undrar om Amelia Adamo rusade in på BB?
tipsen är de mest sjuka jag har läst. så därför infogar jag dom här:
En mor- eller farförälder ska:
- Stötta och uppmuntra föräldrarna. Och beundra barnet!
men herregud det är väl klart. man måste ju har ett hjärta av sten om man inte kan beundra sitt barnbarn.
- Respektera att de vuxna barnen är vuxna och behandla dem därefter.
barnen kommer alltid att vara barn för föräldrarna, oavsett hur vuxna det är. min farmor och mormor behandlar fortfarande mina föräldrar som barn. och mamma och pappa gnäller då och då, men det hör ju saken till.
- Vara ärlig med vad man vill och kan ställa upp med i form av barnvaktande till exempel. Säga nej till det man inte vill göra även om barn/svärbarn tar illa upp för tillfället.
vaddå säga nej? är man pensionär och inte gör något annat än stickar om dagarna så ska man ställa upp. vem vill inte umgås med sina barnbarn? känslokalla jävlar bara.
En mor- eller farförälder ska ej:
- Rusa in på förlossningen eller BB eller hem till nyblivna föräldrar utan att ha blivit inbjuden.
det här är den mest löjliga av dem alla.
man ska inte rusa in på BB utan att ha blivit inbjuden. därför ska man skicka en inbjudan per post eller? det är väl klart att man ska rusa in, det är ju lycka att få barn. alla ska ju sitta och vänta på att ungen kommer ut.
dessutom ska man inte rusa hem till föräldrana utan att ha blivit inbjuden. HAHA.
hahaha. allstå seriöst, det finns väl inte människor som på riktigt väntar på att bli inbjudna, speciellt inte om de människorna råkar vara föräldrar till den som föder? herregud det är ju en släktfest vi snackar om när någon får barn. hela släkten ska hälsa på. inbjudan? det är väl klart att det är inbjudna! de ska hänga på låset och ha med sig kakor, kaffe och presenter.
- Lägga sig i vad barnet ska heta, om man inte har blivit tillfrågad.
HAHA. "om man inte har blivit tillfrågad". hahaha. herregud. det här är en skrattfest rakt igenom.
En mor- eller farförälder har rätt:
l Att träffa sina barnbarn.
l Att träffa sina barn ensamma ibland, utan svärbarn och barnbarn.
l Att skapa egna rutiner med barnbarnen.
Ett barnbarn har rätt:
l Att bli älskat och beundrat av sin mor- eller farförälder.
l Att ha en egen relation med sin mor- eller farförälder.
l Att bli respekterat av sin mor- eller farförälder.
Alla Att-meningar är väl SJÄLVKLARA?
vem är de här tipsen skrivna för? för känslokalla idioter? allstå det här är den värsta smörjan jag har läst på länge. PÅ LÄNGE.
jag undrar verkligen vad det är för människor som bor i sverige, som måste påminnas om att beundra sitt barnbarn.
Jag tror inte att du har några egna barn, eller?
Om man nyss klämt ut en liten fyra och ett halvt kilos klump ur underlivet så kan man eventuellt ha spruckit hela vägen upp till rektum, man kan ha hemorrojder stora som vindruvor och dessutom rinner det rätt mycket blod hela tiden. Man vill INTE att hela släkten sitter utanför och väntar på att rusa in och nej, det är inte ett släktkalas samma dag man kommer hem från BB.(oftast är detta dagen efter man klämt ut ovan nämnda klump)
Erika
Haha, tycker dina åsikter om artikeln är helt ok, även om jag själv inte tänker riktigt som du. Jag har två barn och nej, jag har inte velat ha släktkalas samma dag jag kommit hem med barnet. Jag är även av den åsikten att mina och min mans föräldrar har haft bebisar och barn "färdigt". De har gjort ett otroligt bra jobb och lagt ner sin själ i att vi ska ha det bra, så nu tycker jag att de ska få chansen att göra allt det som det inte blev så mycket av när vi var barn (långresor, biobesök, restaurangbesök, åka på weekendresor mm). Gulla med bebisar och hjälpa till med skrikiga kolikbarn får de gärna göra, men bara när de själva vill (vilket är oftast). Det är ju ändå vi som har skaffat barnen. Däremot håller jag med dig om att man inte som mor eller farförälder ska behöva tassa på tå för de nyblivna föräldrarna, ta med lite mat eller fika och kom! Resten av släkten kan gärna få vänta nån vecka eller två. Men visst, ingen ska väl behöva påminnas om att älska sina barnbarn, det hoppas man ju verkligen kommer automatiskt!
