urinvägen under construction

det här med urinvägsinfektionen, jag vill verkligen bli kvitt det, men eftersom den sitter i både psykiskt och fysiskt så känns det lättare om jag delar bördan med er, så kan vi alla tycka synd om mig, åtminstone medan vi läser det här inlägget.

i helgen började jag drabbas av detta helvete, och jag visste direkt vad det var ba oh no not again. det är tydligen lättare att få UVI (nu använder jag förkortningar för jag orkar inte skriva ut det varje gång) när man har haft det innan. problemet med allt det här var att det var en olämplig tid att få uvi eftersom det var lördag kväll i kycklingryd. inget är ju öppet så man får strpit se. jag hatar att behöva strpit se (hur säger man strpit se på svenski? typ hålla ut kanske?), det värsta jag vet, speciellt när man har självmordstankar varje gång man kissar. det bränns och det känns som att det är en flod av eld som kommer ut ur muttan. så sitter man där och hatar det mesta. man får till och med tårar i ögonen!! sinnessjukt. inte för att man är ledsen utan för att det gör så helvetesont och man pressar med strålen men det kommer helt enkelt inte ut mycket kiss. så torkar man sig och tvättar händerna och sedan så känner man att man måste kissa IGEN och det kommer inte ut mycket den här gången heller. onödig, men nödvändig procedur. elaka bakterier som ställer till det.

i alla fall så nämnde jag detta för mamma (vem annars liksom? kände mig fett ömklig) och inom loppet av typ en minut så hade hon fixat fram tjocka strumpor, täcken att vira in sig med och té. alla mammor är verkligen supermammor, supereffektiva och påhittiga. teet hon fixade var någon specialte som hon hade köpt i bosnien via mormor, men som hjälpte vid uvi. den heter uvin chaj om det är någon som är intresserad, men varken hon eller jag kunde komma på översättningen av namnet så jag vet inte vad det heter på svenska. MEN det konstiga är att teet hjälpte! jag drack säkert en liter den kvällen, men den hjälpte.

för tillfället iaf, och så igår så SAMMA skit igen. FAAAAAAAAAAN hatade halva världen, kul att pinka blod. ja blod. man är typ inte ens skärrad längre nu när man har mensat sönder sig i ett x antal år *tuff*. jag kom även på att jag hade tabletter kvar från förra läkningsperioden då jag hade uvi. jag sparar tabletter som blir över, IFALL man skulle komma att behöva dom igen. har pencilin kvar sedan jag hade svinkoppor också haha mysigt mysigt.

anywhore jag började käka tabletterna och det har blivit bättre, men jag måste ha fler tabletter. och idag ställde jag klockan på väckning, ringde helt nyvaken och förstörd till ungdomsmottagningen och värsta mysiga lilla tanten svarade i andra sidan av luren. hon hade en sån där mormors-röst. en sådan som som går klädd i stickade koftor och drar ner glasögonen ner över näsan när hon pratar med en. så jag nämnde detta för henne och hon ba a men lilla hjärtat då kan jag tänka mig att det gör ont... mmm...*en suck fylld av medlidande*, så snackade vi på lite och hon nämnde att dom inte skriver ut recept på ungdomsmottagningen och att jag måste ringa till vårdcentralen blabla. hon hann säkert säga "lilla hjärtat" tio gånger medan vi pratade, typ hennes standardreplik. men mysig var hon.

ok en lång historia haha.

så det sket ju sig med ung.mott. ringde istället vårdcentralen och hon som svarade var i princip likadan ("mhmm.. kan tänka mig att det gör ont mhmmm"), och så typ tvingade hon mig nästan att ringa akutjouren eller något sådant, jag ba nä men allstå det är inte SÅ kris, hon ba jo men hörru, du MÅSTE ringa, och undrade varför jag inte hade ringt tidigare. och jag skäms över att jag inte tar sånt här på allvar så jag drog med en fet lögn och sa att de här dagarna i skolan har varit otroooligt hektiska och även obligatoriska och att jag därför inte har kunnat smita undan haha. men iaf så hade hon lagt fram en plan och hon ba antigen så ringer du akutjouren eller så ringer du imorrn kl 8, ska vi säga så? *brysk röst*. jag pep något till svar. så imorrn ska jag ringa. ifall jag inte försover mig haha. nä fy hemsk jag är. min mutta ska bli FRISSSSSK.

hata små samhällen

[oj hittade här ett inlägg som jag aldrig publicerade idag pga av att mamma kom in och skulle kiss and makeup, så den glömdes bort men här är den. rätt långt men jag var upprörd som sagt]

helvetsskit jag hatar den här fula bonnhålan som inte har en endaste affär och inte en endaste park och inte ett endaste café (konditoriet räknas fan INTE!!!!!) och inte en endaste något, inte ens människor som promenerar på gatorna. depressive på riktigt, man sitter bara inomhus och äter. jag har bara ätit sedan jag kom, skitkul verkligen. not. typ tröstäter morotskaka, sarmu och kupus konstant.

jag vet  inte hur jag klarade av att bo här i 5,5 månader, jag hade inte klarat av en endaste dag till utöver de där månaderna, jag vet hur jävla pyskiskt instabil jag blev efter bara en månad i våras haha, kunde typ sitta och stirra på datan dag ut och dag in och natt in och natt ut och under tiden hann det bli vår och sommar och mamma och pappa hann säkert anmärka 87439 gånger att jag BARA sitter vid datan. tur att man hade den säger jag bara, tur att jag hade den.

