Magzi - en baggas bekännelser

okej jag hade höga förväntingar, men det får man ha efter att man har sett serien och första filmen. uppfylldes dom förväntningarna? nej, det kan jag inte påstå. det kändes som att regissörerna och producenten och hela gänget bakom filmen tyckte att vi som publik skulle nöja oss med att få se en massa kläder, fina miljöer att vi skulle glömma bort och bortse från att filmen faktiskt inte har någon story.

jag ska inte avslöja något för er som inte har sett och vill se den, men filmen faller platt eftersom man hela tiden väntar på att "något" ska hända. detta något händer aldrig och när filmen är slut tänker man – jaha, var det bara det här?
MEN, den hade sina höjdunkter, jag skrattade genom hela filmen, det var fint och man fascinerades över klädval och miljöer flera gånger. handlingen och replikerna är långt ifrån vad de brukade vara i serien och första filmen.

det skönaste var stämningen i biosalen, folk applåderade när filmen började, när carrie visades för första gången, när Big visades, det busvisslades och applåder när filmen var slut. och att se den med tjejkompisar.
ettan såg jag om flera gånger, men tvåan kommer jag nog inte ens ladda ner. så här skrev jag om ettan när den visades 2008.