Magzi - en baggas bekännelser

2010 är det året då det sitter ett rasistparti i riksdagen. och plötsligt har ordet demokrati fått en helt ny innebörd; nu är det nämligen OK att likställa rasism med demokrati. well well. hoppas det är en väckarklocka för alla latmaskar som inte pallade rösta i söndags.

en annan grej är att SDs medlemsregister ligger ute på nätet. inne på sidan kan man söka på olika städer för att se vilka som har intresseanmält sig själva just från den specifika staden. sökte på kycklingryd och närliggande småhålor för att kolla läget, och se där, intresset var relativt stort! inte ett dugg förvånad över att hitta en person vars syster gick i min pararellklass under högstadiet. inte ett dugg förvånad över att han är en missnöjd skit som relativt tidigt visade "vad han stod för".

det fanns ett gäng som gick i nian (då jag gick sjuan) som bestod av ett gäng "tuffa" killar, ni vet de som röker bakom skolgården, puttar undan stolar som kommer i deras väg, tränger sig förbi i matkön, kastar snöbollar alltid lite hårdare än alla andra, står framför ens skåp ibland och vägrar flytta på sig osv osv. inget unikt med dom här idioterna förutom att de var lite bråkigare än genomsnittseleven och sympatiserade med extremhögern. jag hade också ett par töntiga bönder i min klass som var ungefär likadana. jag vet inte om någon av dessa människor har ändrats idag, tack och lov har jag sluppit träffa dom.

jag hade även en tjej i min klass, som plötsligt började vara smårasistiskt. det höll på högstadiet ut och blommade som mest under gymnasiet. vi kan kalla henne louise. louises bästa kompisar bestod av ett par tjejer. en av tjejerna var inte helsvensk, utan hade en pappa som kom från kroatien. trots detta ansåg hon sig själv vara helsvensk. jag sket i vilket men förstod väl inte riktigt hur hon kunde hänga med personer som inte gillade invandrare och som på fritiden åkte runt i fula epa-traktorer. en annan tjej i det gänget bor nu i ett asiatiskt land och har en asiatisk pojkvän. undrar hur det känns att vara på andra sidan nu?

det gänget som jag pratade om som gick i nian, en av de killarna puttade mig i en snödriva en gång när jag var på väg till matsalen. han var mycket större än mig så jag vet inte om det var jag som kom i vägen för honom, så att han helt enkelt inte kunde gå förbi mig, vilket naturligtvis inte rättfärdigar hans handling, men är man idiot så är man. det var ingen hård knuff, men det var långt ifån en mjukisknuff. när jag utbrast: varför gjorde du så för?, så sa han: du är ju blatte. han sa så och jag höll käften, ville inte ha någon mer knuff.

det roliga är att jag inte har träffat på den här killen sen dess, men när jag var i stockholm för några veckor sedan, så gissa vem jag gick förbi när jag korsade plattan? den där jävla fulingen som puttade mig! jag tyckte att det var helt sinnessjukt att jag gick förbi honom, just då, den sekunden, bland så många olika människor.

det allra mest sorgliga är att alla dom här människorna som jag nu har pratat om, alla dom har på ett eller annat sätt umgåtts med invandrare, umgås med invandrare idag eller tvingas jobba med invandrare. killgänget hade ex en fet turk i gänget, som var nog tyvärr lite för dum för sitt eget bästa, men eftersom han var bråkig så kunde killgänget ge honom en chans trots allt.

tjejerna som jag har nämnt, som jag har gått hela grundskolan med, varenda en av dom har varit på mina födeledagskalas och ätit tårtor som min mamma har bakat, varenda en av dom har jag lekt med, hyrt ut disneyfilmer till och de har alltid fått sitta med oss vid matbordet, även fast jag i många fall fick vänta på rummet medan de var iväg och åt med sin familj då jag var och hälsade på. en av dessa tjejer var min allra första svenska kompis när jag precis hade börjat ettan i helsvensk klass. jag kunde ingen svenska, men hon tog mig i handen och sa att vi två skulle leka.

året var 1993 och mycket har ändrats sedan dess.