ge mig en näsduk
sista gången var den helgen innan jag åkte till Malta. och nu sitter jag här och gråter. för första gången sedan jag kom ner.
egetligen behöver jag inte tröstas när jag gråter. ungfär som att jag inte behöver någon som kan skratta med mig bara för att jag skrattar. att gråta för mig är att släppa lös alla känslor som trycker i kroppen, inte för att få medlidande, inte för att visa mig stark eller svag. utan bara för att slappna av för min egen skull.
ja, jag ville bara säga det.
egetligen behöver jag inte tröstas när jag gråter. ungfär som att jag inte behöver någon som kan skratta med mig bara för att jag skrattar. att gråta för mig är att släppa lös alla känslor som trycker i kroppen, inte för att få medlidande, inte för att visa mig stark eller svag. utan bara för att slappna av för min egen skull.
ja, jag ville bara säga det.
Kommentarer
Trackback
