Magzi - en baggas bekännelser

det händer inte mycket här hos mig, så jag tänkte jag skulle berätta om en dröm som jag hade när vi var i neum förra veckan.

jag drömde att jag och aida satt på ett fik någonstans i lund. vi åt, och medan vi gjorde det upptäckte jag två män som stod och tittade åt vårt håll. de stod vid ingången utanför den valvrundade dörren. jag nämner för aida att de två står och glor på oss. därefter vaknar jag ur drömmen och kollar samtidigt mot fönstret i mitt och denos rum (vi delade rum) och ser där och klart och tydligt att de två männen ur drömmen står i fönstret och tittar fortfarande in mot mig!!

jag D-O-G. ba ehh vad fan gör dom här??! jag ser dom klart och tydligt, deras skuggor som står i profil, jag ser konturerna av deras ansikten. båda står och röker och när den ena tänder sin cigg så "flyger" en liten eldprick ut i rummet.

by this time är jag skräckslagen. jag tror att jag drömmer,  så  jag gnuggar ögonen bara för att liksom försäkra mig om att det jag ser är på riktigt, inser att det är det och börjar först viska: Deno.....Deno. och sedan högre: Deno....DENO!! han ba vad är det, helt yrvaken. jag ba det spökar här i rummet, det står två män i vårt fönster, kolla, säger jag och pekar mot fönstret. han vänder sig om mot fönstret och säger: nä det står ju ingen. jag ba jo ser du inte dom? dom står och röker? ser du inte?

jag har hittils inte riktigt vågat stirra mot fönstret eftersom jag känt mig utstirrad obviously men jag kollar igen ditåt och ser att dom står kvar. jag får inte det in i mitt huvud hur det kommer att deno inte ser dom. det är ju så logiskt liksom men deno ba: nä... det är inget, magda, sov nu, fast nu måste jag gå på toa. och medan deno sömnigt stiger upp ur sängen för att gå på toa ligger jag skräckslagen och nu helt övertygad om att det måste vara spöken i fönstret. vet inte hur fasen jag ska kunna somna om. är så rädd, stirrig, nojjig och ba liksom RÄDD. sjutusen tankar i mitt huvud. försöker förstå sammanhanget, men kommer bara fram till samma slutsats som innan; att det måste vara spöken.

deno kommer ut ur toan och jag har inte tid att vara löjlig, men inser hur löjlig jag måste ha varit för honom just då. ber honom att tända lyset i hallen för annars kommer jag inte kunna somna om. deno suckar men orkar inte protestera och tänder lydigt lampan och lägger sig i sängen igen. jag ba: deno, jag vågar inte sova, dom kommer stå och titta på oss.... deno ba: zzZZzz.

så jag låg i sängen, terrified över hela skiten. längtade tills vi skulle åka hem och fattade inte hur jag skulle klara av fler nätter i det här rummet. låg och spanade mot spegeln och fönstret hela tiden, kollade genom fingrarna som när man kollar på skräckisar. var rädd för vad jag kanske skulle se. var rädd för att dom skulle stå kvar.

sedan tyckte jag att jag blev mer förståndig. spökena ville kanske bara varna oss för något? kanske få oss att vakna för något hemskt skulle hända? kanske var det min mission att hjälpa dom över till andra sidan?

därefter somnade jag, av ren utmattning och skräck.

när jag vaknade morgonen efter så kom jag ihåg allt. och vet ni hur mycket jag garvade? allt var så självklart natten när jag vaknade, för det MÅSTE ju ha varit spöken, inget annat! och dagen efter så, ja, ni listar nog ut själva över hur jag kände det haha.