Tyvärr tror jag inte heller att ovanstående råd är självklara för far- och morföräldrar. Jag känner massor med människor vars far- o morföräldrar inte bryr sig ett skvatt om sina barnbarn. De har för fullt upp med sina egna liv. De kommer inte ihåg när barnbarnen fyller år, vet inte vad de sysslar med eller vart de bor. Tråkigt men sant. Tror dessutom att 40- och 50-talisterna är rätt självupptagna. Tro mig.
/Från en som vet
hahah du är kändis nu!
http://www.aftonbladet.se/jonkoping/
Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt ditt inlägg... Den dagen du blir förälder (och mor-/farförälder också för den delen) kommer du nog att ändra dig en del...
De allra flesta mor- och farföräldrar vill naturligtvis vara med sina barnbarn så mycket som möjligt och ställer upp ofantligt mycket. Men jag har också full förståelse för att de vill leva sitt eget liv och jag tycker att det är självklart att "tacka nej" om man inte vill eller kan ställa upp som barnvakt.
När det gäller att "rusa in på BB" håller jag med föregående kommentarer. Som nyförlöst vill man väldigt sällan ha släkt och vänner som rusar in på BB. Jag tycker att det tillhör vanligt "hyfs" att man frågar de nyblivna föräldrarna när det passar att man kommer på besök.
Hej Erika!
nej, jag har inga egna barn ...tror jag.
vad tråkigt att du inte förstod sarkasmen i hela inlägget, men tack ändå för din utförliga beskrivning av en förlossning :)
----
Hej Karin!
din kommentar verkar vettig. men nu menade inte jag bokstavligt talat att man ska släktkalas en timma efter förlossningen, men att det är lite VÄL överdrivet att man ska vänta på en injbudan. om jag tänker på min familj, så kan jag inte tänka mig att jag skulle ringa min mamma på telefon och säga "a hörru nu är jag färdig, du kan komma imorgon". det låter så löjligt bara.
fast mycket av sådant har väl att göra med hurdan relation mellan förälder - barn att göra haha
---
Hej Anna!
ja, det verkar som att du vet vad du talar om och det är det som är lite sjukt tycker jag. kärleken till ens barbnbarn borde väl vara självklar och ovillkorlig? men det är inte alltid det och det är därför vi har aftonbladet till hjälp.
---
Hej Irma!
HAAHA. nu ska det spridas propaganda :)
---
Hej Carin!
jag bjussar på detta skratt då :)
hos oss är blod tjockare än hyfs om man säger så.
Det är sorligt att man ens behöver ha den här diskussionen. Och självklart vill jag inte dra alla över en kamm för det finns klart många undantag, men av det jag har sett och upplevt stämmer det jag ska säga för det mesta.
När vi var små passades vi alltid av olika släktingar, speciellt om båda föräldrarna jobbade. Det var naturligt att någon i familjen skulle passa barnen istället för att sätta barnen på dagis och vad vet jag där man ändå aldrig kan vara säker på vad som händer och vem som jobbar där. Mor- och farföräldrar SKA ställa upp så mycket de kan PUNKT. Samma gäller resten av familjen och ofta grannar (man har ju mycket närmare relation till grannarna i Bosnien än här). Man hjälper varandra och det bara är så, skippa skitsnacket om privatliv och sånt. Jag kan inte riktigt förstå det. Eller jag kan, alla är sådana men det är bara själviskt tycker jag, iaf när det gäller FAMILJEN. Man ska vara där för varandra i vått och torrt och det ska vara en självklarhet!
