Magzi - en baggas bekännelser

herregud jag funderar på om jag har fått en hård smäll i huvudet, för det känns så. jag ser en massa text framför mig, som att jag har kraschat huvudet mot dataskärmen och fått alla bokstäverna intryckta i iris. som i tecknade filmer när man ser stjärnor när någon har slått en. fast länge trodde jag att det bara hände på låtsas, allstå bara i tecknade filmer, men det händer faktiskt på riktigt också. det har hänt mig i alla fall, och det är alltid något.

jag var kanske sju-åtta bast och vi lekte på skolgården, ett par tjejer, sprang runt och lekte statyer. typ någon räknade och vid ett visst tal skulle man "förvandlas" till en staty och vara stel tills nästa tal kom. något sådant, minns inte riktigt spelreglerna. hur som helst när man skulle börja springa igen så sprang jag som en dåre med huvudet åt fel håll och rakt in i en pelare.

haha. jag minns det så väl, kanske för att jag för tillfället dog av smärtan. jag föll baklänges, helt platt som i filmer typ, och jag såg stjärnor! haha. då fattade jag att det hände på riktigt. kort därefter det körde kerstin mig och mamma till vårdcentralen. mamma satt och skämdes lite, och istället för att trösta mig satt hon och skrattde lite. lite elakt. på vårdcentralen konstaterade man att jag hade fått en lättare hjärnskakning och sen fick jag åka hem och slappa. haha.