Magzi - en baggas bekännelser

idag råkade jag ut för det som jag inte vill råka ut för när jag är på en föreläsning; jag blev tvungen att läsa upp en uppgift, jag hade gjort, inför hela klassen.

det var på filmkursen. alla skulle ha skrivit en berättelse om en person och sedan sätta det i ett filmsammanhang och måla upp två scener typ. det svenska skolsystemet är paradiset på jorden jämfört med den maltesiska. här tar ingen hänsyn till att du är blyg, eller whatever. du ska kunna svara på frågor som läraren ställer. inga mesiga uttalanden om att man inte vet svaret. svara eller skäms, typ.

i sverige är lärarna rätt mesiga. ställer de en fråga rakt ut i klassen så är det inte någon som kommer att svara. de står där som fån och klassen förblir tyst. sedan kan man diskutera huruvida de olika alternativen är bra eller dåliga ur ett pedagogiskt perspektiv.

filmläraren pekade bara på mig och sa du, kom upp på scenen och läs det du har skrivit. och än en gång, inget mesande, inget jag vill inte läsa eller jag vågar inte, bara att göra det. så jag stod där och började läsa. och jag var nervös, det kändes som att alla såg att mitt hjärta bankade ut ur bröstet på mig. stod man riktigt nära mig skulle man nog kunna se det.

sedan började han diskutera och komma med sånna små "attacker", då gäller det att försvara sig och svara tillbaka. ueeeeeeh. snyft. andra gången jag började läsa så hade jag lugnat ner mig lite och läste vidare utan några svårigheter.

men han är en sån dominant jäkel, och på något sätt är det hett.