den här sommaren, en vanlig förkylning, som aldrig riktigt gick över. jag fortsatte att hosta trots att jag egentligen var "frisk". nåja.

en natt i makarska, kroatien för er som inte vet, var jag ute med aida, vado och samir, och o boy, det var en lång natt. vi var nog lite överallt, bland annat med fötterna i havet en lång stund. kvällen fortsatte med festande och natten likaså. senare under natten på väg hemåt mötte vi på ett gäng killar från mostar som satt på stranden och spelade. gitarr, och en sån liten trumma. mycket trevliga killar och mycket trevlig kväll som tillbringades sittandes på kalla stenar.

följande natt var likadan.

natten därefter var långt ifrån kvällarna tidigare. långt ifrån fest. långt ifrån allt normalt.

mammas, mormors och farmors röster ekade i mitt huvud. onda röster som sa åt mig att jag borde ha tagit hand om mig själv bättre (pazit se).

för att göra den här sorgsna historien kort: jag låg i feber i tre dagar, frossade sönder mig, svettades bort. men det absolut värsta var att mina halsmandlar svullnade till små bollar. och för er känsliga läsare, läs inte nu. men mina halsmandlar var varfyllda. HAHA. fyfan vad äckligt när jag tänker efter nu. skitäckligt.

hur som helst. jag släpades iväg till doktorn med pappa och kom tillbaka med pencilin. och dom är så stränga dom här sjuksköterskorna. det första hon sa efter att jag hade gapat var och varför kom du inte tidigare?! Lost som jag var höll jag käften. jag fattade inte ens hälften av vad hon snackade om. sedan sa hon inget badande, inget solande, och jag sa nä jag har inte ens varit på stranden medan hon menande tittar på min bikini som jag hade under klänningen och säger ja, jag ser det.

ja det var jävligt synd om mig om jag ska vara ärlig. de enda gångerna jag inte sov var när jag satt och pinkade eller försökte trycka i mig lite mat.
en natt snyftade jag lite tyst för mig själv också.

ja. jag känner att jag nu måste vara lite sådär efterklok och filosofisk och översätta ett talessätt som lyder följande: när man är frisk har man tusen önskningar, när man är sjuk har man bara en enda.

trots alla mina punkter känner jag ändå att jag måste få skriva hur allt känns just nu.

igår ex, var det en bra dag. det var full rulle konstant. jag packade upp alla saker, nicole ringde och vi snackade halva dagen. sedan kom irma och vi satt och snackade i en evighet, så som bara vi två kan göra. och resten av natten satt jag i telefon med ajdin.

jag somnade vid fyra på natten. vaknade vid halv 2 på eftermiddagen. käkade frukost, läste bok och gick sedan och la mig igen och somnade. vaknade åter igen den här gången vid halv 8. och nu sitter jag här.

har mottagit trevliga mejl och sms, och det gör saken bara värre. jag tänker på vad jag skulle ha gjort nu, om jag hade varit i jajce.

det är lördag. och det är smådeppigt.
sån jäkla tur att det inte regnar åtminstone.

jag har ett sånt sug i magen.
fan vad jag saknar jajce.