Magzi - en baggas bekännelser

veeettttniva???? jag är antagen till kalmar!!! WOOOOOOHOOOOO *PEEEEEEPPPPP*. fan vad sjukt pepp jag är!! trots att jag ändå var rätt säker på att jag skulle komma in, så fick jag ibland lite sånna tveksamma tankar typ bara för att jag är så självsäker så kommer jag säkert inte komma in, och så ba CONGRATZZZ GIRL du ska faktiskt bli journalist!!!

fan vad opepp att leta lägenhet (jag utgår ifrån att jag kommer in på utbildningen. det måste jag ju göra). jag vet inte ens hur man gör, så jag måste nog säga att jag tycker om lunds kösystem när det gäller sånt här allstå. det känns inte helt sjyst att panikleta heller och jag blir stirrig när jag läser om snubbar som vill ha inneboende, jag vet inte varför men det typ skriker VÅLDTÄKT om det. fördomsfull, al jebiga, alla snubbar är potentiella våldtäktsmän.

okej, nu lyssnar jag på crvena jabuka. napravljen sam od samoce, znam cudna sam nevolja, koja dodje i ode kad hoceee *KÄÄÄRLEK*. fan vad pepp jag blir direkt, direkt, utan någon tvekan. det är som att det känns som att allt kommer att lösa sig. allt, fred på jorden, klimathoten, alla kommer bli superlyckliga, inga sjukdomar och allt annat.

jag känner mig inte desperat, än, men jag vill absolut inte få några despokänslor över boende när jag är i bosnien. jag känner mig inte nojjig än, men jag måste verkligen fixa en skitlägenhet. jag är superkräsen, pallar inte att bo i korre, men jag kommer säkert hamna i nån snuskkorre, och allt jag ville ha var en fin och lugn skolstart. snyft.

för att byta spår och gå över till lite mer seriösa saker. igår ändrade jag min högskoleansökan, på grund av en enda anledning; min starka övertygelse om att man bör följa sina drömmar och sin magkänsla. mitt förstahandsval var en produktionsledarutbildning (inom media) i malmö och andra alternativet var journalistik/medieproduktion utbildningen i kalmar, men nu har jag allstå strukit mitt förstahandsval och därmed har programmet i kalmar automatiskt hoppat upp i listan till mitt första val.

de senaste två veckorna har jag funderat mycket över allt som har med skolan att göra. vissa människor säger "äh det är ju bra vilken utbildning du än har, bara du har någon", jag håller med delvis men en större del av mig säger att det är viktigare att plugga till det man verkligen vill. jag har svårt att se mig själv i någon annan bransch än mediebranschen. detta kan ändras i framtiden, men så som jag känner nu så finns det inget annat jag vill plugga till än journalist. de senaste dagarna har jag haft en sjuk beslutsångest, men efter mycket snack med olika människor främst mina päron som har peppat mig till detta, så kom jag fram till det beslutet igår.

sedan anmälningen till högskola (18 april) har jag på olika sätt försökt övertyga mig själv om att jag gjorde rätt val som sökte till malmö, det har pågått många diskussioner fram och tillbaka i hjärnan, men vilket argument jag än försökte med så var det något som var starkare och det var min vilja. först tänkte jag att kalmar är en skitstad, jag ville inte dit, och jag vill inte dit nu heller. jag vill till skåne och malmö och lund. att åka till kalmar känns lite som att "byta ner sig", men utbildningen är där och därför får jag se till att peppa mig, jag vet att jag kommer att lyckas med det så jag oroar mig inte. men jag är ledsen över att behöva lämna skåne (som jag rent teoretiskt och praktiskt egentligen lämnade för exakt ca 1 år sedan), så jag är liiiiite sorgsen *syft*. när folk frågade mig vad en produktionsledare sysslade med så visste jag inte vad jag skulle säga eftersom jag själv inte var helt säker på hur deras jobb var *öh...haha..gud allstå*.

en annan grej jag använde som propaganda i mitt eget tänkande var att journalist var ett tufft yrke och typ inga jobb i framtiden. jag måste erkänna att det är lite skrämmande att utbilda sig till något och sedan inte få jobba med det man vill. en utbildning i onödan typ. men så tänkte jag att jag hellre jobbar som städerska med med vetskapen om att jag ändå gjorde och pluggade till det jag ville, att jag följde min magkänsla, än att slita som städerska och ångra att jag inte gjorde det JAG ville *ego*. jag fattar inte att jag tvekade från första början, jag känner att detär lite olikt mig att inte göra det som känns rätt innerst inne.

ok det var lite om det. det roligaste skulle ju vara om jag nu inte blev antagen, då hade jag gått och haft min sjuka beslutsångest i ONÖDAN. haha nä men skoja, pepp nu.

klockan är 00:01. gott nytt år allihopa!

det känns lite som att det var nyåret man väntade in och nu när det är såhär försent för att göra en massa förändringar så känns det skönt.
jag har lyckats bestämma mig hur jag vill göra. jag har tjatat sönder mina päron idag, men de är gulliga som lyssnar och ger en massa råd och pepp.

