lite tankar om kollektivtrafiken
sitter på min praktik just nu och spånar ideer inför en artikel jag ska skriva. jag har vant mig så mycket vid att gå hit varje dag och sitta vid min plats, skriva, intervjua osv. tänk att jag har varit här i snart fyra hela veckor. tiden går så fruktansvärt snabbt. och jag har vant mig så himla mycket vid mina extra-päron och "mitt" rum. på något konstigt sätt känns det som att jag alltid har varit här.
den snabbaste utvecklingen är den som pågår mellan mig och tunnelbanan. jag har alltid varit en sådan som oroar mig för kollektivtrafik, är alltid orolig för att hoppa på fel buss/tåg, oroat mig för om bussen stannar på rätt station osv. det har hänt flera gånger att jag har hoppat på fel nummer eller station, men nu så ba tjenis tunnelbanan här står du och väntar på mig!
och det här trodde jag aldrig om mig själv: att jag skulle börja störa mig på folk på tunnelbanan.
för det andra; jag förstod mig inte på folk som stressade runt på stationerna, som sprang för att hinna till anslutande tåg eller som stressade i trappan. men nu ba MOVE BITCHES IM ON MY WAY!!! har ej tid att lunka bakom ännu en gubbe/gumma.
för det tredje; har ej tid att stå i rulltrappan, stör mig på folk som står mitt i trappen när dom vet att det hela tiden kommer nya springande människor, stör mig på alla kids som skriker på tunnelbanan, stör mig på folk som inte flyttar sig in mot fönstret på tåget när platsen där blir ledig…och ja, listan kan göras längre än så he he.
vill ej vara den här människan som stör mig på folk. har ju aldrig gjort det innan. men nu förstår jag alla som jag inte förstod tidigare.
den snabbaste utvecklingen är den som pågår mellan mig och tunnelbanan. jag har alltid varit en sådan som oroar mig för kollektivtrafik, är alltid orolig för att hoppa på fel buss/tåg, oroat mig för om bussen stannar på rätt station osv. det har hänt flera gånger att jag har hoppat på fel nummer eller station, men nu så ba tjenis tunnelbanan här står du och väntar på mig!
och det här trodde jag aldrig om mig själv: att jag skulle börja störa mig på folk på tunnelbanan.
för det första; så har jag blivit den där människan som springer till tåget när jag ser den. tidigare tänkte jag "äh men det är bara två minuters väntetid på nästa ändå" och så stressade jag aldrig.
för det andra; jag förstod mig inte på folk som stressade runt på stationerna, som sprang för att hinna till anslutande tåg eller som stressade i trappan. men nu ba MOVE BITCHES IM ON MY WAY!!! har ej tid att lunka bakom ännu en gubbe/gumma.
för det tredje; har ej tid att stå i rulltrappan, stör mig på folk som står mitt i trappen när dom vet att det hela tiden kommer nya springande människor, stör mig på alla kids som skriker på tunnelbanan, stör mig på folk som inte flyttar sig in mot fönstret på tåget när platsen där blir ledig…och ja, listan kan göras längre än så he he.
vill ej vara den här människan som stör mig på folk. har ju aldrig gjort det innan. men nu förstår jag alla som jag inte förstod tidigare.
idag satt jag på mitt säte (klistrad mot fönstret) när det kom in en tant. hon sätter sig mittemot mig och plockar upp en metrotidning från golvet som ligger vid mina fötter, som jag inte ens har sett. och ÄVEN OM jag hade sett den så hade jag inte tagit upp den oavsett. min mamma har lärt mig att inte plocka upp grejer från golvet för det är smutsigt and yeah vill ej ha baciller på mig. när hon hade tagit upp tidningen så tittade hon menande på mig som att det var jag som gjort mig skyldig till nedskräpningen. asssså ORKAR EJ med folk som ska leka pekpinnar. okej, no big deal men ändå.
Kommentarer
Postat av: Amanda
Haha fasen vad jag kände igen mig i detta inlägget! Hade praktik i stockholm i två veckor sista året på gymnasiet och i början tänkte jag precis som du, att jag aldrig skulle bli en sån som SPRANG för att hinna med tåget.. Men jäklar vad man påverkas av tempot där uppe.. Rätt skönt ändå, jag gillar nog stressen innerst inne :)
Postat av: magzza
haha jag kommer ihåg den tiden när du åkte iväg och praktiserade. jag och albin var ju på den där reklambyrån har jag för mig :S men det är sjukt hur lätt man påveras här allstå, behövdes någon dag innan man började störa sig på slöa människor i tunnelbanan haha :)
Trackback
