jävla jag

jag kan fan omöjligt ha ett hjärta när jag sitter här som en jävla bitch. hur fan kan jag vara så tyken mot min bästa och endaste pappa? jag är helt jävla körd i huvdet, jag måste vara det på ritkigt allstå.

jag vet inte heller om det beror på att jag ska lämna dom snart, och om det är därför jag blir helt stirrig och stressad, och istället för att vara mitt snällaste jag så blir jag bara störd och sur. nu tror jag att jag går väldigt mycket in på djupet och analyserar det här för mycket, men på något sätt är det lättare att lämna människor bakom sig som man vet att man inte kommer att sakna på grund av olika orsaker.
så jag tror att det här är något slags försvar för mig, bråkar jag med min familj så kommer jag att sakna dom mindre, fast det innerst inne inte stämmer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0