Magzi - en baggas bekännelser

gud vad snabbt bajsblogg.se fungerar, jag är helt

overwhelmed. så vi skiter i att blogga där och

fokuserar oss på att skriva i Anteckningar istället.

jag börjar vänja mig alltmer vid nicoles tangentbord,

men jag kan inte titta upp när jag skriver utan kolla

bara ner så att jag trycker rätt knappar.

vi vaknade för någon timma sen och har sedan dess

hunnit duscha (nicole), sminkat oss, käkat frulle,

klätt på oss (nicole) och fortfarande i mysbrallor

(jag), och snart ska vi bege oss mot stan för att

kolla läget och försöka hitta en billig trasa ikväll

samt spana in Erikshjälpen om dom har några nya

begagnade partyväskor a la 70-tal på ingång. i natt

sov vi rätt bra faktiskt, vi somnade kanske vi tre,

senaste tre och har sovit våra åtta timmar.

igår var vi som sagt i malmö och shoppade. jag

träffade öven dzesa, kände knappt igen honom, han

kände igen mig först och vi snackade lite tills en

dalmatinerhund kom fram och snärtade mig och nicole på

benen med sin svans. nicole envisades med att ta många

bilder, dom flesta på mig där jag tvingas posa som en

och en annan turre. efter lite shopping träffade vi

Carol och tog en snabbisfika och sedan gick vi mot

värnhem där vi skulle hämta upp ajdin för att åka till

lund.

sagt och gjort och han skjutsade oss hem till nicollan

där han satt och glodde på tv medan vi fixade oss lite

snabbt. inget fräscht eller så, kaka på kaka och deo

på deo. därefter stack vi till Höööörk (Herkules i en

förkortad version läses med engelskt uttal) där även

senad, mirza och en annan tjej satt. så där satt vi

allihoppa och degade och senad var jobbig, men rar

ibland. hursomhelst askul att träffa dom igen!

herregud ett halvår sen sist. sedan kom KOftan in och

bartendern som hade snackat med nicole viftade på

KOftan (favvodj) och sa att nicole typ tyckte han var

bra haha omg *högstadieförälskelse*.

anyways nu måste jag dressa mig och sedan sticker vi

och fortsätter det här softa och degiga livet.

*DEG 4-evah*

under sammanlagt två veckor har jag varit i jönköping fem gånger. rätt starkt jobbat, alla övertalningsförsök etc, även om pappa två av gångerna fick nästan övertala mig till att hänga med honom.

anyways, i onsdags var jag hos Nadja och hälsade på. jag har aldrig varit och sett hennes och dannys lägenhet, jag har heller aldrig träffat på deras hund Honey (så typiskt nadja-namnval, jag kan slå vad om att hunden heter det efter jessica albas rollkaraktär i just Honey). honey är en pitbull, mysigt val av hund, speciellt med tanke på att jag verkligen varken tycker om hunder och allra minst dom agressiva sorterna. honey hoppade upp på min mage typ medan jag stod som förstenad och nadja ropade på henne för att binda fast henne medan jag var där.

när jag träffar nadja är det som att vi aldrig har varit ifrån varandra och man tar bara vid där man slutade, kanske för att vi är släkt och inte bara vänner. så vi degade hos henne hela kvällen och kollade på topmodel och sedan skulle jag hemåt och hon skulle rasta honey.

and let me tell you, den hunden är en språkbegåvning, hon lyder på både bosniska, svenska och engelska, rätt amazing för att vara en daaawg.

ok, lite blurrigt här, jag försökte ta kort på dom båda men honey pallade inte att posa

ok här är hon i sin fulla glans. jag skulle verkligen inte vilja möta henne en mörk natt, men här ger hon en pose och en blick full av liv. typ.

jag berättade aldrig var jag var någonstans i söndags, jag var på klassisk konsert här i kycklingaryd.

