vad gör man inte för lite socker
nu sitter jag här i sängen och myser. men kvällens väg till myset har varit lång. jag tar det från början och det kommer att bli långt. jag bryr mig inte om att ni inte är intresserade, ni ska LÄSA och tycka synd om mig.
dagen började med att jag skulle cutta mina tånaglar och istället för att fokusera mig på det jag gjorde, var jag upptagen med annat och råkade klippa av en köttslamsa på min lilltå. jag kunde ha agerat blodgivare idag eftersom det blödde upp en halv toarulle typ.
halvåtta på kvällen bestämde jag mig för att sticka till supermarketen för att köpa glass. en speciell glassort som inte finns överallt. dock var jag så dum att jag drog på mig mina gepard-leopard-tå-skrevar-sandaler, det är inte det att de ger mig skoskav, utan det är mer att den där remmen som håller fast skon om ankeln alltid trillar ner. hela vägen till supermarketen var jag tvungen att stanna till var 100:e meter för att haka fast den i jeansen.
jag var arg. jag svor. på bosniska till och med (grovt, grovt).
gissa om jag blev argare när jag såg att de hade stängt vid åtta. allstå, det var värre i verkligheten än vad det låter som, men jag var verkligen desperat. så vad gör jag? jo, pms-kärringen i mig bestämmer sig föratt gå hela vägen till st julians (det tar ca 50 min by foot) i mina plågsamt jobbiga sandaler.
dog jag inte av irritation den här kvällen så kommer jag förmodligen aldrig att göra det heller. hela vägen plågade mina sandaler mig, och jag var en bitterheten personfierad. jag såg riktigt pissed ut, önskar att ni hade sett mig verkligen. dessutom började min stackars lilltå blöda igen, som om den inte hade förlorat nog med blod idag.
i st julians köpte jag chips och kex och sedan gick jag tillbaka hela vägen, trots mina fötter och min tå. två timmar tog den lilla trippen, men pms-kärringen hann lugna ner sig lite i alla fall.
halvvägs till st julians.
det här vad jag menar med att jag fick ta jeansen och en hårsnodd till hjälp för att fixa min skosituation.
välkommen hem kära du. merhaba som vi säger. vet inte om det är merhaba som på bosniska "merhaba", men det får duga.
dagen började med att jag skulle cutta mina tånaglar och istället för att fokusera mig på det jag gjorde, var jag upptagen med annat och råkade klippa av en köttslamsa på min lilltå. jag kunde ha agerat blodgivare idag eftersom det blödde upp en halv toarulle typ.
halvåtta på kvällen bestämde jag mig för att sticka till supermarketen för att köpa glass. en speciell glassort som inte finns överallt. dock var jag så dum att jag drog på mig mina gepard-leopard-tå-skrevar-sandaler, det är inte det att de ger mig skoskav, utan det är mer att den där remmen som håller fast skon om ankeln alltid trillar ner. hela vägen till supermarketen var jag tvungen att stanna till var 100:e meter för att haka fast den i jeansen.
jag var arg. jag svor. på bosniska till och med (grovt, grovt).
gissa om jag blev argare när jag såg att de hade stängt vid åtta. allstå, det var värre i verkligheten än vad det låter som, men jag var verkligen desperat. så vad gör jag? jo, pms-kärringen i mig bestämmer sig föratt gå hela vägen till st julians (det tar ca 50 min by foot) i mina plågsamt jobbiga sandaler.
dog jag inte av irritation den här kvällen så kommer jag förmodligen aldrig att göra det heller. hela vägen plågade mina sandaler mig, och jag var en bitterheten personfierad. jag såg riktigt pissed ut, önskar att ni hade sett mig verkligen. dessutom började min stackars lilltå blöda igen, som om den inte hade förlorat nog med blod idag.
i st julians köpte jag chips och kex och sedan gick jag tillbaka hela vägen, trots mina fötter och min tå. två timmar tog den lilla trippen, men pms-kärringen hann lugna ner sig lite i alla fall.
halvvägs till st julians.
det här vad jag menar med att jag fick ta jeansen och en hårsnodd till hjälp för att fixa min skosituation.
välkommen hem kära du. merhaba som vi säger. vet inte om det är merhaba som på bosniska "merhaba", men det får duga.
Kommentarer
Postat av: amanda
ååhå jag hade dött av den där promenaden! fan vad sur jag hade varit.. haha.
Trackback
