lilla liv
i'm so blessed. på riktigt.
vet ej om det är mensen som styr min hjärna just nu, men fan vad jag är blessed allstå. jag är så tacksam för mig själv för att jag har bloggat om mitt liv, även om en stor del inte står skrivet här. det är kanske lite ego att vara tacksam för det, men nej det är det inte.
när jag ibland läser om grejer som hänt mig för säg typ, två år sedan, så blir jag så glad över det faktum att mitt liv står nerskrivet här och många detaljer som jag förmodligen hade glömt bort för länge sen står nu förevigade i bloggen. det betyder så mycket för mig.
ibland får man sina dagar då man tycker att allt är värdelöst och att ens liv suger, men så läser jag gamla inlägg och påminns om hur underbart mitt liv har varit (och är fortfarande). det finns så mycket som jag har gjort, så många galna saker som har hänt, så många underbara människor jag har träffat, så mycket som har spelat roll, så mycket om jag nu i efterhand tänker att "men det var väl inte så farligt" och... jag vet inte vad längre! det är iaf väldigt mycket crazy things going on och jag uppskattar mig själv för att jag gör det här för mig själv, för att jag i framtiden kommer kunna läsa och minnas och uppskatta det liv jag hade. nej, jag ska inte dö om ni tror det he he. okej smaklöst skämt.
bloggen är min väckarklocka som får mig att vakna upp ur de negativa tankarna som ibland kommer smygande. den påminner mig om att jag aldrig får underskatta eller nedvärdera saker och händelser i mitt liv och framför allt inte mig själv.
sedan är jag verkligen tacksam över min familj som alltid finns där för mig, oavsett situation. jag har världens klokaste och snällaste föräldrar och världens finaste bror. sen har jag världens finaste släkt, vänner och pojkvän. och jag inser att jag har haft väldigt mycket tur.
samtidigt skapar och ansvarar man för sin egen lycka.
vet ej om det är mensen som styr min hjärna just nu, men fan vad jag är blessed allstå. jag är så tacksam för mig själv för att jag har bloggat om mitt liv, även om en stor del inte står skrivet här. det är kanske lite ego att vara tacksam för det, men nej det är det inte.
när jag ibland läser om grejer som hänt mig för säg typ, två år sedan, så blir jag så glad över det faktum att mitt liv står nerskrivet här och många detaljer som jag förmodligen hade glömt bort för länge sen står nu förevigade i bloggen. det betyder så mycket för mig.
ibland får man sina dagar då man tycker att allt är värdelöst och att ens liv suger, men så läser jag gamla inlägg och påminns om hur underbart mitt liv har varit (och är fortfarande). det finns så mycket som jag har gjort, så många galna saker som har hänt, så många underbara människor jag har träffat, så mycket som har spelat roll, så mycket om jag nu i efterhand tänker att "men det var väl inte så farligt" och... jag vet inte vad längre! det är iaf väldigt mycket crazy things going on och jag uppskattar mig själv för att jag gör det här för mig själv, för att jag i framtiden kommer kunna läsa och minnas och uppskatta det liv jag hade. nej, jag ska inte dö om ni tror det he he. okej smaklöst skämt.
bloggen är min väckarklocka som får mig att vakna upp ur de negativa tankarna som ibland kommer smygande. den påminner mig om att jag aldrig får underskatta eller nedvärdera saker och händelser i mitt liv och framför allt inte mig själv.
sedan är jag verkligen tacksam över min familj som alltid finns där för mig, oavsett situation. jag har världens klokaste och snällaste föräldrar och världens finaste bror. sen har jag världens finaste släkt, vänner och pojkvän. och jag inser att jag har haft väldigt mycket tur.
samtidigt skapar och ansvarar man för sin egen lycka.
Kommentarer
Postat av: Nicole
hörru poeten, vilket inlägg :) du får skriva oftare när du är hög på menshormoner ;) puuuss
Postat av: Josefin
Samma här! Inte en chans att jag hade kunnat minnas vad jag tyckte och tänkte om saker i maj 2007, eller gjorde en viss dag i januari 2009, om det inte varit för min välsignade blogg :)
Trackback
