Magzi - en baggas bekännelser

just nu känns det som att jag skulle behöva sova i 34 timmar för att känna mig pigg. idag har det varit en sinnessjukt trött dag. det här känslan som sköljer över mig är obeskrivlig, trötthet blandat med tankar och mycket annat.

jag funderar på kräsenhet och hur mycket man egentligen får kräva av folk i ens närhet? det som jag ser som normalt är kanske för mycket för någon annan? och när är det för lite? när ska man nöja sig? jag vet, det är inte upp till er att svara på det. det här är bara tankar som letar efter lite ro i hjärnan men som inte verkar hitta den.

kanske är det brist på sömn, kanske är det berättelser man har fått ta del av, kanske är det något helt annat som gör mig ledsen idag. men ikväll vill jag bara gråta för hela världen; för alla ofrivilligt ensamma människor, för alla med brustna hjärtan, för alla som inte mår bra, för alla som är olyckliga av olika anledningar, för alla som tampas med något jobbigt.

jag vill egentligen inte avsluta det här inlägget med så mycket "depp", även om tillfällig deppighet är en allra högst normal känsla som varken ska förminskas eller förstoras. men vi kan väl säga att låten i rubriken är en bra låt.