Magzi - en baggas bekännelser

jag funderar på om det är läge att gå och sova nu. jag tror nog jag ska göra det. kanske lägga mig på soffan så att jag inte sover bort halva dagen. på tal om det här jag sa om att ligga sömnlös och promenader är samma sak, jag förklarade aldrig det riktigt helt. när man tar en promenad så tänker man så mycket och när man ligger sömnlös så tänker man typ nästan ännu mer, kanske inte alltid smarta tankar men det finns alltid något att gräva fram.

så medan jag försökte mig på att sova tänkte jag tillbaka på den tiden då jag och min lillebror var små, han var typ sju och jag var tio bast. vi, eller snarare jag, hade en speciell sovrutin som utfördes varje kväll, jag pussade honom godnatt, gick och la mig och sedan börjades det.

Ja (pratar från mitt rum, tjugo sekunder senare): jesi li zaspao?
Deno (och han från sitt): nisam, al sad cu
Ja: dobro onda, sov gott
Deno: sov gott
Ja: vidimo se sutra ako bog da (att säga abd var verkligen, VERKLIGEN viktigt för mig, var övertygad om att något hemskt skulle hända annars)
Deno: vidimo se
Ja: ako bog da
(tystnad)
Jag (med bestämd röst): ako bog da?
.........
Deno: ako bog da

och varenda natt!! i- jag vet inte hur länge. länge länge, och han lärde sig aldrig att säga det själv.

en annan grej med min bror är att han somnar direkt. ligger han stilla i en minut så har han somnat inne på den andra minuten.
det här var också en sådan liten konversation som kunde höras från våra rum, mest mitt.

Ja: deno?
Ja: deno, jesi li zaspao?
Deno: jesam
Ja: pa kako onda pricas?
Deno: ne pricam

hihi. GUUUUUUULLLLE.