Magzi - en baggas bekännelser

iman kom precis hem och så sa han förlåt för knäna och klappade dom lite lätt.

det började med att vi lekte "åka flygplan". ni vet den klassiska leken man brukade köra när man var liten, vägde under 20 kg och kunde flyga på sin pappas fötter? jepp, jag och iman brukar leka den ibland. iaf, iman låg på rygg på soffan och" kurade" ihop sig, medan jag la mig på mage på hans ben och så skulle iman på så sätt lyfta mig och jag skulle flyga med ben och armar ut i luften. WWEEEHEEEEEEEEJ. men på något vis får iman för sig att jag ska "landa" med mina egna ben på golvet efter min lilla flygtur, vilket jag inte uppfattar och det blir missförstånd och där någonstans tappar han mig och jag landar rakt med knäna neråt i det hårda golvet. det blir värsta dunsen och jag tror för ett ögonblick att mina knän har gått av och iman är ångerfull och sedan är jag tyst av smärta och sedan blir det bra.

det är rätt typiskt oss att skoja till det, typ låtsasbråka och låtsasslåss och rätt som det är får den ena en riktig spark eller örfil eller vad det nu är och så drar det ner det roliga.

iaf. mina knän mår bra. måste till toan nu.
*sträcker mig efter kryckan*
*stapplar till toan*