(allstå en parantes här, jag blame:ar inte mina päräntz för att vi hamnade här i kycklingryd, herregud. vi var ju så jävla lost som man kunde vara efter att ha kommit från kriget,och inte för att Jajce är en HUGE stad men det är en riktigt fin charshija,så dom var ju också lite ovana vid att degrederas från en stad med fylld med människor till en håla med i princip noll invånare. im just sayin att mina barn aldrig ska behöva bo och dela en stad med 5tusen pers utan med lite fler än så)

jag vet att det finns människor som gillar att bo i små hålor och samhällen men jag gör inte det. jag hatar den här fula osocialiteten som ligger som ett fett, grått moln över hela kycklingryd. jag hatar att inte kunna gå ut och ta en promenad utan att folk anmärker att man nu har gått förbi dem fyra gånger medan de satt och käkade pizza på akropolis. promenadsträckorna är inte så långa som ni kanske har fattat.
jag hatar att man inte bara kan gå ut och ta en fika, fastän jag hatar ordet fika, det låter SÅÅÅ ja jag vet inte, men jag gillar det inte, gillar mer uttrycket "ta en kaffe" fast jag inte ens dricker kaffe. jag hatar att de enda människor man träffar på är en massa gummor och gubbar som är ute på sina lördagspromenader. inga unga människor här inte, och är de unga så är de verkligen unga eller så är det sånna tonåringar som inte pallar att flytta härifrån. ja listan kan göras lång *hatisk_tjej 22*

jag kommer aldrig att bosätta mig i en stad med mindre än 50tusen invånare (grannkommunerna inte inkluderade), mina barn ska inte växa upp med trångsynta bönder, utan med coola och många olika kids-typer med massa olika ursprung och färger. de ska kunna gå på stan utan att jag ska behöva skjutsa dom överallt och till närliggande storstäder (orka haha) och de ska kunna ha tillgång till en massa olika cafeer och fritidsgårdar så att de slipper bara sitta på sitt rum med datan i knät. de ska ha närmare till världen där utanför, finns inget, INGET, värre än kids som växer upp i småbyar och är rädda för allt utanför ens egna gård (med en km till närmaste granne). sedan när dem kommer ut i verkligheten så hatar de mångfalden och det mesta och i ren protest åker de runt i fula epatraktorer och käkar korv på Q8. guddddd jag döööör. jag är verkligen ANTI allt som har med småsamhällen att göra, bara jag tänker på byarna runt omkring här ex klevshult eller hörle (man hör på namnen att det är BYAR) så mår jag ILLA haha.


en utförlig rapport

jag tror att det är ungefär samma sak att vara bakis som att vara gravid; men spyr sönder sig själv och man är sugen på bara viss typ av mat. som tur är så bär man inte på något foster när man är bakis. orka bli tjock och få bristningar över hela magen. nä, nu var jag lite neggo, mina modersinstinkter kommer säkert att väckas till liv inom en snar framtid. fast iofs så väcktes dom lite idag när jag var tvungen att ta hand om mig själv på morgonen. förlåt det här ska inte förvandlas till en fylleblogg, speciellt eftersom jag själv är emot överdriven alkoholkonsumtion och jobbiga, skrikiga och fulla människor, men igår var jag en sådan, bara att jag var råäcklig och stackars, stackars den personen som var med mig igår (tack för att du stannade kvar!). jag började tappa räkningen av spyorna efter den fjärde spyattacken typ.
 
så vaknade jag idag och halvstönade fram typ tio ÅHHH:n. jag kan bara tänka mig vad min under-mig-granne tänkte. tyvärr hann jag inte längre än så med ångesten för jag var tvungen att gå upp och kräkas igen *ÄCKLIGT i know*. allstå ni kan sluta läsa nu ni som är äckelmagade, ni borde ha slutat för länge sen förresten men det här är värt att dokumenteras så att jag vet till nästa gång, för det här ska fan inte upprepas igen. så stapplade jag tillbaka till soffan och bara blotta synen av alla flarrorna på bordet och glasen fick mig att må illa igen, så jag städade undan lite snabbt och la mig på soffan.