jag är inte mycket för klassisk musik och den enda kontakten jag har med den typen av musik är då TV-shop på TV3 sålde skivor och kasseter, för tio år sedan, med typ teman som "80-tals musik", "Flower Power" och även "klassisk musik", fyra cdskivor med all sorts klassisk musik. det var genom Tv-shop som jag lärde mig vissa basgrejer inom musik, artiser och låtar. inom den klassiska genren lärde jag mig att rabbla upp vissa kompositörer and thats it, mer vet jag inte. jag har med andra ord rätt begränsad kunskap.

dom där grannarna jag nämnde inlägget där under, familjen Zuzic och deras kids Lana och Dino, det var nämligen dom som stod för underhållningen i söndags. Både Lana och Dino var mina bästa barndsomspolare och vi kids hängde rätt mycket även när vi hade funnit varandra när vi kom till Sverige. Lana och Dino spelar båda piano men lana sjunger även opera. opera är också en sådan grej som jag absolut aldrig skulle betala för att se och jag tycker inte om det, MEN (ett stort MEN), att se mina kompisar på scen, så duktiga på det dom gör, så oerhört skolade och skickliga på piano och lanas operaröst gav mig gåshud. så jag satt där med mitt ståfräs på armarna under hela konserten som varade i typ en timma. känslan av att höra dom live och se hur duktiga dom är så fantastisk och jag blir så jävla stolt när jag vet att jag känner dom här två figurerna.

nä men hur som helst, det var en speciell upplevelse. efter konserten samlades vi alla och skålade för en lyckad konsert och sedan satt vi en lång stund och snackade om allt möjligt, så jävla kul att se dom igen.

och så jävla kul att folk gör något vettigt av sina liv och gör grejer dem brinner för, riktigt inspirerande.

igår var jag och deno i jönköping och spanade läget. jag åkte dit egentligen med mamma och pappa och de fortsatte mot stockholm (FF i helgen dåråå) och nån timma därefter kom deno direkt från skolan och vi möttes på stan och käkade på dönken.

jag var på ett riktigt shoppinghumör och deno fick hänga med som stöd, stackaren var väl rätt trött på mig men jag peppade så det gick ändå bra. köpte på mig några klänningar och någon tröja och sedan gick jag och deno på bio. vi såg 10 000 b.c och hon som spelar huvudrollen måste vara en av de absolut snyggaste jag har sett på duken, herregud vilka ögon och läppar!

bakom oss satt halvsnygga araber och dom skrattade åt det mesta i filmen, typ när dom där afrikanerna snackade och när den där blinda albinon pratade med sin pipröst, och dom garvade lite diskret men tyckte att det var uppenbarligen skitkul så de kunde inte riktigt hålla sig och jag skrattade med haha, det är smittande när någon annan skrattar.

efter bion satt vi på coffeehouse och degade innan vi tog bussen hem.
en riktigt fin dag med min bror!

och bland det jag uppskattar mest med irma är att hon har så lika åsikter som jag har. vi är uppväxta med väldigt lika värderingar, men trots de värderingar man växer upp med har man lyckats skaffa sig egna, och min och irmas går verkligen hand i hand. det finns ju inget mer bekräftande än när man berättar något och den andra personen säger "aaa jag vet, jag håller med", då känner man sig supersmart haha, och jag känner att både jag och irma är supersmarta, typ överlägsna alla andra och då blir jag så stolt *mes*.

det här med umgås med oliktänkande människor är inget jag strävar efter, ok om det är bara ytligt, partypolers och sånt, men i övrigt kan jag störa mig så jäkla mycket på människor som inte tänker som jag, som är åt helt andra hållet. det skönaste som finns är människor som delar ens tankar, som hatar samma typ av saker och människor, någon som man kan snacka skit med och som håller med om skiten man pratar om, någon som man kan prata med och ibland inte ens behöva utveckla något för mycket men att den människan man pratar med ändå förstår. det är viktigt.

