Magzi - en baggas bekännelser

heeeej!

känns som en evighet sedan jag bloggade sist, men det var ju bara igår. vilken märklig tidsskillnad man har i huvudet. kan säga att jag är så glad över att vara i stockholm! det är en sådan skön känsla att vara i en stad där det finns så mycket nytt att upptäcka och se och uppleva. kalmar this is for you: gud vad skönt att slippa dig.

anywho, jag bor hos imans päron och dom är så gulliga!! vill typ nypa både Abbas och Soraya i kinderna. vill inte skriva för mycket om dom så att dom känner sig utblottade här på nätet, men jag är så tacksam för att jag får bo hos här den här perioden då jag har praktik. det betyder verkligen mycket.
okej nu får det räcka med blödighetsfasoner.

idag skulle det ha varit min första praktikdag, men tror ni att jag kom iväg? NEEEEJ. jag gick upp vid halv sju i morse, fixade mig och var på tunnelbanestationen strax efter halv åtta. fick reda på där att tunnelbanan inte går och att det går ersättningbussar runt hörnet. sticker dit och upptäcker en ca 60 m lång kö med människor som väntar på bussen. liknade nästan kön till vatten under kriget i bosnien -93. lite sad faktiskt. bussen kom efter ca 20 min i kylan, asså dör på riktigt. vet ni hur många gånger jag tackade mina fejk-ballys (mina är snyggare haha) att jag har dom? hm....tusen gånger kanske. tack fejkisar för att ni håller mig varm! bussen var helt packad, och en resa på ca 10 km tar väl i vanliga fall, vad? 10-15 min? den här tog lite mindre än två timmar. två timmar ståendes i en buss, med helt vita fingrar som krampaktigt höll tag om "busspelarna" så att jag inte skulle ramla. ändå höll jag mig riktigt lugn, vad ska man annars göra.

under bussriden rinde jag till min tillfälliga arbetsplats och förklarade läget, och AD-tjejen som svarade sa att det bara var hon där och ingen annan. mina två handledare kunde inte ta sig in och det var lika bra för mig att åka hem.

klockan 10 var jag på fridhemsplan. by this time höll jag på att frysa ihjäl, inte ens mina fejkballys hjälpte mig. stack in till pressbyrån och köpte en chokladmjölk och påbörjade sedan den 10 km långa promenaden hem. HAHAH. -12 grader i luften, kändes som -120, men ändå soligt så jag pallade. gick förbi de långa bilköerna, samma köer som jag suttit på väg in till stan, överfulla bussar körde förbi. någon gång var jag tvungen att fråga efter vägen men annars var det bara att gå raka vägen! och två timmar senare var jag hemma.

har fortfarande inte återhämtat mig. kände inte av mina tår fem kilometer och sedan började känslen komma tillbaka. en stund hade jag bara känsel i ena pektån, kände mig amputerad i resten av foten. men det var ändå pepp på nått sätt. nu ska jag ta en mäck och sticka till vällingbycentrum om jag pallar. shoppa lite kanssskeee? tröstshoppa för att första praktikdagen inte blev som den skulle.

anywhos lite pics.

hej lilla sko.

asså jag ser på gränsen till en fet lipning, men jag frös bara. inne på pressbyrån.

fruset vatten, vet inte exakt vilket det är. men över bron här iaf.

långa bilköer in till stan.

eh så här kallt var det. mitt hår hade frusit och klistrat sig mot halsduken. aningens stelt leende, men jag gjorde mitt bästa, svårt att le i den här kylan.