Magzi - en baggas bekännelser

ok igen om pappa här. pappa är ett kapitel för sig. han borde få sin egna kategori.

idag var det i alla fall stor glädje i huset eftersom han och jag har blivit sams. vi har nämligen varit osams i några dagar nu. samma gamla problem; internet.

pappa: magda, är du färdig snart, jag skulle behöva kolla något
jag (irriterat): nä det är jag inte, jag har ju sagt det. herregud.

och så hatar han verkligen när jag säger herregud. han har fått för sig att det är som en svordom.

pappa (sarkastiskt): herregyyyyd. du sitter hela dagen och surfar
jag (arg): du, jag sitter väl hur länge jag vill
pappa (arg): magda, du bara--
jag (asförbannad): MEN DU TA DEN DUMMA DATAN DÅ
pappa (asförbannad): DU SKRIKER INTE ÅT MIG
jag (ännu mer förbannad): MEN BE INTE MIG SEN ATT FIXA DATAN ELLER NÅGOT ANNAT
ingen kan det här med datorer i vår familj
pappa (förbannad): MAGDA VAD SA JAG ALLDELES NYSS??!
jag: JA JA. JAG ORKAR INTE MED DIG JUST NU

min pappa har uppfostart mig på detta vis. skriker han så skriker jag och tvärtom. det är inget konstigt med det. men det är sällan vi skriker på varandra, verkligen sällan. och min pappa och jag vi har ett speciellt förhållande, vi är jämlikar han och jag.

så ni kan ju förstå att det har varit lite tyst i huset eftersom han och jag inte pratade med varandra. lika envisa är vi. men jag gav inte upp.
och idag kom min käre pappa in i datarummet och hälsade och då visste både han och jag att allt var ok igen.