fast idag snackade jag och irma rätt mycket om hår, och det här också om att snacka om bara ytliga grejer är så skönt, utan något som helst krav på att bara prata om "kloka" grejer och utan att bli dömd för sina egna fula och dirty tankar. det är mycket sånt.

sedan glömde vi bort klockan totalt och jag var tvungen att kuta till tåget. jag småsprang hela vägen *stolt*.

ja och så planerar vi konserten den 12e också, och då har jag bara en sak att säga: ELMA, du skulle bara våga svika oss! no excuses, jesi cula?
förresten är det nån mer brutta som vill haka på? snubbe för den delen också, men the bruttsen first.


i vardagsrummet och min obilmkamera är sugig

kladdkaka med glass och skivad banana

domacica, HAHA vilket bonneord, nej inga sånna ord tack, det här är irma.

ni som hänger med vet att jag har varit i lund och ni som inte gör det så kan jag nämna att jag har varit i lund. tre snaaaaajsiga dagar som får mig att redan nu längta till tillbaka till lund och studentlivet.

i torsdags gjorde vi tentan, den natten hade vi sovit tre timmar och sedan gick vi upp, döda som aldrig förr. den dagen var vi även på SOL (KJOL som Näsan skulle säga)och det var en trevlig känsla man fick när man gick runt där, dock så blir jag alltid lite illamående när jag ser alla ekonomibrats i sina välstrukna skjortor och prydliga jumprar med ralph lauren loggan tryckt på vänstra bröstfickan och den slickiga lillgamla frissan. yuk. har inte brats en tendens att se jäkligt lillgamla ut? typ lite småfula. det är sådana man skrattar mest åt när man bläddrar i skolkatalogen tjugo år senare och som man samtidigt konstaterar att de ser nästan yngre ut nu än då, nähe blixten haha. det är så uppenbart att vi lever i ett klassamhälle oavsett om folk menar att det inte är så, och gör vi inte det så är det alldeles uppenbart att det finns en grupp av människor som försöker att klä upp sig till en viss klasstillhörighet.

senare åkte vi till nova lund och gick runt och spanade efter invandrargäng, ett för mig och nicole väldigt positivt ord för då får vi ta del av mörka snubbs. "invandrargäng" är således inte ett ord med enbart negativa konnotationer. besvikna över shoppingen (men jag hittade ett par heta pumps) åkte vi buss hem, fixade oss och sedan hämtade micke upp oss och vi åkte till herkan för en kvällsjuice. frankan syntes inte till och det var nån ny barre, charmig som tusan, som vi aldrig förr hade sett. pluspoäng för utseendet. vi satt där någon timme och snackade om allt möjligt. micke hade inte ändrats något och det var najs att träffa honom, sist var nån gång i början av sommaren, när han skjutsade oss till flygplatsen säger han. en anmärkningsvärd grej var att Koftan var kvällens DJ, men han var inte det i fredags (BU). efter att vi hade suttit där till elva skulle vi sticka till göteborgs (nation) klubb som ligger i Sargassos gamla lokaler. gött att sargasso är nere det var bara en massa white-trash människor som hängde där. brudar med mega urringning a la 2002 och sönderblekt hår och söndernoppade öronbryn. snubbarna var inte mycket bättre, snusande och fulla bönder. undrar bara var dom hänger nu (inte på herkan iaf HAHA)?

ett fett konstaterande: jag hatar fulla och odrägliga snubbar av hela mitt hjärta, av hela min kropp och hela min hjärna. det är helt sjukt hur mycket jag hat jag hyser för den här typen av människor (brudar förekommer också, men ytterst sällan). HATAAAAA OCH DÖÖÖÖÖÖÖÖ. känner redan nu att jag blir svettig av hat bara jag tänker på hur jävla fula och elaka alla är som står i olika köer, som i torsdags när vi fick stå i kö till Kålles i femtio minuter innan vi gick ut ut kön. under dessa femtio minuter hann jag få hundrafemtio armbågar i midjan (av småbrudar och dvärgsnubbar) och fejjan (megalånga snubbs), bli nertrampad på fötterna tusen gånger typ, inträng i det där kravallstaketet alltför många gånger, stackars tarmar, och tusen flåsandes människor in my fejja. alla trycks, trängs och hade de kunnat så hade dom klättrat upp i huvudet på mig. både jag och nicole var irriterade på alla dessa fulla människor give me the k-pist nu typ. från att ha stått till nästan ingången knuffades vi alltid tillbaka in i kön av alla idioter. hoppas dom fick valuta för sin fula fjortisfylla och var bakis dagen efter så att dom ville dö.
vi gick hem.

