hundar och hundägare
vaknade precis efter en tidsbeställd nap. gillar att jag verkligen kan lägga mig ner och somna direkt, brukar sätta mobilen på alarm, ca 40 min brukar räcka och sedan vaknar jag ltie halvt sjebana om jag ska vara ärlig men det brukar lägga sig efter någon minut.
för första gången den här sommaren så har jag långhelg. fick sluta tidigare då en annan tjej kom i mitt ställe och så är jag ledig lördag och söndag. kan inte förklara i ord hur skönt det är. eeller jo det kan jag nog, det är riktigt skönt helt enkelt. på måndag börjar jag dessutom med lunchen och jobbar även kväll. no more frukostar!! asså sååååå skönt, började känna mig som smått socialt handikappad då man jobbar själv i några timmar innan det kommer annan personal. orka med fler "har ni kokta ägg"- och "har ni glutenfritt bröd"-frågor. enough iz enough.
det hände en halvkul grej igår. jag var ute med tallrikar och skulle servera några gäster, när jag precis lämnat ifrån mig tallriken går jag förbi ett bord och känner att jag nuddar till nått lätt. tittar ner och ser typ en PYTTEliten hund, chihuahuasorten fast ännu mindre, en puppy förmodligen, jag stannar upp och den börjar gny och sträcka sig mot mina fötter. och eftersom jag är människa så böjer jag mig ner och klappar det lilla kräket lite, känner mig som en icke-människa annars, kall och sånt, vet verkigen inte varför jag känner att jag måste visa min humana sida och klappa djur inför djurmänniskor, tror väl att dom kommer hata mig annars. samma sak med föräldrar ju, visar man inte deras bebis tillräckligt med uppmärksamhet så anses man inte vara barnkär, likaså djurmänniskor. men djur är DJUR och inte människor och de kan verkligen INTE ersätta barn. hatar folk som likställer djur med människor och ba *de har också känslor* man ba det är en katt/hund/fisk vi snackar om vars hjärnas kapacitet inte ens kan jämföras med en människas, så antigen så är du lika dum i huvudet som ett djur eller helt enkelt bara dum. men ja ja, det är ett annat snack.
iaf, jag sträckte mig ner och klappade den lilla darrande kroppen, har aldrig sett en mindre hund, den var halvcute faktiskt. fast alltid när jag har klappat djur känner jag ett tvång över att tvätta händerna eftersom djur är smutsiga och jag vill inte ha djurhår på mina händer som sedan kan falla ner i maten. det värsta är ändå kattägare, minns en lärare jag hade, hon gick alltid runt i en fleecetröja som det var massa katthår på. FUUUUUUUUJ. äcklades så fruktansvärt av hennes tröja att jag hade svårt för att be henne om hjälp med matten.
och den här lilla hunden är så snabb och nosar sig fram till min hand där jag vid tillfället höll i en liten lapp, en nummerlapp för mat, och så glufsar han i sig lappen!! jag ba :| ville väl sticka iväg därifrån lite diskret, men samvetet gnagde på, dock ville jag verkligen inte vara den som hade dödat en chihuahua i 20tusenkronors klassen. så jag vänder mig till hundägaren, en tjej och en kille, och ba eh allstå hunden tuggade i sig lite papper nu, jag vet inte om han kkommer spotta ut det eller så. och killen ba eh [besvärat skratt] hehe, ingen fara ehehe, det fixar sig. jag ba okej, han ba såja spotta ut nu ehehe,..oj den fastnade ehehe, nä men det här löser sig, så...eheh, spotta ut nu ehhe. jag ba eeeeh...jag har lite jobb här som jag måste fixa, men säg till om jag kan göra nått, samtidigt som jag börjar gå och han sitter där och rotar i hundens käft!! ahaha. det var funny på gränsen till läskigt. hundar asså. nej tack säger vi väl.
iaf nu rä jag ashungrig ska sticka till stan en sväng och hämta mitt leg på pressbyrån.
för första gången den här sommaren så har jag långhelg. fick sluta tidigare då en annan tjej kom i mitt ställe och så är jag ledig lördag och söndag. kan inte förklara i ord hur skönt det är. eeller jo det kan jag nog, det är riktigt skönt helt enkelt. på måndag börjar jag dessutom med lunchen och jobbar även kväll. no more frukostar!! asså sååååå skönt, började känna mig som smått socialt handikappad då man jobbar själv i några timmar innan det kommer annan personal. orka med fler "har ni kokta ägg"- och "har ni glutenfritt bröd"-frågor. enough iz enough.
det hände en halvkul grej igår. jag var ute med tallrikar och skulle servera några gäster, när jag precis lämnat ifrån mig tallriken går jag förbi ett bord och känner att jag nuddar till nått lätt. tittar ner och ser typ en PYTTEliten hund, chihuahuasorten fast ännu mindre, en puppy förmodligen, jag stannar upp och den börjar gny och sträcka sig mot mina fötter. och eftersom jag är människa så böjer jag mig ner och klappar det lilla kräket lite, känner mig som en icke-människa annars, kall och sånt, vet verkigen inte varför jag känner att jag måste visa min humana sida och klappa djur inför djurmänniskor, tror väl att dom kommer hata mig annars. samma sak med föräldrar ju, visar man inte deras bebis tillräckligt med uppmärksamhet så anses man inte vara barnkär, likaså djurmänniskor. men djur är DJUR och inte människor och de kan verkligen INTE ersätta barn. hatar folk som likställer djur med människor och ba *de har också känslor* man ba det är en katt/hund/fisk vi snackar om vars hjärnas kapacitet inte ens kan jämföras med en människas, så antigen så är du lika dum i huvudet som ett djur eller helt enkelt bara dum. men ja ja, det är ett annat snack.
iaf, jag sträckte mig ner och klappade den lilla darrande kroppen, har aldrig sett en mindre hund, den var halvcute faktiskt. fast alltid när jag har klappat djur känner jag ett tvång över att tvätta händerna eftersom djur är smutsiga och jag vill inte ha djurhår på mina händer som sedan kan falla ner i maten. det värsta är ändå kattägare, minns en lärare jag hade, hon gick alltid runt i en fleecetröja som det var massa katthår på. FUUUUUUUUJ. äcklades så fruktansvärt av hennes tröja att jag hade svårt för att be henne om hjälp med matten.
och den här lilla hunden är så snabb och nosar sig fram till min hand där jag vid tillfället höll i en liten lapp, en nummerlapp för mat, och så glufsar han i sig lappen!! jag ba :| ville väl sticka iväg därifrån lite diskret, men samvetet gnagde på, dock ville jag verkligen inte vara den som hade dödat en chihuahua i 20tusenkronors klassen. så jag vänder mig till hundägaren, en tjej och en kille, och ba eh allstå hunden tuggade i sig lite papper nu, jag vet inte om han kkommer spotta ut det eller så. och killen ba eh [besvärat skratt] hehe, ingen fara ehehe, det fixar sig. jag ba okej, han ba såja spotta ut nu ehehe,..oj den fastnade ehehe, nä men det här löser sig, så...eheh, spotta ut nu ehhe. jag ba eeeeh...jag har lite jobb här som jag måste fixa, men säg till om jag kan göra nått, samtidigt som jag börjar gå och han sitter där och rotar i hundens käft!! ahaha. det var funny på gränsen till läskigt. hundar asså. nej tack säger vi väl.
iaf nu rä jag ashungrig ska sticka till stan en sväng och hämta mitt leg på pressbyrån.
Kommentarer
Trackback