nyhetsmorgon på fyran började och så var det en brud där som skulle tillaga en amerikansk frukost med typ flottiga pannkakor och dounuts och jag ville bara SPY när jag såg allt det där, så jag gick och spydde. la mig igen och tänkte att det kanske är bra att få i sig lite mat, men allt kändes äckligt och fuj, det enda som lockade var soppa, sån nudelsoppa ni vet. käkade typ pyttelite och tänkte att den satt fint. fem minuter senare får toan besök av mig igen *stammis*. en timma senare när jag verkligen tror att thats it nästa gång kräks jag upp tarmarna så sköljer illamåendet över mig igen!!! *DÖÖÖÖÖR*
 
nä fyfasen, moget att få sin första rejäla fjortisfylla när man är 22 bast. jag tror att pappa också fick sin första fylla när han var 22, har för mig att han har berättat det. ok anywho. brukar verkligen aldrig bli bakis (förmodligen för att jag inte dricker så mycket eller för att jag har sjysta gener) men idag, jag tror att jag dog lite. jag kände mig även rätt smal idag, typ knappt någon mage. wohooo. det var någon som sa att man måste försöka se något positivt även i allt de negativa, så tjaa, lite pepp var det att se sig själv i profil.

okej nu ska jag plugga, men kommer förmodligen blögga bara för att jag inte "får" det.

living hell

ja..var ska man börja? lätt egentligen, vi börjar med soffan, där jag har suttit sedan jag kom hem idag från skolan. har verkligen tillbringat halva dagen här, ohälsosamt som fasen, men jag behövde det. idag är jag också extremt blödig, bokstavligt talat, ligger här i en menspöl (men snart är det över. wihu. party....typ) och gråter till det mesta. jag är extremt känslomässigt rubbad under dom här "kvinnordagarna".

but anyways. jag kollade på "säg att du älskar mig", den filmen där en tjej blir våldtagen, ni vet den med haddy jallow? jag har velat se den länge och glömt bort och blabla men idag så såg jag den. allstå jag grät mig igenom hela filmen, känns lite som att blotta sig själv när man skriver att man gråter, men herregud vad jag grät, inte diskreta snyftningar utan sånna högljuda buuhäää-ljud. våldtäktsscenen är en av de värsta jag har sett, så extremt äcklig och förnedrande och...allt. det var verkligen, jag vet inte vad jag ska skriva, jag kan inte säga något vettigt, jag kan inte helt sätta mig in i det hela, men man känner smärtan som är vardag för så många unga tjejer och kvinnor som har blivit utsatta för övergrepp. gud, jag blir så ledsen nu, stackars, stackars tjejer. hur går man vidare? och hur tänker man om man som kille har våldtagit en tjej? har man inga skuldkänslor, har man inget hjärta och samvete? hur ser man på framtiden, om man gifter sig, talar man då om för sin fru att man har förgripit sig på en tjej när man var yngre, och hurdant förhållande får man till sin dotter, hur förklarar man för sin 16åriga dotter att hon måste vara försiktig när det gäller killar för att dom kan ställa till med dumma saker, när pappan själv våldtog en tjej när han var i dotterns ålder? allstå hur går det ihop? tänker man inte på konsekvenser? jag känner sånt jävla hat mot alla män som beter sig som assholes, som inte vet hur man uppskattar en tjej på rätt sätt och som inte respekterar hennes kropp och vilja, som är så svaga psykiskt att de ger sig på en annan människa fysiskt enbart för att känna sig starka på åtminstone något plan när dom inte kan det på andra.
jag lämnar ämnet nu. det får räcka för idag.

så för att återhämta mig efter filmen så läste jag bloggar, och bland annat en kvinnas som jag har läst i typ två år, hon fick reda på att hon hade cancer och nu har det bara blivit värre. hon hade varit ute och provat peruker och på en bild hade hennes man och son dragit perukerna över sina huvuden och jag blev extremt rörd och snyftig och allt var bara *bbuhuuhhäääh*

jag är verkligen snyftig nu, kan inte rå för det. men jag blir så ledsen för så många saker, krig, sjukdomar, mobbing, misshandel, övergrepp, våld. det känns som att jag ibland gråter för all världens olycka. typ taking a day off för att gråta ut sådär riktigt ordentligt. usch. men det känns skönare efteråt. man rensar kroppen på allt psykiskt slagg.

okej fattar att det är värsta cpkänsligamomentinlägget, men tja, så får det vara ibland.

snart tar jag in på hotell

allstå det här ville jag verkligen, verkligen inte blogga om på grund av att min P läser bloggen, ni vet nog vem P är, men jag vill inte skriva ut hela benämningen på honom eftersom risken finns att hans öga fastnar för det och fortsätter att läsa, så kanske, kanske läser han inte detta inlägg. vi får hoppas. men jag kan fan inte hålla mig, måste tala ut om detta *psykfall*.