och snackade till fyra igen.


jag släpade upp en väska från nicoles förråd, den som inte fick hänga med till malta. dock hade den lås på som jag inte hade nyckel till, men en snubbe från korren knipsade upp låset och det var typ som julafton som nicole uttryckte det.

utanför SOOOOL! jeeeeah. här vill jag hänga i höst igen.

käkade på Mikai. thaaaaaaimat is the thäääng.

nicoles ben och mina fötter på bild, dom där bruna pumpsen köpte jag. heettt om jag får säga det själv.

micke på herkan, värsta seriösa minen.

bönis och jag forever

jag måste bara nämna en grej innan jag börjar blogga om dagen. eller tvp grejer; ena har blivit nerskriven innan och det är att jag har SÅ svårt för nicoles tangentbord på henns laptop, den är mini och fingrarna står och gnider sig mot varandra medan man skriver. det tar en minut att skriva en mening och jag känner mig lika smidig som min pappa när han ska försöka sig på att skriva ett mail.

den andra saken är att nicole har gått ner till emelie för att hämta sin kamerasladd, så det blir kanske några bilder som kan läggas upp på bloggen. min kamera är fortfarande död och kameran på mobilen är sugig, den fokuserar i flera sekunder innan den trycker av och då är det redan för sent, inga kodak-moments med andra ord, men nicoles mobil duger fin-fint.

det tredje är att nicole istället för att säga Gunnesbo, som det så fint heter (det som står på buss nummer 4), säger gunnesbro. jag lovar att hon tror att det är typ nån Gun och hennes bro som området är uppkallat efter, men det är fel. en annan anmärkningsvärd grej är att hon och jag pratade om andrahandsbokhandeln och hon snackade på om nån snubbe som hade kommit in och pratat om scener ur Skilling-gänget. SKILLING!!! jag dör haha. saken var den att jag inte heller riktigt kunde komma på vad dom hette, men skilling-gänget lät bara fel, till slut kom vi på att dom hette Killing-gänget, men vi har inte en aning om hur det uttalas. Killing som i kille eller killing som i kjol?

gud vad seg bloggen är. det går inte ens att blogga properly utan att det hackar sig.

igår satt jag hur länge som helst hos annika i mina jeans med bootcut från nian. dom satt åt som fasen men jag tänkte att det var läge att prova kläder man inte har haft på sig på en evighet. hos pannika var det riktigt nääjs. vi babblade väl på om allt och smed lite planer för vad vi skulle göra den här terminen. kort och gott, jag slutar väl aldrig att chocka henne. nä, jag och min lilla pannika har rätt mkt gemensamt, dock inte kattkärleken.
syftet med vårt möte var delvis också att jag skulle träffa hennes katt greta. jag har aldrig sett en mer hårigare katt, lurvig, svart och kaxig. annika tvingade mig till att hälsa på kattskrället, men sen när jag hade hälsat så började jag tycka att hon ändå var en okej katt. rätt söt också, en lagom tyken brud. när jag sedan föreslog att greta skulle paras ihop med the cat så var annika jäkligt tveksam och menade att hennes katt var alldeles för fin för en utomhuskatt. jag ska se vad jag kan göra.


annika med sin lurvboll

den här bruttan särar på benen alldeles för lätt, så fort jag började klappa henne var det kört

hon försökte smita men jag höll fast henne