2007-10-02 tisdag 23:30
Jag tackar min underbara tetka som packade ner ett fint paket till mig inför resan, så här medan jag sitter och "bloggar" så käkar jag även Marabou choklad. Den har varit med om mycket; blivit mosad i väskan, smält ett antal gånger och så nu är den ett helt block utan några chokladrutor.
Det finns så mycket att berätta om det här folket på Malta, men en sak som är gemensamt för dem alla är att de är så lätta att få kontakt med. På ett få dagar har vi hunnit byta nummer med ett antal personer bland annat vår mäklare Darren, vår husvärds son Matt och senast idag Benjamin från Tel Aviv. Det är inte som i Sverige; man väntar inte så värst länge med att haffa människor man kan umgås med. De är verkligen så lätta att prata med.
Man kan träffa folk precis överallt och alla snackar, som idag när jag och Nicole stod i kön för att betala vatten (haha det låter fortfarande konstigt att säga att man köper vatten på flaska) kom killen, Benjamin, fram till oss och undrade om vi var från Sverige. Själv hade han bott i Sverige i tre år och pluggat konst i Helsingborg med ingen mindre än Carolina Gynning. Haha. Världen är liten om man säger så.
Så nu kom vi precis hem efter att ha suttit på donken och råkat träffa på benjamin igen. Den snubben har varit över hela världen och gjort en massa saker (han är bara 24) och nu senast skulle han ha konstutställning i Tyskland. Om det är något som inspirerar mig så är det människor som gör vettiga saker av sitt liv och som finner en mening i allt. Och de flesta människor har en berättelse att berätta, folk är med om så mycket och jag är så glad över att få vara med om en sådan här grej och jag hoppas verkligen att jag gör något vettigt av det.