igår hörde jag min granne ovanför mig nuppa för andra gången. jag orkar inte använda LADDADE ord just nu eftersom detta terrar mig fortfarande, och okej för att dom nuppar, det hörs ändåså inte i vanliga fall, FÖRUTOM bruden som vrålar och skriker som att hon håller på att bli slaktad. allstå jag kan inte fatta att hon är så sjukt högljudd av sig så att det hörs ner till mig. i vanliga fall hör jag inte något av grannarna, varken musik eller annat men den här bruden tar ju fan priset, hennes stämband borde kräva OB-tillägg för igår. så höll det på kanske i några minuter (kändes som timmar), sedan blev det tyst, och jag hade i för övrigt svårt att somna igår, så precis när jag är på väg att sjunka in i sömn så SKRIKER hon till typ tio gånger och jag rycker till av rädsla. mitt hjärta dunkade som hos en livrädd hare typ, jag hatar att bli väckt på detta sätt. bruden kommer fan ta kål på mig. så tog det en evighet innan jag lugnade ner mig och fick en normal puls. när allt är lugnt och när jag verkligen tror att nu fan orkar dom nog verkligen inte mer, det får räcka, mina öron orkar inte heller mer, så händer det en TREDJE gång, hon skriker flera gånger (allstå det är inte ens stön, det är verkligen skrik) och mina öron våldtas igen.

jag överdriver verkligen inte inlägget. det här är fan the truth and nothing but the truth. händer det ikväll igen så kommer jag skrika jag med, av ren rädsla för mitt eget pyske. minns en gång i lund när min ovanför-granne spelade booten anna typ 15 gånger mitt i natten och jag impulsskrek HÅLL KÄÄÄÄÄFTEN allt vad jag orkade, sedan däckade jag av ansträngningen och var helt sne dagen efter.

igår hade jag inga zivaca (nerver) för att drämma till i taket med moppen, äger tyvärr ingen oklagija but wish i did. lät dom hålla på och längtade tills dom skulle sluta. hon är fördmodligen hes idag, rösten var utbränd och tog semester och jag är trött som ett svin på grund av jobbiga bruden och på grund av mina mardrömmar OCH på grund av insomnia. jag hoppas av hela mitt hjärta av att hon var ett one-nightstand och att nästa brud är lite tystare, annars lär han vara döv innan han ens hunnit fylla 30, men det värsta är att JAG kommer att ha men för livet!! jag dör.

nocas si strasno, strasno sama

jag mår så pissigt. har inte sovit hela natten, förutom någon gång då jag somnade och drömde mardrömmar. det här är den värsta natten sedan jag flyttade ner till kalmar, eller den värsta natten på länge i vanliga fall också. jag har inte så svårt för att somna men nu gick det verkligen inte, trots att jag var dötrött. jag hade testat allt men inget har funkat. ingen man kunde ringa och störa heller för det var så sent. vid femtiden gick jag och la mig på soffan, vid sextiden kände jag mig äcklig efter att ha drömt så jag gick och duschade i mörkret med ett par ljus tända, det var soft, men jag blev inte så mycket mer trött efter det. försökte sova igen, blev hungrig och nu sitter jag här. jag känner mig så jävla trött bara, ont i benen av trötthet och ansiktet känns skrynkligt. allt känns bara så cp. det absolut tråkigaste är att mamma, pappa och deno kommer och hälsar på idag, rätt snart, vid 12 och jag kommer vara så trött. jag vill inte vara trött när dom är här.

papa dee och gänget

jag får nästan lite dåligt samvete över att jag inte gick på föreläsningen idag, men jag var så trött, tänkte att det är mer rude att somna på lektionen än i sängen så därför stannade jag kvar. nu ska jag strax käka frulle och sedan sticka till skolan.

allstå måste bara berätta om vad jag drömde, jag vaknade helt knäckt och asledsen. i drömmen så var jag hemma och slappade när jag plötsligt hörde att någon skrek, sådär jättehemska skrik. jag hörde att det kom utifrån så jag öppnade mitt fönster, och när man kollar ut genom mitt fönster så ser man direkt garagen, och i en av garagen stod en man och misshandlade sin fru med ett basebollträ. hon skrek till för varje slag hon fick och man hörde det där äckliga ljudet när någon slår en människa. allt var så offentligt på något sätt, som att man tittade på ett program som var till för allmänheten. han var klädd i en läkarrock för att inte få blodstänk på sina vanliga kläder och hon var helt ihjälslagen med blödande näsa och armar, och allt var ah bara blodigt liksom. gud vad jag hatade honom! allt var så jävla hemskt så jag började störtlipa och skrek åt honom från fönstret att han skulle sluta och jag tänkte finns det inte en enda vettig granne som kan gå ner och slå ner honom. så skulle jag ringa polisen men istället för 112 tryckte jag in 122 och kom fram till nån snubbe och jag ba hallå är det här polisen, han ba nej, men jag kan vara din polis och så skulle han snuska sig. allt var så absurd och jag kunde inte komma fram till polisen och jag grät och jag hatade den där jävla mannen!!! ah seriöst så när jag vaknade så trodde jag att jag verkligen skulle kunna skjuta ner honom om jag träffade honom på riktigt, men han är ju inte misshandlare i vanliga fall, inte vad jag vet om iaf.