jag har funderat fram och tillbaka och kommit fram till en del funderingar som faktiskt är värda att tas upp i detta blogginlägg, känner mig lagom högtidlig haha. okej så här är det, efter att ha vägt fördelar med nackdelar och annat krafs har jag som etta sökt produktionsledar-programmet i malmö. jag är övertygad om att det är ett sjyst program och jag har läst en massa om det, vilka kurser man tar etc, och det duger. inget som man kanske hojtar till över och hoppar av lycka, men när är skolan egentligen så superduperbra? det viktigaste av allt är att jag är peppad som fan.

jag har peppat mig rejält och jag tycker det ska bli riktigt skoj att gå. sen om det blir det när det väl kommer är en annan fråga, såvida jag ENS kommer in. bläh om jag inte gör det, men jag tror nog jag gör det hade sjysta gymnasiebetyg, snittade 18,9. hoppas på att det inte är några genier som söker till programmet nu haha.
mamma hade en poäng när hon sa att jag fortfarande är väldigt ung (22 snart blääh) och det stämmer. jag har tid till att plugga och jag kommer inte heller att vara gammal om jag bestämmer mig för att plugga journalistik senare, sant mammsen.

pappa menar att oavsett vad jag utbildar mig till så är det inte säkert att jag kommer att jobba med just det jag är utbildad. jag kanske uppptäcker något som är typ mycket roligare än det jag kommer att göra, och saken är den att sverige är asbra när det kommer till det, man kan hoppa mellan yrken och man kan byta jobb när man tröttnar på sitt gamla. möjligheterna är många.

ok, det blev lite väl mycket "framtidssnack" nu och jag tycker egentligen att diskutera någon tid som inte ens har kommit, man behöver inte helt leva för nuet, men ibland är det skönt.

jag är egentligen inte det minsta orolig eftersom jag vet att jag reder mig, men just det här med att ta beslut är jag skitdålig på, tycker helst om när någon gör det åt mig. min mest använda uttryck, eller vad man nu ska kalla det, är "ma ne znam..." eller då "jag vet inte..." och så väntar jag på att personen i fråga ska besluta saker åt mig.

är det någon mer förresten som har bestämt sig för att plugga i höst?

okej, så då ses vi i malmö i höst? *PEEEPPP*

tjenis på riktigt nu då. nu är jag laddad för ett blogginlägg, men det kommer vara riktigt tråkigt eftersom jag enbart kommer att ventilera mina tankar med mig själv. det är sista dagen imorrn för anmälning till skolor och annat krafs.

under dessa två dagar har jag funderat lite fram och tillbaka vad det gäller min framtid. jag börjar typ alltid några dagar innan istället för att sätta mig ner ett halvår innan, bläddra igenom alla kataloger och redan då veta vad jag vill bli. men tjaa... jag är inte riktigt den typen. och här är jag, mitt i en röra av en massa sladdar och bronhi-godispapper. allstå det slog mig nu att bronhi faktiskt är lakrits, eller lakrits extrakt och man ska extra petig. vem hade trott att bronhi skulle ta sig all the way from balkan till sverige, bronhi-godisarna har invandringen på 90-talet att tacka för sin expansion och framgång.

anyways, jag har kommit fram till tre olika alternativ. här kommer förslagen + en kortare diskussion, ingen speciell rangordning heller, eftersom jag inte vet nått än. gud.

1. Programmet för Medieproduktion och journalistik 180 högskolepoäng (kalmar)

okej, det här är ett alternativ som jag vägde mellan för snart tre år sedan, men till slut blev det lund. det positiva med det här programmet är att jag tycker att absolut hela programmet verkar vara skitkul. jag har kollat igenom alla kurser som kommer att gå och då verkar typ alla skitroliga, sådär magda-roliga som jag kan tycka. man blir liksom något inom media, jag vill typ sitta och läsa nyheter i tv eller sitta i nyhetsmorgon på tv4, ok, lite naiva tankar här, men seriöst det verkar så himla kul. programmet verkar också sådär megamysigt, snälla studenter, allt verkar så idylliskt haha.

det enda negativa med allt det här är att utbildningen ligger i kalmar, känns som att det är helt åt helvete. ligger det ens i sverige typ,  långt ifrån hemma, långt ifrån lund, långt ifrån  gbg, långt ifrån det mesta. så det jag funderar på är om det är värt att flytta någonstans där man inte känner någon och där man är långt ifrån alla man känner? jag vet fan inte det, klart man kommer träffa nytt folk, men aaah allstå jag tycker extremt mycket om dom jag redan känner.

2. Produktionsledare - Media, 180 högskolepoäng (malmö)

ett annat alternvativ. det känns inte riktigt som att jag ens vet vad det här innebär :S haha, bra sätt att starta en utbildning på *tummen upp*. okej, nämen jag har någorlunda koll liksom, och det mesta känns kul, strukturerat och organiset, verkar vara ett sjyst program, fast här gäller det väl mer att man håller sig just i mediaprocessen och inte så mycket just med mediaproducerandet.

