Magzi - en baggas bekännelser

med viss press från kattdjuren så känner jag att det är dags att blögga lite. jag sitter här och slappar och letar parfymer, snackar med kattdjuren på msn och en ajmän hängades i soffan. 

igår var ju alla stjärtans dag och jag är extremt rädd för cheesy:ghet men det blev inte alls så cheesy, knappt något faktiskt, eller det beror ju faktiskt på hur man ser det.

[sedan pallade jag inte blögga mer och nu har det blivit måndag och jag fortsätter]

iaf som tidigare nämnt, jag har extremt svårt för cheesyga grejer och vet inte hur jag ska handskas med sådant. hur reagerar man liksom?? jag kan inte tackla sånt, blir extremt nervös, på rille. eller när det blir sådär seriöst och man ska ta på sig en seriös förhållande-roll när man i vanliga fall är skitlarvig och blabla. ja ni vet sådär. eller nä ni vet nog inte hur jag menar, satt här en stund och funderade på hur jag menade och kom fram till att jag menar nog att allt som är forcerat är fult, typ säg att man i vanliga fall absolut inte är det minsta romantisk och så drar man fram till med värsta smörlåten på alla stjärtans dag, som man envisas sjunga själv (karoeke eller ej) på knä inför sin älskade och så står ens älskade där ba va fan håller du på med? *förvirrad partner*. DÅ är det cheesy.

ja iaf, det var en liten utläggning om olika ostsorter.

för att återgå till den mest överskattade dagen ever. jag och ajmän har väl hängt hela veckan den här veckan och har faktiskt ännu inte tröttnat på varandra. fantastiskt. kanske för att han jobbade dag (är i skolan) och jag jobbade kväll (filmade) och sedan sågs vi på kvällarna och ba degade och gnällde om dagen som varit (nä dagarna har varit okej, bara det att det lät så rätt att säga så hihi). iaf så på lördagen så svängde jag förbi honom och degade vi en till stund haha (tänk vad många bröd vi kunde ha gjort) och sedan tog han ut mig på middag (men GUUUU vad romantiskt). vi käkade thaimat och Hiro var vår servitör. eller nä det var inte hiro som var vår servitör men nästan.
allstå folket på ming palace är rätt dryga, finns en liten kines som har skitsvårt för att le, pallar liksom inte ens klistra på ett fejksmile. typiskt då att det var just honom som jag frågade om jag kunde få en doggybag på maten jag inte pallade käka upp.

en liten parantes här som bara är kul för mig, kriss och aida. men första gången vi var där och käkade så hände exakt samma sak; jag käkde inte upp allt men ville ha med mig maten så när jag frågade efter en doggybag så himlade han med ögonen och typ SUCKADE över att jag ville ha med mig mat. herregud.

stack hem sedan till iman igen och där tog han fram en blomma och det var en ros och en lilja. okej ros, vi fattar alla, men så hade ajmän tänkt steget längre och tagit med en lilja eftersom han värnar om mitt bosniska arv haha. cuuuuuuuuuuteeeeissshh. jag tror att bosnier inte behöver tänka alltför länge för att fatta varför. och så drog han också fram två ben&jerrys burkar ur sin pyttekyl och då var jag ashappy *hungrig flicka*.
alla i kör nu: awwwwwwwww.

därefter kollade vi på melodifestivalen och hejade på månsan. eller jag gjorde det iaf.

ja men det var väl mysigt va? en fin berättelse, riktigt detaljerad, gör det absolut inte för att skryta, även om det kunde vara på sin plats, utan för att vissa har krävt en berättelse. och så här nedan följer ett par egopicsz.


mätta och glada med en påse mat i handen.
okej inte den bästa vinkeln men tänkte jag skulle posa med min ljiljan. okej, vi fattar att det är lite tattigt att inte ha en vas, men det är åtgärdat nu!! glassen är också uppkäkad. det återgärdades rätt direkt.

muhuuuuuuuuuu *koslick* (finaste smajlin ever!!)

okej lite terroristvarning över iman här, men ähhhh.

awww här är han ju för gullig ju. kändes lite tvunget att väga upp med någon fin min.

min bästa ajmän-impression

cuuuuteisssshhhhh