Magzi - en baggas bekännelser

risken är att det här blir ännu ett av mina hundra hyllningsinlägg till YU-musiken (f.d Jugoslavien, musik som kommer från den tiden då alla länderna var ett land) som blomstrade som mest under 70-90talet. sådana här inlägg är ett återkommande tema och varann månad får jag för mig att skriva något.

eh ovaj för att sätta igång nu då. det har varit en torr period med YU-musik de senaste måndaderna faktiskt och det är helt och hållet mitt egna fel. musik är en SÅHÄR stor del av mitt liv och att tänka mig livet utan nashe muzike går inte helt. sedan jag bytte till min mac så har jag inte orkat/rent tekninskt kunnat föra över låtar från gamla datorn. insåg just nu precis för en timma sedan då jag (som vanligt) på youtube börjar leta låtar för att få min dos att musiken är som knark för mig och vid avsaknad av musiken ändras jag faktiskt. det har jag känt en tid, att det är något som fattas och nu spotify:ade jag lite musik och blev mig själv igen. jag hittar tillbaka till mig själv genom musiken. och det här är ytterligare sådant ämne som många känner igen sig och det är säkert 90% av befolkningen som blir "hjälpta" med musik, men jag återfår en bit av min identitet med den.

och för att göra det ännu lite värre så funkar inte min mptrespelare ihop med macen, så det går inte att föra över musik, och att sätta igång min gamla dator, det orkar jag inte, för den kommer explodera nästa gång jag trycker in powerknappen. men jag har lite musik på gamla mp3en, FAST (och nu ännu lite värre) mina hörlurar har gått sönder. jag som vanligtvis går med musik i öronen om jag så bara ska tömma papperskorgen har varit tvungen att vänja mig. men det var ett dåligt vänjande om man säger så.

och nu ska jag in på ett annat ämne. eftersom jag anser att musik är en stor del av ens identitet så tycker jag att många bosniska ungdomar som bor här i sverige går miste om mycket när de väljer att inte lyssna på musik från hemlandet. och inte bara bosniska umgdomar, vilka andra som helst som har ett annat hemland förutom sverige. svenskar tar jag inte upp eftersom vi ändå lever i ett svenskt samhälle där den svenska kulturen är runt omkring oss hela tiden. så ja, lyssna på musik!! det finns inte en chans att mina framtida barn inte kommer att lyssna på den musik jag lyssnar/har lyssnat på. det är ett måste att kunna rabbla gamla band.

ja okej, nu fortsätter jag med musiklyssnandet. det här inlägget har skrivit i två timmar bara för att jag har varit tvungen att ta musikpauser, sjunga väldigt högt och dansa etc etc.

nu måste jag sticka och gymma tror jag.