jag hyser verkligen hat för alla män som slår sina fruar. jag hatar dom!!!!! dom kan DÖÖÖÖÖÖÖ och bli våldtagna av djävulen i helvetet. fyfan så jävla ynkligt att slå någon som är svagare än en själv och sin egen fru dessutom. vart fan försvann vettet i huvudet??? va?? jävla män. och papa dee kan ruttna i helvetet han också. aldrig hade man trott att han skulle slå sönder sin fru. lika bra att han hamnar på löpen och på aftonbladet och expressen och allt vad det är för man SKA veta att han är en hustrumisshandlare och en jävla tölp. jag tycker man ska hänga ut alla som på något sätt förstör för andra människor.

och ett ps. katarina wennstam (hon som har skrivit om våldtäkter "en riktig våldtäktsman" och boken "smuts" ni vet? läs smuts om ni inte har läst den. man läser ut den direkt, jag LOVAR. så megabra bok som handlar om en familjeman som köper sex och som dessutom är advokat), anywho katarina kommer snart ut med en ny bok som kommer att handla om just misshandel och där man får följa en polisman som är hustrumisshandlare, och tydligen är det så att det som polismän oftast förlorar jobbet för är för att de misshandlar på sin fritid. lite sickooo. älskar katarina.

nu är jag lite mindre frustrerad känner jag. känns gött.

äckligt

jag gjorde precis något av de äckligaste jag någonsin har gjort; rensade duschavloppet. ah fyfasen, vad äckligt det är!! jag förstår nu hur pappa känner sig när han måste ta tag i det hemma hos oss. det är geggigt och slafsigt och stinker. jag var tvungen att andas in min tröja hela tiden för att klara av det. egentligen hade jag inte ens tänkt på att rensa det, men det såg skitigt ut och jag har inte tvättat det sen jag flyttade in, så jag skulle ta tag i det, men det blev större arbete än vad som var tänkt från början. GUD vilka slusk som bodde här, är det ingen som rensar det?? det var liksom svart gegga och hår och döda hudceller (död hud eller vad man kallar det i folkmun) *eeuuuuwww*. nu är allt nersprutat med klorin och vim och allt man kan tänkas för att ta kål på alla bakterier. jag har svårt för min egen smuts, klarar verkligen inte av äckelmojs, för att inte snacka om städa efter andra. allstå. FUUUUUJJJJ *kväljningar på g*.

nu ska jag gå och tvätta.


godeftermiddag

gäääsp - vaknade nästan precis, tog en nap, så sjukt skönt att sova.

allstå egentligen så har jag jättemycket att göra men jag kommer hem och gör inget. det står fortfarande ouppackade lådor här i hela lägenheten. jag tar extreeemt lång tid på mig att inreda med sånna smågrejer.

kommer ni ihåg att jag hatade mina väggar och att jag skrev ett superlångt och superupprört mail till hyresvärdarna? nu har iaf den ansvarige hört av sig och vi ska ha möte imorgon, han ska komma och kolla på min lägenhet och vi prata. i mailet krävde jag att de skulle skicka någon som kunde måla om väggarna eller att de ersatte min pappa, jag är den giriga sorten men seriöst jag hatar verkligen om jag eller min pappa eller någon annan ska behöva göra ett jobb som vanligtvis sköts av hyresvärdarna. jag tror dock inte att jag får någon ersättning eller så, men jag kommer åtminstone att säga vad jag verkligen tycker och hur dåligt det har skötts. jag fattar bara inte att lägenheten kunde gå igenom besiktningen! jag tjatar om det, men allstå jag fattar inte det. det var ostädat, skitiga köksskåp, skitigt kylskåp med fläckar, fläckar överallt på väggarna och spindelnät i fönster INOMHUS. fresh. not. jag hade typ sju inneboende spindlar i mina fönster. dom tog jag kål på. usla jävla vaktmästare som lever i smuts och äter bakteriehärdad mat, han tyckte nog säkert att det "inte var så farligt" i min lägenhet. ska jag bo här i tre år så ska jag trivas. och det ska dom fatta.


