farmor och hennes lilla bönestund

de senaste dagarna har jag känt att jag verkligen saknar min familj, speciellt idag. så jag passade på att ringa mamma och få lite mammakärlek. därefter ringde jag farmor, men hon hade missat samtalen så hon ringde upp mig nyss.

farmor, allstå hon är verkligen speciell! efter att vi hade snackat en stund om hennes bekantskapskrets, hennes ryggproblem och hur kallt det är i lägenheterna så frågade hon mig vad iman hette i efternamn. hon förklarade att hon skulle be en bön för oss innan vi åker till rom, så att resan går bra och att änglarna (meleci) alltid är med oss och så vidare. – Vänta, jag ska bara hitta en penna, säger hon.  – Så, vad heter han? Jag ba – han heter H-a-ž-i-r (fast med bosnisk stavning och så som man uttalar det). hon skrev ner det och sedan rabbalde hon upp för mig hur man brukar säga innan man ska be (klanjati).

asså hon är så jävla gullig! hon är så fin den människan. jag säger inte det för att hon är min farmor, utan för att jag känner inte en enda människa som har sagt något ont om henne. folk som jag träffar när jag är i jajce, och som jag inte känner personligen, brukar oftast veta vem jag är antigen pga min (rahmetli) farfar eller min farmor, eller pappa. okej, mest på pappas sida ser jag nu, but still. alla säger hela tiden; hälsa din farmor så mycket.

lilla majka.


hon är fin, smart, snäll, klok, openminded (jäkligt openminded för hennes generation) och bara helt enkelt en drömfarmor.

nu måste jag duscha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0