Magzi - en baggas bekännelser

ja just det ja. innan jag glömmer, så måste jag skriva ner vad som hände idag när jag satt på tåget.

efter att jag hade placerat min häck på sätet så började jag sova direkt. men det gick inte helt och hållet eftersom huvudet började hänga och slänga pga att jag inte satt lutad mot fönstret. och sånt är ju lite pinsamt. sånt undviker man.
som tur var så hoppade min granne av i hässleholm och jag satte mig på hans plats, fönsterplatsen. kort därefter kommer det en annan snubbe och sätter sig jämte mig. allt är fine hit och dit, och jag lyckas somna ännu en gång.

det jobbiga med att sova på offentliga platser är att man aldrig riktigt kan slappna av och därför vaknar man flera gånger, men man fortsätter bara att sova.
vid något tillfälle vaknade jag till av att snubben sa något, och jag minns att jag svarade något tillbaka, och sedan var jag som nerdrogad och fortsatte bara sova.

sedan vaknade jag en gång till av att han hade lutat sig mot min axel. jag fattade inte så mycket, men det kvittade för jag somnade om på direkten. jag var så jävla trött så att allt kvittade, bara jag fick sova.

till sist vaknade jag av att tanten sa alvesta nästa, och jag gick upp för att ta ner min väska, men så ställer sig snubben upp direkt och tar ner den och ger mig väskan. en gentleman tänker jag och tackar för hjälpen men så plötsligt viskar han rätt odiskret vänta på mig ok?, och jag svarar frånvarande och nyvaket jaha, ok och fortsätter att gå.

jag kände mig som en narkoman och hjärnan vet jag inte vad den höll på med. snubben bytte till samma tåg som jag iaf, men jag gick och satte mig på ett säte och somnade om sen igen.

poängen med historien, är att det inte finns någon. jag ville bara tala om det här konstiga som hände.