Magzi - en baggas bekännelser

för att byta spår och gå över till lite mer seriösa saker. igår ändrade jag min högskoleansökan, på grund av en enda anledning; min starka övertygelse om att man bör följa sina drömmar och sin magkänsla. mitt förstahandsval var en produktionsledarutbildning (inom media) i malmö och andra alternativet var journalistik/medieproduktion utbildningen i kalmar, men nu har jag allstå strukit mitt förstahandsval och därmed har programmet i kalmar automatiskt hoppat upp i listan till mitt första val.

de senaste två veckorna har jag funderat mycket över allt som har med skolan att göra. vissa människor säger "äh det är ju bra vilken utbildning du än har, bara du har någon", jag håller med delvis men en större del av mig säger att det är viktigare att plugga till det man verkligen vill. jag har svårt att se mig själv i någon annan bransch än mediebranschen. detta kan ändras i framtiden, men så som jag känner nu så finns det inget annat jag vill plugga till än journalist. de senaste dagarna har jag haft en sjuk beslutsångest, men efter mycket snack med olika människor främst mina päron som har peppat mig till detta, så kom jag fram till det beslutet igår.

sedan anmälningen till högskola (18 april) har jag på olika sätt försökt övertyga mig själv om att jag gjorde rätt val som sökte till malmö, det har pågått många diskussioner fram och tillbaka i hjärnan, men vilket argument jag än försökte med så var det något som var starkare och det var min vilja. först tänkte jag att kalmar är en skitstad, jag ville inte dit, och jag vill inte dit nu heller. jag vill till skåne och malmö och lund. att åka till kalmar känns lite som att "byta ner sig", men utbildningen är där och därför får jag se till att peppa mig, jag vet att jag kommer att lyckas med det så jag oroar mig inte. men jag är ledsen över att behöva lämna skåne (som jag rent teoretiskt och praktiskt egentligen lämnade för exakt ca 1 år sedan), så jag är liiiiite sorgsen *syft*. när folk frågade mig vad en produktionsledare sysslade med så visste jag inte vad jag skulle säga eftersom jag själv inte var helt säker på hur deras jobb var *öh...haha..gud allstå*.

en annan grej jag använde som propaganda i mitt eget tänkande var att journalist var ett tufft yrke och typ inga jobb i framtiden. jag måste erkänna att det är lite skrämmande att utbilda sig till något och sedan inte få jobba med det man vill. en utbildning i onödan typ. men så tänkte jag att jag hellre jobbar som städerska med med vetskapen om att jag ändå gjorde och pluggade till det jag ville, att jag följde min magkänsla, än att slita som städerska och ångra att jag inte gjorde det JAG ville *ego*. jag fattar inte att jag tvekade från första början, jag känner att detär lite olikt mig att inte göra det som känns rätt innerst inne.

ok det var lite om det. det roligaste skulle ju vara om jag nu inte blev antagen, då hade jag gått och haft min sjuka beslutsångest i ONÖDAN. haha nä men skoja, pepp nu.