Magzi - en baggas bekännelser

hela dagen har varit en evig avskedsdag typ. Min sista dag som bytis idag, känns lite skumt, jag vill inte att det ska vara över än, inte nu när jag har kommit in i allt. Alla var så söta idag i skolan och önskade mig lycka till och jag överreagerar säkert eftersom jag känner mig sådär lite känslosam typ haha. jag satt en rätt lång stund med avril och jon idag, och sen med danilo i datasalen, och efter det mötte jag upp gamling-joe som var så himla söt. Det betyder så mycket när någon säger att det var jätteroligt att träffa en, även om den personen kanske inte menar det, men ja ja, han önskade mig i alla fall även lycka till och plockade upp modemet som han återlämnade i Birkirkara. Jag hängde inte med eftersom jag inte var färdig med assignmenten, och då sa han på fullaste allvar typ men varför hörde du inte av dig tidigare, jag kunde har hjälpt dig. Ok inte för att jag skulle sitta med gamling-joe och skriva på min assignment, men han är så oerhört hjälpsam. När det krisade sig en gång med gasen hemma i vår lägenhet så sa han direkt att han skulle försöka hjälpa oss, och redan nästa dag hade han lyckats hitta en gascylinder som han hade köpt av en vän. Jag vet inte om det beror på att han själv har barn i vår ålder och därför känner han väl något slags "ansvar" över oss. Ok det var lite om joe.

Jag stack sedan hem och hann knappt äta upp min macka (middag haha) förrän det ringde på dörren och hyresvärden Joe, candy, darren och en annan dude kom. Efter gårdagens lilla incident då jag var rätt pissed, var darren trevlig och bad om ursäkt för att han hade släpat den där duden för att kolla på vår lägenhet så här sent. Ursäkt accepted. Stämningen var dock lite krystad när alla hade gått in i lägenheten och jag och candy stod själva och kallsnackade om skolan haha. så sa hon hela tiden your country, typ are u going to study when u get back to your country?, och it must be cold in your country now. Haha, jag kände nästan för att fråga henne vilket land hon menade, hon hade inte kunnat svara, nollkoll på läget har hon, tacka vet jag Joe som engagerade sig totalt vad det än gällde. Det slog mig även hur nästan skrynkelfri hy hon har i fejjan, jag har aldrig egentligen funderat över hur gammal hon kan vara, men jag antog typ över femtio i alla fall, men hon har för fin hy för den åldern. Jag tror alltid att folk är äldre än vad dom är.

Hursomhelst, Joe kom in sedan i vardagsrummet, medan de två andra snubbarna rörde sig runt i köket. Och joe är också så söt, han ville bjuda på kaffe, typ att vi skulle ha en avskedsfika haha. han tjatade lite men jag hade inte tid och dessutom så sa candida något på maltesiska och sedan började de småtjafsa typ. Hon sa väl säkert men joe, kan du sluta bjuda in flickan på allt möjligt, nu gör vi oss av med henne, inget kaffe. När hela gänget skulle gå efter typ tjugo minuter så skulle vi då ta farväl om man säger så haha. darren räckte fram handen och önskade mig lycka till blabla och snackade på om hur trevliga vi hade varit och sedan blev det så konstigt för jag tror att han sträckte sig fram för att kindpussas, men det kanske han inte gjorde, så då sträckte jag mig också fram och så blev det sån lite awkvard situation, det hade varit lika konstigt att kindpussas med typ någon kassörska på supermarketen, en person jag träffar ofta men bara i sådana självklara sammanhang,doesnt make any sense, skitsamma.

Så kramade jag joe och pussade honom på kinden och då var jag tvungen att göra detsamma med candy också. Jag klämde hennes hand ordentligt och smällde av två kindpussar på hennes kalla och skrynkelfria kinder.

Och nu är jag precis hemkommen efter en så himla trevlig och rolig oprostajna-fika med sanjo och jocke. TACK snubbar, jag hade så kul med er. Vi snackade om så mycket och kom väl fram till en del vettiga grejer. Sanjin skulle börja läsa, jocke skulle börja äta och jag skulle komma ner och jobba som hemhjälp och bo gratis haha. det kändes verkligen skumt att sedan säga hejdå till dom, det var nästan lite sorgligt. jag tycker det känns jättekonstigt att jag inte ska träffa dom  på länge, egentligen känslan överhuvudtaget, att man ska lämna människor man tycker om bakom sig.

Så många människor jag har haft chansen att träffa, så många från olika platser från hela världen och alla har sin historia att berätta. Historier som skiljer sig så mycket ifrån ens egna. Så mycket som jag har fått uppleva, så mycket som jag har fått se och lära mig. Jag är så glad över att jag alltid tror på mig själv och över tron och rösten jag har inom mig som alltid peppar mig även i de jobbigaste stunder. Jag är så jäkla glad över att jag stolt kan säga att jag har klarat det!

Du är bääääääst määääägs, i love you. Ego kanske, men ingen kan älska mig mer än vad jag älskar mig själv hahaha.

Klockan är snart tolv, jag ska packa, duscha och sussa.

Imorgon, abd, på skavsta kommer min hjälte, min tajko, att vänta på mig.