Magzi - en baggas bekännelser

idag är jag oförklarligt ledsen. jag skulle kunna vilja peka på grejer som har påverkat mig, men det finns inget speciellt. det bara är. jag har blivit svettig av allt gråtande. det kommer i omgångar och jag vill inte ha någon tröst. det är något jag måste ta med mig själv (och bloggen uppenbarligen). all svullnad under ögonen har suddat ut  mina rynkor. jag förstår inte hur jag kan kännna så här, sån här olycka trots att jag har tiotusen orsaker till att känna mig som världens lyckligaste. jag kan lätt räkna upp dom, men för stunden är dom inte värda något. jag tycker inte synd om mig själv. allt är förmodligen bara ett stort hormonellt missförstånd som jag drunknar i just nu.
och jag saknar min pappa.