Min kusin fick barn för drygt ett år sen. De vill inte att han ska börja på dagis så pass tidigt och jag håller med. Han jobbar första skift, hon jobbar andra och timmarna där emellan är det just far- och morföräldrarna som ställer upp. Inte för att de måste, inte för att de blev tillfrågade och inte för att de har inget att göra (alla de jobbar också) utan för att det är deras barn/barnbarn och absolut INGET gör före det. Alla får vara lite mer flexibla och acceptera det och för dem finns det inget naturligare för det är så det ska vara. Jag vet att de inte vill göra något annat hellre än vara med sitt barnbarn, inga resor, bion eller annat kan någonsin vara bättre eller viktigare och gå före.
Samma sak gäller gamla människor, man tar hand om sina gamla. Det är INTE naturligt att sätta en gamling på ålderdomshem och det är INTE naturligt att sätta ett barn ett år gammalt på dagis. Nu kommer alla klaga hur de inte hinner, hur de inte skulle kunna eller att de behöver sitt privatliv. Bla bla bla. Kan andra människor som jobbar och har lika mycket att göra klara av det kan alla. Men när egoismen tar över så blir det svårare att fatta det. Det mest ironiska med allt detta är att man just som resultat av att hjälpa varandra får gott om fritid och samtidigt också hinner med allt annat. Det är alltid lättare när man är fler.
Det gör du rätt i.
Även i min familj är blodet tjockast men hyfs har vi ändå. Med hänsyn till de nyblivna föräldrarna och det lilla barnet tycker jag att det är en självklarhet att man tar det lite lugnt och frågar när det passar föräldrarna att man kommer på besök. Det har inget att göra med kärleken till barnbarnet.
Jag bor me en kändis fan. Det är coolt! Shit va det va många som hade åsikter om dina åsikter, maggan. Nu tycker jag vi ska göra pannkakorna å kolla filmen!
Ar du mdveten om att de flesta barn som blir misshandlade eller sexuellt eller psykiskt misshandlade blir det av en slakting eller van till familjen (eller en foralder naturligtvis)? Det ar ytterst ovanligt att sant forekommer pa dagis. Familj ar inte alltid en "blessing", inte alltid det basta att ha omkring isg, och alla familjer ar inte stora eller lyckliga. Man ska fa bestamma sjalv om man vill ha med sin familj att gora eller inte, och nar och hur man vill traffa dem eller lata dem traffa sina barn.
Petra: det är klart att man är medveten om det, och att de som oftast gör barn olyckliga är familjen och de närmaste.
och det är klart att man själv ska få bestämma huruvida morföräldrarna ska få träffa barnbarnen, men om det är en helt normal relation man har till sina föräldrar så borde det väl vara självklart för dem att få träffa sina barnbarn?
det var även normala familjer jag tänkte på när jag valde att diskutera den ovannämnda artikln, och då uteslöt jag alla andra onormala familjeförhållanden, som för mig innebär misshandel, pysikisk som fysisk.
Det här handlar om det typiska satsa på dig själv 40-talist generationen med sjuttiotalistbarn.
Dom själva framgångsrika, vana att lägga all tid på sånt som de själv tycker är viktigt vilket oftast inneburit att tillräcklig tid inte funnits för de egna barnen som fått en "fri" uppfostran, försöker vara en bra föräldrer genom att köpa saker som kompensation för avsaknad av fysisk närvaro. Resultat: Barnen har blivit självständiga och har inget större behov av sina föräldrar. Ojdå 40-talisten börjar bli gammal, vem behöver mig? Jo mina barnbarn, jag ska bli världens bästa mormor (problemet är bara det att det inte är som vilken tidning som helst utan förmodligen kräver många år erfarenhet av att varit en bra föräldrer innan)
totte: bra sagt :)
