nu börjas det igen

det kan inte vara särskilt hälsosamt att gråta till varenda greys avsnitt. de senaste dagarna (igår och idag haha) har jag sett flera avsnitt och dom är inte ens speciellt gripande och ändå sitter jag och snyftar och viftar med händerna för att få tårarna att torka. jag gråter om någon dör, om det händer något läskigt men allra mest gråter jag över merediths och dereks förhållande. deras hopplösa förhållande och det faktum att ingen av dom vill ta första steget och nu vill meredith gå vidare, derek har sin rose och allt är fel fel fel. dom ska vara tillsammans, man ser det på deras blickar, hur kan någon ha sån kemi, hur han tittar på henne sådär speciellt. OMG. allt det där speciella. jag är helt fast när det gäller den här serien, helt känslomässigt störd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0