Magzi - en baggas bekännelser

det är så härligt med humörsvängningar, ena sekunden känner jag mig som världens mest deprimerade person och andra som världens lyckligaste. jag pendlar mellan skratt, skrik, gråt och ilska. det är verkligen, verkligen intressant hur man kan leva så här när lilla lisa har översvämning hemma hos sig.

folk här i kalmar går visst inte runt i mjukisbyxor (=trenerka), träffade inte på en enda, bara mig själv. det är verkligen kul att betrakta folk, jag kom fram till vissa saker. det är mest par som handlar på söndagar, sånna par som är irriterande och helt klistrade vid varandra och där diskussionen kan låta så här: älskling ska vi ta den gröna salladen eller vad tycker du? a välj du, det kvittar. det kvittar för mig med, välj du. nej, välj du. nej välj du. and it goes on and on and on. boring. det är även rätt många mammor som handlar, glider runt med sina supersöta och superjobbiga bebisar, men mammor är fasen starka, dom handlar, tar hand om bebisen och packar ner maten i kassen samtidigt som dom pratar med någon eller stoppar in nappen i bebisens mun.

en annan sak jag tänkte på var hur fredliga och tålmodiga svenskar  är (generaliserar nu). sjukt tålmodiga. jag ställer mig alltid i fel kö och den här gången var det en kvinna som inte kunde få sitt kort att fungera, hon stod säkert i tre-fyra minuter bara med kortet och kön var evighetslång, men ingen sa något, inte ens en suck hördes, folk stod bara och tittade, helt kolugna. i bosnien hade folk börjat sucka, prata och tjafsa direkt typ men hallå ser du inte att ditt kort inte funkar?? jag har faktiskt bråttom!, alla har bråttom i bosnien, men ingen vet vad dom har bråttom till. inte så konstigt att det aldrig krigar här i sverige.... *krigsungen talar*.

ja ja, sen bokade jag tvättstuga också. jag är säker på att jag har gjort fel.