sug

shit jag tror jag smäller av nu. blogg.se:s fotouppladdningsgrej måste vara det mest jävla dåliga påhittet i deras historia. det måste vara ett jävla skämt allstå. för det första; det tar en evighet att ladda upp varje bild var för sig, istället för att ex kunna ladda upp 50 på en och samma gång som på FB. för det andra; man kan inte lägga upp fler bilder samtidigt om man går in via arkivet. för det tredje; som jag trodde man kunde göra men som man tydligen inte kan, jag laddade upp typ femtio bilder direkt in till arkivet och allstå inte in i inlägget (ni som har blogg fattar nog vad jag menar) och sen tänkte jag att när jag går in i inlägget när jag vill påbörja ett inlägg så infogar jag bara in bilderna. det borde funka tänkte jag, så går jag in nu och ska infoga bilder så får man ju upp en sån ruta med ett X antal bilder som man kan klicka in i inlägget, men man kan inte bläddra bakåt och lägga in gamla bilder. allstå jag DÖR, så jävla uselt och dåligt tänkt av hela gänget bakom blogg.se, var fan är kompetensen liksom?

nu till något annat, för det första; jag hatar det här, jag hatar och jag pallar fan inte att sitta i en timma och lägga upp bilder IGEN. DÖÖÖÖÖÖÖÖ helevetes jävla helvete.
för det andra; jag fattar INTE att jag skriver ett inlägg om detta. jag fattar det bara inte. är så trött nu så jag går och sover.

äckel

seriöst, kan inte någon bara skära kuken av honom?!!!

fasen var arg jag blir över sånna här störda människor.

this is my now

nämen nu är jag sådär

nej. jag

allstå min hjärna

nej. nu går jag och sover.

take out the baaaaaaby

jag är nästan lite svettig efter att ha legat i solen i en timme typ. så jävla najs alltså.

ska dra igång en duschprocess alldeles strax, men jag måste bara berätta om drömmen jag hade i lördags natt. samma kväll, på lördagen då, satt jag och farmor och kollade på barnmorskona på ettan. första gången jag såg programmet, och samtidigt som man blev rörd över allt gulligullande och lipande så blev jag iaf både äcklad och avskräckt. som den här kvinnan som inte kunde föda ut sin moderkaka, hon låg typ och väntade och sedan kom en äcklig klump ut. allt blod och gegga och allt på en och samma gång. jag kunde inte kolla.

i framtiden vet jag verkligen inte hur det kommer att gå för mig. jag vet att det är vanligt att man lider av förlossningsskräck men jag vill seriöst antigen vara helt nerknarkad när jag föder eller så kör man på kejsarsnitt. och det mest lamaste är när någon säger "a men kvinnor har ju fött barn i så många år, du kommer nog också klara det". OMG, DÖ SNÄLLA. det kvittar väl fan hur många trilarjder kvinnor som har fött barn, det kommer ändå alltid vara första gången för varje kvinna och ingen kvinnas upplevelse kan jämföras med en annan kvinnas.

flera gånger har jag bläddrat i en sån bok typ bonniers-gravid bok, eller den typen av böcker som heter "handbok för blivande förstföderskor" och alla är så TYDLIGA och illustrerande. det bränns typ i mina fingrar varje gång jag bläddrar fram en sida, fasar alltid för att nästkommande sida kommer  vara nån jobbig bild med blod och annat tjafs. och varje gång jag läser om nått som verkar göra ont så får jag sånna ilningar down there, och så kniper jag ihop med benen, försvarsmekaninsmen NO 1 for all girls out there.

aaaanyways. min dröm. drömde att jag var megagravid och jag satt hos farmor, allt var liksom som vanligt. så plötsligt ligger jag i farmors säng och ska föda och farmor står redo för att ta emot ungen. jag håller på och krystar och skriker och farmor peppar. så säger hon "jag ser huvudet" och i drömmen gör det tydligen så ont så att jag tuppar av och vaknar senare i drömmen igen av att jag håller en liten flicka i famnen. hon är helt skrynklig och söt och pytteliten. ja det var fint att uppleva en förlossning, har aldrig tidigare drömt nått sånt här. hoppas att det flyter på så bra i verkligheten också nån gång in the future.

just det på tal om graviditet och sånt, här är en jättebra avskräckande artikel. känns superpepp att skaffa barn nu. not.


mr muscle; loves the jobs you hate

på senare tid har jag blivit lite väl bakterienojig. jag tycker inte om när andra människor sitter vid min data. det är inte precis någon allmän data jag har, men tre andra människor får ibland för sig att sätta sig här och vem vet vad dom har gjort.

