Magzi - en baggas bekännelser

idag när jag var på maxi så råkade jag välta ner en mindre kartong med majonästuber. det var sådär skoj och jag kan vara rätt osmidig ibland. anywho det var bara halva maxi som vände sig om och stirrade på mig. ehh...hej hej *vink vink*.

idag när jag var på maxi (tjatigt va) så såg jag även ett par som gled runt med sin lilla son i shoppingvagnen. jag är lite dålig på att uppskatta kidsens ålder, men gullungen var högst ett år gammal. mamman var rätt flashig, sådär snyggt sminkad och klädd och pappan var mer liksom avslappnad i sin stil men ändå vårdad. deras son var också väldigt söt, välklädd OCH de hade fixat hans frisyr *rolling eyes*. seriöst, det lilla burr han hade på hjässan var vattenkammat och han hade hade en liten mohawk. jag tycker det är sjukt irriterande med föräldrar som stylar sina barn. det är okej så länge man klär dom hur man vill, men jag tycker att man går över gränsen när man börjar fixa och trixa med en frissa som ungen couldnt care less about.

varför väljer vissa föräldrar att styla sönder sina barn? kändisar gör det för att barnen ska keep up with their image, deras perfekta image, men hur många "normala" familjer med småbarn fixar verkligen frisyr på sin unge? jag tycker det är skitskumt. varför inte låta barnen vara barn utan någon som helst press på hur de ska se ut? den tiden kommer ändå komma och då lär det bli ett helvete för de flesta för man bryr sig om vad kompisarna säger och vad kompisarna har på sig och sedan sticker man till JC och köper exakt likadana jeans, varför då utsätta sina barn och vagga in dom i en utseendesfixerad värld vid så tidig ålder?

min mamma klippte mig alltid kort när jag var liten, jag var den enda bruden i vår hood som var kortklippt, hade hon inte klätt mig i rena, fina och perfekt strukna klänningar så hade man tagit mig för en liten pojke. men inte fan gjorde det mig något då. jag lekte på, busade, vägrade äta mat och det närmsta utseendesfixering jag kunde komma var när jag cuttade min lugg alldeles själv.
i fyran (då är man 10 bast typ) så började vissa tjejer i klassen sminka sig. inte bara lite mascara, utan ögonskugga, rouge och hela kitet. såg förmodligen förjävligt ut. varför är det alltid den blåa ögonskuggan som tar varje ögonlocks oskuld?? jag är glad att min mamma förbjöd mig ögonskuggan och mascaran och allt det där. men varför, VARFÖR ska så unga flickor sminka sig? jag kommer ihåg hur både mamma och pappa förfasades över dessa brudar i klassen som sminkade sig och jag höll med dem även på den tiden. jag tyckte mest att det var synd att slänga pengar på en mascara när jag kunde spara ihop lite till cash och köpa mig en ny barbie.

barn måste få vara barn och det är faktiskt föräldrarnas ansvar att se till att de har en sjyst barndom utan någon som helst negativ påverkan från omvärlden. ibland kanske sätta ner foten och säga NEJ till rätt saker så att inte kidsen växer upp till förvirrade och vilsna människor bara för att föräldrarna inte kunda tygla dem när de var små, för ibland gör man faktiskt ungarna en tjänst även om de inser det först tio år senare.