jag och tårtan

igår hade jag som sagt kalas.

då såg jag ut så här. lite huge bild. finnarna i pannan hade också kalas, släktkalas. asså min hud dör av bristen på sol. jag måste verkligen utomlands för att känna värmen och svetten och saltvattnet för först då vaknar typ hela jag till liv och först då återställs allt i pannan också. måste bara "inflika" här med att jag ser så neutral ut med min min. det händer inte ofta, typ no passion i my eyes, nä men skitsamma, känner bara att om jag hade varit en utomstående så hade jag bara velat gosa med den här magdan på kortet *myser*.

ijallafall. här är en tårtbit. det var lite svårt att skära loss bitarna från tårtan.
och självklart var det inte bara jag som var närvarande på detta jippo, utan även min pappa som envisades med att spela gitarr aslänge, så pass länge att farmor undrade hur mycket han hade druckit (inte mycket), mamma hann duka flera gånger och hennes mat är godast, deno hann käka en tårbit, sedan tvingade mamma på honom ytterligare en ("så stor kille ska kunna äta mer"). familjen K hann mysa i soffan, och jag och irma snackade skit om de flesta och gick även igenom vår galna högstadietid. och som alltid blir dom här träffarna nostalgiska och skitkul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0