därför har jag tagit in mr muscle och en trasa till min hjälp. jag torkar av varje gång innan jag trycker ner en tanget. känns mycket tryggare så.
image1441


jävla män


och en till sak, det här med att skrika, vi har världens gulligaste grannar på ena sidan om huset, den vänstra rättare sagt, där ica-tanten och hennes hubbe bor, dom är så söta och trevliga och allt det där, perfekta grannar. jag hör deras tangomusik ibland, dom hör min crvena jabuka musik, på sommrarna klipper han vårt gräs när vi är i bosnien och det råder allmän sjyst stämning mellan oss liksom, men på andra sidan är det som att helvetet har frusit till is.

det bor en tant och en gubbe där, dom är typ 60+are och så jävla hatiska att till och med jag framstår som den mest sympatiska människa i det här skrivna inlägget. tidigare hade dom en katt som alltid vistades utomhus och sket i vår trädgård och grävde ner bajskorvarna. min mamma var inte så glad eftersom trädgården är hennes lilla fridplats så hon talade om för grannarna att dom skulle försöka hålla koll på kattskrället någon gång då och då. och jag fattar också att man inte kan rå över sina husdjur, men skaffa dig inte husdjur då. katter behöver vistas utomhus, men då kan dom väl lära katten att bajsa i deras egna trädgård?? fyfan jävla grannar, men som sagt katten fortsatte med sin ovana och när den hade gjort tvåan ett X antal gånger, tillräckligt många gånger med andra ord och efter ett antal samtal med grannarna plus att katten alltid drog med sig sånna konstiga utomhuskatter som gick runt här,så fick mamma nog. den som känner min mamma vet att hon är snällheten personfierad men när hon är bitchig så är hon en riktig bitch. en dag fick hon helt enkelt nog och när katten hade grävt ner sin korv gick hon helt metodiskt till väga och grävde upp bajskorven med sin lila gröna spade, la den på ett papper och placerade sedan pappret med bajskorven på utanför grannars ytterdörr. strongt gjort. inte ens jag hade kommit på det brilijanta ideén.

det har varit massor med sånna småsaker med kattskrället och efter bajsattacken fick mamma nog och snackade med dom, det var ju typ vanvård av katt, så hon "snackade" med dom och en vecka efter det hade dom avlivat katten. HAHAHHA, gud det låter så evil när jag skriver det nu, men det var deras egna val, dom var väl också trötta på den.

hursomhelst det har varit en massa sånna saker med dom, skumma människor helt enkelt. fredilga utanpå när man ser dom på stan, men jag tror att satan styr deras hjärnor.

ok, nu ska jag komma till skrikandet, jag skiter rätt mycket i att dom hör mig, är jag sur så kan inte jag alltid hålla inne med det speciellt inte om jag inte har någon att ta till hänsyn just i hettans ögonblick, så jag undrar om dom hör mig lika mycket som jag hör dom? i och med att jag fullständigt skiter i vilka som känner dom här människorna, kunde lika gärna skriva ut namnet om jag bara hade vetat vad dom heter, han är svenne iaf och hon är polack, någon som vet vem jag snackar om? och i och med att dom gör det till en så offentlig grej så lär det väl kvitta för jag antar att halva grannskapet har hört deras offentliga bråk även om alla låtsas inte veta något. gubben skriker hora till henne, det är typ vardagsmat för henne "hora" och "åk tillbaka till polen", ok för att hon verkar vara jävligt jobbig och en hagga men seriöst ska man behöva ta det ifrån sin make, sin äkta make? en gång var det så pass offentligt att han stängde henne ute på terassen och skrek så att vi vaknade mitt i natten, allstå seriöst jag får fan lust att skära kuken av honom!! FYFAAAAAAAAAAN VAD JAG HATAR DEN HÄR TYPEN AV MÄN!!!!! DÖ. så ruttet beteende, jag hatar honom, hälsar aldrig och jag ägnar inte honom ett enda ögonblick av mitt precious life när han går förbi mig, hade han halkat och slagit sig hade jag bara sagt rätt åt dig gubbjävel och sedan gått därifrån. seriöst, det finns fan inget värre än den här typen av män. han är gammal så jag hoppas han går mot något jävligt bittert slut för han förtjänar det.

jag skulle fan önska att någon kunde vidarebefodra det här till honom, så som dom läste min blogg på jobbet, typ så, att någon som inte ska läsa läser bloggen och lägger det här i hans brevlåda så att han får reda på vilken slemhög han är.

helvete nu är jag helt svettig av ilska.


ett datasnille, tack

jag tror att mina nerver avled precis. de begick kollektivt självmord. jag är inte ens frustrerad längre, bara modlös typ, önskar verkligen, VERKLIGEN, att jag hade cash så att jag bara kunde köpa en ny jäkla data istället för att utsätta mig för detta helvetesplågeri.

jag har lyckats formatera om skiten fyra gånger, och varenda gång däckar datan efter att den har laddat ner dom där windows updatesen. den startas om men när den ska sätta igång igen så stirrar den där fula svarta skärmen tillbaka på mig, IGEN.

