Magzi - en baggas bekännelser

idag fick jag ca sju förfrågningar av diverse hotellgäster om kokta ägg. istället för att trevligt svara att vi tyvärr inte har det så har man verkligen lust att bara säga ser det ut som att vi har det eller? undrar hur folk skulle reagera om man var lite tyken mot dom? jag tror dom inte skulle våga säga något tillbaka men sedan hade de krävt att få halva priset på rummet enbart för att servitrisen var "otrevlig". svenskar är så inställda på service och ibland tar man det till helt absurda nivåer.

idag var den en man som sa ungefär så här: du den här kniven var inte så skarp, har du ingen annan? jag ba nä jag tror inte det, det är den vi brukar använda till brödet. fast här ljög jag eftersom jag inte ville ge ut den enda bra kniven vi har hahah, den använder jag till att skära grönsaker och grejer och pallar ej battla med oslipade knivar speciellt när jag är stressad. han ba [tyken röst] men igår var det en annan? jag ba *ger den förklädda mördarblicken*. väl inne i köket rotar jag fram någon gammal tandad kniv och torkar av den, går tillbaka in till restaurangen och lägger fram den nya kniven. han ba a det var den vi använde igår. jag hade SÅÅÅ *måttar med pekfingret och tummen* lust att säga åt honom att det inte alls var den utan att det här var en helt annan kniv men orkar ej med besserwissrar så tidigt på morgonen.

iaf tiden går, typ fem minuter, jag står inne i köket och städerskan E hämtar mig och säger att någon kund vill något. och gissa vem som står framför disken och är bara en allmän plåga för hela världen om inte knivmannen. dessutom hade han en pektå som var typ 2 cm längre än stortån. när jag gick in med kniven minutrarna innan hade jag lust att råka tappa kniven rakt över tån. stör mig allmänt på fötter med för långa pektår (sorry för alla som har det) tycker bara det ser groteskt ut på nått sätt, speciellt på män. det känns som att alla män med för långa pektår är svaga, det ser bara så fjantigt ut när dom sticker fram och nosar sig fram före stortån ba FUUUUUUUUUULt. och svagt. vet ej om jag skulle kunna vara tillsamamns med en kille som har en sån, ytlighet till 110% här känner jag nu.

så frågar jag med min allra falskaste vänligaste röst om det var något speciellt? han ba har ni möjligtvis rent te? jag ba *funderar* rent te? ja men du vet bara rent te. jag är fortfarande oförstående men pekar mot faten med alla tepåsar, han ba nähedu det här är inget RIKTIGT te. jag ba GÅ OCH DÖ SNÄLLA. nästan. krävande människor är bara så. jävla. provocerande. finner inte ord för hur mycket jag kan gå och störa mig på människor som kräver minsta lilla, nu snackar vi verkligen om minsta lilla, och man märker ju ännu mer nu hur jobbigt det kan vara med sådana när man jobbar med service. och jag säger inte att man ska få den service man pejjat för men snälla det finns en gräns. som sagt, dessa särfall utgör 5% av alla som kommer men då är dom också verkligen särfall till max. jag tänker alltid typ att om man är sån här in public då är man hundra gånger värre privat. kul för hans familj. sådana här människor förväntar sig verkligen för mycket när de kommer utanför sitt egna hus och plötsligt är vissa beteenden helt okej bara för att de inte befinner sig hemma. då kan man plötsligt ex söla ner utan att någon ska ha rätten att säga åt en. många "slappnar av" verkligen för mycket och det finns så många ohyfsade människor, säkerligen sådana som skryter om vett och ettikett i sällskap med högt uppsatta nissar men som beter sig som assholes när inte någon kan se dem. hur man beter sig hemma ska man lämna hemma och sedan ta med sig sin bästa attityd och uppförande dit man ska/är när man inte bor/äter hemma, det är vett och ettikett för mig.

ja det var dagens frukost. haha. känns som att jag kommer komma med redogörelser varje dag. lunchen var bäst då jag fick jobba med A, A och R. micket skojjigt.

nu ska jag nog bajsa och sedan ska jag hämta ut mina nellyshooooezzzzz. hihi.