Magzi - en baggas bekännelser

i torsdags mötte jag upp nicole på herkan. hon satt där med sinan. och det var fan kul att se han, länge sedan. månaderna i tyskland gjorde sitt och enligt nicole ser han mycket smalare ut. han ser alltid så glad och pigg ut när man träffar honom.

sedan gick han och jag och nicole degade kvar på herkan. vi mötte upp sinan igen sen som bjöd oss på chokladmjölk och smoothie på coffeehouse. det är så himla typiskt för invandrarsnubbar att hela tiden bjuda när man är ute och sitter på ett fik eller vad som helst. jag har faktiskt inte mött en enda svensk snubbe som har bjudit. inte för att man kräver det eller nått, men det är en fin gest.

sinan är rolig, han skojar hela tiden. en rolig turk i sina bästa år. hans polare som jobbar på CH kom ut sen också och satt med oss. han var en jäkla blandning av bosnier-makedon-turk. och när vi sitter och steker oss i solen och tänker att det inte kan bli bättre så kommer Sean (han heter inte sean, men det lät jäkla likt sean) ut med pannkakor och glass. gott.