Magzi - en baggas bekännelser

strax efter att den här bilden togs fick jag ett extremt utbrott kombinerat med blackout. ni vet när man blir så arg att man inte vet man har sagt under sitt utbrott. ja det var ett sådant.

men sen blev vi sams och kollade på reprisen av mammas pojkar och käkade cookies.

det mest intressanta i alla våra bråk är att det oftast är jag som startar dom, iman gillar inte att bråka så mycket, jag gillar att dra upp saker och "lufta" bort allt. tycker inte om att gå runt och hata honom, utan vill bara få grejer sagda och sedan är jag så pass ego att jag skiter i hur han tar det och hur han känner det, för så länge som jag får allt ur mig så är allt bra, enligt mig. sen lägger det sig och jag får ångerskänslor.
det andra intressanta när det gäller våra bråk är att det alltid är jag som skriker, viftar med armarna, uttrycker mig som värsta aggrot medan iman är den lugna, sansade pojkvännen som ser på sin extremt mongiga flickvän och väntar ut utbrottet.

och trots alla mina utbrott och alla mina hatersattacker så står han alltid där redo med en kram. så fin är han.

och nu fortsätter jag myset.