Magzi - en baggas bekännelser

bara jag tänker på min säng så blir jag sugen på att gå och lägga mig. det är något med mitt sovrum som gör mig galen av trötthet och när jag väl sover så kan inget väcka mig.

jag hade världens mifforesa hem igår. varför är det alltid så att när man är skitstressad inför resan så går den assmooth och när man planerar allt fint i tid så går själva resan åt helvete? igår var jag jätteförberedd, allt var färdigt i tid och jag satt till och med och degade i soffan och räknade ner minuterna tills jag skulle gå för att vara i "god tid" på stationen för att kunna skriva ut biljetten.

och redan där började det krångla. jag skrev in den där siffran fel tre gånger tills jag frågade dom som jobbade och hon ba a men det där är inte O, det är en nolla. jahapp, så fick jag stå sist i kön. men jag hann till tåget och satt där alla som inte får plats någon annanstans satt, typ där alla med biga väskor och barnvagnar sitter, den lilla "hallen". och då sitter man inte så att man sitter antigen framåt eller bakåt utan man rullat åt antigen höger eller vänster sida.
till vänster om mig satt en brud som hade världens äckligaste hårspraystank i håret, allstå hela den här "stanken", eller hon klassar nog inte det som stank, var så sjukt äckligt påtaglig att jag började må illa på riktigt. satt och andades in i min ärm och försökte meditera mig till icke-må-illande. tänkte på clementiner och hav, fräscha grejer här va.

vid min högra sida satt, två stolar ifrån, en mamma med sina två ungar. ena i barnvagn och den andra satt närmast mig. ungar är ju i regel rätt oblyga så den här lilla bruden som var högst 3 bast satt och stirrade på mig. inte bara då och då utan hon satt VÄND mot mig och krävde min attention och inte fan tänkte jag ge henne någon. jag ignorerade henne så jävla hårt, så istället, som andra normala kids hade gjort så hade hon vänt sig mot sin mamma och börjat pladdra där, men nej, hon typ närmar sig mig tills hon nästan sitter på sätet jämte. hon var typ sju cm ifrån mitt ansikte, kunde nästan känna henne andas i mitt öra *jobbig unge* ba stick, jag pallar inte med dig!! FATTTA! jag försöker koncentrera mig här. jag såg ju exakt vad hon gjorde eftersom det speglades av på fönstret och jag började känna mig obekväm, hur länge pallar man hålla en och samma pose liksom? vågade knappt röra mig.

anywho (lång historia JAG VET, jag var med om allt cp den här dan) så plötsligt hör man en duns, som när man släpper ner en potatissäck på marken. och han snubben som satt mittemot mig tittar mot det här lilla "uppehållsrummet", allstå där dörrarna öppnas och stängs, tittar sedan tillbaka mot oss och sedan reser sig sju-åtta pers och kutar ditåt där uppenbarligen någon tant hade svimmat av. jag reste mig inte ens från sätet, jag såg inte när det hände och jag antog att någons väska hade trillat ner haha. men det var så sjukt kul att observera folk i panik. under drygt tre sekunder stirrade alla på alla och sedan sprang de mot den svimmande tanten.
sedan satt alla och bondade. lite kul att se det med. jag pallade inte att bonda, satt med mina hörlurar hårt inkörda i öronen och försökte som sagt meditera bort illamåendet.

mitt i allt det här så tror jag att jag hoppar av rätt station, och när jag kommer ut så ba hm men så här såg det väl inte ut i alvesta sista gången jag var här *förvirrad brud* men tänkte äh jag MÅSTE vara rätt och går in stationen. och väntar en halvtimma i tron om att tåget kommer att komma om 10 min, men tåget finns inte någonstans på dom där skärmarna som visar tider så jag går fram till ett sj-bås och frågar gubben varför tåget inte är på g. han ba ja men det är ju för att det åker från alvesta, jag ba ja precis så varför är den inte här?, han ba [lite ansträngt] ja men det är som sagt ifrån alvesta, jag ba vad är det här för stad då?, han ba det här är växjö, jag ba [totalt oförstående] nä det här är alvesta, han ba nej växjö, jag ba [vill inte inse] nej, alvesta. så suckar han och säger att det här händer flera människor och inte bara mig.

och då ville jag verkligen GRÅTA, allt kändes så jävla hopplöst just då och jag ville ta ut ilskan över dom där jääääävla äckliga fjortisarna som skrek och gömde sig i väskförvaringen, allstå DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ, hade det varit mina barn hade jag skämts sönder. IAF så väntade jag yttterligare 1,5 timme på nästa tåg hahah. jag tog en tur i växjö och käkade en cheese *tröståt* innnan jag till slut satte mig på krösatåget och kom hem, tre timmar senare än vanligt.

ok aslång historia. i get it.