jaha ja, var det bara det?

jag borde ha anat att det "bara" var mensen som var den stora anledningen till att jag kände att jag lika gärna kunde dö igår. hade ju värsta psykbrytet. var desperat. kände mig ensam. och alla andra känslor som hör till när man mår piss.

ringde iman och ca 15 sekunder in på samtalet började jag störtlipa. svamlade om all möjlig skit. ex: BUHU jag har ingen praktik, BUHU jag har inget boende, BUHU jag börjar bli för gammal.
–allstå iman jag fyller 25 nästa år och jag har inte gjort något i mitt liv!!!!! BUHU jag är ensam.

ungefär så lät det.

idag vet jag bättre. för det var ju mensen som talade igår, inte jag, magda.

so yeah, allt är under kontroll. förutom att jag har djävulsk mensvärk som är here to stay.

förretsen jag ska åka hem imorrn! WEHEY. orkar ej med kalmar. HEJDÅ PISSKALMAR.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0