hur fasen ska man veta vilken update man inte ska installera när den laddar ner 61 st och de flesta är säkerhetsuppdateringar?                                                                                            

och min spacetangent är handikappad, den vill inte alltid göra mellanrum mellan ord, det är nån sån lite fjäder under tangenten som krånglar antar jag.

döööööööööööööööööö.


som på ett löpande band

ubit cu se.

det blir på något vis lättare om jag skriver hur helvetesjävlapiss dåligt jag mår. lyssna nu, jag har knaprat ipren sedan måndag. två tabletter om dagen, en på morgonen för att klara av dagen och en på kvällen för att somna så snabbt som möjligt. tio tabletter är nästan en hel tablettkarta. tio tabletter har jag tagit och nu känner jag för att ta tio till. jag har lidit av feber, förkylning och magroblem. jag har svettast som en gris på nätterna och jag har levt en isbits liv på dagarna. förresten, nu är vår gas nästan slut så redan här kan man glömma värmen, gas som man i för övrigt får ont i huvudet av. vi har en tub som är helt slut, och en som är nästan slut, den ska räcka till att värmas och till att laga mat. jag måste kunna värma min mjölk, jag måste. jag har även haft ont i huvudet i samband med förkylningen. på dagarna och nätterna hostar jag som en galning, kommer jag igång så slutar jag inte att hosta förrän jag dör av utmattning. min benjo är säkert hudcancer. och mensen våldtar mitt psyke i alla hål som existerar. jag har ont i magen och alla känsloceller skriker ut dont touch me or i'll kill you. min stora tröst har varit internet och ikväll går vårt abonnemang ut, klockan 24. nu får man övergå till simons otroligt slöa internetuppkoppling. jag sitter och dricker på min mjölk full av teflon, inte ens mjölken är fläckfri. jag bör väl sätta igång med att tentaplugga.
är det någon som har förståelse för allt det här? det finns faktiskt inget värre just nu, inget värre. inga afrikabarn, inget krig och absolut ingen annan som gnäller får mitt medlidande just nu. JAG MÅR SKIT.



nista vise nije normalno.

mrzim

sve sve sve je glupo. svesvesve. mrzim sviju. mrzim sve. samo mi treba jedna dobro jaka tableta i jedan mekan krevet i tisina. i nista vise.

trött och schleten

allstå det är omänskligt hur dåligt jag har mått. helt omänskligt. det är inte att bara vifta bort det med en förkylning. det är värre än så. jag vet inte hur mycket mer min kropp pallar av. måndag och tisdag sov jag bort i feber och frossa och idag bajsar jag bara. numera konverserar nicole med mig via toadörren, jag kan lika gärna bygga in ett eluttag i toan så kan vi snacka via msn istället. JAG AVLIDERRRR! hoppas ni förstår min desperation till bättre hälsa.

och nu sitter jag här i tights, mysbrallor, linne, tunika, långärmad tröja, två par strumpor och kappa, i ett land där utomhustemperaturen ligger på 16+! varför gud?

ja, just det ja, jag käkar inte heller så mycket. trots att kladdkakan som nicole köpte igår ligger och degar mitt framför näsan på mig så får jag inte ner den. det är nog det absolut sjukaste med det hela. för det är nämligen så att inte en enda sötsak undkommer mina fingrar en längre stund, att ha godis liggandes i skafferiet i en vecka är så att säga inte my thäng. det funkar liksom inte. och nu ligger det en jävligt fin kladdkakebit här och jag kan inte ens förmå mig till att smeka den lätt över chokladen med gaffeln. SNYYYYYYYYFT*100.

nu är jag skitsömnig igen. ok en sista snyfthistoria. saken är den att det här är den andra tentaveckan vi är inne på, vilket innebär att jag ska lämna in en assignment (hemtenta typ) idag, två på fredag, en tenta på lördag och till slut 2 assignments på måndag. vet ni på ett ungefär nu hur körd jag är? tanken var inte att jag skulle spara allt till sista minuten eftersom jag har fått ett sånt pluggflow, nej saken var den att jag skulle börja i måndags. men det var rätt omöjligt i det konstiga sovtillståndet jag var i.

bloggar jag inte mer senare så har jag fördmodligen hoppat från toafönstret rakt ner i citronträdet nedanför oss.

den är livsviktig och då ska den inte krångla

det första jag ska göra när jag kommer hem tillbaka till sverige är att fomatera om min data. det är tragiskt hur mycket den krånglar, jag vet inte hur många nerver jag har tagit kål på. varje gång den ballar ur måste jag knäppa mina händer, som man gör när man ber, av ren frustration, bara för att inte slå sönder min data. allstå, seriöst, den låser sig vid VARANNAN internetsida jag får upp, och då måste jag stänga ner allt.

JAG DÖÖÖÖÖÖR.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0