Magzi - en baggas bekännelser

iman ligger här och sover och jag sitter och käkar ur godispåsen, somnade hungrig och känner mig väldigt glupsk. vi kom till sarajevo idag runt halv tio på morgonen och innan dess hade vi hängt på arlanda från 04 till 06.

redan på flygplatsen i sarajevo börjar den typiska bosniska irritationen infinna sig. obs, inte från min sida. men det var en "finare" kvinna som blev pissed över att kön till passkontrollen var så ostrukturerad och att folk trängde sig in och ba allstå ursäkta men du stod inte så lång fram innan, och så var det en äldre tant hon sa det till. asså orka. alla kommer förbi ändå, oavsett om det tar fem minuter längre eller ej.

ja, jag har med mig datan!! hehe, men enbart för för att jag visste att vi skulle ha internetuppkoppling på hostelet och boendet i makarska. så det blir en del blögg.

det som jag oroade mig lite för var hur vi skulle ta oss från flygplatsen in till stan. tro det eller ej, men jag har suttit och wikipediat typ tourism in sarajevo och taxi from the airport sarajevo och även fått reda på av vänner att taxichaufförerna kunde vara jobbiga och ta överpriser för en ride som inte ska kosta mer än hundra spänn. så jag haffar in en cab och bland det första han säger är att det kostar 10euro så redan där var vi lugna.
jag började småprata med honom, har svårt för att sitta tyst eftersom jag tycker att tystnaden kan bli obehalig ibland om man inte känner varandra. gubben hade knappt tänder, grått hår och roliga kläder, men när snacket väl kom igång så berättade han det mesta om sarajevos historia och förklarade de flesta byggnaderna vi åkte förbi. en riktig gratisguide! när vi kom in på att jag var från jajce så berättade han glatt och stolt att hans mamma var bördig från mrkonjic och att han var släkt med dedic-släkten. holla att dedics! jag känner många.

efter en bilresa som inte kan jämföras med hur andra bosnier kör (han körde väldigt långsamt för att vara bosnisk taxichaffis eftersom han hade så mycket att berätta) så kunde vi ha kört in i en bil endast två gånger!! kunde alltså ha kört, vi gjorede inte det. woho. men iaf, amir, taxichaffisen, var så söt, så han gav oss sitt nummer så att vi skulle ringa han när vi skulle vidare och också för att ta oss runt stan. asssåå gullleeee! bosniska gubbar är så jävla söta och snälla, bara man är den första som är trevlig och gullig mot dom först så att säga.

när vi kom fram till hostelet så var det ingen som öppnade, men som tur var kom det ut en granne och han ba a men ring på igen och öppnar ingen så ringer vi upp honom. BARA SÅ DÄR! allstå bosniska människor borde heta genorositet i mellannamn. han erbjöd sin telefon som om vi hade känt varandra länge. anywho, ägaren kom relativt snabbt och rummet var fräääscht. så om ni ska till sarajevo och bo nånstans så kan jag rekomendera hostel mills. låter amerikanskt, men det är en yngre bosnisk kille som håller i grejen.

vi har ännu inte varit nere på stan eftersom vi har sovit, så det känns inte som att vi är i bosnien än, men nu ska vi ut och käka så får vi se vad som händer! AHHHH.

skickar er massa varma bosniska pussar!

en morgonmäck på arlanda

vi lämnar det här trista vädret!

hej här sitter vi på flyget! däckade det första vi gjorde när vi satte oss

i taxibilen. eh, lagom trött.