skittorsdag
ibland känns det som att mitt hjärta ligger på marken och släpar efter mig när jag går istället för att det ska ligga i kroppen och vila. godegud. förhållanden. varför måste man vara två om det? som om det inte vore nog med att hela tiden behöva kompromissa med sig själv om allt.
känns fjantigt att behöva ta ut det här på bloggen, men just nu, i skrivande stund så förstår inte min partner mig. han vill inte förstå mig. jag vet inte vem det är fel på, honom eller mig. är det för mycket begärt att bli förstådd? jag vet inte om jag kräver för mycket. samtidigt är jag övertygad om att det är normalt att kräva. intelligenta människor kräver, andra nöjer sig med mindre. ju mer man vet och kan, desto mer vill man ha. man ska inte ha orimliga krav, men man ska inte nöja sig med mindre.
nu vet jag inte om jag har nått den där ultimata nivån där det är dags för mig att inse att jag måste vara nöjd med den perfekta människan jag för tillfället har med mig i livet. smart, rolig och allt annat. och kan ändå inte förstå vissa saker. jag skriker, gapar och gråter och han är helt oberörd. ibland tror jag att han spelar spel med mig fortfarande. ni vet det där spelet där fåren blir uppätna av vargen? well, jag är fåren.
för att avdramatisera det hela lite, en underbar låt och en lika underbart klyschig video. zabranjeno pusenje - mozes imat moje tijelo. ko zna zna, a ko ne zna nek vala i ne zna.
känns fjantigt att behöva ta ut det här på bloggen, men just nu, i skrivande stund så förstår inte min partner mig. han vill inte förstå mig. jag vet inte vem det är fel på, honom eller mig. är det för mycket begärt att bli förstådd? jag vet inte om jag kräver för mycket. samtidigt är jag övertygad om att det är normalt att kräva. intelligenta människor kräver, andra nöjer sig med mindre. ju mer man vet och kan, desto mer vill man ha. man ska inte ha orimliga krav, men man ska inte nöja sig med mindre.
nu vet jag inte om jag har nått den där ultimata nivån där det är dags för mig att inse att jag måste vara nöjd med den perfekta människan jag för tillfället har med mig i livet. smart, rolig och allt annat. och kan ändå inte förstå vissa saker. jag skriker, gapar och gråter och han är helt oberörd. ibland tror jag att han spelar spel med mig fortfarande. ni vet det där spelet där fåren blir uppätna av vargen? well, jag är fåren.
för att avdramatisera det hela lite, en underbar låt och en lika underbart klyschig video. zabranjeno pusenje - mozes imat moje tijelo. ko zna zna, a ko ne zna nek vala i ne zna.
Kommentarer
Trackback