å andra sidan, är det här är rejäl grund eftersom man får med sig det mesta inom det mesta inom media. jag känner lite att jag är en mer praktiskt än teoretiskt människa och tycker om när det finns lite mer praktiska övningar vilket det här programmet har mycket av. efter att ha läst media i 2 år känns det som att jag är rätt mätt på allt det teoretiska.

det postiva är att det ligger i malmö, med andra ord kan jag lätt få en lägenhet i lund innan jag kirrar nått boende i malmö. orkar inte pendla. själva ordet produktionsledare väcker rätt heta känslor inom mig eftersom jag skulle vilja vara den som styr och ställer, vara en ledare, den som bestämmer hit och dit, pallar egentligen inte med att vara mega-underordnad och längst ner i den jävla hiearkin som finns typ på varenda arbetsplats.

3. Design och visuell kommunikation, 180 högskolepoäng (malmö)

mitt tredje alternativ som jag känner både för och inte. hur mycket jag än tycker om att hålla på med sånna här mer kreativa grejer så är det ändå lite för mycket design för min del. jag är ändå mer för skrift än bild och därför känns den här inriktningen lite fel, men samtidigt väldigt rolig.

positivt är att även den här är i malmö=nära till omvärlden.

mitt absolut första val var att egentligen söka till journalist i lund eller göteborg. helst göteborg. jag känner mig sugen på gbg, men ja, jag är sent ute, kollade förra veckan att man tydligen måste ha gjort det här superdumma högskoleprovet för att ens kunna ansöka. HAAATA JÄVLA HÖGSKOLEPROVET. högskoleprov är för dummies som inte pallade gymnasiet och insåg lite för sent att dom visst inte kommer någonstans med sina betyg. vilket jävla påhitt om jag får säga mitt, så därför kan jag tyvärr inte ansöka till journalistprogrammet pga jag aldrig ens tänkte tanken att man ens kan göra ett HELT urval enbart baserat på högskoleprovet. är inte det helt jävla väck? okej för att man tillsätter platser, där 30% får vara HP, men inte ALLA?

sedan finns det en sån folkhögskola i närheten av jkpg, en sjyst enligt rykten, där man kan plugga journalistik, men det första som man läser när man klickar in sig på sidan är att skolan är typ religiös. man kan läsa om bibeln etc. allstå jag är emot alla typer av religiösa skolor, jag tycker inte sånt ska få finnas. religionen ska inte beblandas med vardagen på något sätt. alla ska få tro på det dom vill men inom vissa ramar, ex husets :D så att gå till den här skolan och vara musse känns superlockande. not.

ja det var väl det.

nu har jag två alternativ:
1. söka och plugga till det jag söker. HUR ska jag kunna bestämma mig? HUUUUR?

2. jobba i ett år och sedan ansöka till journalist i lund och gbg, blir jag inte antagen någonstans så söker jag något av de andra tre alternativen som jag har däruppe.

igår drömde jag mardrömmar om skolan. ikväll kommer jag också sova dåligt. jag vill besluta mig nunununu!!

den tentan jag fasar mest för är communicating with music-tentan. en tenta och en ASSignment. egentligen så tror jag att den kan vara rätt rolig, men med tanke på omständigheterna just nu och vem jag och nicole jobbar med så är den långt från tillfredsställande.

meningen är att vi ska göra en radioreklam, producera allt själva och sedan redigera. i vår lilla grupp ingår även en man, Gamlingen, 48 bast och går sitt sista år på universitetet. han är lika gammal som gorgan och min pappa. jag vet inte hur jag ska beskriva denna man, så därför får han bara vara irriterande.

eller jo kan nog beskriva honom. han är den typen av människa som tror sig veta bäst, som kan allt och som man, enligt honom, bör visa respekt. under de tjugo första minuterna hettade det till lite, inte positivt. jag tycker inte om folk som inte kan lyssna på andra människor, som behandlar mig som ett barn (talar typ "pedagogiskt" och irriterande lugnt) och som ALLTID avbryter när man pratar. har han inte lärt sig att man låter någon tala till punkt? speciellt någon man inte känner? är man bra polare så kan man hålla på och skrika om man så vill, men jag och gamlingen joe är inte det.

sedan satt han med redigeringsprogrammet på macen, och han kunde inte ett piss! haha. han tog upp ett såååå dåligt exemplar och trodde att han hade rätt. och trots att jag visste att han hade fel (och jag kan inget heller men detta var så totalt fel) så VÄGRADE han att inse att han hade fel.

sedan började jag spåra ut lite och då slappnade han av och började dra lite halvtorra snuskskämt, eller om det var nicole som gjorde det...? hursomhelst jag ser inte framemot nästa gång vi ska möta honom. imorgon dvs.


rubriken har inget med texten att göra,  dock så har det väldigt mycket med bilden att göra. det här är en hyllning åt en kär vän; the nose, eller Näsan om ni så föredrar. vi föredrar the noooouuuusseee. det var faktiskt näsan som skjutsade oss till tågstationen när vi var på väg till kastrup. kära näsan.

och här i all mänsklig form står jag och hitta på olika ljud. killen framför mig var en vän till the old man som skulle hjälpa oss. det slutade med att vi satt och diskuterade hur rude-iga snubbarna på malta är. bakom mig står gamlingen och spanar.