Magzi - en baggas bekännelser

asssså fan vad trött jag är på alla glutenallergiker. det finns ju asmånga. och de ska alltid vilja veta hela innehållet i varenda liten yttepytte kaka. sen har vi alla laktosintoleranta, minst lika jobbiga. och även om jag tror att jag är delvis laktosintolerant så kan jag inte låta bli att tycka illa om alla som ska kräva speciell mjölk. innebär att jag måste gå ifrån kassan och fixa fram den. i dag på frukosten kom det fram en familj vars son var laktosintolerant och ville ha laktosfri mjölk och smör. okej mjölk, men smör?? visste inte ens att det fanns. vi har inte det tyvärr, sa jag, varpå mamman och pappan blev asirriterade över det här. ba okeeeeej cpföräldrar fuck ju. men man får ju inte vara otrevlig mot folk när man jobbar.

det hände en kul grej idag. jag stod i kassan när det kom fram en familj och skulle köpa lite fika. jag var väl inte så jätteuppmärksam när de kom fram eftersom jag höll på med att växla in pengar eller nått, och så säger killen i familjen ba tjena, magda va? jag ba ja............*tänker* sen ba men gud, det är ju du......, fattar dock inte helt vem det är men känner igen fejjan så väl, och jag är snabb på att komma på ansikten och så, men inte namn, och den som står framför är den killen som var min föreläsare när jag gick en svenskakurs i lund. även fast han var den mest pedagoiska föreläsaren så sket sig svenskan för mig. vi hade grammatik och jag var typ körd innan jag ens börjat. fasen vad jag hatade hela den svenskakursen, så jävla triiiiiiiiiiiiiiiiiiist!! jag överdriver inte, på föreläsningarna satt man ofrivilligt och drömde bort sig, det gick liksom inte att undvika fantiserandet i brist på roliga ämnen i kursen.

när jag failade grammatikkursen för andra gången erbjöd sig hans rumskamrat/arbetskompis piotr att hjälpa mig haha. jag var typ särfallet i klassen som fattade noll just då. får ångest nu när jag tänker på hur jag, mvgbarnet i gymnasiet, kände mig med ett U på pappret. vilka cphöga krav man har på sig själv nu när man tänker efter. jag hatar all grammatik, hatade asmycket under hela mellanstadiet då vi gick igenom bosnisk grammatik, asså lycka till med den grammatiken säger jag bara, svenskans är skitsimpel jämfört med bosniskans. jag minns när mina päron satt och hjälpte mig hemspråksläxan och inte ens de kunde förklara vissa grejer eller förstå varför man ibland säger si och ibland så, dom ba a men det bara är så. jahaaaaaaaaaaaappp. låter bra, kommer säkert förstå någon dag. not. i och med det växte nog hatet men jag klarade mig skitbra med mina grammatiska kunskaper på högstadiet och gymnasiet eftersom min hjärna var helt utnött efter alla hemspråkslektioner på onsdagar, den kunskapen applicerade jag bara på svenskans och det var så easy haha. det nådde väl sin gräns för sedan var det inget mer jag kunde lära mig, det tog stopp.

iaf, han var så trevlig och söt, min lärare. han satt med sina peers och syrra och fikade och ba kom och ta en kaffe med oss om du hinner. kan inte fatta att han kommer ihåg mig, det var ändå fyra år sen sist liksom. dagens händelse definitivt. och den irriterade laktosfamiljen också haha.

nähe nu ska jag ta en sväng på stan är det tänkt.